tisdag 31 maj 2011

Stumma lår och personlig seger: Martin Marhlo är i maratonmål!

Stumma lår, slitna skor och en sjujäklars bra tid: 3.46.05 på Stockholm Maraton. Radiosportens egen Martin Marhlo har gjort det - han har efter 25 reportage och ett helt års förberedelse med fysisk och mental träning och en hel del kostcoaching genomfört Stockholm Maraton. Firas med ett lass av favoritgodiset saltlakrits och, gissar jag, välbehövlig vila.
MYCKET BRA JOBBAT, MARTIN!
Stort grattis till din personliga seger.

Här kan du se reportagefilmen direkt efter målgången.


(Och för sakens skull vill jag bara flagga för att jag inte har förbjudit dextrosol och energigel under maraton - det är när han sitter i bilen och blir trött som jag har sagt att dextrosol inte är bästa lösningen.)

Här är alla tidigare reportage från förberedelserna sedan ett år tillbaka. Kanske finns det något där som kan vara till nytta inför din egen satsning?
Vi pratar om bra mat i allmänhet, allt om när, vad och varför, och specifikt om laddningsregimer.
/Anki

onsdag 25 maj 2011

Ge synpunkter på GMO-soja

När man talar om trollen...
Diskussionen om soja är ju het nu, inte minst ur ett GMO-perspektiv. Nu bjuder Livsmedelsverket in allmänheten att ge sina synpunkter på genmodifierad soja.
Passa på! /Anki

torsdag 19 maj 2011

Soja - hälsosamt eller inte?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Huruvida soja är hälsosamt eller inte råder det tydligen många uppfattningar om. Är soja giftigt? Påverkar fytoöstrogenerna oss negativt? Och kan man verkligen få autoimmuna sjukdomar av soja? (Bilden lånad från visansgoda.blogg.se)

Upptakten till denna bloggartikel är att jag i senaste numret av Blossom Magazine, nr 6 juni 2011, debatterar soja med Frank Nilsson. Vi har tydligen diametralt olika uppfattningar om soja. Mina baserar jag på vetenskapliga, publicerade studier. Frank hänvisar även till populärvetenskapliga böcker och hemsidor, vilket jag menar inte kan betraktas som lika vederhäftigt. Jag ser fram emot att få svar från Frank Nilsson, så att vi kan fortsätta debatten, gärna här på bloggen.

Några av nedanstående påståenden är alltså redan publicerade i Blossom Magazine och här utvecklar jag mina svar ännu mer än tidningsutrymmet just där och då kunde tillåta:

Påstående: Sojan innehåller växtgifter som ska skydda växten mot bland annan skadeinsekter och svampar. Exempelvis finns där fytinsyra, som hämmar upptaget av viktiga mineraler.

Mitt svar:
Det stämmer att soja innehåller fytinsyra. Men det är inte bara soja som innehåller fytinsyra - det gör nästan alla växter. Detta ämne har en förmåga att binda mineraler såsom kalcium, järn, magnesium och zink till sig och på så sätt hämma upptaget av dem. Denna egenskap minskar dock genom diverse behandlingar som vi tillämpar på växtbaserade livsmedel: blötläggning, groddning och brödbakning är exempel på behandlingar som minskar fytinsyrans förmåga att binda upp mineraler. (Ur: Livsmedelsvetenskap, 2007). Det betyder att tillagad mat som innehåller fytinsyra har en begränsad effekt på vårt upptag av mineraler. Det finns, mig veterligen, inget fall av mineralbrist som beror på konsumtion av en kost där soja ingår. Dessutom ska vi komma ihåg att källor till fytinsyra samtidigt är källor till en stor mängd mineraler, och nettoupptaget av mineraler är sannolikt fortfarande positivt, trots innehållet av fytinsyra.


Påstående: Lektiner kan passera genom tarmväggen och orsaka en läckande tarm där proteinrester kan passera och orsaka allergier och autoimmuna sjukdomar. Det enklaste sättat att undvika dessa växtgifter är att inte äta dem!

Mitt svar: Vete, majs, tomater, jordnötter, kidneybönor, ärter, bananer, linser, svamp, ris och potatis är exempel på andra livsmedel förutom soja som innehåller lektiner i varierande mängder. Inte heller lektiner är alltså sojan förbehållen, utan förekommer lite varstans i vår kost. Att lektinerna i dessa livsmedel i sig skulle orsaka läckande tarm (så kallad intestinal hyperpermeabilitet) ifrågaställer jag dock starkt. När jag använder sökorden ”intestinal hypermermeability lectin” och ”leaky gut lectin” på PubMed*, får jag nämligen inte upp några studier alls som matchar. Att fenomenet läckande tarm existerar är naturligtvis sant, och ett sådant tillstånd är sannolikt kopplat till tarmsjukdomar såsom Crohns, men kanske även till allergi typ 3, som är IgG-medierad. Om vi ska undvika lektiner i allmänhet så får vi göra radikala ingrepp i en i övrigt näringsrik kost. Frågan är dock fortfarande vad vi skulle tjäna på det. Att lektininnehållande livsmedel i sig skulle kunna orsaka de allvarliga sjukdomar som påstås ovan finns det, så vitt jag kan bedöma utifrån den vetenskapliga litteraturen, inget stöd för.

Påstående: Soja som proteinkälla är undermålig jämfört med animaliskt protein, eftersom viktiga aminosyror som metionin och cystein saknas.

Mitt svar: Soja innehåller visst både metionin och cystein. Behovet av metionin och cystein är 13 mg/kg och dag för vuxna, enligt Shils et al, Nutritition i Health and Disease, 9th ed.
Det betyder att en vuxen person som väger 75 kg skulle behöva 975 mg per dag.
Den mängden finns i endera
  • 415 g sojabönor
  • 813 g bondbönor
  • 547 g röda bönor
  • 2 ägg á 70 gram
  • 113 gram kyckling (dvs en halv stor kycklingfilé)
Det är dock orimligt att utgå från att man får hela sitt behov av två aminosyror från en enda källa. 3 skivor rågbröd, 3 dl mjölk, fil eller yoghurt och 100 gram sojabönor ger tillsammans den mängd som en vuxen person på 75 kg uppskattas behöva enligt Shils et al. (Sifforna är baserade på SLVs Specialtabeller för aminosyror.)

Påstående: Soja innehåller dessutom fytoöstrogener, hormoner som liknar kvinnans eget könshormon östrogen. Ibland ser man diskussioner om huruvida fytoöstrogenerna orsakar bröstcancer eller inte. Man brukar påstå att folk i Asien äter mycket soja utan förhöjd cancerutveckling, men påståendet är en myt. I Asien används soja mest som en krydda. Så anger t.ex. en förkämpe för soja, Mark Messina, att japanerna äter i snitt 8,6 gram per dag.

Mitt svar: Det finns hundratals studier på kopplingen mellan cancer och sojaintag. Följande slutsats kommer från Sang-Ah Lee et al, 2009:
”In summary, in a large prospective cohort study conducted among Chinese women, we found that high soy food intake was inversely associated with premenopausal breast cancer risk. These results are consistent with the cancer-inhibitory effects of soy isoflavones, which suggests that an increase in soy food intake can reduce the risk of breast cancer.”
Alltså: ett högt intag av sojabaserade livsmedel var kopplat till en lägre risk för bröstcancer. Det finns även andra cancerformer undersökta.

Angående mängden soja som konsumeras: I Korea var intaget i genomsnitt 76.4 gram per dag enligt en epidemiologisk studie av Cho et al, 2010. Det lägsta intaget bland stroke-patienter i Kina var 50 gram soja per dag, enligt Liang W et al, 2009

Att intaget skulle vara så lågt som 8.6 gram per dag ställer jag mig därmed tveksam till, och efterfrågar källan även här (dvs mer än att Messina skulle uppge detta.)

Påstående: Men fytoöstrogenerna är ännu lömskare än så. Bland barn som får sojabaserad modersmjölkersättning har man noterat östrogennivåer som motsvarar 3-5 p-piller varje dag! Flickornas pubertet tidigareläggs och pojkarnas senareläggs och hämmas. Flickor kan utveckla bröst och pubesbehåring före åtta års ålder och i en del fall vid tre års ålder! (Lierre Keith : Vegomyten Optimal Förlag s. 206)

Mitt svar: Vilken är originalkällan till detta påstående? Att hänvisa till en populärvetenskaplig bok är ofta tecken på att det inte finns någon substans bakom ett påstående, men jag ska gärna läsa originalkällan och kommentera den om jag får något svar på detta. Tills dess tar jag fullkomligt avstånd från att detta.


Slutsats
Än så länge blir min slutsats kring soja att det är ett näringsrikt livsmedel som kan ingå som en del av blandkost eller vegetarisk kost. Det finns många andra aspekter på soja än de rent näringsfysiologiska. Som bekant odlas soja på regnskogsmark, och GMO-grödor i allmänhet är sannerligen inte problemfria, men dessa aspekter överlåter jag till berörda professioner att diskutera.

Jag välkomnar synpunkter och kommentarer från såväl Frank Nilsson som andra intresserade på området för att få en konstruktiv debatt i detta ämne.

*PubMed är en sökmotor för vetenskapliga studier inom naturvetenskap.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Lektiner: gift och bot i vår mat
Läckande tarm och övervikt
Rotationsdieter och allergi typ 3

Relaterade artiklar i annan media
DN: Högljudd opinion står i vägen för GM-grödorna

Referenser:

Cho et al. Effect of dietary soy intake on breast cancer risk according to menopause and hormone receptor status. Eur J Clin Nutr. 2010 Sep;64(9):924-32. Epub 2010 Jun 23.

Jonsson L, Marklinder I, Nydahl M, Nylander A. Livsmedelsvetenskap, Studentlitteratur 2007, s 86-7.

Liang W, Lee AH, Binns CW, Huang R, Hu D, Shao H. Soy consumption reduces risk of ischemic stroke: a case-control study in southern china. Neuroepidemiology. 2009;33(2):111-6. Epub 2009 May 30.

Sang-Ah Lee et al. Adolescent and adult soy food intake and breast cancer risk: results from the Shanghai Women's Health Study. Am J Clin Nutr. 2009 Jun;89(6):1920-6. Epub 2009 Apr 29.


onsdag 18 maj 2011

Nicklas Neuman i Ergo

Författarna till Forma kroppen och maximera din prestation har hunnit få mycket uppmärksamhet trots att det bara var några veckor sedan boken kom ut. Här blir Nicklas Neuman intervjuad i Ergo. Det är en mycket bra och läsvärd artikel.
Till vardags vid sidan om sina studier skriver han tillsammans med Jacob Gudiol på Traningslara.se.

torsdag 12 maj 2011

Spartandag med föreläsning, träning och grillparty 4 juni

Nu är det dags igen för en Spartandag med kostföreläsning, träning och grillparty i Motala.

Jag har blivit inbjuden till Spartan för att köra en uppföljning på vårens kostföreläsning, och den här gången tränar vi efteråt och avslutar med grillparty. (Du som följde Jenny Samuelssons Toppformssatsning i höstas kanske känner igen både henne och Spartan från både filmer och intervjuer som vi gjorde.)
När: 4 juni kl 10-18
Var: Spartan Gym, Motala
Anmälan: senast 27 maj till Jenny Samuelsson på e-post jen.sam@bredband.net
Pris: 300 kr för Spartan-medlem, 400 kr för icke-medlem
Länk till arrangemanget: http://www.facebook.com/event.php?eid=207791269261533
Ur presentationen:
Spartandag med föreläsning, träning och party den 4/6

Detta är en dag för alla er som vill fördjupa era kostkunskaper och köra två riktigt bra träningspass efteråt - och avsluta med grillparty. Det är en uppföljning från tidigare i våras, men du som inte var med då kan ändå ha glädje av denna, eftersom Anki Sundin föreläser om:
  • Optimal kost och näring för träning
  • Före och efter träningen: vad, varför och hur mycket?
  • Måltidsfrekvens: hur ofta ”ska” vi äta?
  • Kosttillskott: vilka fungerar och vilka ska i papperskorgen?
Efter föreläsningen kör vi två träningspass, ett kettlebellpass och ett Spartanpass (cirkelträning).

Party och firande av vinnaren i Spartan Beach 2011
Efter föreläsning och träning avslutar vi dagen med grillning och hyllande av vinnaren i Spartan Beach 2011.

Anmälan
Skicka ett mejl till jen.sam@bredband.net senast den 27 maj

onsdag 11 maj 2011

13 liter lättmjölk inte nödvändigt för D-vitaminbehovet. Inlägg i debatten om D-vitamin.

Text: Anki Sundin, NGruppen och Petra Lundström, Sport&Nutrition
Vi behöver inte dricka 13 liter D-vitaminberikad lättmjölk dagligen för att höja bristnivåer av D-vitamin. Det påståendet gör dock överläkarna Bejerot, Gardner och Humble i sin replik (1) till Olsen och Carlsson (2), båda chefer vid Livsmedelsverket, i senaste numret av Läkartidningen.

Meningsutbytet gäller huruvida kosten är tillräcklig för att täcka behovet av D-vitamin, och huruvida det ligger i Livsmedelsverkets uppgift att göra mer för att förhindra D-vitaminbrist. Livsmedelsverkets representanter påpekar mycket riktigt att det ligger i deras uppdrag att ”informera och ge rekommendationer om mat och näring för att förebygga brister i den friska befolkningen”, men inte att ”rekommendera olika behandlingar vid sjukdom”. Det betyder att de rekommendationer som Livsmedelsverket ger inte är avsedda att bota eller behandla kliniska näringsbrister.

De 13 liter lättmjölk som Bejerot och medförfattare uppger vara nödvändigt för att ”höja bristnivåer av D-vitamin till adekvata nivåer (2000 IE per dag för gravida som tillhör riskgrupper)” (1), avser terapeutiska doser för att korrigera en brist och är således inte relevanta här. Sådana mängder måste snarare förskrivas eller rekommenderas av behandlande läkare i form av läkemedel eller tillskott. Att det enligt Humble (7) har visat sig vara en utmaning att kunna skriva ut enbart vitamin D som läkemedel är sedan en fråga för Läkemedelsverket, inte Livsmedelsverket eller nutritionsprofessionen.

Brist på vitamin D allvarligt
Brist på D-vitamin är allvarlig och är kopplad till bland annat "översjuklighet i tjocktarmen, diabetes typ 1 och 2, MS, benskörhet, hjärtsvikt, stroke och depression" (6). Det är värt att nämnas att även diffusa smärtor i armar, ben och ryggslut kan bero på D-vitaminbrist.

Svårt för många att möta behovet
Det är ett faktum att det för många är svårt att komma upp i rekommenderade mängder av D-vitamin med kosten på grund av deras livsmedelsval i allmänhet. (Vi ska alltså skilja mellan rekommenderat dagligt intag och behandling av redan konstaterad brist, där det rekommenderade intaget är avsett för den friska befolkningen som inte har brist.) Därför är det bra att frågan om D-vitamin kommer upp och att professionerna inom såväl nutrition som medicin engagerar sig.

Rekommendationer översatta till livsmedel
Låt oss översätta några näringsvärden till livsmedel, för att sätta rekommendationerna i relation till portionsstorlekar.
En deciliter D-vitaminberikad mjölk innehåller 0.38 ug* D-vitamin. För den friska befolkningen är rekommendationen 7.5 ug per dag (3). Omräknat till berikad mjölk motsvarar detta två liter per dag. För gravida och ammande är rekommendationerna 10 ug per dag (3). Det motsvarar 2.6 liter per dag.
*ug står för mikrogram, det vill säga 1/1000 000 gram.

Det är mängder som överstiger vad som av de flesta i befolkningen torde uppfattas som en rimlig konsumtion. Därför ska vi inte glömma bort att det finns andra livsmedel som också innehåller D-vitamin. Ägg, fisk och kött är bland de främsta källorna i kosten, förutom berikad mjölk.

D-vitamininnehåll i ett antal utvalda livsmedel
Mängder anges per 100 g.

Källa: SLV:s livsmedelsdatabas (4)
  • Ägg, ekologiskt, kokt: 1.47 ug
  • Lax, kokt: 16.55 ug
  • Biff, ryggbiff, nöt, stekt: 0.66 ug
  • Fläskfilé, gris, stekt i sky: 0.79 ug
  • Fläskkarré, gris, stekt i sky: 0.92 ug
  • Högrev, kokt: 0.84 ug
  • Köttfärs, nötfärs, fett 10%, stekt: 0.50 ug
  • Älgfärsbiffar, stekta: 0.16 ug
  • Kycklingdelar, kött m skinn, marinerade: 1.50 ug
  • Kycklingbröstfilé: 0.63 ug
  • Sej: 0.80 ug
  • Bregott, 80%, havssalt: 7.5 ug
  • Havredryck (Oatly): 0.75 ug (värde från Oatly.se)
  • Alpro soya (värde från alprosoya.se): 0.75 ug
Det betyder att endera 7 ägg, 100 gram Bregott, en liter berikad havre- eller sojadryck eller 45 gram kokt lax ger de 7.5 ug som motsvarar nuvarande rekommendationerna för vitamin D.

Översatt till vad som skulle kunna ligga på tallriken hemma i stugorna blir det till exempel 3 mackor med smör, 2 kokta ägg, 3 dl berikad mjölk eller 1.5 dl berikad havre- eller sojadryck samt 200 gram fläskkarré under en dag. (Observera att dessa livsmedelsmängder enbart avser rekommenderade D-vitaminmängder - inte totalt energibehov eller allmänt näringsbehov för genomsnittspersonen.)
Eller så äter man sammanlagt 300 gram lax per vecka, så har man D-vitaminbehovet täckt. D-vitamin är ju ett fettlösligt vitamin, så ett lågt intag ena dagen kan kompenseras genom ett högre intag en annan dag.

Om berikning med D-vitamin
I Sverige är det obligatoriskt att berika mjölk med fetthalt om högst 1,5%, margarin och matfettsblandningar med D-vitamin (5). Det betyder att mini-, lätt- och mellanmjölk är berikad med D-vitamin, men inte standardmjölk eller ”gammaldags” mjölk. Detta ger ytterligare en aspekt åt ”standardivrarna” som menar att standardmjölk är nyttigare än de mindre feta varianterna. Särskilt viktig blir denna aspekt när man på håll diskuterar om barn och vilken slags mjölk som ska och inte ska serveras i skolor och förskolor.

Sammanfattning
Med rätt kost är det fullt möjligt att möta behovet av vitamin D, som det idag är satt. Källor till vitamin D såsom berikad mjölk, ägg, fisk och kött är mycket näringsrika i allmänhet och, som alla oraffinerade livsmedel, också fria från tillsatt socker och transfettsyror från industriellt härdat fett. Genom vettiga kostval kan vi således främja hälsan och förhindra att brist uppstår. Om brist väl har uppstått är det självklart viktigt att vi tillämpar rätt behandling, vilket inte främst eller enbart måste vara näringsrik kost, utan också tillskott eller läkemedel när behandlande läkare bedömer att så är nödvändigt.

Omvandling IE-ug för vitamin D
1 ug = 40 IE
1 IE = 0.05 ug

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Certifiering för kosttillskott
LCHF och vitamin D-upptag


Källor:
1: Förändrade matvanor räcker inte. Bejerot, Gardner och Humble. Läkartidningen 2011;19(108):1065.
2: Matvaneundersökningar kan ge underlag för nya rekommendationer. Olsen och Carlsson. Läkartidningen 2011;19(108):1065.
3: NNR 2004 för vitaminer och mineraler. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Svenska-narings-rekommendationer/Rekommenderat-intag-av-vitaminer-och-mineraler/
4: SLV:s livsmedelsdatabas. Tillgänglig från http://www7.slv.se/Naringssok/Naringsamnen.aspx
5: SLV om Berikning. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp2/Livsmedelsforetag/Berikning/
6: Bejerot, Gardner, Humble. D-vitaminbrist - vems ansvar? Läkartidningen. 2011;14(108):812.
7: Humble. Behandling vid D-vitaminbrist. Läkartidningen. Tillgänglig från http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=7975

Testat kolhydrat- och fettladdning på Radiosportens Martin Marhlo

Text: Anki Sundin, NGruppen
Har testat kolhydrat- och fettladdning på Radiosportens Martin Marhlo inför hans maratonsatsning. Resultatet blev inte helt lyckat, men jag ger mig inte! Vi testar en gång till innan skarpt läge. Egotripp i kombination med nyfikenhet, kanske, men IMTG-laddning är riktigt hett just nu inom idrottsnutritionsforskningen. Väl värt att testa på individnivå, med andra ord. Radiointervjun med mig börjar på tiden 02.07.10:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=4489195
Här hittar du också kostupplägget som Martin fick testladda med.

Här är alla radiointervjuer hittills:
http://ngruppen.blogspot.com/search/label/Anki%20Sundin%20i%20Radiosporten

måndag 2 maj 2011

Frågor och svar om sötningsmedel

Text: Anki Sundin, NGruppen
Frågan om sötningsmedlens vara och icke vara är ständigt pågående. Är det farligt att dricka lightläsk? Går man upp i vikt av aspartam? Kan man få i sig för mycket sötningsmedel? Här följer några av de frågor jag ofta får, och jag har här valt att besvara dem i korta ordalag. (Bilden lånad från funlight.se)

Vad är ett sötningsmedel?
Begreppet sötningsmedel innefattar alla ämnen som tillsätts livsmedel för att ge sötma. Det betyder att vanligt socker betraktas som ett sötningsmedel.

Vilka olika sötningsmedel finns det?
Det finns två huvudgrupper av sötningsmedel. Dessa är de energigivande och icke-energigivande sötningsmedlen.

Till de energigivande sötningsmedlen räknas vanligt socker (sackaros), glukos och fruktos. Även sockeralkoholer såsom xylitol och sorbitol ingår bland de energigivande sötningsmedlen.

De icke-energigivande sötningsmedlen innefattar både icke-syntetiska (”naturliga”) och syntetiska eller artificiella sötningsmedel. Exempel på icke-syntetiska sötningsmedel är neohesperidin och stevia, som kommer från apelsin respektive växten Stevia rebaudiana (på bilden). Bland de syntetiska sötningsmedlen återfinner vi bland annat aspartam, sukralos och sackarin.

När jag skriver "sötningsmedel" i det här sammanhanget använder jag dock begreppet för att benämna de så kallade icke-energigivande sötningsmedlen, av vilka just aspartam kanske är ett av de mest allmänt kända.

Är aspartam farligt?

Nej, inte om man inte har PKU. PKU är en genetisk sjukdom som påverkar möjligheten att omsätta fenylalanin. Fenylalanin är en aminosyra tillika en av beståndsdelarna i aspartam. Det påstås i vissa ovetenskapliga sammanhang att aspartam skulle vara farligt för att det ombildas till metanol, det vill säga träsprit. Att så sker stämmer, men mängden är mindre än den som bildas av vanlig tomatjuice. Att påstå att aspartam kan leda till exempelvis blindhet bara för att metanolförgiftning kan göra det är alltså helt förryckt. Då skulle i så fall människor bli lika blinda av tomatjuice.

Kan aspartam orsaka hjärntumörer?

Nej. Fler frågor på det?

Går man upp i vikt av sötningsmedel?
Nej. Viktuppgång är enbart kopplad till energitillgänglighet. Om du äter mer energi än du gör av med går du upp i vikt. Icke-energigivande sötningsmedel ger dock ingen energi. (Bilden lånad av pinnypony.blogg.se)

Den förkrossande majoriteten av interventionsstudier visar att icke-energigivande sötningsmedel inte ger någon viktökning (Mattes et al, 2009). Nyligen publicerades artikeln Sötningsmedel leder till fetma på Nyheterna.se, där det uppges att sötningsmedel stimulerar andra receptorer än socker och att de därför inte kommunicerar med systemen för aptitreglering. Jag efterlyser de studier som visat detta och att det ger en effekt på praktisk nivå.

Resultaten från observationsstudier är däremot blandade. Exempelvis fann man en koppling mellan en lägre viktökning och konsumtion av sötningsmedel i the Nurses’ Health study (Schulze et al, 2004). Intressant nog visade en annan observationsstudie, Antonio Heart Study, raka motsatsen (Fowler et al, 2008).

Vi ska dock komma ihåg att observationsstudier inte kan klargöra orsakssamband, utan bara återspegla faktorer som råkar gå hand i hand med varandra. Exempel på en annan sådan koppling som saknar orsakssamband är att högutbildade människor i större omfattning är normalviktiga än lågutbildade människor. Det betyder inte att själva utbildningen i sig ger normalvikt.

Frisätter icke-energigivande sötningsmedel insulin?
Nej, åtminstone inte i någon utsträckning som är fysiologiskt betydelsefull. Inget icke-energigivande sötningsmedel som man hittills har undersökt har kunnat konstateras öka frisättningen av insulin.

Det finns en hypotes om att aspartam, på grund av en eventuell inverkan på GLP-1-receptorer i magtarmkanalen, skulle kunna påverka frisättningen av insulin. Stödet för det lyser dock hittills med sin frånvaro. Om aspartam hade frisatt betydande mängder insulin skulle vi rimligtvis ha drabbats av hypoglykemi (kliniskt lågt blodsocker) eller åtminstone ett något sänkt blodsocker vid konsumtion av till exempel lightläsk. Det finns emellertid inga undersökningar som visar att så skulle bli fallet. Dessutom är det rimligt att anta att personer med diabetes skulle påverkas av sötningsmedel och behöva justera sina läkemedel vid konsumtion av lightprodukter, men så är det inte heller.

Vidare har sötningsmedlet stevia felaktigt tillskrivits potential som kompletterande diabetesbehandling, men det har avfärdats efter många års forskning på området (Maki et al 2008).

Kan man få i sig för mycket sötningsmedel?
Ja. I synnerhet barn med diabetes, som konsumerar mycket lightprodukter, riskerar att få i sig för mycket. En vuxen person måste dock dricka runt 10 burkar lightläsk per dag för att nå gränsvärdet för aspartam - om lightläsken hade varit sötad med enbart aspartam, vilket den aldrig är. 10 burkar låter mycket, men faktum är att det förekommer att människor konsumerar sådana mängder och mer därtill. Det är alltså sannolikt inte hälsosamt.

Varför ökar BMI hos befolkningen trots att vi konsumerar så mycket sötningsmedel?
Den trenden orsakas inte av konsumtion av sötningsmedel, men det stämmer att ett högt BMI och konsumtion av sötningsmedel i många observationsstudier tycks följas åt. Det kan ligga många faktorer bakom, till exempel att många människor strävar efter att minska sitt energiintag och därför byter ut socker mot sötningsmedel i någon utsträckning när de väl blivit överviktiga. Det kan också spegla en livsstil som i allmänhet orsakar övervikt och fetma, inte minst ohälsosamma livsmedelsval och otillräcklig fysisk aktivitet. (Bilden lånad från roligabilder.org).

Tycker du att man ska dricka lightläsk?
Vad jag tycker är irrelevant. Mitt professionella budskap vill jag dock formulera så här: sötningsmedel är onödigt. De är bara tillsatta för att ge en god smak. Sötma i sig kan möjligtvis bidra till bekymmer, inte minst hos den som är drabbad av övervikt och fetma, genom att det stimulerar vår aptit efter mera sött. Att äta en sockersötad kaka då och då, eller dricka en läsk eller ett glas saft bortemellanåt, är däremot inte skadligt för de allra flesta. Vi får också komma ihåg att alla sötningsmedelssötade livsmedel inte är fria från energi. Vissa varianter av fruktyoghurt är ett sådant exempel. Det betyder att man inte kan vräka i sig mat bara för att det inte finns något socker i utan att det ger konsekvenser.

Kanske kan vi sluta oss till att det är bättre för kropp och aptitreglering att äta något sockersötat ibland än sötningsmedelssötat ofta. Om vi däremot inte upplever några bekymmer när vi konsumerar rimliga mängder lightprodukter finns det dock ingen anledning till oro. Devisen ”känns det bra, så är det bra” gäller således även här.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Äta nyttigt - så svårt kan det vara

Referenser:
Fowler SP, Williams K, Resendez RG, Hunt KJ, Hazuda HP, Stern MP. Fueling the obesity epidemic? Artificially sweetened beverage use and long-term weight gain. Obesity (Silver Spring) 2008;16:1894–900.

Mattes RD, Popkin BM. Nonnutritive sweetener consumption in humans: effects on appetite and food intake and their putative mechanisms. Am J Clin Nutr. 2009;89:1–14.

Maki, K.C., Curry, L.L., Reeves, M.S., Toth, P.D., McKenney, J.M., Farmer, M.V., Schwartz, S.L., Lubin, B.C., Boileau, A.C., Dicklin, M.R., Carakostas, M.C., Tarka, S.M., 2008. Chronic consumption of rebaudioside A, a steviol glycoside, in men and women with type 2 diabetes mellitus. Food Chem. Toxicol. 46/7S, S47–S53.

Schulze MB, Manson JE, Ludwig DS, et al. Sugar-sweetened beverages, weight gain, and incidence of type 2 diabetes in young and middle-aged women. JAMA 2004;292:927–34.