Slut med silver och vanadin - uppstramning i kosttillskottsbranschen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Bor och kisel får användas, men inte kolloidalt silver eller vanadin. Det är några av de nya detaljerna i Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott som Livsmedelsverket presenterar. Man får inte ha vilka ämnen som helst i ett kosttillskott, om nu någon trodde det. (Bilden lånad från alibengali.blogspace.se)

Hårdare tag mot kosttillskottsbranschen
Bor har faktiskt funnits i kosttillskott tidigare också, men att kolloidalt silver inte längre får användas blir en intressant vändning i den ädelmetallstrend som har funnits ett tag på kosttillskottsmarknaden.

När det gäller vanadin, eller vanadium som det också heter, förekommer det i en del tillskott för muskeltillväxt med motiveringen att det påverkar insulinfrisättningen och att det därmed skulle verka anabolt vid styrketräning. Det vetenskapliga underlaget för det är mycket dåligt (Yeh et al, 2003). Som bekant är dock bristen på stöd från objektiv forskning inget hinder för oseriösa kosttillskottsföretag - påståenden om effekter överdrivs och till och med fabriceras utan urskiljning när det är dags att sälja sina produkter.

Att komma åt alla företag som arbetar på det här sättet är sannolikt en omöjlig uppgift, men genom att reglerna hela tiden uppdateras kan man strama upp marknaden och samtidigt uppmärksamma konsumenterna på branschens felsteg.

Kommer ni ihåg att Livsmedelsverket anmälde Life-butikerna till Konsumentverket för vilseledande marknadsföring?
Det var när de via sina annonser ville få oss att tro att jordgubbar och apelsiner inte längre är några bra källor till kalcium och järn. Apelsiner och jordgubbar har nu förstås aldrig varit några bra källor till de mineralerna, men det såg spännande ut på bilderna. Och annonserna gav näring åt påståendet att kosttillskott är helt nödvändigt för alla - om man inte äter ekologiskt och närproducerat. (Bilden lånad av nyttihyllan.se)

(Näringsvärdet i ekologiska livsmedel har för övrigt nutritionist Julia Engkvist skrivit en kandidatuppsats om - mycket läsvärt! Jag hade förmånen att vara hennes handledare under detta arbete. Ladda gärna ned den från NGruppens hemsida, www.ngruppen.se)

Till saken hör att det i dokumentet Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott finns följande paragraf att läsa:

9 § Märkningen och presentationen av kosttillskott får inte innehålla något påstående eller någon antydan som innebär att en allsidig och varierad kost inte i allmänhet kan ge tillräckliga mängder näringsämnen.

Tydligare föreskrift än så går inte att få. Men så fick ju också Livsmedelsverket rätt, och Life-butikerna valde att dra tillbaka sin annonskampanj. (Det räckte alltså inte med att skylla på reklambyrån.)

Tillräckligt betyder inte optimalt
Det ska tilläggas att "tillräckligt" här avser den mängd av ett givet näringsämne som en genomsnittlig, frisk, vuxen person behöver för att undvika bristsjukdomar. Vi brukar använda begreppet RDI eller RI (rekommenderat dagligt intag) för att beskriva sådana mängder. RDI är alltså inte avsett för att beskriva mängder av olika näringsämnen för optimal idrottsprestation och har heller aldrig varit. Mot bakgrund av nyare forskning inom idrottsnutrition vet vi att vissa näringsämnen och tidpunkten för intaget av respektive näringsämne kan påverka prestationen. Det lämnar utrymme för att diskutera vilka tillskott som kan vara aktuella när fokus ligger på någon som tränar på hög nivå, men det är en annan historia. Se Relaterade artiklar nedan för länkar till artiklar om detta.

Tillåten betyder inte att det fungerar
Det är också viktigt att komma ihåg att "tillåten" i det här fallet inte betyder "fungerande". Tillåten innebär bara att JECFA* bedömer att substansen i fråga inte är skadlig i de doser som föreskrivs.

Som exempel på tillåten men dåligt fungerande kan nämnas mineraler i form av oxider. Magnesiumoxid används gärna som källa till magnesium i många kosttillskott, men är i stort sett värdelöst. Det beror på att oxider har en dålig löslighet i magsyra, och det gör att kroppen inte kan ta upp magnesium särskilt bra från magnesiumoxid. Upplösning av en mineral är alltså en förutsättning för att det ska kunna tas upp. (För att citera en av mina favorithandledare när den tiden begav sig: "Man får i stort sett använda kungsvatten för att lösa en oxid".

Oxider är däremot billiga och tar mycket mindre plats än karbonater och lättlösliga organiska salter såsom citrat och malat. Det är det enda skälet till att man inom branschen väljer att använda oxider som mineralkälla.
*JECFA står för Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives, och är FN:s expertorgan för livsmedelsrisker.

Fungerar tillskottet?
För att som konsument veta om ett tillskott fungerar eller inte, är det första steget alltid att fråga sig om påståenden som görs i annonser och på förpackningar verkligen är rimliga. Är det rimligt att gå ned 10 kilo fett på två veckor? Är det rimligt att lägga på sig ett kilo muskler i veckan? Om det låter för bra för att vara sant, så är det oftast det. Både viktnedgång och muskelutveckling kräver mer än ett par tillskott. Annars hade vi alla kunnat gå runt och se ut som Arnold i rippad form.

För att göra en mer systematisk utredning behöver vi göra en djupdykning inom nutritions- och biokemiforskning som är gjord på respektive substans. Om du själv inte känner dig bekväm med att läsa studier behöver du konsultera någon som är det. Var försiktig med att helt okritiskt konsultera tillverkaren, eftersom det finns en uppenbar risk för jäv. Det betyder inte att alla företag som tillverkar och säljer tillskott är oseriösa när de lämnar ut information och svarar på konsumentfrågor - tvärtom finns det många företag med hög trovärdighet. Däremot ska vi alltid vara medvetna om varifrån vi får vår information och gärna hämta fakta om samma frågeställning från flera olika håll. Till och med bland forskare finns det ibland tvivelaktig koppling till företag, vilket inte sällan tarvar en extra portion skepticism.

Det finns bra tillskott!
Även om det dräller av oseriösa tillverkare, en och annan dåligt påläst expedit i hälsokostbutiker och flockar av överentusiastiska hobbytyckare, så finns det bra tillskott. För den som tränar hårt och redan har ett minutiöst utstakat kostupplägg finns det inte helt osannolikt även där en möjlighet att vrida ur det absolut mesta ur sin träning med hjälp av välplanerade intag av utvalda (lagliga) substanser. (Bilden lånad från svedjeborn.se)

Jag må vara svår att svepa med när de många frälsta privatpersoner bedyrar att de fått den och den effekten av ett visst tillskott, men jag är ingalunda någon bakåtsträvare. Bra och lättillgänglig forskning finns i mängder - det är bara att ta sig tiden att läsa, begrunda och utvärdera. Jag är övertygad om att många som tränar seriöst skulle kunna ta sin träning till ytterligare högre nivåer genom att dels äta optimalt, dels välja ut ett fåtal bra tillskott.

Det finns bra tillskott - det gäller bara att hitta dem och ha nog med is i magen för att motstå de kreativa reklamknep som många företag tar till för att dölja den svajande plattform de utgår från.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg
Bedrägligt och vilseledande av Life-butikerna
mTOR: Protein och kolhydrater mest anabolt
Optimal idrottskost - inte för alla?
Potatis eller pasta för idrottare?
RF:s nya policy emot tillskott
Tillskott och idrott

Läsvärt på andra bloggar
Badgear: Acaibär som lurendrejeri och bluff
Traningslara.se: Kategori Kritiskt tänkande

Referenser
SNR 2004, tillgängligt från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Svenska-narings-rekommendationer/
Yeh GY, Eisenberg DM, Kaptchuk TJ, Pillips RS. Diabetes Care 2003;26(4):1277-94. Artikeln tillgänglig i fullängd via http://care.diabetesjournals.org/content/26/4/1277.long