Silver inte tillåtet

Text: Anki Sundin
Silver är på tapeten igen. Förutom att det vetenskapliga underlaget för att kolloidalt silver som tillskott skulle hjälpa vid något tillstånd, är det inte ens tillåtet att användas som tillskott. (SLV: Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott) Man får nämligen inte ha vilka ämnen som helst i en produkt, om nu någon trodde det. (Bilden lånad från alibengali.blogspace.se)

Hårdare tag mot kosttillskottsbranschen

Att kolloidalt silver inte längre får användas är en intressant vändning i den ädelmetallstrend som har funnits ett tag på kosttillskottsmarknaden. Nyligen har det kommit ett nytt intresse för preparatet, något som fått Livsmedelsverket att sammanställa en rad mycket bra frågor och svar kring silver.

Bieffekter av silver - du blir blå

En av biverkningarna av silverintag är blåfärgning. Det kanske mest kända fallet av så kallad argyri är Paul Karason, som framhärdade att hans hälsa förbättrats av kolloidalt silver. 

 Blåfärgningen är kanske den mest frapperande av bieffekterna, men inlagringen av silver i vävnaderna skulle även kunna skada de inre organen på sikt. Livsmedelsverket framhåller riskerna med partiklar i nanostorlek och bakterieresistens.

Referenser
SLV: Kolloidalt silver. Tillgängligt från: http://www.slv.se/sv/Fragor--svar/Fragor-och-svar/Kosttillskott/Kolloidalt-silver/

Yeh GY, Eisenberg DM, Kaptchuk TJ, Pillips RS. Diabetes Care 2003;26(4):1277-94. Artikeln tillgänglig i fullängd via http://care.diabetesjournals.org/content/26/4/1277.long

Övrig läsning om silver:
Unintentional silver intoxication following self-medication: an unusual case of corticobasal degeneration:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19729504

A case of generalized argyra ingestion of colloidal silver solution
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19097083
Mycket högt intag (1 liter silverlösning per dag).

Argyria as a result of somatic delusions
http://ajp.psychiatryonline.org/cgi/content/full/165/5/649-a

Argyria associated with colloidal silver supplementation:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12839605

Argyria following the use of dietary supplements containing colloidal silver protein
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11107524

Severe generalized argyria secondary to ingestion of colloidal silver protein
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12780705

Critical observations on the neurotoxicity of silver
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17453933
Låg toxicitet av silver i perifera nervsystemet

Silver products for medicinal indications: risk-benfit assessment
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8632503
(Från 1996, men möjligen intressant ändå.)

A case of argyria following colloidal silver ingestion
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2861249/?tool=pubmed

Kundtjänst om detox, fettförbränningspiller och andra skuggpreparat

Text: Anki Sundin, NGruppen
Detox, fettförbränningspiller och andra ovetenskapliga skuggpreparat har inget på en seriös marknad att göra. Äntligen tar EFSA nästa steg i sitt arbete med att rensa upp i djungeln och öppnar en kundtjänst, rapporterar SLV i ett pressmeddelande idag.

Tillskottens vara och icke vara inom idrotten

Text: Anki Sundin, NGruppen
Jag menar att vi öppet och objektivt bör lämna utrymme för att diskutera kosttillskottens vara eller icke vara inom idrotten. Riksidrottsförbundet menar att inga idrottare utan medicinsk indikation bör använda kosttillskott. Frågan är ständigt aktuell och uppmärksammas idag i en diskussion mellan mig och Peder Mathiasson, informationsansvarig för Antidopinggruppen på RF, på Radio P1 ca kl 06.40.

Idrottare behöver inga kosttillskott, säger RF
"Idrottare behöver inga kosttillskott." Det är det klara budskap som RF:s nya kostpolicy har. RF uppger att den nya kostpolicyn bygger på den strategiska planen för idrottens folkhälsoarbete och riktar sig till alla utövare, tränare och andra som har koppling till idrotten.

Här uppmanar man även idrottsserveringar till ökad anpassning efter idrottares energi- och näringsbehov, tar upp den problematiska frågan om sponsring och ger övergripande riktlinjer för hur kostfrågan inom idrotten bör hanteras. (Jag har tidigare skrivit artiklar om problemet med bristfällig kost i idrottsserveringar.)

Kostpolicy från RF välkommen
Det är mycket välkommet att RF låtit ta fram en kostpolicy som verktyg i det praktiska arbetet med att öka kunskapen kring kostens betydelse för prestationen. Såväl individuella idrottare som idrottsanläggningar via tränare och personal bör ha goda kunskaper inom detta område och arbeta aktivt för att anpassa kosten efter det idrottsliga behovet. Målet med ett sådant arbete måste vara att täcka energi- och näringsbehovet i allmänhet och specifika näringsämnen i synnerhet.

I kölvattnet den kontroversiella frågan kring kosttillskott
I kostpolicyn delar man in tillskott i tre grupper:

• energitillskott (t.ex. sportdryck)
• ergogena tillskott (t.ex. kreatin)
• kosttillskott (t.ex. vitaminer och mineraler)

Kostpolicyn uppger med all önskvärd tydlighet att tillskott inte behövs hos den som utövar idrott, utan att en väl sammansatt kost som täcker behovet av energi även är tillräcklig för att täcka behovet av övriga näringsämnen.

Den kontroversiella frågan är hur man här har valt att definiera behov, och hur det skiljer sig från optimal mängd.

Risker med kosttillskott
Det finns uppenbara risker med kosttillskott. Följande fyra är mycket vettiga invändningar mot ett icke-selektivt användande av tillskott:

1. Konsumenten blir invaggad i falsk trygghet. ”Tar jag det här tillskottet, så kompenserar jag för att jag inte äter optimalt.”
2. Dyrt. Enligt Svensk Egenvård och Apoteket AB spenderade vi 3.25 miljarder kronor på kosttillskott och naturläkemedel år 2008. De flesta kosttillskotten som finns att köpa är rena skräpet.
3. Risk för exponering för hälsofarliga substanser.
4. Risk för (misstags)dopning.

För tävlingsaktiva idrottare är det framför allt risken för misstagsdopning som är den största invändningen mot att använda tillskott, men naturligtvis bör även de andra punkterna tas med i beaktning.
Att de nu ligger till grund för RF:s kategoriska avståndstagande från kosttillskott är underlag för denna kontrovers.

Bra mat alltid basen
Jag som nutritionist står kluven inför detta kostpolicyns kategoriska budskap. Å ena sidan är det bra att alla som utövar någon form av idrott, från breddidrott till elitidrott, tillskansar sig goda kunskaper inom kost- och näringslära. Det är positivt ur ett folkhälsoperspektiv, precis som kostpolicyn uppger. Bra mat ska alltid betraktas som den ofrånkomliga basen vid motion och träning. Vi kan sannolikt inte fullt ut kompensera för en dåligt sammansatt kost genom att komplettera den med tillskott av olika slag. (Bild lånad från mollyshasoblogg.se)

Å andra sidan finns det underlag för att hävda att vissa tillskott faktiskt ökar prestationen, utöver den prestation som kan kopplas till goda kostvanor i allmänhet. Kreatin, koffein och grenade aminosyror är några av dessa.

Vi behöver nyansera debatten
Jag har tidigare skrivit att vi behöver nyansera debatten när det gäller tillskott för idrottare och håller fast vid det. Det finns bevisligen fördelar med kosttillskott för den som tränar hårt och ambitiöst. Vare sig vi efter en öppen och nyanserad diskussion kommer fram till att tillskott är ett bra komplement eller inte, tror jag att det är viktigt att vi är ödmjuka inför det faktum att elitsatsande idrottare och andra hårt tränande personer även på amatörnivå siktar på optimala resultat av sin träning. I det fallet handlar det inte om att "täcka behovet" av energi och näring utan att vrida det absolut mesta ur sin prestation.

En väl sammansatt och idrottsanpassad kost är en nödvändig bas för alla som tränar hårt. Men är det helt korrekt att helt förkasta tillskott utom i särskilda fall med specifika näringsbrister? Min uppfattning är att vi behöver lämna utrymme för diskussion kring detta och inte kategoriskt säga nej. Det tror jag nämligen skadar vår trovärdighet. Jag tror också att det försämrar förutsättningarna för ytterligare idrottsprestationer och en säker användning av tillskott.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Tillskott och idrott
Certifiering för kosttillskott

Certifiering för kosttillskott

(Text: Anki Sundin, NGruppen)
Certifiering för kosttillskott kan vara ett sätt att närma sig en ytterligare mer seriös kosttillskottsmarknad. SvD har publicerat Farliga kosttillägg säljer som smör, vilket DN också har gjort, Farliga kosttillägg säljer som smör. (Nu heter det ju inte kosttillägg, utan kosttillskott, men det är en detalj i sammanhanget.) (Bilden lånad från idealguiden.se)

Kosttillskott i Sverige faller under kategorin livsmedel, vilket innebär att det är bland annat Livsmedelsverket som hanterar frågorna om de här produkterna. Det är ett oöverskådligt stort arbete, som fortskrider kontinuerligt. Nyligen presenterade Livsmedelsverket dokumentet Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott, som jag skrev om i bloggartikeln Slut med silver och vanadin.

Ska vara oskadligt, men inget krav på funktion
Att ett kosttillskott bjuder på makalösa påståenden och så kallade testimonials, det vill säga personliga redogörelser som förkunnar om effekten, är som bekant ingen garanti för att det fungerar. Inom kosttillskottsbranschen finns inget krav gentemot kund att produkten ska fungera. Däremot finns det krav på att ett kosttillskott inte ska vara skadligt. Men inte ens detta krav lever branschen som helhet upp till. Särskilt problematiskt är det med försäljning via telefon och internet.

Nytt certifieringssystem
För att komma tillrätta med problemet lanserar därför Svensk egenvård ett certifieringssystem, som det står att läsa i DN. Skärpta krav är ett bra steg i rätt riktning. Det jag nu skulle vilja se är krav på dokumentation som visar att en given substans i ett tillskott fungerar. På så sätt kommer nivån inom branschen höjas ytterligare ett snäpp och kunden kan känna sig ännu tryggare med att det är ett bra tillskott som man investerar i. Med tanke på att svenskar år 2008 la två miljarder kronor på tillskott av olika slag är det uppenbart att ett sådant krav behövs. Det finns ju bra kosttillskott, och ett krav på dokumentation av substansfunktion skulle ge dessa välförtjänt utrymme på marknaden.

Köper du ditt sågspån på Apoteket?
Det är värt att notera att inte ens tillskott som säljs på Apoteket har något funktionskrav på sig. Ett bantningspulver som tillhör kategorin kosttillskott måste alltså inte vara bättre än en påse sågspån, trots att du köper det av en farmaceut. (Däremot finns det naturligtvis sådana krav på läkemedel.)

Slut med silver och vanadin - uppstramning i kosttillskottsbranschen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Bor och kisel får användas, men inte kolloidalt silver eller vanadin. Det är några av de nya detaljerna i Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott som Livsmedelsverket presenterar. Man får inte ha vilka ämnen som helst i ett kosttillskott, om nu någon trodde det. (Bilden lånad från alibengali.blogspace.se)

Hårdare tag mot kosttillskottsbranschen
Bor har faktiskt funnits i kosttillskott tidigare också, men att kolloidalt silver inte längre får användas blir en intressant vändning i den ädelmetallstrend som har funnits ett tag på kosttillskottsmarknaden.

När det gäller vanadin, eller vanadium som det också heter, förekommer det i en del tillskott för muskeltillväxt med motiveringen att det påverkar insulinfrisättningen och att det därmed skulle verka anabolt vid styrketräning. Det vetenskapliga underlaget för det är mycket dåligt (Yeh et al, 2003). Som bekant är dock bristen på stöd från objektiv forskning inget hinder för oseriösa kosttillskottsföretag - påståenden om effekter överdrivs och till och med fabriceras utan urskiljning när det är dags att sälja sina produkter.

Att komma åt alla företag som arbetar på det här sättet är sannolikt en omöjlig uppgift, men genom att reglerna hela tiden uppdateras kan man strama upp marknaden och samtidigt uppmärksamma konsumenterna på branschens felsteg.

Kommer ni ihåg att Livsmedelsverket anmälde Life-butikerna till Konsumentverket för vilseledande marknadsföring?
Det var när de via sina annonser ville få oss att tro att jordgubbar och apelsiner inte längre är några bra källor till kalcium och järn. Apelsiner och jordgubbar har nu förstås aldrig varit några bra källor till de mineralerna, men det såg spännande ut på bilderna. Och annonserna gav näring åt påståendet att kosttillskott är helt nödvändigt för alla - om man inte äter ekologiskt och närproducerat. (Bilden lånad av nyttihyllan.se)

(Näringsvärdet i ekologiska livsmedel har för övrigt nutritionist Julia Engkvist skrivit en kandidatuppsats om - mycket läsvärt! Jag hade förmånen att vara hennes handledare under detta arbete. Ladda gärna ned den från NGruppens hemsida, www.ngruppen.se)

Till saken hör att det i dokumentet Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott finns följande paragraf att läsa:

9 § Märkningen och presentationen av kosttillskott får inte innehålla något påstående eller någon antydan som innebär att en allsidig och varierad kost inte i allmänhet kan ge tillräckliga mängder näringsämnen.

Tydligare föreskrift än så går inte att få. Men så fick ju också Livsmedelsverket rätt, och Life-butikerna valde att dra tillbaka sin annonskampanj. (Det räckte alltså inte med att skylla på reklambyrån.)

Tillräckligt betyder inte optimalt
Det ska tilläggas att "tillräckligt" här avser den mängd av ett givet näringsämne som en genomsnittlig, frisk, vuxen person behöver för att undvika bristsjukdomar. Vi brukar använda begreppet RDI eller RI (rekommenderat dagligt intag) för att beskriva sådana mängder. RDI är alltså inte avsett för att beskriva mängder av olika näringsämnen för optimal idrottsprestation och har heller aldrig varit. Mot bakgrund av nyare forskning inom idrottsnutrition vet vi att vissa näringsämnen och tidpunkten för intaget av respektive näringsämne kan påverka prestationen. Det lämnar utrymme för att diskutera vilka tillskott som kan vara aktuella när fokus ligger på någon som tränar på hög nivå, men det är en annan historia. Se Relaterade artiklar nedan för länkar till artiklar om detta.

Tillåten betyder inte att det fungerar
Det är också viktigt att komma ihåg att "tillåten" i det här fallet inte betyder "fungerande". Tillåten innebär bara att JECFA* bedömer att substansen i fråga inte är skadlig i de doser som föreskrivs.

Som exempel på tillåten men dåligt fungerande kan nämnas mineraler i form av oxider. Magnesiumoxid används gärna som källa till magnesium i många kosttillskott, men är i stort sett värdelöst. Det beror på att oxider har en dålig löslighet i magsyra, och det gör att kroppen inte kan ta upp magnesium särskilt bra från magnesiumoxid. Upplösning av en mineral är alltså en förutsättning för att det ska kunna tas upp. (För att citera en av mina favorithandledare när den tiden begav sig: "Man får i stort sett använda kungsvatten för att lösa en oxid".

Oxider är däremot billiga och tar mycket mindre plats än karbonater och lättlösliga organiska salter såsom citrat och malat. Det är det enda skälet till att man inom branschen väljer att använda oxider som mineralkälla.
*JECFA står för Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives, och är FN:s expertorgan för livsmedelsrisker.

Fungerar tillskottet?
För att som konsument veta om ett tillskott fungerar eller inte, är det första steget alltid att fråga sig om påståenden som görs i annonser och på förpackningar verkligen är rimliga. Är det rimligt att gå ned 10 kilo fett på två veckor? Är det rimligt att lägga på sig ett kilo muskler i veckan? Om det låter för bra för att vara sant, så är det oftast det. Både viktnedgång och muskelutveckling kräver mer än ett par tillskott. Annars hade vi alla kunnat gå runt och se ut som Arnold i rippad form.

För att göra en mer systematisk utredning behöver vi göra en djupdykning inom nutritions- och biokemiforskning som är gjord på respektive substans. Om du själv inte känner dig bekväm med att läsa studier behöver du konsultera någon som är det. Var försiktig med att helt okritiskt konsultera tillverkaren, eftersom det finns en uppenbar risk för jäv. Det betyder inte att alla företag som tillverkar och säljer tillskott är oseriösa när de lämnar ut information och svarar på konsumentfrågor - tvärtom finns det många företag med hög trovärdighet. Däremot ska vi alltid vara medvetna om varifrån vi får vår information och gärna hämta fakta om samma frågeställning från flera olika håll. Till och med bland forskare finns det ibland tvivelaktig koppling till företag, vilket inte sällan tarvar en extra portion skepticism.

Det finns bra tillskott!
Även om det dräller av oseriösa tillverkare, en och annan dåligt påläst expedit i hälsokostbutiker och flockar av överentusiastiska hobbytyckare, så finns det bra tillskott. För den som tränar hårt och redan har ett minutiöst utstakat kostupplägg finns det inte helt osannolikt även där en möjlighet att vrida ur det absolut mesta ur sin träning med hjälp av välplanerade intag av utvalda (lagliga) substanser. (Bilden lånad från svedjeborn.se)

Jag må vara svår att svepa med när de många frälsta privatpersoner bedyrar att de fått den och den effekten av ett visst tillskott, men jag är ingalunda någon bakåtsträvare. Bra och lättillgänglig forskning finns i mängder - det är bara att ta sig tiden att läsa, begrunda och utvärdera. Jag är övertygad om att många som tränar seriöst skulle kunna ta sin träning till ytterligare högre nivåer genom att dels äta optimalt, dels välja ut ett fåtal bra tillskott.

Det finns bra tillskott - det gäller bara att hitta dem och ha nog med is i magen för att motstå de kreativa reklamknep som många företag tar till för att dölja den svajande plattform de utgår från.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg
Bedrägligt och vilseledande av Life-butikerna
mTOR: Protein och kolhydrater mest anabolt
Optimal idrottskost - inte för alla?
Potatis eller pasta för idrottare?
RF:s nya policy emot tillskott
Tillskott och idrott

Läsvärt på andra bloggar
Badgear: Acaibär som lurendrejeri och bluff
Traningslara.se: Kategori Kritiskt tänkande

Referenser
SNR 2004, tillgängligt från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Svenska-narings-rekommendationer/
Yeh GY, Eisenberg DM, Kaptchuk TJ, Pillips RS. Diabetes Care 2003;26(4):1277-94. Artikeln tillgänglig i fullängd via http://care.diabetesjournals.org/content/26/4/1277.long

NO som tillskott

Text: Emelie Andersen, NGruppen

För en tid sedan kunde vi i några olika kvällstidningar läsa: "Nu behöver du inte träna längre, ett glas rödbetsjuice räcker." En forskargrupp i England rapporterade att tillskott av nitrat, som det finns gott av i bland annat rödbetor, har en prestationshöjande effekt på idrottare. Media förmedlade budskapet att vi inte behöver träna för att öka prestationen utan att det skulle räcka med att dricka rödbetsjuice. Vad det egentligen var studien kom fram till kan du läsa kort om här.

Endogent och exogent NO - ett skäl till att äta upp sina ärtor?
Anledningen till att kväveoxid (NO) tilldragit sig uppmärksamhet inom idrottsnutritionen är att det under ansträngning hjälper till att öka blodflödet till de arbetande musklerna. Enkelt förklarat får NO den glatta muskulaturen i blodkärlen att slappna av, kärlen expanderar och mer blod kan på så vis passera. Ju hårdare vi arbetar desto mer begränsad blir tillgången på syre. Det är alltså här NO skulle hjälpa till – ökat blodflöde möjliggör för bättre syretransport. NO är även med och reglerar glukosupptaget, muskelkontraktion och cellandningen.

Kroppen kan själv tillverka NO (endogent NO) från arginin, som är en icke-essentiell aminosyra (förutom hos barn). Man har även kunnat se att NO kan syntetiseras från nitrit och nitrat som vi får i oss via kosten (exogent NO) i frånvaro av syre. Grönsaker är den grupp livsmedel som bidrar med mest nitrit och nitrat.

Mängd nitrat i olika grönsaker, mg/kg, cirka-värden (1)
Broccoli: 750
Kål: 2510
Sallat: 1930
Rädisor: 2000
Rödbetor: 10200-10800
Spenat: 730
Vattenkrasse: 1800

Minskad syrekostnad hos cyklister och triatleter
Redan 2007 kom en svensk forskargrupp fram till i stort sett samma resultat (2) som den nya engelska studien (3). De utförde en randomiserad, kontrollerad studie på 9 vältränade manliga cyklister och triatleter. Under 3 dagar fick försökspersonerna äta nitrattillskott respektive placebo för att sen utföra ett cykeltest. Nitrattillskottet innehöll 0,1 mmol/kg/dag vilket motsvarar 150-250 gram nitratrika grönsaker - en mängd som man utan större problem kan få i sig under en dag om man äter en kost rik på grönsaker.

Resultatet visade att syrekostnaden under submaximal träning minskade signifikant efter nitrattillskott jämfört med placebo. Musklerna behövde alltså inte lika mycket syre efter nitrattillskottet (2).

Även den engelska studien genomförde en randomiserad, kontrollerad studie där 8 manliga deltagare intog 500 ml rödbetsjuice respektive placebo 2 gånger om dagen i sex dagar. Efter det gjordes tester för att kontrollera för eventuell prestationshöjande effekt. Även här kunde en minskad syrekostnad ses efter nitratsupplementeringen - deltagarna orkade cykla på konstant belastning 16 % längre (3).

Positiva effekter av NO
De studier som gjorts hittills visar på positiva resultat vad gäller NO som tillskott för att höja prestationen. Den svenska studien använde en daglig dos nitrat som inte alls är omöjlig att få i sig om man äter mycket rödbetor och spenat.

Om man inte äter grönsaker i de mängder som skulle kunna ge effekt med avseende på NO - är då ett tillskott befogat? Det kan vi i dagsläget inte svara på utan förbehåll. Som när det gäller många andra fysiologi- och idrottsnutritionsstudier var det väldigt få deltagare med i studierna vilket tyvärr gör det svårt att dra generella slutsatser på idrottare. Dessutom vet vi heller inte om NO kan tillskrivas lika stor effekt inom idrotter där det handlar mer om kraft och explosivitet. Det bör även tilläggas att det är svårt att vetenskapligt mäta prestationsförmåga.

Fortsätt träna
Om vi för sakens skull utgår från att NO som tillskott fungerar går det naturligtvis inte att ersätta träningen med NO-tillskott eller rödbetsjuice, vad kvällstidningar än skriver om detta. Däremot ska det bli spännande att fortsätta följa forskningen på det här området - kan ett tillskott av NO faktiskt förbättra träningsresultaten?

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Beet juice

Referenser
1. Ximenes MI, Rath S, Reyes FG. Polarographic determination of nitrate in vegetables. Talanta. 2000 Jan 24;51(1):49-56.
2. Larsen FJ, Weitzberg E, Lundberg JO and Ekblom B. Effects of dietary nitrate on oxygen cost during exercise. Acta Physiol. 2007:191;59-66.
3. Bailey SJ, Winyard P, Vanhatalo A et al. Dietary nitrate supplementation reduces the O2 cost of low-intensity exercise and enhances tolerance to high-intensity exercise in humans. J Appl Physiol. 2009 Aug 6. [Epub ahead of print]