Det är dags för Fitness4Fun i Lysekil 8 aug.
Anki Sundin är där och representerar NGruppen. Vid vårt bord hittar du böcker till mässpris och en tävling med bra priser.
Vi ses där!
fredag 31 juli 2009
torsdag 30 juli 2009
Bananas! Om Dole, giftiga bananer och skönhet på bananers vis
Text: Anki Sundin, NGruppen
Bananodling är en industrijätte med mer än 40 miljarder kronor i årsomsättning. För att få fram stora skördar av fläckfria bananer används tonvis av bekämpningsmedel och som vanligt är det den lilla arbetaren och miljön som får stå tillbaka. Men även vi konsumenter drabbas av bekämpningsmedelsrester.
Det här är dock inte första gången som Dole figurerar i en giftskandal. Så sent som 2003 sprang en cistern läck på en flygplats i Costa Rica och runt 25 000 liter bekämpningsmedel mot svamp rann ut. Följden blev att allt från fiskar till sköldpaddor och sjökor dog i floden Pacuare och två närliggande sjöar (1).
Bananodling är en industrijätte med mer än 40 miljarder kronor i årsomsättning. För att få fram stora skördar av fläckfria bananer används tonvis av bekämpningsmedel och som vanligt är det den lilla arbetaren och miljön som får stå tillbaka. Men även vi konsumenter drabbas av bekämpningsmedelsrester.
Det här är dock inte första gången som Dole figurerar i en giftskandal. Så sent som 2003 sprang en cistern läck på en flygplats i Costa Rica och runt 25 000 liter bekämpningsmedel mot svamp rann ut. Följden blev att allt från fiskar till sköldpaddor och sjökor dog i floden Pacuare och två närliggande sjöar (1).
DN meddelar vidare att ”fruktbolaget Dole har stämt dokumentärfilmaren Fredrik Gertten, producenten Margarete Jangård och bolaget ”WG film””, och att deras film Bananas! kommer att försvaras av en stor amerikansk advokatbyrå.
Jakten på den fullkomliga bananen
Användningen av DBPC* är numera är förbjuden, men andra, också mycket giftiga, kemikalier mot nematoder har ersatt det gamla. I Svenska Naturskyddsföreningens rapport Jakten på den fullkomliga bananen (1), av Tomas Lustigh, uppges att andra sorters bekämpningsmedel förbrukas i stora mängder på bananplantagen. Inte minst används svampmedel mot så kallad svart sigatoka (Mycosphaerella fijensis var. difformis) via flygbesprutning en gång i veckan. Siffror om 50 kg bekämpningsmedel per ha (100*100 m) och år uppges i samma rapport.
Det drabbar dig som konsument
Även om fokus i filmen Bananas! må vara de arbetare som kommer i direkt kontakt med bekämpningsmedel, ligger en oroväckande följdsanning för alla konsumenter i samma påse. Svenska Naturskyddsföreningen i Örebro (2) skriver på sin hemsida att varannan konventionellt odlad banan innehåller spår av bekämpningsmedel. I samma artikel beskrivs också hur bananplantorna besprutas en gång i veckan, stockarna kläds i påsar impregnerade med insektsgift och hur bananerna penslas med ett svampmedel innan de paketeras i kartonger.
Påsarna med insektsgift som bananerna växer i och svampmedlet som penslas på används för att förhindra att bananerna angrips och blir fläckiga, inte minst eftersom majoriteten av konsumenter vill ha fläckfria (prickfria) bananer. Trots det uppges att upp emot 30 procent av skörden kasseras bland annat på grund av skönhetsfel. Kan du tänka dig att köpa bananer som blivit fläckiga?
Bananodlingen i siffror – så mycket bekämpningsmedel används
I Jakten på den fullkomliga bananen (1) beskrivs hur bananer odlas och hur utvecklingen sett ut det senaste decenniet. Enligt denna rapport uppger Dole att man bara använder ”resurshållande metoder i bananodlingen” och att ”bekämpningsmedel bara sprutas när det är nödvändigt, till exempel om ett skadeangrepp riskerar att minska skörden”.
Dock konstaterar man i samma rapport att mängden bekämpningsmedel inom bananodlingen snarare ökar än minskar. Mer än 50 kg bekämpningsmedel per ha används i Costa Rica med upp till 60 flygbesprutningar per år, på odlingar som ändå är miljöcertifierade (inte kravmärkta, min anmärkning). Man jämför med odling i Sverige, där varje ha i genomsnitt besprutas med 0,4 kg bekämpningsmedel per ha och år. Till potatis, som är den mest besprutade jordebruksgrödan i Sverige, används 4,5 kg bekämpningsmedel per ha och år.
Däremot verkar trenden för användningen av ogräsbekämpningsmedel gå åt ett positivt håll, med sex besprutningar per år mot tidigare 12, och några gårdar har övergått till att använda marktäckare istället för att förhindra ogrässpridningen.
Krav-märkta bananer bättre för alla
Inom Krav-märkta (ekologiska) odlingar använder man inte de konventionella bekämpningsmedlen. Det betyder att varken arbetare, miljö eller konsumenter exponeras för de gifter som den konventionella bananodlingen förbrukar tonvis av varje år. Dock är till exempel såpa och kopparlösningar godkända inom det ekologiska jordbruket.
De Krav-märkta bananerna är av olika skäl inte lika ”snygga” som de konventionella – de är prickiga och mindre – och ofta dyrare, men de är bättre för alla ur ett hälsoperspektiv.
Korta fakta om bananer (1)
- Bananplantan är trots sitt palmliknande utseende botaniskt sett en ört – den är alltså mer släkt med kummin och ingefära än med kokospalm
- Svenskar äter i genomsnitt 19 kg bananer per person och år (ungefär 190 st, min anm.)
- Varje år odlas 100 miljoner ton bananer
- Exporten av ekologiskt odlade bananer uppgick år 2002 till 136 000 ton (1% av den totala exporten)
- År 2002 genererade handeln med bananer 42 miljarder kronor
- De fyra största företagen inom bananindustrin är Dole, Chiquita, Fyffes och Noboa
*Bekämpningsmedlet DBCP står för 1,2-dibromo-3-kloropropan (3). Det heter (hette) Nemagón (eller Fumazon) på marknaden. Det användes tidigare mot så kallade nematoder, rundmaskar, som orsakar skador på bananplantor. DBCP är numera förbjudet men har ersatts av andra, också mycket giftiga, kemikalier.
Mer om filmen Bananas! och Fredrik Gertten på Realtid.se här.
Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Bekämpningsmedel och en saga om paprika
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Sviker Marit Paulsen eko-konsumenterna?
Referenser:
1: Jakten på den fullkomliga bananen. Rapport från Svenska Naturskyddsföreningen. Tillgänglig från http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/rapport-bananstudie.pdf
2: Johansson M, Enghag O, Blomgren G. Svar till ”Chiquita tar ansvar för miljö och anställda”. Svenska Naturskyddsföreningen. Tillgänglig från http://www.orebro.krets.snf.se/notiser/notiser.php?subaction=showfull&id=1134419850&archive=&start_from=&ucat=2&
3: Wikipedia, tillgängligt från http://en.wikipedia.org/wiki/1,2-Dibromo-3-chloropropane
Övrig litteratur:
Levy BS, Levin JL, Teitelbaum DT. DBCP-induced sterility and reduced fertility among men in developing countries: A case study of the export of a known hazard. Int J Occup Environ Health. 1999;5(2):115.
onsdag 29 juli 2009
Optimal idrottskost – inte för alla?
Text: Anki Sundin, NGruppen
Ofta får jag frågan varför jag gör skillnad mellan motionärer och idrottare när det gäller kost- och näringsfrågor. Borde inte både motionärer och idrottare äta likadant för att få den bästa träningseffekten?
Vem är idrottare, och vem är motionär?
Först måste vi enas om begreppen. Det finns ingen glasklar definition på vad en motionär och vad en idrottare är. En del kallar sig också elitmotionärer för att de är amatörer men ställer upp i öppna tävlingar, och ytterligare några tycker inte att något begrepp passar in på just dem:
Ofta får jag frågan varför jag gör skillnad mellan motionärer och idrottare när det gäller kost- och näringsfrågor. Borde inte både motionärer och idrottare äta likadant för att få den bästa träningseffekten?
Vem är idrottare, och vem är motionär?
Först måste vi enas om begreppen. Det finns ingen glasklar definition på vad en motionär och vad en idrottare är. En del kallar sig också elitmotionärer för att de är amatörer men ställer upp i öppna tävlingar, och ytterligare några tycker inte att något begrepp passar in på just dem:
–Nej, alltså… Jag styrketränar. Jag kör hårt, så jag är ingen motionär, men jag vet inte om jag är idrottare för det.
När jag pratar om idrottare i det här sammanhanget menar jag dock den som tränar hårt flera dagar i veckan. Man behöver inte nödvändigtvis vara elitidrottare och tävla för att vara idrottare.
Det är naturligtvis svårt att dra en knivskarp gräns mellan motionärer och idrottare, men om vi för sakens skull här menar att en motionär är en person som tycker att det är motion man håller på med, och en idrottare är någon som ”tränar hårt”, känner de flesta sig säkrare på vilken grupp man tillhör.
Idrottskost
Idrottskost och idrottsnutrition innebär en minutiöst planerad kostplanering som täcker behovet av såväl energi som olika näringsämnen vid rätt tidpunkt. Det handlar om att äta tillräckligt mycket protein, och att proteinet i samband med träningen för att stimulera musklerna maximalt. Det handlar om att välja rätt protein- och kolhydratkällor för att optimera insulinfrisättningen. Och det handlar om att dricka rätt mängder och optimera förutsättningarna för vätskeupptag. Bara för att nämna några vanliga exempel på vad som brukar tas upp i sammanhanget.
Varför inte idrottskost för motionärer?
Och när man rett ut den biten kommer den berättigade frågan på sin plats:
-Men varför tycker du inte att motionärer ska vara noga med maten? Varför ska inte en motionär vara noga med sina proteinkällor inför och efter styrkepasset, eller vätska upp sig enligt konstens alla regler innan, under och efter ett löppass?
Svaret på den frågan är naturligtvis att ”alla” skulle ha nytta av att äta som idrottare, vare sig man nöjer sig med en promenad då och då eller lyfter ett par ton på gymmet flera gånger i veckan.
Idrottskost är nyttig för att den är näringsrik, bra att ladda på och stimulerar återhämtningen. Men eftersom det inte är en optimal träningseffekt med maximal styrka, uthållighet, volym och/eller explosivitet som en motionär generellt är ute efter, vore tillämpningen av optimal idrottsnutrition för en motionär något som att hälla raketbränsle i en bil som man ändå inte är ute efter att komma först i mål med: det är inte nödvändigt, utan innebär snarare mer besvär än det kanske är värt.
Stora krav för idrottskost
Att äta som en idrottare ställer dessutom stora krav på såväl vad man äter för mat som när man äter den och hur mycket. För många är det en livsstil att träna, och med det kommer kosten som en mer eller mindre naturlig del av vardagen. Men för den som inte vill ligga på den nivån och alltid tänka på att ha med sig matlåda, äta när mat- och sovklockan ringer eller avstå från vissa livsmedel till fördel för andra, så fungerar det alldeles utmärkt att äta ”vanlig husmanskost*” även i samband med fysisk aktivitet.
En motionär behöver alltså inte tänka i termer om BCAA, snabba kolhydrater i mängder om si och så många gram per kilo eller optimal vätskesammansättning för rehydrering – den effekt som detta skulle få blir troligtvis så liten att det är svårt att motivera besväret det innebär att äta som en idrottare. Om träningsmängden och -ambitionen däremot är hög, är det klokt att också anpassa kost- och näringsintaget efter den hårda träningen för att verkligen få ut det mesta möjliga av alla pass.
Idrottskost är nyttig, men inte nödvändig för alla
Så, igen – optimal idrottskost är nyttig, prestationshöjande och stimulerar återhämtningen. En motionär skulle må bra av ett idrottsprofilerat kost- och näringsintag, och om man kan motivera sig till att hålla en sådan regim är det naturligtvis inte fel. För de allra flesta känns det dock tillräckligt att ”bara” motionera regelbundet för att må bra och behålla hälsan – maximala resultat från varje pass behöver inte vara målet för alla. Om man kompletterar bra motion med bra husmanskost* fungerar det därför utmärkt ur ett hälsoperspektiv.
Du som tränar hårt behöver däremot lägga mycket fokus på ditt energi- och näringsbehov för att verkligen få ut det mesta möjliga ur varje träningspass.
*Det är viktigt att nämna att den traditionella ”husmanskosten” inte passar alla. Det finns de som upplever att de mår bättre av andra kostprofiler såsom vegetarisk kost, lågkolhydratkost och stenålderskost. Det är viktigt att på individuell nivå utgå från det som du vet att du själv mår bra av, och att därifrån justera intaget och tidpunkterna för att passa dig.
Relaterade inlägg på NGruppens blogg
Bok: Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare
Train low compete high – om kolhydrater, fett och prestation
mTOR - protein och kolhydrater mest anabolt
Protein och fett viktigt för återhämtningen
måndag 27 juli 2009
Kan dina tarmbakterier göra dig fet?
Text: Anki Sundin, NGruppen
Att övervikt och fetma är kopplat till fel kostvanor och för lite fysisk aktivitet vet nog alla vid det här laget. Att fler parametrar också kan vara involverade i utvecklingen av dessa ohälsotillstånd känner många till – stress, sömnbrist och matmissbruk är ingredienser i den här soppan som studeras ingående just nu. Och ytterligare en teori talar för att våra tarmbakterier kan ha med viktutvecklingen att göra.
En intressant och relativt nydanande studie (1) på barn har identifierat en koppling mellan tarmbiotan (dvs sammansättningen och mängden av olika bakterier i tarmen, ibland kallat ”tarmfloran”) och utvecklingen av övervikt och fetma under barndomen.
Låggradig inflammation bidrar till övervikt och fetma?
I tarmen finns en mycket stor och viktig del av vårt immunförsvar. En av immunförsvarets uppgifter är att dämpa inflammation för att skydda oss från de skador som annars skulle kunna uppstå.
I tarmen finns också hundratals olika arter av bakterier. Några av dem är bevisligen hälsosamma, medan andra inte är det. Såväl våra egna tarmceller som bakterier bidrar till den nettoeffekt som resulterar i en helt nödvändig inflammationskontroll.
Den gemensamma nämnaren hos en rad olika folksjukdomar som grupperas mer eller mindre uppenbart under hjärt-kärlsjukdomar är inflammation. I denna grupp av sjukdomar och tillstånd återfinner till exempel diabetes typ 2, högt blodtryck, kärlförträngningar och blodproppar, men även nedsatt insulinkänslighet, övervikt och fetma är kopplade hit.
Om man således kan lokalisera roten till inflammationen och åtgärda denna, skulle också dessa sjukdomar och tillstånd kunna förhindras, dämpas och kanske till och med botas i vissa fall.
Att undersöka tarmbiotans eventuella inverkan på viktutvecklingen är därför mycket intressant och kan leda till helt nya sätt att betrakta och behandla övervikt och fetma.
Så gick studien (1) till
25 överviktiga/feta 7-åringar matchades med 24 normalviktiga barn i samma ålder. Dessa barn ingick redan i en så kallad follow upp-studie där man undersökte effekten av probiotika vid allergier. Av det skälet hade man redan data på barnens tarmbiota vid 3,6, 12, 18 och 24 månaders ålder, samt 4 och 7 års ålder, vilket man använde sig av när man nu vid 7 års ålder gjorde kopplingen till deras viktutveckling.
Fyra stora grupper av bakterier undersöktes
Bacteroid-Prevotella-gruppen
Bifidobacterium-gruppen
Clostridium histolyticum-gruppen
Lactobacillus-Lacococcus-Enterococcus-gruppen
Resultatet visade att de normalviktiga barnen hade mer bifidobakterier i tarmen än de överviktiga/feta. De normalviktiga barnen hade också färre bakterier av sorten Staphylococcus aureus. Detta har författarna Kalliomäki och medarbetare som utfört studien (1) i fråga tolkat som att en stor mängd bifidobakterier och en liten mängd Staphylococcus auerus skyddar mot övervikt och fetma. (De övriga bakteriegrupperna skiljde sig inte signifikant åt mellan de två grupperna.)
Vidare hänvisar Kalliomäki (1) till en undersökning av Vaughan et al (2), och beskriver hur en stor mängd bifidobakterier i tarmen är typiskt för barn som ammats, att man nyligen har kunnat kopplat amning till en 13-22 % minskad risk för övervikt och fetma hos barnet, och att risken för övervikt och fetma minskar ju längre barnet fått amma (2).
Sammanfattningen som Kalliomäki och medarbetare (1) själva gjorde var att det verkar finnas en koppling mellan amning och viktutveckling hos barnet. I bröstmjölk finns bifidobakterier och så kallade oligosackarider, som dessa bakterier lever av. Vissa bifidobakterier är särskild anpassade till att leva av näringsämnen som finns i bröstmjölk, och påverkar barnets energiomsättning starkt genom den kommunikation de svarar för mellan bakteriesamhället i stort och barnets egna celler.
Bröstmjölk innehåller slutligen också särskilda receptormolekyler och fettsyror som påverkar immunsystemet positivt hos barnet och på så vis håller den ständigt pågående inflammationsprocessen på rätt nivå. Mot bakgrund av det vi idag vet om låggradig inflammation och kopplingen till övervikt och fetma skulle denna undersökning därför kunna bidra med viktig information inför framtidens behandling av dessa ohälsotillstånd, för att översätta artikelns slutpoäng fritt till svenska.
En studie gör ingen vetenskap
En studie är bara en studie. Resultatet från den just denna ger oss ingen vattentät ledtråd att gå efter, men skulle kunna vara en bit i det komplexa pussel som utgör övervikts- och fetmaproblematiken.
Några av de hål i det här sållet än så länge är uppenbara. Kost- och aktivitetsvanorna hos de här barnen skulle vara intressanta att få ta del av, liksom föräldrarnas inställning till normal- respektive övervikt. Dessutom är frågan också om det är tarmbiotan i sig som bidrar till övervikt, eller om biotan bara speglar den biologiska processen som leder till övervikt och fetma. Att en företeelse är kopplad till en annan är inte samma sak som att säga att det ena orsakar det andra. En liknelse skulle kunna vara att abnorm törst speglar obehandlad diabetes, men att man för den skull inte får diabetes av att vara törstig.
Spekulationer kring framtida behandling
Hur läckande det här sållet än må vara än så länge, ger det oss icke desto mindre för handen ett par intressanta framtidsapplikationer om det kan visas att tarmbiotan verkligen påverkar viktutvecklingen. Om jag får tillåta mig att spekulera fritt i ämnet, skulle jag gärna vilja slå ytterligare ett slag för hänsyn till individuell fysiologi vid behandling av övervikt och fetma. Vi bör framgent inte nöja oss med att rekommendera ”mindre energi och mer motion” till den som av hälsomässiga skäl behöver minska sin fettvikt, utan även satsa på att utveckla verktyg för att identifiera underliggande faktorer som påverkar överviktstillståndet.
Om tarmbiotan håller en del av svaret till varför en del ”kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt” och andra inte, skulle - i den bästa av världar - en kombination mellan antibiotika, probiotika och prebiotika kunna utgöra en del av en framgångsrik behandlingsform. I framtiden kanske vi har individuellt framtagna, biotareglerande läkemedel och functional foods (”mervärdesmat”) att erbjuda människor som skydd mot övervikt och fetma via tarmbiotakontroll.
Några alltför enkla tankeslingor för att utmynna i några kostråd…
Inflammation orsakar bland annat oxidation i kroppen
Antioxidanter skyddar mot oxidation
Inflammationsprocesser hålls i schack av tarmbiotans bifidobakterier
Fil och yoghurt innehåller bifidobakterier
…men tanken är spännande –
Kan nötter, frön, frukt, bär och grönsaker med sina antioxidanter och oligosackarider, samt fil och yoghurt med sina bakterier, bidra till att sänka inflammationsgraden i kroppen så kraftigt att det skulle ge utslag på kroppsvikt och kroppssammansättning?
Och som fortsättning på den ödmjuka frågeställningen, en på gränsen till oavsiktligt ironisk utkristallisering av resonemanget – kan det vara så att livsmedel som vi generellt betraktar som ”nyttiga” faktiskt ÄR det, på flera plan än vi i allmänhet tänker oss?
Relaterade inlägg på NGruppens blogg
Tarmhälsa och övervikt del 1-8. Om övervikt, läckande tarm, rotationsdieter, candidahypotesen och allergi typ 3.
Aktuella artiklar i extern media:
Kolhydratälskare var smalast (SvD)
Referenser:
1: Kalliomäki K, Collado MC, Salminen S, Isolauri E. Early differences in fecal microbiota composition in children may predict overweight. Am J Clin Nutr. 2008;87:534-8.
2: Vaughan E, de Vries M, Zoetendal E, Ben-Amor K, Akkermans A, de Vos W. The intestinal LABs.Antonie van Leeuwenhoek. 2002;82:341-52.
torsdag 23 juli 2009
Om GI, potatis och cancer
Text: Anki Sundin, NGruppen
I gårdagens (2009-07-22) sändning av Rapport rapporterades att det finns ett samband mellan konsumtion av snabba kolhydrater och bröstcancer. Man hänvisade till en ny studie från Karolinska Institutet (1), som visar att en kolhydratrik och högglykemisk kost kan öka risken för bröstcancer. Därefter återgav man i nyhetsinslaget att vitt bröd, potatis och pasta är exempel på livsmedel som innehåller snabba kolhydrater.
Varför valde man att sikta in sig på just potatis och pasta, och inte den utrymmesmat som bidrar med en minst lika stor om inte större andel av de snabba kolhydrater som medelsvensken äter?
Potatis inte onyttigt trots högt GI
Det är förvisso sant att potatis har ett högt GI. Att påstå att potatis av det skälet är ohälsosamt är dock att dra för stora växlar av begreppet GI (och GL). Dels innehåller potatis en hel del vitaminer, mineraler och kostfiber, dels mättar potatis mycket bra och kan på så vis bidra till ett välkontrollerat energiintag. Pasta mättar inte lika bra som potatis, men innehåller i förekommande fall en del kostfiber och är bra mat inte minst för högenergiförbrukare.
Inga alarmerande mängder potatis och pasta på tallriken
Det ska också tilläggas att vi heller inte konsumerar några alarmerande stora mängder potatis. Enligt Livsmedelsverkets Två av tre dar äter vi potatis (2) konsumerar kvinnor 116 g potatis per dag, och män 168 gram. Den mängden innehåller 22 respektive 32 gram stärkelse (som är en snabb form av kolhydrater).
Motsvarande siffror för pasta är 34 gram för kvinnor och 47 gram för män, eller 25 respektive 34 gram stärkelse. (Konsumtionsstatistiken kommer från Riksmaten 1997-98 och har således några år på nacken, men kan i sammanhanget anses erbjuda relevanta siffror ändå, inte minst i ljuset av sockerstatistiken.)
Att exemplifiera potatis och pasta som livsmedel med snabba kolhydrater i sammanhanget kan leda till att konsumenter uppfattar dem som de sämsta tänkbara kolhydratkällorna som kanske till och med är cancerframkallande, vilket vore ytterst olyckligt. Det är i så fall bättre att i första hand göra sig bekant med hur mycket socker som medelsvensken får i sig och ställa det i relation till aktuella hälsofrågor.
40 kg socker per person och år
Värre än vår potatis- och pastakonsumtion är vår konsumtion av socker. Enligt Perspektiv nr 1, mars 2006 (3), är förbrukningen 40 kg socker per person och år, eller under 30 kg faktiskt konsumerad mängd socker. Tidskriften uppger också att 80% av det socker som medelsvensken konsumerar kommer via produkter från livsmedelsindustrin (dvs hel- och halvfabrikat, min anmärkning).
Ponera att den faktiska mängden konsumerat socker är 20 kg, alltså hälften av förbrukningsmängden. Då skulle det dagliga sockerintaget uppgå till 55 gram per person i Sverige, alltså dubbelt så mycket socker som stärkelse via potatis och pasta på medelsvenskens tallrik.
Om den konsumerade mängden bara skulle vara 10 kg socker per person och år, skulle vi ändå komma upp i drygt 25 gram socker per dag. Det är lika mycket socker som konsumerad mängd stärkelse. Minus övriga näringsämnen.
Sockerkonsumtionen i Sverige är dessutom mycket varierande mellan olika grupper (bland annat finns stora skillnader mellan olika åldersgrupper och socioekonomiska grupper), vilket innebär att många får i sig mycket mer än genomsnittet medan andra hamnar långt under.
Vidare får vi, enligt Livsmedelsverket, i genomsnitt 20% av det totala energiintaget från så kallad utrymmesmat, det vill säga livsmedel såsom fikabröd, choklad, godis, glass, läsk och snacks (4).
Om vi för enkelhetens skull räknar med att medelsvensken äter 2000 kcal per dag, innebär det att 400 kcal kommer från sådan utrymmesmat. Det motsvarar ca 70 gram mjölkchoklad, en liter läsk, ca 100 gram smågodis eller 180 gram gräddglass med 15% fetthalt. Detta är en daglig konsumtion som många kan identifiera sig med och därmed känner är fullt rimlig. Ur ett hälsoperspektiv är det därför bättre att problematisera medelsvenskens intag av utrymmesmat snarare än potatis och pasta.
Läskkonsumtionen har ökat
Sedan 1980 har läskkonsumtionen ökat från 30 liter per person och år till 94, enligt Sveriges Tandläkareförbunds pressmeddelande Tandläkarna granskar förskolebarnens sockerkonsumtion (5). Pressmeddelandet refererar till en studie från 2002 av Stecksén-Blicks, som visat att 18% av fyraåringarna som ingick i studien dricker läsk varje dag.
Alltså: Undvik renframställda sockerarter – inte potatis
Renframställda sockerarter, däribland ”vitt socker”, glukos och fruktos, återfinner vi i stora mängder av hel- och halvfabrikat. Några av de största källorna är utrymmesmat såsom godis, glass, läsk, choklad och konditorivaror. Ur ett näringsfysiologiskt perspektiv är dessa sockerarter helt onödiga för gemene man. I större mängder är de till och med ohälsosamma, eftersom de bidrar till folksjukdomar såsom fetma, diabetes typ 2 och högt blodtryck. Vidare bidrar de med en minst lika stor mängd snabba kolhydrater som potatis och pasta gör och det är således de förra vi i första hand bör minska vårt intag av.
Efterlyses: Ett än mer utvecklat samarbete mellan expertis och media
Det är bra att media intresserar sig för forskningen som pågår, inte minst inom nutrition. Allmänheten har nytta av att känna till vad forskningen kommer fram till för att få underlag till beslut kring egna livsstilsval. Det är emellertid hög tid att representanter för forskning respektive media börjar samarbeta med varandra fullt ut för att tillsammans föra ut korrekt och relevant information till allmänheten. Båda parters samverkan är helt nödvändig för att människor ska få en rättvisande bild av vetenskapens framsteg och de hälsobudskap som ligger i dessa. Därför efterlyser och välkomnar jag ett ännu mer utvecklat samarbete mellan expertis och media.
Referenser:
1: Larsson SC, Bergkvist L, Wolk A. Glycemic load, glycemic index and breast cancer risk in a prospective cohort of Swedish women. Int J Cancer. 2009;125(1):153-7.
2: Livsmedelsverket: Två av tre dar äter vi potatis. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Matvanor---undersokningar/Vuxna/Riksmaten-1997-98/Tva-av-tre-dar-ater-vi-potatis/
3: Perspektiv, nr 1 2006. Tillgänglig från http://perspektiv.nu/files/Filer/PDF/sockerstatus_se.pdf
4: Livsmedelsverket: Är det fettet eller sockret som gör oss feta? Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Overvikt-och-fetma/Ar-det-fettet-eller-sockret-som-gor-oss-feta-/
5: Sveriges Tandläkareförbund: Tandläkarna granskar förskolebarnens sockerkonsumtion. Tillgängligt från http://www.tandlakarforbundet.se/media/12413/press_forskolor.pdf
I gårdagens (2009-07-22) sändning av Rapport rapporterades att det finns ett samband mellan konsumtion av snabba kolhydrater och bröstcancer. Man hänvisade till en ny studie från Karolinska Institutet (1), som visar att en kolhydratrik och högglykemisk kost kan öka risken för bröstcancer. Därefter återgav man i nyhetsinslaget att vitt bröd, potatis och pasta är exempel på livsmedel som innehåller snabba kolhydrater.
Varför valde man att sikta in sig på just potatis och pasta, och inte den utrymmesmat som bidrar med en minst lika stor om inte större andel av de snabba kolhydrater som medelsvensken äter?
Potatis inte onyttigt trots högt GI
Det är förvisso sant att potatis har ett högt GI. Att påstå att potatis av det skälet är ohälsosamt är dock att dra för stora växlar av begreppet GI (och GL). Dels innehåller potatis en hel del vitaminer, mineraler och kostfiber, dels mättar potatis mycket bra och kan på så vis bidra till ett välkontrollerat energiintag. Pasta mättar inte lika bra som potatis, men innehåller i förekommande fall en del kostfiber och är bra mat inte minst för högenergiförbrukare.
Inga alarmerande mängder potatis och pasta på tallriken
Det ska också tilläggas att vi heller inte konsumerar några alarmerande stora mängder potatis. Enligt Livsmedelsverkets Två av tre dar äter vi potatis (2) konsumerar kvinnor 116 g potatis per dag, och män 168 gram. Den mängden innehåller 22 respektive 32 gram stärkelse (som är en snabb form av kolhydrater).
Motsvarande siffror för pasta är 34 gram för kvinnor och 47 gram för män, eller 25 respektive 34 gram stärkelse. (Konsumtionsstatistiken kommer från Riksmaten 1997-98 och har således några år på nacken, men kan i sammanhanget anses erbjuda relevanta siffror ändå, inte minst i ljuset av sockerstatistiken.)
Att exemplifiera potatis och pasta som livsmedel med snabba kolhydrater i sammanhanget kan leda till att konsumenter uppfattar dem som de sämsta tänkbara kolhydratkällorna som kanske till och med är cancerframkallande, vilket vore ytterst olyckligt. Det är i så fall bättre att i första hand göra sig bekant med hur mycket socker som medelsvensken får i sig och ställa det i relation till aktuella hälsofrågor.
40 kg socker per person och år
Värre än vår potatis- och pastakonsumtion är vår konsumtion av socker. Enligt Perspektiv nr 1, mars 2006 (3), är förbrukningen 40 kg socker per person och år, eller under 30 kg faktiskt konsumerad mängd socker. Tidskriften uppger också att 80% av det socker som medelsvensken konsumerar kommer via produkter från livsmedelsindustrin (dvs hel- och halvfabrikat, min anmärkning).
Ponera att den faktiska mängden konsumerat socker är 20 kg, alltså hälften av förbrukningsmängden. Då skulle det dagliga sockerintaget uppgå till 55 gram per person i Sverige, alltså dubbelt så mycket socker som stärkelse via potatis och pasta på medelsvenskens tallrik.
Om den konsumerade mängden bara skulle vara 10 kg socker per person och år, skulle vi ändå komma upp i drygt 25 gram socker per dag. Det är lika mycket socker som konsumerad mängd stärkelse. Minus övriga näringsämnen.
Sockerkonsumtionen i Sverige är dessutom mycket varierande mellan olika grupper (bland annat finns stora skillnader mellan olika åldersgrupper och socioekonomiska grupper), vilket innebär att många får i sig mycket mer än genomsnittet medan andra hamnar långt under.
Vidare får vi, enligt Livsmedelsverket, i genomsnitt 20% av det totala energiintaget från så kallad utrymmesmat, det vill säga livsmedel såsom fikabröd, choklad, godis, glass, läsk och snacks (4).
Om vi för enkelhetens skull räknar med att medelsvensken äter 2000 kcal per dag, innebär det att 400 kcal kommer från sådan utrymmesmat. Det motsvarar ca 70 gram mjölkchoklad, en liter läsk, ca 100 gram smågodis eller 180 gram gräddglass med 15% fetthalt. Detta är en daglig konsumtion som många kan identifiera sig med och därmed känner är fullt rimlig. Ur ett hälsoperspektiv är det därför bättre att problematisera medelsvenskens intag av utrymmesmat snarare än potatis och pasta.
Läskkonsumtionen har ökat
Sedan 1980 har läskkonsumtionen ökat från 30 liter per person och år till 94, enligt Sveriges Tandläkareförbunds pressmeddelande Tandläkarna granskar förskolebarnens sockerkonsumtion (5). Pressmeddelandet refererar till en studie från 2002 av Stecksén-Blicks, som visat att 18% av fyraåringarna som ingick i studien dricker läsk varje dag.
Alltså: Undvik renframställda sockerarter – inte potatis
Renframställda sockerarter, däribland ”vitt socker”, glukos och fruktos, återfinner vi i stora mängder av hel- och halvfabrikat. Några av de största källorna är utrymmesmat såsom godis, glass, läsk, choklad och konditorivaror. Ur ett näringsfysiologiskt perspektiv är dessa sockerarter helt onödiga för gemene man. I större mängder är de till och med ohälsosamma, eftersom de bidrar till folksjukdomar såsom fetma, diabetes typ 2 och högt blodtryck. Vidare bidrar de med en minst lika stor mängd snabba kolhydrater som potatis och pasta gör och det är således de förra vi i första hand bör minska vårt intag av.
Efterlyses: Ett än mer utvecklat samarbete mellan expertis och media
Det är bra att media intresserar sig för forskningen som pågår, inte minst inom nutrition. Allmänheten har nytta av att känna till vad forskningen kommer fram till för att få underlag till beslut kring egna livsstilsval. Det är emellertid hög tid att representanter för forskning respektive media börjar samarbeta med varandra fullt ut för att tillsammans föra ut korrekt och relevant information till allmänheten. Båda parters samverkan är helt nödvändig för att människor ska få en rättvisande bild av vetenskapens framsteg och de hälsobudskap som ligger i dessa. Därför efterlyser och välkomnar jag ett ännu mer utvecklat samarbete mellan expertis och media.
Referenser:
1: Larsson SC, Bergkvist L, Wolk A. Glycemic load, glycemic index and breast cancer risk in a prospective cohort of Swedish women. Int J Cancer. 2009;125(1):153-7.
2: Livsmedelsverket: Två av tre dar äter vi potatis. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Matvanor---undersokningar/Vuxna/Riksmaten-1997-98/Tva-av-tre-dar-ater-vi-potatis/
3: Perspektiv, nr 1 2006. Tillgänglig från http://perspektiv.nu/files/Filer/PDF/sockerstatus_se.pdf
4: Livsmedelsverket: Är det fettet eller sockret som gör oss feta? Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Overvikt-och-fetma/Ar-det-fettet-eller-sockret-som-gor-oss-feta-/
5: Sveriges Tandläkareförbund: Tandläkarna granskar förskolebarnens sockerkonsumtion. Tillgängligt från http://www.tandlakarforbundet.se/media/12413/press_forskolor.pdf
måndag 20 juli 2009
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF
Text: Anki Sundin, NGruppen
Grenade aminosyror har många hört talas om. Men känner du också till att det finns grenade fettsyror? En av dessa fettsyror är fytansyra och finns i fett kött och mjölkfett, och kanske kan vara en länk mellan konsumtion av kött och risken för cancer. Om det är så, kan det också vara idé att resonera kring eventuella långtidseffekter av LCHF, det vill säga låg kolhydrat-hög fett-kost med mycket kött, grädde och smör som bas.
Kött kopplat till ökad risk för cancer
Epidemiologiska studier har visat att en hög nötköttkonsumtion är kopplad till en ökad risk för olika sorters cancer, däribland cancer i prostata, tjock- och ändtarm samt bröst (1). Att konsumtionen av kött och charkuterivaror är kopplad till cancer har man också konstaterat i WCRF*:s Diet and Cancer report (3).
Fytansyra en bov i dramat?
Det är oklart varför kött och charkuterivaror är kopplade till en ökad risk för cancer, men en kandidat till bovrollen är fytansyra. Det har visat sig att fytansyra uppreglerar proteinet och enzymet AMACR**. Det är måhända inte så konstigt, eftersom AMACR ingår i omsättningen av grenade fettsyror – om du äter mycket grenade fettsyror behöver du kunna omsätta allt och behöver således mer enzymer för denna process än om du inte äter några alls. AMACR finns i sin tur i stora mängder i just cancerceller (2).
Fytansyra finns i nötkött och mejeriprodukter
Fytansyra är en 20 kolatomer lång grenad fettsyra som finns i ganska stor mängd i just kött och mjölk från idisslare (kor, får, getter). Anledningen är att tarmbakterierna hos idisslare bryter ned klorofyll och på så vis genererar fytansyra som nedbrytningsprodukt.
Fytansyra återfinns därför i såväl kött som mjölk från idisslande boskap i högre grad än hos andra. Detta gör att människor som äter kött och mejeriprodukter från idisslare får i sig mer fytansyra än de som inte gör det, inte minst vegetarianer och framför allt veganer. Fytansyra finns också i fet fisk och kommer från plankton längre ned i näringskedjan.
Fytansyra finns mest hos kött- och mjölkälskare
Enligt en undersökning som gjordes bland brittiska kvinnor (1) var plasmakoncentrationen av fytansyra 6,7 gånger högre hos dem som åt nötkött jämfört med dem med en vegansk kosthållning, och 47% högre än hos dem med en lakto-ovo-vegetarisk kosthållning. Den starkaste faktorn för fytansyra i plasman var faktiskt intaget av mjölkfett – ju mer mjölkfett kvinnorna åt desto högre var plasmakoncentrationen av fytansyra. Intaget av kött var i den här undersökningen alltså inte signifikant kopplad till fytansyra i plasma hos dem som deltog. (Dock uppgav en majoritet av deltagarna som åt kött att de åt så lite av det synliga fettet på köttet som möjligt, vilket gör att människor som gärna äter detta fett också kan tänkas få i sig mer fytansyra.)
Styrkor och svagheter i den här studien (1)
En styrka i den här studien (1) är att man har undersökt enbart kvinnor – man har inte blandat män och kvinnor. En könsuppdelning är helt nödvändig för att kunna dra någon slutsats alls i många fall, eftersom män och kvinnor är så olika fysiologiskt.
Ytterligare en styrka är att man har jämfört även andra parametrar såsom BMI, ålder och rökvanor.
Tack vare att kvinnorna också uppgav så olika kostregimer var det "enkelt" att dela in dem i rätt grupper.
Den kanske största svagheten var att man använde så kallade FFQ (food frequency questionnaires) för att få veta hur kostvanorna såg ut. Det är en svår metod att dra riktiga slutsatser ifrån, eftersom den som fyller i ett FFQ svarar på frågor såsom "Hur ofta äter du yoghurt" och får ofta välja mellan svarsalternativ såsom "varje dag", "flera gånger i veckan", "sällan" och "aldrig". I ett vanligt FFQ undersöks inte mängderna av olika livsmedel, utan bara intagsfrekvensen – hur ofta man äter av ett visst livsmedel.
Slutsatser och några tankar kring LCHF
Om fytansyra skulle visa sig bortom allt tvivel ha en koppling till utvecklingen av olika cancertyper, skulle det betyda att det är bra att begränsa sitt intag av livsmedel som innehåller denna sorts fettsyra. Rött kött och mejeriprodukter innehåller ganska stora mängder.
I så kallade in vitro-studier (undersökningar gjorda på celler på odlingsplattor) har det visat sig att just fytansyra (som alltså finns i rött kött och mjölkfett) kan uppreglera enzymet AMACR. Detta enzym finns i högre mängd i cancerceller än normala celler.
Från stora befolkningsstudier vet vi att det finns en koppling mellan intag av kött och risken för cancer.
Det är ännu för tidigt att dra några konkreta slutsatser kring mekanismerna bakom detta fenomen, men om det nu faktiskt är fytansyra som är en av bovarna i dramat kan man fundera över hur hälsosamt det är att äta stora mängder fett rött kött och mjölkfett. LCHF-anhängarna förespråkar ofta intag av stora mängder smör, grädde och fett kött, vilket gör att vi kanske kan använda denna grupp som jämförelse med en "normalkost-grupp" (om det nu finns en sådan) och en vegetarisk kost-grupp för att se om risken för cancer verkligen blir högre på sikt. Samtidigt kan man också mäta vissa markörer, däribland fytansyra, för att försöka koppla dessa till en ökad eller minskad risk.
I dagsläget finns inga övertygande bevis för att det skulle vara skadligt på något sätt att följa en LCHF-kost. Denna kostregim är emellertid relativt ny och behöver fortfarande några år på sig att hinna ge något utfall på befolkningsnivå. Livsmedelsverket framhåller betydelsen av att inte överdriva sin konsumtion av rött kött och charkuterivaror på grund av den ökade risken för cancer i Råd om kött i kommande miljösmarta matval och Cancer och matvanor.
Kött är å andra sidan mycket näringsrikt och är därför bra mat för inte minst idrottare (det vill säga den som tränar mycket). Det betyder att den gamla parollen att äta varierat kommer väl till hands även här – en kost som innehåller lite av allt snarare än mycket av lite torde vara hälsosamt. Som alltid väljer du själv hur just du ska äta.
*WCRF står för World Cancer Research Fund
**AMACR står för alfametylacyl-CoA-racemas
Referenser:
1. Allen NE, Grace PB, Ginn A, Travis RC, Roddam AW, Appelby PN et al. Phytanic acid: mesurement of plasma concentrations by gas-liquid chromatography-mass spectrometry analysis and association with diet and other plasma fatty acids. Br J Nutr. 2007;
2. Mobley JA, Leav I, Zielie P, Wotkowitz C, Evans J, Lam Y-W et al. Branched fatty acids in dairy and beef products markedly enhance alpha-methylacyl- CoA racemase expression in prostate cancer cells in vitro. Cancer Epidemiology, Biomarkers&Prevention. 2003;12:775-83.
3: WCRF/AICR, 2007: Food, Nutrition, Physical activity, and the Prevention of Cancer. Tillgänglig från http://www.dietandcancerreport.org/
Grenade aminosyror har många hört talas om. Men känner du också till att det finns grenade fettsyror? En av dessa fettsyror är fytansyra och finns i fett kött och mjölkfett, och kanske kan vara en länk mellan konsumtion av kött och risken för cancer. Om det är så, kan det också vara idé att resonera kring eventuella långtidseffekter av LCHF, det vill säga låg kolhydrat-hög fett-kost med mycket kött, grädde och smör som bas.
Kött kopplat till ökad risk för cancer
Epidemiologiska studier har visat att en hög nötköttkonsumtion är kopplad till en ökad risk för olika sorters cancer, däribland cancer i prostata, tjock- och ändtarm samt bröst (1). Att konsumtionen av kött och charkuterivaror är kopplad till cancer har man också konstaterat i WCRF*:s Diet and Cancer report (3).
Fytansyra en bov i dramat?
Det är oklart varför kött och charkuterivaror är kopplade till en ökad risk för cancer, men en kandidat till bovrollen är fytansyra. Det har visat sig att fytansyra uppreglerar proteinet och enzymet AMACR**. Det är måhända inte så konstigt, eftersom AMACR ingår i omsättningen av grenade fettsyror – om du äter mycket grenade fettsyror behöver du kunna omsätta allt och behöver således mer enzymer för denna process än om du inte äter några alls. AMACR finns i sin tur i stora mängder i just cancerceller (2).
Fytansyra finns i nötkött och mejeriprodukter
Fytansyra är en 20 kolatomer lång grenad fettsyra som finns i ganska stor mängd i just kött och mjölk från idisslare (kor, får, getter). Anledningen är att tarmbakterierna hos idisslare bryter ned klorofyll och på så vis genererar fytansyra som nedbrytningsprodukt.
Fytansyra återfinns därför i såväl kött som mjölk från idisslande boskap i högre grad än hos andra. Detta gör att människor som äter kött och mejeriprodukter från idisslare får i sig mer fytansyra än de som inte gör det, inte minst vegetarianer och framför allt veganer. Fytansyra finns också i fet fisk och kommer från plankton längre ned i näringskedjan.
Fytansyra finns mest hos kött- och mjölkälskare
Enligt en undersökning som gjordes bland brittiska kvinnor (1) var plasmakoncentrationen av fytansyra 6,7 gånger högre hos dem som åt nötkött jämfört med dem med en vegansk kosthållning, och 47% högre än hos dem med en lakto-ovo-vegetarisk kosthållning. Den starkaste faktorn för fytansyra i plasman var faktiskt intaget av mjölkfett – ju mer mjölkfett kvinnorna åt desto högre var plasmakoncentrationen av fytansyra. Intaget av kött var i den här undersökningen alltså inte signifikant kopplad till fytansyra i plasma hos dem som deltog. (Dock uppgav en majoritet av deltagarna som åt kött att de åt så lite av det synliga fettet på köttet som möjligt, vilket gör att människor som gärna äter detta fett också kan tänkas få i sig mer fytansyra.)
Styrkor och svagheter i den här studien (1)
En styrka i den här studien (1) är att man har undersökt enbart kvinnor – man har inte blandat män och kvinnor. En könsuppdelning är helt nödvändig för att kunna dra någon slutsats alls i många fall, eftersom män och kvinnor är så olika fysiologiskt.
Ytterligare en styrka är att man har jämfört även andra parametrar såsom BMI, ålder och rökvanor.
Tack vare att kvinnorna också uppgav så olika kostregimer var det "enkelt" att dela in dem i rätt grupper.
Den kanske största svagheten var att man använde så kallade FFQ (food frequency questionnaires) för att få veta hur kostvanorna såg ut. Det är en svår metod att dra riktiga slutsatser ifrån, eftersom den som fyller i ett FFQ svarar på frågor såsom "Hur ofta äter du yoghurt" och får ofta välja mellan svarsalternativ såsom "varje dag", "flera gånger i veckan", "sällan" och "aldrig". I ett vanligt FFQ undersöks inte mängderna av olika livsmedel, utan bara intagsfrekvensen – hur ofta man äter av ett visst livsmedel.
Slutsatser och några tankar kring LCHF
Om fytansyra skulle visa sig bortom allt tvivel ha en koppling till utvecklingen av olika cancertyper, skulle det betyda att det är bra att begränsa sitt intag av livsmedel som innehåller denna sorts fettsyra. Rött kött och mejeriprodukter innehåller ganska stora mängder.
I så kallade in vitro-studier (undersökningar gjorda på celler på odlingsplattor) har det visat sig att just fytansyra (som alltså finns i rött kött och mjölkfett) kan uppreglera enzymet AMACR. Detta enzym finns i högre mängd i cancerceller än normala celler.
Från stora befolkningsstudier vet vi att det finns en koppling mellan intag av kött och risken för cancer.
Det är ännu för tidigt att dra några konkreta slutsatser kring mekanismerna bakom detta fenomen, men om det nu faktiskt är fytansyra som är en av bovarna i dramat kan man fundera över hur hälsosamt det är att äta stora mängder fett rött kött och mjölkfett. LCHF-anhängarna förespråkar ofta intag av stora mängder smör, grädde och fett kött, vilket gör att vi kanske kan använda denna grupp som jämförelse med en "normalkost-grupp" (om det nu finns en sådan) och en vegetarisk kost-grupp för att se om risken för cancer verkligen blir högre på sikt. Samtidigt kan man också mäta vissa markörer, däribland fytansyra, för att försöka koppla dessa till en ökad eller minskad risk.
I dagsläget finns inga övertygande bevis för att det skulle vara skadligt på något sätt att följa en LCHF-kost. Denna kostregim är emellertid relativt ny och behöver fortfarande några år på sig att hinna ge något utfall på befolkningsnivå. Livsmedelsverket framhåller betydelsen av att inte överdriva sin konsumtion av rött kött och charkuterivaror på grund av den ökade risken för cancer i Råd om kött i kommande miljösmarta matval och Cancer och matvanor.
Kött är å andra sidan mycket näringsrikt och är därför bra mat för inte minst idrottare (det vill säga den som tränar mycket). Det betyder att den gamla parollen att äta varierat kommer väl till hands även här – en kost som innehåller lite av allt snarare än mycket av lite torde vara hälsosamt. Som alltid väljer du själv hur just du ska äta.
*WCRF står för World Cancer Research Fund
**AMACR står för alfametylacyl-CoA-racemas
Referenser:
1. Allen NE, Grace PB, Ginn A, Travis RC, Roddam AW, Appelby PN et al. Phytanic acid: mesurement of plasma concentrations by gas-liquid chromatography-mass spectrometry analysis and association with diet and other plasma fatty acids. Br J Nutr. 2007;
2. Mobley JA, Leav I, Zielie P, Wotkowitz C, Evans J, Lam Y-W et al. Branched fatty acids in dairy and beef products markedly enhance alpha-methylacyl- CoA racemase expression in prostate cancer cells in vitro. Cancer Epidemiology, Biomarkers&Prevention. 2003;12:775-83.
3: WCRF/AICR, 2007: Food, Nutrition, Physical activity, and the Prevention of Cancer. Tillgänglig från http://www.dietandcancerreport.org/
torsdag 16 juli 2009
Utlottningen av Kost- och näringsanalysen är klar!
Under Fitness5 i Halmstad förra veckan ordnade vi en utlottning av en kost- och näringsanalys.
Vinnaren blev
Kristoffer Johansson – Grattis!
Kristoffer får en kost- och näringsanalys av tre dagars kostregistrering, värde 900 kr.
Så här skriver Kristoffer om sig själv:
Tränar ca 4-5 gånger i veckan och äter nyttigt.
Vi får väl se vad han ligger på för energi- och näringsintag…
Vinnaren blev
Kristoffer Johansson – Grattis!
Kristoffer får en kost- och näringsanalys av tre dagars kostregistrering, värde 900 kr.
Så här skriver Kristoffer om sig själv:
Tränar ca 4-5 gånger i veckan och äter nyttigt.
Vi får väl se vad han ligger på för energi- och näringsintag…
- Är det tillräckligt för hans träningsmängd?
- Behöver han äta mer av något för sitt mål?
- Och hur ska han lägga upp kostplaneringen i samband med träning?
Snart har vi svaret.
Kristoffer får ett mail med instruktioner, och sedan kör vi igång!
tisdag 14 juli 2009
Kolesterol - risk eller inte?
Text: Anki Sundin, NGruppen
Mättat fett, "ont" kolesterol (LDL) och risken för hjärt-kärlsjukdomar har diskuterats hett den senaste tiden.
Är kolesterol en riskfaktor? är rubriken på en artikel som Lars Werkö, Tore Scherstén och Ralf Sundberg skrivit i dagens SvD, där de tar upp frågan igen och menar att LDL (det "onda" kolesterolet) inte ska betraktas som en riskfaktor längre.
Det ska bli intressant att följa Livsmedelsverkets reaktion på detta. Ser vi näringsrekommendationer som inte nödvändigtvis begränsar intaget av mättade fettsyror inom rimlig framtid? Eller ska stödet för kopplingen mellan mättat fett, kolesterol och hjärt-kärlsjukdomar fortfarande betraktas som starkt och välgrundat?
I några av NGruppens tidigare inlägg tas denna fråga upp:
Intresset för fettdebatt mättat?
Ägg och kolesterol - ingen fara!
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
Mättat fett, "ont" kolesterol (LDL) och risken för hjärt-kärlsjukdomar har diskuterats hett den senaste tiden.
Är kolesterol en riskfaktor? är rubriken på en artikel som Lars Werkö, Tore Scherstén och Ralf Sundberg skrivit i dagens SvD, där de tar upp frågan igen och menar att LDL (det "onda" kolesterolet) inte ska betraktas som en riskfaktor längre.
Det ska bli intressant att följa Livsmedelsverkets reaktion på detta. Ser vi näringsrekommendationer som inte nödvändigtvis begränsar intaget av mättade fettsyror inom rimlig framtid? Eller ska stödet för kopplingen mellan mättat fett, kolesterol och hjärt-kärlsjukdomar fortfarande betraktas som starkt och välgrundat?
I några av NGruppens tidigare inlägg tas denna fråga upp:
Intresset för fettdebatt mättat?
Ägg och kolesterol - ingen fara!
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
fredag 10 juli 2009
Ät mindre och lev frisk längre?
Text: Anki Sundin, NGruppen
Ät mindre och lev frisk längre. Det verkar bli slutsatsen av ett 20 år långt experiment på rhesusapor i USA (1). Tre dagstidningar i Sverige nappade på studien och presenterade följande rubriker:
Färre kalorier förlänger livet. (SvD)
Apor på svältkost är friska längre (DN)
Ät mindre - och lev längre (Expressen)
Återigen är troligtvis en av de gemensamma nämnarna antioxidanter. Antioxidanter minskar belastningen av fria radikaler och skyddar på så vis kroppen från nedbrytning och funktionsnedsättning. Fria radikaler bildas under den normala energiomsättningen, och ju mer energi man äter, desto högre blir belastningen av fria radikaler. Vi vet vidare att fria radikaler är viktiga ingredienser i utvecklingen av diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och hjärnsjukdomar - just de sjukdomar som de hungriga aporna i studien uppges hålla sig friska från i större utsträckning än kontrollgruppen.
Tre snabba
Ett moderat intag av energi från näringstäta livsmedel är sannolikt bra för folkhälsan i allmänhet och den genomsnittliga individens hälsa i synnerhet. Men det är inte okunskap om detta som är ett problem för den moderna människan idag - utan att tillgången på mat och beteendet i samband med denna tillgång inte är förenlig med god hälsa.
Med risk för att skjuta min egen yrkeskår i foten får jag säga att det - med folkhälsan för ögonen - kanske inte enbart är mer nutritionsforskning som behövs i första hand, utan även fler välfungerande förändringsmodeller och kompetenta beteendevetare som kan hjälpa till att implementera hälsosammare vanor hos människor.
Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Om kaffe, alzheimers och den gemensamma nämnaren
Kaffe - en rik källa till antioxidanter
Antioxidanter - grupper och källor
Från alfa till omega - om fettsyror
Blåbär och choklad på hjärnan
Näringsrika skal
Te för din hälsa
Referenser:
1: Coleman R et al. Calorie restriction delays onset and mortality in Rhesus monkeys. Science. 2009;325(5937):201-4. Abstrakt tillgängligt från http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/325/5937/201.
Ät mindre och lev frisk längre. Det verkar bli slutsatsen av ett 20 år långt experiment på rhesusapor i USA (1). Tre dagstidningar i Sverige nappade på studien och presenterade följande rubriker:
Färre kalorier förlänger livet. (SvD)
Apor på svältkost är friska längre (DN)
Ät mindre - och lev längre (Expressen)
Återigen är troligtvis en av de gemensamma nämnarna antioxidanter. Antioxidanter minskar belastningen av fria radikaler och skyddar på så vis kroppen från nedbrytning och funktionsnedsättning. Fria radikaler bildas under den normala energiomsättningen, och ju mer energi man äter, desto högre blir belastningen av fria radikaler. Vi vet vidare att fria radikaler är viktiga ingredienser i utvecklingen av diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och hjärnsjukdomar - just de sjukdomar som de hungriga aporna i studien uppges hålla sig friska från i större utsträckning än kontrollgruppen.
Tre snabba
- fria radikaler bildas i energiomsättningen
- antioxidanter skyddar mot fria radikaler
- antioxidanter finns i frukt, bär, grönsaker, nötter och frön
Ett moderat intag av energi från näringstäta livsmedel är sannolikt bra för folkhälsan i allmänhet och den genomsnittliga individens hälsa i synnerhet. Men det är inte okunskap om detta som är ett problem för den moderna människan idag - utan att tillgången på mat och beteendet i samband med denna tillgång inte är förenlig med god hälsa.
Med risk för att skjuta min egen yrkeskår i foten får jag säga att det - med folkhälsan för ögonen - kanske inte enbart är mer nutritionsforskning som behövs i första hand, utan även fler välfungerande förändringsmodeller och kompetenta beteendevetare som kan hjälpa till att implementera hälsosammare vanor hos människor.
Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Om kaffe, alzheimers och den gemensamma nämnaren
Kaffe - en rik källa till antioxidanter
Antioxidanter - grupper och källor
Från alfa till omega - om fettsyror
Blåbär och choklad på hjärnan
Näringsrika skal
Te för din hälsa
Referenser:
1: Coleman R et al. Calorie restriction delays onset and mortality in Rhesus monkeys. Science. 2009;325(5937):201-4. Abstrakt tillgängligt från http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/325/5937/201.
torsdag 9 juli 2009
Formler för energiförbrukning
Text: Anki Sundin, NGruppen
Att räkna ut sitt energibehov / energiförbrukning kan vara intressant för många som tränar mycket. Dels kan det vara nödvändigt att veta hur mycket energi som går åt i en viss träningsperiod, dels behöver många känna till detta för att kunna manipulera med sin kroppsvikt inför till exempel tävlingar. Jag har redogjort för dessa schablonformler och beräkningar i detalj i boken Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare.
Det finns en rad olika schablonformler för att räkna ut energibehovet (E). Här nedan finner du några av dessa.
E=BMR*PAL
E=BMR/1440*BMR-faktor*tid (min)
E=BMR*MET*tid (h)/24
E=BMR+45 kcal (eller 189 kJ)*fettfri vikt (kg)
Här kommer en kort förklaring till respektive uttryck.
BMR: Basal metabolic rate. Betyder basalomsättning, basalmetabolism och grundomsättning. Det är den mängden energi som du behöver för att dina grundläggande kroppsliga funktioner (hjärna, hjärta, övriga inre organ) ska fungera i horisontell vila under ett dygn.
PAL: Physical activity level. Ett genomsnitt av aktivitetsnivån för individer med olika fysisk aktivitet. Vanlig indelning är stillasittande, medelhårt arbete, hårt arbete. Denna mycket grova indelning har sina uppenbara brister.
BMR-faktor: en faktor som multipliceras med ditt BMR under en viss tid för att beräkna antingen en enskild aktivitetes energiförbrukning eller energiförbrukningen för ett helt dygn. Kräver en aktivitetsdagbok baserad på 5- till 15-minutersintervaller över dygnet.
MET: Metabolic equivalent. Förhållandet mellan energin som behövs för en given fysisk aktivitet och vilometabolismen (RMR). Definieras även som syreupptaget i ml/kg, där en MET är syrekostnaden för att sitta tyst och stilla - ca 3,5 ml per kilo och minut. Kostnaden för att omsätta en liter syre är sedan 5 kcal.
Fettfri vikt: allt i din kropp som inte är fett, dvs muskler, skelett, blod och så vidare. Detta mått är ett av de värdefullaste vid en teoretisk beräkning av energiförbrukningen, eftersom muskelmassan är en mycket viktig parameter.
För varje teoretisk beräkning finns för- och nackdelar. För det första ska dessa beräkningar aldrig betraktas som en sanning, utan som ett verktyg för att hamna ganska nära den sannolika energiförbrukningen. Om du har läst någonstans att just du behöver, låt säga 3000 kcal per dag, baserat på ålder, vikt och kön, stämmer alltså inte det. Däremot är det sannolikt att du ligger ganska nära den energiförbrukningen.
På samma sätt ska en pulsmätare som också anger energiförbrukningen betraktas som ett grovt verktyg. En pulsmätare vet aldrig exakt hur din kropp fungerar och därför är det aldrig exakt 182 kcal du har gjort av med på promenaden eller exakt 322 kcal du har gjort av med på spinningpasset. Faktum är att det kan ligga ganska långt från sanningen. Däremot är det troligt att du gör av med mer energi på ett spinningpass än på en promenad under lika lång tid, så i relation till olika aktiviteter kan en pulsmätare ge värdefull information. Men siffrorna är alltså inte sanna i den bemärkelsen.
Att räkna ut sitt energibehov / energiförbrukning kan vara intressant för många som tränar mycket. Dels kan det vara nödvändigt att veta hur mycket energi som går åt i en viss träningsperiod, dels behöver många känna till detta för att kunna manipulera med sin kroppsvikt inför till exempel tävlingar. Jag har redogjort för dessa schablonformler och beräkningar i detalj i boken Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare.
Det finns en rad olika schablonformler för att räkna ut energibehovet (E). Här nedan finner du några av dessa.
E=BMR*PAL
E=BMR/1440*BMR-faktor*tid (min)
E=BMR*MET*tid (h)/24
E=BMR+45 kcal (eller 189 kJ)*fettfri vikt (kg)
Här kommer en kort förklaring till respektive uttryck.
BMR: Basal metabolic rate. Betyder basalomsättning, basalmetabolism och grundomsättning. Det är den mängden energi som du behöver för att dina grundläggande kroppsliga funktioner (hjärna, hjärta, övriga inre organ) ska fungera i horisontell vila under ett dygn.
PAL: Physical activity level. Ett genomsnitt av aktivitetsnivån för individer med olika fysisk aktivitet. Vanlig indelning är stillasittande, medelhårt arbete, hårt arbete. Denna mycket grova indelning har sina uppenbara brister.
BMR-faktor: en faktor som multipliceras med ditt BMR under en viss tid för att beräkna antingen en enskild aktivitetes energiförbrukning eller energiförbrukningen för ett helt dygn. Kräver en aktivitetsdagbok baserad på 5- till 15-minutersintervaller över dygnet.
MET: Metabolic equivalent. Förhållandet mellan energin som behövs för en given fysisk aktivitet och vilometabolismen (RMR). Definieras även som syreupptaget i ml/kg, där en MET är syrekostnaden för att sitta tyst och stilla - ca 3,5 ml per kilo och minut. Kostnaden för att omsätta en liter syre är sedan 5 kcal.
Fettfri vikt: allt i din kropp som inte är fett, dvs muskler, skelett, blod och så vidare. Detta mått är ett av de värdefullaste vid en teoretisk beräkning av energiförbrukningen, eftersom muskelmassan är en mycket viktig parameter.
För varje teoretisk beräkning finns för- och nackdelar. För det första ska dessa beräkningar aldrig betraktas som en sanning, utan som ett verktyg för att hamna ganska nära den sannolika energiförbrukningen. Om du har läst någonstans att just du behöver, låt säga 3000 kcal per dag, baserat på ålder, vikt och kön, stämmer alltså inte det. Däremot är det sannolikt att du ligger ganska nära den energiförbrukningen.
På samma sätt ska en pulsmätare som också anger energiförbrukningen betraktas som ett grovt verktyg. En pulsmätare vet aldrig exakt hur din kropp fungerar och därför är det aldrig exakt 182 kcal du har gjort av med på promenaden eller exakt 322 kcal du har gjort av med på spinningpasset. Faktum är att det kan ligga ganska långt från sanningen. Däremot är det troligt att du gör av med mer energi på ett spinningpass än på en promenad under lika lång tid, så i relation till olika aktiviteter kan en pulsmätare ge värdefull information. Men siffrorna är alltså inte sanna i den bemärkelsen.
onsdag 8 juli 2009
Kostrådens historia
Under våren 2009 skrev nutritionist Emma Andréasson sin C-uppsats med titeln Kostrådens historia. Nu kan du ladda ned hennes uppsats från vår hemsida, www.ngruppen.se, under Nyheter (vänsterspalten på startsidan).
Jag hade förmånen att vara hennes handledare och är mycket imponerad över det grundliga arbete hon har gjort. I det inledande stycket kan vi läsa bland annat detta:
"Nutritionsforskningen och kostråden har påverkats av olika faktorer som socialpolitiska strömningar, handel och rådande attityder."
"Samarbetet mellan nutritionsforskningen och livsmedelsindustrin är önskvärt och oundvikligt, men det finns åsikter om att samarbetet borde regleras för att den enskilde individens hälsa inte ska komma i kläm när utvecklandet av hälsosamma kostvanor på nationell nivå påverkas av handeln."
Här får du dig till livs allt från kuriös information till vassa fakta. Läs till exempel om Tigerstedts (1853-1922) åsikt om att "Staten borde hafva lika stort intresse för sådana frågor [kost- och näringslära] som för utvecklingen av kreatursutfodring" för att hålla arbetarna friska och starka och därmed bidra till landets välstånd. Eller vad sägs om krigets betydelse för nutritionsforskning och bakgrunden till de pedagogiska kostmodellerna som tillämpas idag?
Om du är intresserad av att veta varför våra moderna kostråd ser ut som de gör, är den här uppsatsen helt klart värd sin uppmärksamhet i hängmattan i sommar.
Relaterade inlägg på NGruppens blogg
Nyckelhålet och problemet med folk som inte gör som vi säger
Jag hade förmånen att vara hennes handledare och är mycket imponerad över det grundliga arbete hon har gjort. I det inledande stycket kan vi läsa bland annat detta:
"Nutritionsforskningen och kostråden har påverkats av olika faktorer som socialpolitiska strömningar, handel och rådande attityder."
"Samarbetet mellan nutritionsforskningen och livsmedelsindustrin är önskvärt och oundvikligt, men det finns åsikter om att samarbetet borde regleras för att den enskilde individens hälsa inte ska komma i kläm när utvecklandet av hälsosamma kostvanor på nationell nivå påverkas av handeln."
Här får du dig till livs allt från kuriös information till vassa fakta. Läs till exempel om Tigerstedts (1853-1922) åsikt om att "Staten borde hafva lika stort intresse för sådana frågor [kost- och näringslära] som för utvecklingen av kreatursutfodring" för att hålla arbetarna friska och starka och därmed bidra till landets välstånd. Eller vad sägs om krigets betydelse för nutritionsforskning och bakgrunden till de pedagogiska kostmodellerna som tillämpas idag?
Om du är intresserad av att veta varför våra moderna kostråd ser ut som de gör, är den här uppsatsen helt klart värd sin uppmärksamhet i hängmattan i sommar.
Relaterade inlägg på NGruppens blogg
Nyckelhålet och problemet med folk som inte gör som vi säger
måndag 6 juli 2009
Om kaffe, alzheimers och den gemensamma nämnaren
Text: Anki Sundin, NGruppen
Aftonbladets artikel Kaffe kan skydda mot alzheimers handlar om hur man nu börjar närma sig riktigt intressanta resultat där befolkningsstudier kunnat uppvisa ett samband mellan minskad risk för demenssjukdomar och kaffedrickande. I djurstudier har man också funnit att koffein minskat antalet plack i hjärnan (som associeras med demens).
Mela Pettersson skrev ett inlägg på NGruppens blogg om just alzheimers och antioxidanter för en tid sedan med rubriken Kaffe - en rik källa till antioxidanter.
Antioxidanter skyddar mot övervikt?
Det verkar som om antioxidanter bidrar med starkt skydd mot många olika sjukdomar, inte bara demens. Diabetes, övervikt och cancer har man undersökt i samband med antioxidantintag från frukt och grönt samt antioxidantrika drycker såsom kaffe och te, och här finns det övertygande anledning att gå vidare med forskningen. Den gemensamma faktorn i dessa sjukdomar är inflammation, och i många sådana fall kan antioxidanter ge ett skydd.
Åldrande saktas ned av antioxidanter
Faktum är att många av de sjukdomar som idag sätts i samband med "åldrande" i själva verket inte alls är ålderns fel som sådan. Nedsatt syn, försämrat minne och diabetes typ 2 har också med inflammatoriska faktorer att göra. Man brukar prata om så kallade fria radikaler, som är de vävnadsnedbrytande ämnen vi i största möjliga mån behöver skydda oss från. Dessa bildas i kroppen vid den normala omsättningen, inte minst i samband med att vi äter socker, men finns också i stora mängder i tobaksrök och storstadsluft.
Vi behöver äta frukt, grönsaker, bär, nötter och frön för att tillgodose vårt behov av antioxidanter och på så vis behålla hälsan. Kaffe och te av olika slag verkar också vara bra komplement till ett i övrigt gott intag av antioxidanter.
Några kloka ord från Hippokrates
Hippokrates, som tillskrivits epitetet läkekonstens fader, lär ha sagt Låt din mat vara din medicin och medicinen din mat. Om han nu verkligen yttrade något sådan får vi kanske aldrig veta, men nog ligger det något mycket klokt i uttrycket. Vi kan inte bota eller skydda oss mot alla sjukdomar ens med perfekt sammansatt näringsintag, men vi kan åstadkomma mycket genom att äta med förstånd.
Relaterade länkar på NGruppens blogg:
Te för din hälsa
Choklad för din hälsa
Blåbär och choklad på hjärnan
Antioxidanter - grupper och källor
Vitaminer - nödvändiga med livsfarliga
Aftonbladets artikel Kaffe kan skydda mot alzheimers handlar om hur man nu börjar närma sig riktigt intressanta resultat där befolkningsstudier kunnat uppvisa ett samband mellan minskad risk för demenssjukdomar och kaffedrickande. I djurstudier har man också funnit att koffein minskat antalet plack i hjärnan (som associeras med demens).
Mela Pettersson skrev ett inlägg på NGruppens blogg om just alzheimers och antioxidanter för en tid sedan med rubriken Kaffe - en rik källa till antioxidanter.
Antioxidanter skyddar mot övervikt?
Det verkar som om antioxidanter bidrar med starkt skydd mot många olika sjukdomar, inte bara demens. Diabetes, övervikt och cancer har man undersökt i samband med antioxidantintag från frukt och grönt samt antioxidantrika drycker såsom kaffe och te, och här finns det övertygande anledning att gå vidare med forskningen. Den gemensamma faktorn i dessa sjukdomar är inflammation, och i många sådana fall kan antioxidanter ge ett skydd.
Åldrande saktas ned av antioxidanter
Faktum är att många av de sjukdomar som idag sätts i samband med "åldrande" i själva verket inte alls är ålderns fel som sådan. Nedsatt syn, försämrat minne och diabetes typ 2 har också med inflammatoriska faktorer att göra. Man brukar prata om så kallade fria radikaler, som är de vävnadsnedbrytande ämnen vi i största möjliga mån behöver skydda oss från. Dessa bildas i kroppen vid den normala omsättningen, inte minst i samband med att vi äter socker, men finns också i stora mängder i tobaksrök och storstadsluft.
Vi behöver äta frukt, grönsaker, bär, nötter och frön för att tillgodose vårt behov av antioxidanter och på så vis behålla hälsan. Kaffe och te av olika slag verkar också vara bra komplement till ett i övrigt gott intag av antioxidanter.
Några kloka ord från Hippokrates
Hippokrates, som tillskrivits epitetet läkekonstens fader, lär ha sagt Låt din mat vara din medicin och medicinen din mat. Om han nu verkligen yttrade något sådan får vi kanske aldrig veta, men nog ligger det något mycket klokt i uttrycket. Vi kan inte bota eller skydda oss mot alla sjukdomar ens med perfekt sammansatt näringsintag, men vi kan åstadkomma mycket genom att äta med förstånd.
Relaterade länkar på NGruppens blogg:
Te för din hälsa
Choklad för din hälsa
Blåbär och choklad på hjärnan
Antioxidanter - grupper och källor
Vitaminer - nödvändiga med livsfarliga
fredag 3 juli 2009
Bekämpningsmedel och en saga om paprika
Text: Anki Sundin, NGruppen
Idag meddelade Livsmedelsverket att de fått återkalla ett parti turkiska paprikor på grund av höga halter bekämpningsmedelsrester. Man varnar konsumenter som redan köpt paprikor från detta parti från att äta dem. Således är det mycket höga halter det handlar om med akuta förgiftningssymtom såsom illamående, magsmärtor och muskelryckningar.
Problemet med rester av bekämpningsmedel är ingalunda nytt. I Sverige administrerar Livsmedelsverket Svarta Listan. Här tas alla produkter upp som inte får säljas utan Livsmedelsverkets medgivande och innehåller allt från ecuadoriansk ananas till uruguanska Royal Gala-äpplen via amerikanska torkade bönor.
Rimligt att dra öronen åt sig
Rester av bekämpningsmedel kan vara giftiga för människor. Man har undersökt hur en rad olika ämnen som används inom jordbruket kan påverka biologiska system och funnit oroväckande resultat. Nervskador (1) och tumörpromotion (2), det vill säga en pådrift av tumörutveckling, är några av de effekter som bekräftats hos godkända bekämpningsmedel.
Man har även undersökt såväl enskilda bekämpningsmedel (5) som särskilda livsmedelsgrupper, däribland spenat (3) och olivolja (4). I en italiensk (6), en dansk (3) och en nederländsk (5) studie har man kommit fram till att befolkningen kan komma nära eller över ADI*-värdet för utvalda bekämpningsmedel. I denna aspekt torde särskilt barn vara utsatta, eftersom de får i sig mer per kilo än en vuxen.
De livsmedel som säljs i Sverige får inte innehålla halter som överstiger gränsvärdena, och oftast hålls dessa värden. Men ibland överstiger de gränserna, som i fallet med det nya fallet av turkiska paprikor, och det innebär en direkt fara för konsumenten.
Ett problem är att det finns så oerhört många olika bekämpningsmedel som används inom jordbruket, och vi vet inte vad den samlade effekten av dessa kan bli. Även om ett livsmedel innehåller godkända resthalter, äter vi ju många olika livsmedel varje dag. Kan då den totala mängden bekämpningsmedel bli farlig på sikt? Och hur interagerar de olika bekämpningsmedlen, om alls, med varandra i kroppen? Detta är frågor som vi inte har något svar på idag.
Så vad är svaret?
Kanske är ett svar på detta problem så kallad ekologisk odling. Här används inte de vanliga bekämpningsmedlen. Dock är vissa bekämpningsmedel godkända även inom ekologiskt jordbruk, och i viss mån är kunskapen om dessa mindre än om de konventionella.
Dessutom finns andra aspekter på ekologiskt jordbruk som har börjat diskuteras idag, även om man är långt ifrån konsensus när det gäller etik och moral.
Relaterade länkar på NGruppens blogg:
Klimatvänlig mat
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Sviker Marit Paulsen eko-konsumenterna?
*ADI: acceptable daily intake
Referenser:
1: Bjorling-Poulsen M et al. Potential developmental neurotoxicity of pesticides used in Europe. Environ Health. 2008;7:50.
2: Ekici P et al. Permissible level of toxaphene residues in fish from the German marked based on in vivo and in vitro effects to tumor promotion. Food Chem Toxicol. 2008;46(7):2320-5.
3: Jensen BH et al. Dietary exposure assessment of Danish consumers to dithiocarbamate residues in food: a comparison of the deterministic and probabilistic approach. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2008;25(6):714-21.
4. Tsoutsi CS et al. Organophosphorus pesticide residues in Greek virgin olive oil: levels, dietary intake and risk assessment. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2008;25(10):1225-36.
5. Boon PE et al. Cumulative risk assessment of the exposure to organophosphorus and carbamate insecticticides in the Dutcg diet. Food Chem Toxicol. 2008;46(9):3090-8.
6: Girotti S et al. Persistence and distribution of pesgticide residues in fresh agricultural food consumed in the province of Bologna. H Environ Sci Health B. 2009;44(2):130-6.
Idag meddelade Livsmedelsverket att de fått återkalla ett parti turkiska paprikor på grund av höga halter bekämpningsmedelsrester. Man varnar konsumenter som redan köpt paprikor från detta parti från att äta dem. Således är det mycket höga halter det handlar om med akuta förgiftningssymtom såsom illamående, magsmärtor och muskelryckningar.
Problemet med rester av bekämpningsmedel är ingalunda nytt. I Sverige administrerar Livsmedelsverket Svarta Listan. Här tas alla produkter upp som inte får säljas utan Livsmedelsverkets medgivande och innehåller allt från ecuadoriansk ananas till uruguanska Royal Gala-äpplen via amerikanska torkade bönor.
Rimligt att dra öronen åt sig
Rester av bekämpningsmedel kan vara giftiga för människor. Man har undersökt hur en rad olika ämnen som används inom jordbruket kan påverka biologiska system och funnit oroväckande resultat. Nervskador (1) och tumörpromotion (2), det vill säga en pådrift av tumörutveckling, är några av de effekter som bekräftats hos godkända bekämpningsmedel.
Man har även undersökt såväl enskilda bekämpningsmedel (5) som särskilda livsmedelsgrupper, däribland spenat (3) och olivolja (4). I en italiensk (6), en dansk (3) och en nederländsk (5) studie har man kommit fram till att befolkningen kan komma nära eller över ADI*-värdet för utvalda bekämpningsmedel. I denna aspekt torde särskilt barn vara utsatta, eftersom de får i sig mer per kilo än en vuxen.
De livsmedel som säljs i Sverige får inte innehålla halter som överstiger gränsvärdena, och oftast hålls dessa värden. Men ibland överstiger de gränserna, som i fallet med det nya fallet av turkiska paprikor, och det innebär en direkt fara för konsumenten.
Ett problem är att det finns så oerhört många olika bekämpningsmedel som används inom jordbruket, och vi vet inte vad den samlade effekten av dessa kan bli. Även om ett livsmedel innehåller godkända resthalter, äter vi ju många olika livsmedel varje dag. Kan då den totala mängden bekämpningsmedel bli farlig på sikt? Och hur interagerar de olika bekämpningsmedlen, om alls, med varandra i kroppen? Detta är frågor som vi inte har något svar på idag.
Så vad är svaret?
Kanske är ett svar på detta problem så kallad ekologisk odling. Här används inte de vanliga bekämpningsmedlen. Dock är vissa bekämpningsmedel godkända även inom ekologiskt jordbruk, och i viss mån är kunskapen om dessa mindre än om de konventionella.
Dessutom finns andra aspekter på ekologiskt jordbruk som har börjat diskuteras idag, även om man är långt ifrån konsensus när det gäller etik och moral.
Relaterade länkar på NGruppens blogg:
Klimatvänlig mat
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Sviker Marit Paulsen eko-konsumenterna?
*ADI: acceptable daily intake
Referenser:
1: Bjorling-Poulsen M et al. Potential developmental neurotoxicity of pesticides used in Europe. Environ Health. 2008;7:50.
2: Ekici P et al. Permissible level of toxaphene residues in fish from the German marked based on in vivo and in vitro effects to tumor promotion. Food Chem Toxicol. 2008;46(7):2320-5.
3: Jensen BH et al. Dietary exposure assessment of Danish consumers to dithiocarbamate residues in food: a comparison of the deterministic and probabilistic approach. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2008;25(6):714-21.
4. Tsoutsi CS et al. Organophosphorus pesticide residues in Greek virgin olive oil: levels, dietary intake and risk assessment. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2008;25(10):1225-36.
5. Boon PE et al. Cumulative risk assessment of the exposure to organophosphorus and carbamate insecticticides in the Dutcg diet. Food Chem Toxicol. 2008;46(9):3090-8.
6: Girotti S et al. Persistence and distribution of pesgticide residues in fresh agricultural food consumed in the province of Bologna. H Environ Sci Health B. 2009;44(2):130-6.
torsdag 2 juli 2009
Nyckelhålet och problemet med folk som inte gör som vi säger
Text: Anki Sundin, NGruppen
I dagarna meddelade Livsmedelsverket att de ytterligare skärper villkoren för nyckelhålet. De nya villkoren innebär bland annat att bröd som ska få nyckelhålsmärkas måste innehålla fullkorn och att reglerna blir striktare med avseende på sockerarter och salt. Detta är ett led i strävan efter de befolkningsmål som finns i Sverige. Men är nyckelhålet optimalt? Behöver det kompletteras med andra pedagogiska modeller? Och är budskapet korrekt?
Nyckelhålet
En majoritet av svenskarna känner till nyckelhålet. Det var 20 år sedan de första nyckelhålsmärkta produkterna såg dagens ljus, och sedan dess har reglerna successivt bearbetats och anpassats efter befolkningsmålen; vi ska äta mindre salt, mindre socker, mindre fett och mer kostfibrer.
I övrigt reglerar nyckelhålsmärkningen även transfettsyror (får inte finnas i produkten i mängder om mer än 2% av fettkällan) och sötningsmedel (artificiellt sötade produkter får inte nyckelhålsmärkas).
Bra livsmedelsguide en utmaning
Det är en utmaning att guida konsumenter till nyttiga livsmedel. Livsmedelsverkets uppgift är som bekant inte att ge kostråd på individnivå, utan att arbeta för att uppnå befolkningsmålen. Men för att kunna göra det behövs naturligtvis en guide till den enskilde konsumenten - om fler och fler människor börjar äta nyckelhålsmärkta livsmedel kommer det genomsnittliga intaget av socker, fett, salt och kostfibrer att närma sig befolkningsmålen, det vill säga näringsrekommendationerna; högst 10 E% renframställda sockerarter, max 30 E% fett, en halvering av det genomsnittliga saltintaget (från 12 till 6 g) och ett intag av 25-35 g kostfiber per dag (eller 3 g per MJ).
För gruppen, inte individen
Näringsrekommendationerna är alltså inte avsedda att tjäna som individuella riktlinjer utan som riktlinjer vid planering av måltider för grupper av friska människor. Det betyder att vi inte slaviskt kan gå efter näringsrekommendationerna när vi utvärderar enskilda kostregistreringar. Min personliga övertygelse är att det bland annat är en missuppfattning kring detta som har gjort att Livsmedelsverket många gånger har fått utstå kritik, eftersom människor som själva intresserar sig för sin kost och hälsa har uppfattat SNR (svenska näringsrekommendationerna) som kostråd på individnivå. Så ska de alltså inte användas.
Från näringsrekommendation till kostbudskap
Att översätta näringsrekommendationer till praktiska kostbudskap har dock visat sig vara en utmaning. I Sverige har vi numera fem kostbudskap. Du har säkert sett dem i livsmedelsbutiken och på andra ställen:
Vad vet vi idag?
Om vi ska drista oss till att utkristallisera tre kunskapsområden som kan få vara ledstjärnor i kostbudskap för hälsa i allmänhet, skulle det kunna vara att
vi vet att människor överlag äter mer energi än vad som är hälsosamt - den ökande överviktstrenden håller i sig.
vi vet att människor konsumerar för mycket renframställda sockerarter än vad som är hälsosamt - det ökar risken för diabetes typ 2 och dess komplikationer, vilket blir kostsamt för samhället och plågsamt för individen.
vi vet att konsumtionen av livsmedel som innehåller antioxidanter, inklusive antioxidativa vitaminer och mineraler såsom vitamin E och C respektive zink och selen, är hälsosamma och minskar risken för vissa sjukdomar. Däremot vet vi inte med samma säkerhet om det är antioxidanterna i sig som ger detta skydd, eller om det är någon eller några andra komponenter i dessa livsmedel.
Hur göra?
Trots nyckelhålsmärkningen och tydliga kostbudskap håller ändå ohälsotalen i sig och till och med ökar. Då är frågan om det är för att det är fel på kostbudskapen och/eller de pedagogiska modellerna som myndigheterna tillämpar, eller om misslyckandet med att hålla befolkningen frisk och kry beror på att människor ignorerar dem.
Om det är det senare, är ju frågan hur vi istället ska nå fram? Vad behövs för pedagogik? Vad ska budskapen innehålla?
Vad anser du?
Rekommenderad litteratur på området:
Kostrådens historia, C-uppsats av nutritionist Emma Andréasson. Tillgänglig på NGruppens hemsida, www.ngruppen.se, för gratis nedladdning. Rekommenderas!
Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Kostrådens historia
I dagarna meddelade Livsmedelsverket att de ytterligare skärper villkoren för nyckelhålet. De nya villkoren innebär bland annat att bröd som ska få nyckelhålsmärkas måste innehålla fullkorn och att reglerna blir striktare med avseende på sockerarter och salt. Detta är ett led i strävan efter de befolkningsmål som finns i Sverige. Men är nyckelhålet optimalt? Behöver det kompletteras med andra pedagogiska modeller? Och är budskapet korrekt?
Nyckelhålet
En majoritet av svenskarna känner till nyckelhålet. Det var 20 år sedan de första nyckelhålsmärkta produkterna såg dagens ljus, och sedan dess har reglerna successivt bearbetats och anpassats efter befolkningsmålen; vi ska äta mindre salt, mindre socker, mindre fett och mer kostfibrer.
I övrigt reglerar nyckelhålsmärkningen även transfettsyror (får inte finnas i produkten i mängder om mer än 2% av fettkällan) och sötningsmedel (artificiellt sötade produkter får inte nyckelhålsmärkas).
Bra livsmedelsguide en utmaning
Det är en utmaning att guida konsumenter till nyttiga livsmedel. Livsmedelsverkets uppgift är som bekant inte att ge kostråd på individnivå, utan att arbeta för att uppnå befolkningsmålen. Men för att kunna göra det behövs naturligtvis en guide till den enskilde konsumenten - om fler och fler människor börjar äta nyckelhålsmärkta livsmedel kommer det genomsnittliga intaget av socker, fett, salt och kostfibrer att närma sig befolkningsmålen, det vill säga näringsrekommendationerna; högst 10 E% renframställda sockerarter, max 30 E% fett, en halvering av det genomsnittliga saltintaget (från 12 till 6 g) och ett intag av 25-35 g kostfiber per dag (eller 3 g per MJ).
För gruppen, inte individen
Näringsrekommendationerna är alltså inte avsedda att tjäna som individuella riktlinjer utan som riktlinjer vid planering av måltider för grupper av friska människor. Det betyder att vi inte slaviskt kan gå efter näringsrekommendationerna när vi utvärderar enskilda kostregistreringar. Min personliga övertygelse är att det bland annat är en missuppfattning kring detta som har gjort att Livsmedelsverket många gånger har fått utstå kritik, eftersom människor som själva intresserar sig för sin kost och hälsa har uppfattat SNR (svenska näringsrekommendationerna) som kostråd på individnivå. Så ska de alltså inte användas.
Från näringsrekommendation till kostbudskap
Att översätta näringsrekommendationer till praktiska kostbudskap har dock visat sig vara en utmaning. I Sverige har vi numera fem kostbudskap. Du har säkert sett dem i livsmedelsbutiken och på andra ställen:
- Ät mycket frukt och grönt - gärna 500 g per dag
- Ät fisk - gärna tre gånger i veckan
- Ät bröd till varje måltid - gärna fullkorn
- Byt till flytande margarin eller olja när du lagar mat
- Välj gärna nyckelhålsmärkt
Vad vet vi idag?
Om vi ska drista oss till att utkristallisera tre kunskapsområden som kan få vara ledstjärnor i kostbudskap för hälsa i allmänhet, skulle det kunna vara att
vi vet att människor överlag äter mer energi än vad som är hälsosamt - den ökande överviktstrenden håller i sig.
vi vet att människor konsumerar för mycket renframställda sockerarter än vad som är hälsosamt - det ökar risken för diabetes typ 2 och dess komplikationer, vilket blir kostsamt för samhället och plågsamt för individen.
vi vet att konsumtionen av livsmedel som innehåller antioxidanter, inklusive antioxidativa vitaminer och mineraler såsom vitamin E och C respektive zink och selen, är hälsosamma och minskar risken för vissa sjukdomar. Däremot vet vi inte med samma säkerhet om det är antioxidanterna i sig som ger detta skydd, eller om det är någon eller några andra komponenter i dessa livsmedel.
Hur göra?
Trots nyckelhålsmärkningen och tydliga kostbudskap håller ändå ohälsotalen i sig och till och med ökar. Då är frågan om det är för att det är fel på kostbudskapen och/eller de pedagogiska modellerna som myndigheterna tillämpar, eller om misslyckandet med att hålla befolkningen frisk och kry beror på att människor ignorerar dem.
Om det är det senare, är ju frågan hur vi istället ska nå fram? Vad behövs för pedagogik? Vad ska budskapen innehålla?
Vad anser du?
Rekommenderad litteratur på området:
Kostrådens historia, C-uppsats av nutritionist Emma Andréasson. Tillgänglig på NGruppens hemsida, www.ngruppen.se, för gratis nedladdning. Rekommenderas!
Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Kostrådens historia
onsdag 1 juli 2009
Fitness 5 i Halmstad
Det är dags för Fitness 5 i Halmstad.
Anki Sundin är där och representerar NGruppen. Vid vårt bord hittar du böcker till mässpris och en tävling med bra priser.
Vi ses där!
Anki Sundin är där och representerar NGruppen. Vid vårt bord hittar du böcker till mässpris och en tävling med bra priser.
Vi ses där!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
