Text: Anki Sundin, NGruppen
Idag meddelade Livsmedelsverket att de fått återkalla ett parti turkiska paprikor på grund av höga halter bekämpningsmedelsrester. Man varnar konsumenter som redan köpt paprikor från detta parti från att äta dem. Således är det mycket höga halter det handlar om med akuta förgiftningssymtom såsom illamående, magsmärtor och muskelryckningar.
Problemet med rester av bekämpningsmedel är ingalunda nytt. I Sverige administrerar Livsmedelsverket Svarta Listan. Här tas alla produkter upp som inte får säljas utan Livsmedelsverkets medgivande och innehåller allt från ecuadoriansk ananas till uruguanska Royal Gala-äpplen via amerikanska torkade bönor.
Rimligt att dra öronen åt sig
Rester av bekämpningsmedel kan vara giftig för människor. Man har undersökt hur en rad olika ämnen som används inom jordbruket kan påverka biologiska system och funnit oroväckande resultat. Nervskador (1) och tumörpromotion, det vill säga en pådrift av tumörutveckling (2) är några av de effekter som bekräftats hos godkända bekämpningsmedel.
Man har även undersökt såväl enskilda bekämpningsmedel (5) som särskilda livsmedelsgrupper, däribland spenat (3) och olivolja (4). I en italiensk (6), en dansk (3) och en nederländsk (5) studie har man kommit fram till att befolkningen kan komma nära eller över ADI*-värdet för utvalda bekämpningsmedel. I denna aspekt torde särskilt barn vara utsatta, eftersom de får i sig mer per kilo än en vuxen.
De livsmedel som säljs i Sverige får inte innehålla halter som överstiger gränsvärdena, och oftast hålls och dessa värden. Men ibland överstiger de gränserna, som i fallet med det nya fallet av turkiska paprikor, och det innebär en direkt fara för konsumenten.
Ett problem är att det finns så oerhört många olika bekämpningsmedel som används inom jordbruket, och vi vet inte vad den samlade effekten av dessa kan bli. Även om ett livsmedel innehåller godkända resthalter, äter vi ju många olika livsmedel varje dag. Kan då den totala mängden bekämpningsmedel bli farlig på sikt? Och hur interagerar de olika bekämpningsmedlen, om alls, med varandra i kroppen? Detta är frågor som vi inte har något svar på idag.
Så vad är svaret?
Kanske är ett svar på detta problem så kallad ekologisk odling. Här används inte de vanliga bekämpningsmedlen. Dock är vissa bekämpningsmedel godkända även inom ekologiskt jordbruk, och i viss mån är kunskapen om dessa mindre än om de konventionella.
Dessutom finns andra aspekter på ekologiskt jordbruk som har börjat diskuteras idag, även om man är långt ifrån konsensus när det gäller etik och moral.
Relaterade länkar på NGruppens blogg:
Klimatvänlig mat
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Sviker Marit Paulsen eko-konsumenterna?
*ADI: acceptable daily intake
Referenser:
1: Bjorling-Poulsen M et al. Potential developmental neurotoxicity of pesticides used in Europe. Environ Health. 2008;7:50.
2: Ekici P et al. Permissible level of toxaphene residues in fish from the German marked based on in vivo and in vitro effects to tumor promotion. Food Chem Toxicol. 2008;46(7):2320-5.
3: Jensen BH et al. Dietary exposure assessment of Danish consumers to dithiocarbamate residues in food: a comparison of the deterministic and probabilistic approach. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2008;25(6):714-21.
4. Tsoutsi CS et al. Organophosphorus pesticide residues in Greek virgin olive oil: levels, dietary intake and risk assessment. Food Addit Contam Part A Chem Anal Control Expo Risk Assess. 2008;25(10):1225-36.
5. Boon PE et al. Cumulative risk assessment of the exposure to organophosphorus and carbamate insecticticides in the Dutcg diet. Food Chem Toxicol. 2008;46(9):3090-8.
6: Girotti S et al. Persistence and distribution of pesgticide residues in fresh agricultural food consumed in the province of Bologna. H Environ Sci Health B. 2009;44(2):130-6.
den 3 juli 2009
den 1 juli 2009
Nyckelhålet och problemet med folk som inte gör som vi säger
Text: Anki Sundin, NGruppen
I dagarna meddelade Livsmedelsverket att de ytterligare skärper villkoren för nyckelhålet. De nya villkoren innebär bland annat att bröd som ska få nyckelhålsmärkas måste innehålla fullkorn och att reglerna blir striktare med avseende på sockerarter och salt. Detta är ett led i strävan efter de befolkningsmål som finns i Sverige. Men är nyckelhålet optimalt? Behöver det kompletteras med andra pedagogiska modeller? Och är budskapet korrekt?
Nyckelhålet
En majoritet av svenskarna känner till nyckelhålet. Det var 20 år sedan de första nyckelhålsmärkta produkterna såg dagens ljus, och sedan dess har reglerna successivt bearbetats och anpassats efter befolkningsmålen; vi ska äta mindre salt, mindre socker, mindre fett och mer kostfibrer.
I övrigt reglerar nyckelhålsmärkningen även transfettsyror (får inte finnas i produkten i mängder om mer än 2% av fettkällan) och sötningsmedel (artificiellt sötade produkter får inte nyckelhålsmärkas).
Bra livsmedelsguide en utmaning
Det är en utmaning att guida konsumenter till nyttiga livsmedel. Livsmedelsverkets uppgift är som bekant inte att ge kostråd på individnivå, utan att arbeta för att uppnå befolkningsmålen. Men för att kunna göra det behövs naturligtvis en guide till den enskilde konsumenten - om fler och fler människor börjar äta nyckelhålsmärkta livsmedel kommer det genomsnittliga intaget av socker, fett, salt och kostfibrer att närma sig befolkningsmålen, det vill säga näringsrekommendationerna; högst 10 E% renframställda sockerarter, max 30 E% fett, en halvering av det genomsnittliga saltintaget (från 12 till 6 g) och ett intag av 25-35 g kostfiber per dag (eller 3 g per MJ).
För gruppen, inte individen
Näringsrekommendationerna är alltså inte avsedda att tjäna som individuella riktlinjer utan som riktlinjer vid planering av måltider för grupper av friska människor. Det betyder att vi inte slaviskt kan gå efter näringsrekommendationerna när vi utvärderar enskilda kostregistreringar. Min personliga övertygelse är att det bland annat är en missuppfattning kring detta som har gjort att Livsmedelsverket många gånger har fått utstå kritik, eftersom människor som själva intresserar sig för sin kost och hälsa har uppfattat SNR (svenska näringsrekommendationerna) som kostråd på individnivå. Så ska de alltså inte användas.
Från näringsrekommendation till kostbudskap
Att översätta näringsrekommendationer till praktiska kostbudskap har dock visat sig vara en utmaning. I Sverige har vi numera fem kostbudskap. Du har säkert sett dem i livsmedelsbutiken och på andra ställen:
Vad vet vi idag?
Om vi ska drista oss till att utkristallisera tre kunskapsområden som kan få vara ledstjärnor i kostbudskap för hälsa i allmänhet, skulle det kunna vara att
vi vet att människor överlag äter mer energi än vad som är hälsosamt - den ökande överviktstrenden håller i sig.
vi vet att människor konsumerar för mycket renframställda sockerarter än vad som är hälsosamt - det ökar risken för diabetes typ 2 och dess komplikationer, vilket blir kostsamt för samhället och plågsamt för individen.
vi vet att antioxidanter, inklusive antioxidativa vitaminer och mineraler såsom vitamin E och C respektive zink och selen, är viktiga för hälsan och för att motverka vissa sjukdomar.
Hur göra?
Trots nyckelhålsmärkningen och tydliga kostbudskap håller ändå ohälsotalen i sig och till och med ökar. Då är frågan om det är för att det är fel på kostbudskapen och/eller de pedagogiska modellerna som myndigheterna tillämpar, eller om misslyckandet med att hålla befolkningen frisk och kry beror på att människor ignorerar dem.
Om det är det senare, är ju frågan hur vi istället ska nå fram? Vad behövs för pedagogik? Vad ska budskapen innehålla?
Vad anser du?
Rekommenderad litteratur på området:
Kostrådens historia, C-uppsats av nutritionist Emma Andréasson. Publiceras på NGruppens blogg inom kort.
I dagarna meddelade Livsmedelsverket att de ytterligare skärper villkoren för nyckelhålet. De nya villkoren innebär bland annat att bröd som ska få nyckelhålsmärkas måste innehålla fullkorn och att reglerna blir striktare med avseende på sockerarter och salt. Detta är ett led i strävan efter de befolkningsmål som finns i Sverige. Men är nyckelhålet optimalt? Behöver det kompletteras med andra pedagogiska modeller? Och är budskapet korrekt?
Nyckelhålet
En majoritet av svenskarna känner till nyckelhålet. Det var 20 år sedan de första nyckelhålsmärkta produkterna såg dagens ljus, och sedan dess har reglerna successivt bearbetats och anpassats efter befolkningsmålen; vi ska äta mindre salt, mindre socker, mindre fett och mer kostfibrer.
I övrigt reglerar nyckelhålsmärkningen även transfettsyror (får inte finnas i produkten i mängder om mer än 2% av fettkällan) och sötningsmedel (artificiellt sötade produkter får inte nyckelhålsmärkas).
Bra livsmedelsguide en utmaning
Det är en utmaning att guida konsumenter till nyttiga livsmedel. Livsmedelsverkets uppgift är som bekant inte att ge kostråd på individnivå, utan att arbeta för att uppnå befolkningsmålen. Men för att kunna göra det behövs naturligtvis en guide till den enskilde konsumenten - om fler och fler människor börjar äta nyckelhålsmärkta livsmedel kommer det genomsnittliga intaget av socker, fett, salt och kostfibrer att närma sig befolkningsmålen, det vill säga näringsrekommendationerna; högst 10 E% renframställda sockerarter, max 30 E% fett, en halvering av det genomsnittliga saltintaget (från 12 till 6 g) och ett intag av 25-35 g kostfiber per dag (eller 3 g per MJ).
För gruppen, inte individen
Näringsrekommendationerna är alltså inte avsedda att tjäna som individuella riktlinjer utan som riktlinjer vid planering av måltider för grupper av friska människor. Det betyder att vi inte slaviskt kan gå efter näringsrekommendationerna när vi utvärderar enskilda kostregistreringar. Min personliga övertygelse är att det bland annat är en missuppfattning kring detta som har gjort att Livsmedelsverket många gånger har fått utstå kritik, eftersom människor som själva intresserar sig för sin kost och hälsa har uppfattat SNR (svenska näringsrekommendationerna) som kostråd på individnivå. Så ska de alltså inte användas.
Från näringsrekommendation till kostbudskap
Att översätta näringsrekommendationer till praktiska kostbudskap har dock visat sig vara en utmaning. I Sverige har vi numera fem kostbudskap. Du har säkert sett dem i livsmedelsbutiken och på andra ställen:
- Ät mycket frukt och grönt - gärna 500 g per dag
- Ät fisk - gärna tre gånger i veckan
- Ät bröd till varje måltid - gärna fullkorn
- Byt till flytande margarin eller olja när du lagar mat
- Välj gärna nyckelhålsmärkt
Vad vet vi idag?
Om vi ska drista oss till att utkristallisera tre kunskapsområden som kan få vara ledstjärnor i kostbudskap för hälsa i allmänhet, skulle det kunna vara att
vi vet att människor överlag äter mer energi än vad som är hälsosamt - den ökande överviktstrenden håller i sig.
vi vet att människor konsumerar för mycket renframställda sockerarter än vad som är hälsosamt - det ökar risken för diabetes typ 2 och dess komplikationer, vilket blir kostsamt för samhället och plågsamt för individen.
vi vet att antioxidanter, inklusive antioxidativa vitaminer och mineraler såsom vitamin E och C respektive zink och selen, är viktiga för hälsan och för att motverka vissa sjukdomar.
Hur göra?
Trots nyckelhålsmärkningen och tydliga kostbudskap håller ändå ohälsotalen i sig och till och med ökar. Då är frågan om det är för att det är fel på kostbudskapen och/eller de pedagogiska modellerna som myndigheterna tillämpar, eller om misslyckandet med att hålla befolkningen frisk och kry beror på att människor ignorerar dem.
Om det är det senare, är ju frågan hur vi istället ska nå fram? Vad behövs för pedagogik? Vad ska budskapen innehålla?
Vad anser du?
Rekommenderad litteratur på området:
Kostrådens historia, C-uppsats av nutritionist Emma Andréasson. Publiceras på NGruppens blogg inom kort.
den 30 juni 2009
Fitness 5 i Halmstad
Det är dags för Fitness 5 i Halmstad.
Anki Sundin är där och representerar NGruppen. Vid vårt bord hittar du böcker till mässpris och en tävling med bra priser.
Vi ses där!
Anki Sundin är där och representerar NGruppen. Vid vårt bord hittar du böcker till mässpris och en tävling med bra priser.
Vi ses där!
Kost- och träningsseminarium för idrottare
Välkommen på Kost- och träningsseminarium för idrottare i Motala
24 oktober kommer NGruppen att ha ett kost- och träningsseminarium i Motala tillsammans med Olof Elwin och Spartan Kettlebells.
Olof Elwin har en lång lista av meriter. På hans hemsida står:
RKC, Russian Kettlebell Challenge med Pavel
AKC, utbildad på den första Europeiska utbildningen i Schweiz för Valery Federenko
IKSA/IUKL, Lev 1 + 2 för Vasily Ginko
CST, Kettlebell foundation för Scott Sonnon
CST, Clubbell för Scott Sonnon
TacFit, Europarepresentant för Scott Sonnon Tacfit program
IKSA, International Kettlebell & strength Academy, Nationell representant
IKSA, Kettlebell fitness för Martti Nappari
Underground Strength Coach
Bulgarian Bag training Coach
Marketing director IKSA
För registrering, gå in på Spartans webshop här
Välkomna, önskar Anki och Olof!
24 oktober kommer NGruppen att ha ett kost- och träningsseminarium i Motala tillsammans med Olof Elwin och Spartan Kettlebells.
Olof Elwin har en lång lista av meriter. På hans hemsida står:RKC, Russian Kettlebell Challenge med Pavel
AKC, utbildad på den första Europeiska utbildningen i Schweiz för Valery Federenko
IKSA/IUKL, Lev 1 + 2 för Vasily Ginko
CST, Kettlebell foundation för Scott Sonnon
CST, Clubbell för Scott Sonnon
TacFit, Europarepresentant för Scott Sonnon Tacfit program
IKSA, International Kettlebell & strength Academy, Nationell representant
IKSA, Kettlebell fitness för Martti Nappari
Underground Strength Coach
Bulgarian Bag training Coach
Marketing director IKSA
Gedigen erfarenhet av effektiva gruppträningspass med hjälp av kroppsvikt och kettlebells och underground training
Han driver idag Spartan Hälsoverkstad och Kettlebells tillsammans med Jenny Samuelson samt flera framgångsrika hemsidor och bloggar.
Anki kommer att på detta seminarium ta upp:
- GI och GL
- Kosttillskott
- Kolhydraternas roll vid träning
- Proteinenas roll vid träning
- Vätska och träning
Träningen med Olof Elwin kommer att ta upp:
- Mobilitet
- Styrka
- Uthållighet
- Epoc och Tabataprotokoll för fettförbränning
- Andningsövningar
Efter den här dagen kommer du på ett helt annat sätt kunna optimera din träning och kost för de resultat du vill nå.
Vi kommer att begränsa deltagarantalet till 25 st för att kunna ge rätt information till var och en.
Priset kommer att vara 1200 kr för 8 timmar med högkvalitativ information.
För registrering, gå in på Spartans webshop här
Välkomna, önskar Anki och Olof!
den 29 juni 2009
Bantningspiller
Text: Anki Sundin, NGruppen
Rekordmånad för bantarpiller. Det är Aftonbladets rubrik på en skrämmande beskrivning av det som är verkligheten för många människor - hänfallandet till piller, pulver och andra preparat för att gå ned i vikt. Man beskriver en oro bland professionen kring ätstörningar och missbruk av bantningspreparat, och frågan är om fler bantningspreparat kommer att hjälpa människor med övervikt. Och om det bara är överviktiga som kommer att använda dem.
Oro för hälsokonsekvenser
Det finns all anledning att vara orolig för hälsokonsekvenser av alla sorters bantningspreparat (som fungerar). Bantningspreparat som säljs okontrollerat på nätet utgör sannolikt en större fara för människors hälsa, eftersom dessa kan innehålla förbjudna substanser såsom efedrin. Dock kan vi aldrig skydda alla mot egna och mindre hälsosamma val som de faktiskt har rätt att göra. En anorektiker eller bulimiker kan precis som vem som helst i övrigt inhandla det här preparatet, även om det säljs uteslutande på apoteket, och har på så vis ytterligare ett sätt att underhålla sin sjukdom på.
Smart marknadsföring
I det här fallet säljs preparatet endast på apoteken. Med följer en bipacksedel med anvisningar om pillren i fråga, och på Apotekets hemsida håller man en nedtonad profil i sin beskrivning där man också betonar vikten av att följa ett visst kostupplägg i samband med att man använder preparatet. Företaget som tillhandahåller den här produkten har däremed gjort ett smart marknadsföringsval, eftersom apotek har ett högt förtroendekapital hos människor i allmänhet.
Liknar viktminskningsläkemedlet Xenecal
Preparatet i fråga innehåller samma verksamma substans som läkemedlet Xenecal. Det är en så kallad lipashämmare, ett enzym som förhindrar normal nedbrytning och därmed upptag av fett från tarmen. Effekten blir att en del av fettet man äter följer med avföringen ut. På så vis minskar kroppens tillgång på energi, och det betyder viktnedgång enligt våra mest grundläggande fysiklagar.
Dags för amylashämmare?
Idén med lipashämmare (som hindrar fettupptaget) torde för övrigt reta gallfeber på de LCHF-anhängare, som menar att det är kolhydraternas fel att människor går upp i vikt. Snabba kolhydrater i form av raffinerade sockerarter såsom glukos, fruktos och stärkelse är mycket riktigt en betydelsefull faktor i den viktutveckling som vi har sett på samhällsnivå de senaste decennierna, även om den mest extrema formen av LCHF i form av Atkinsdieten och andra ketogena kostupplägg inte nödvändigtvis är det enda svaret.
Så när blir det dags för amylashämmare, det vill säga substanser som hämmar nedbrytningen och upptaget av kolhydrater? (Det finns nämligen lektiner som fungerar på det sättet).
Vore inte det i så fall också en bra idé, ur ett viktminskningsperspektiv?
Eller är det att föredra att människor istället äter bra mat och motionerar från början, innan övervikten är ett faktum?
Och vad kommer ytterligare ett bantningspreparat få för konsekvenser på individnivå?
Relaterade inlägg:
Fruktos gör dig fet - inte frukt
Rekordmånad för bantarpiller. Det är Aftonbladets rubrik på en skrämmande beskrivning av det som är verkligheten för många människor - hänfallandet till piller, pulver och andra preparat för att gå ned i vikt. Man beskriver en oro bland professionen kring ätstörningar och missbruk av bantningspreparat, och frågan är om fler bantningspreparat kommer att hjälpa människor med övervikt. Och om det bara är överviktiga som kommer att använda dem.
Oro för hälsokonsekvenser
Det finns all anledning att vara orolig för hälsokonsekvenser av alla sorters bantningspreparat (som fungerar). Bantningspreparat som säljs okontrollerat på nätet utgör sannolikt en större fara för människors hälsa, eftersom dessa kan innehålla förbjudna substanser såsom efedrin. Dock kan vi aldrig skydda alla mot egna och mindre hälsosamma val som de faktiskt har rätt att göra. En anorektiker eller bulimiker kan precis som vem som helst i övrigt inhandla det här preparatet, även om det säljs uteslutande på apoteket, och har på så vis ytterligare ett sätt att underhålla sin sjukdom på.
Smart marknadsföring
I det här fallet säljs preparatet endast på apoteken. Med följer en bipacksedel med anvisningar om pillren i fråga, och på Apotekets hemsida håller man en nedtonad profil i sin beskrivning där man också betonar vikten av att följa ett visst kostupplägg i samband med att man använder preparatet. Företaget som tillhandahåller den här produkten har däremed gjort ett smart marknadsföringsval, eftersom apotek har ett högt förtroendekapital hos människor i allmänhet.
Liknar viktminskningsläkemedlet Xenecal
Preparatet i fråga innehåller samma verksamma substans som läkemedlet Xenecal. Det är en så kallad lipashämmare, ett enzym som förhindrar normal nedbrytning och därmed upptag av fett från tarmen. Effekten blir att en del av fettet man äter följer med avföringen ut. På så vis minskar kroppens tillgång på energi, och det betyder viktnedgång enligt våra mest grundläggande fysiklagar.
Dags för amylashämmare?
Idén med lipashämmare (som hindrar fettupptaget) torde för övrigt reta gallfeber på de LCHF-anhängare, som menar att det är kolhydraternas fel att människor går upp i vikt. Snabba kolhydrater i form av raffinerade sockerarter såsom glukos, fruktos och stärkelse är mycket riktigt en betydelsefull faktor i den viktutveckling som vi har sett på samhällsnivå de senaste decennierna, även om den mest extrema formen av LCHF i form av Atkinsdieten och andra ketogena kostupplägg inte nödvändigtvis är det enda svaret.
Så när blir det dags för amylashämmare, det vill säga substanser som hämmar nedbrytningen och upptaget av kolhydrater? (Det finns nämligen lektiner som fungerar på det sättet).
Vore inte det i så fall också en bra idé, ur ett viktminskningsperspektiv?
Eller är det att föredra att människor istället äter bra mat och motionerar från början, innan övervikten är ett faktum?
Och vad kommer ytterligare ett bantningspreparat få för konsekvenser på individnivå?
Relaterade inlägg:
Fruktos gör dig fet - inte frukt
den 27 juni 2009
Transfett bör undvikas i kosten
Text: Anki Sundin, NGruppen
"Transfett från industriellt härdade fetter bör starkt begränsas eller helt tas bort." Det är kontentan av WHO:s nya rapport om transfettsyror och hälsa. Livsmedelsverket skriver på sin hemsida att experterna nu föreslår en skärpning av de rekommendationer som finns. I dagsläget rekommederar WHO i genomsnitt max 1 E% (energiprocent) i form av industriellt framställda transfettsyror. Det nya förslaget anger att större delen av befolkningen ska ha ett intag under 1 E%.
Tranfettsyror kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Möjligen finns även en koppling mellan intag av industriellt framställda transfettsyror och diabetes typ 1, övervikt/fetma och cancer.
Vet du vilka livsmedel som innehåller transfettsyror?
Relaterat inlägg om transfettsyror:
Transfett, snabbmat och folkhälsa
"Transfett från industriellt härdade fetter bör starkt begränsas eller helt tas bort." Det är kontentan av WHO:s nya rapport om transfettsyror och hälsa. Livsmedelsverket skriver på sin hemsida att experterna nu föreslår en skärpning av de rekommendationer som finns. I dagsläget rekommederar WHO i genomsnitt max 1 E% (energiprocent) i form av industriellt framställda transfettsyror. Det nya förslaget anger att större delen av befolkningen ska ha ett intag under 1 E%.
Tranfettsyror kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Möjligen finns även en koppling mellan intag av industriellt framställda transfettsyror och diabetes typ 1, övervikt/fetma och cancer.
Vet du vilka livsmedel som innehåller transfettsyror?
Relaterat inlägg om transfettsyror:
Transfett, snabbmat och folkhälsa
Byggar- och fitnessdag 27 juni
NGruppen har nu genomfört sin första Byggar- och fitnessdag med Anki Sundin som föreläsare och Malin Pegenius som tränare.
Tack till:
Jenny och Olof, Anders, Carl, Freddan, Emma-Lee, Michaela M, Micha och Zoran.
Tack också till Anders Nyström och Maxim för att vi fick vara i era lokaler och för den härliga goodie-bag:en!
Ett lika varmt tack till Nautilus i Solna för att vi fick känna oss som hemma bland era maskiner och vikter.
Till hösten kör vi en hel B&F-helg!
Tack till:
Jenny och Olof, Anders, Carl, Freddan, Emma-Lee, Michaela M, Micha och Zoran.
Tack också till Anders Nyström och Maxim för att vi fick vara i era lokaler och för den härliga goodie-bag:en!
Ett lika varmt tack till Nautilus i Solna för att vi fick känna oss som hemma bland era maskiner och vikter.
Till hösten kör vi en hel B&F-helg!
den 25 juni 2009
Ghrelin, leptin och fettsyror
Text: Anki Sundin, NGruppen
Ghrelin och leptin är två viktiga signalsubstanser som är involverade i hungers- och mättnadssignaler. Att påverka nivåerna av ghrelin och leptin är därför en lockande tanke som har lett till många olika vetenskapliga undersökningar med fokus på viktminskning, övervikt och fetma. Man har bland annat undersökt sammansättningen av mättade och omättade fettsyror i kosten för att se om detta kan påverka systemen. Dock handlar det, som vi ska se, om mycket komplexa system där ett till synes enkelt resonemang i teorin inte alls behöver överensstämma med resultaten i praktiken.
Ghrelin och leptin reglerar aptiten
Ghrelin och leptin är så kallade signalsubstanser som vår kropp producerar som svar på olika tillstånd. Under fasta stiger nivåerna av ghrelin, vilket sannolikt bidrar till hungerskänslor. I samband med måltid stiger istället nivåerna av leptin, och bidrar sannolikt till mättnadskänslor.
Är en sorts fettsyror bättre än en annan för aptitreglering?
Eftersom regleringen av ghrelin och leptin i teorin skulle kunna påverka vår aptit, är det en lockande tanke att detta skulle kunna vara en elegant lösning på överviktsproblematiken.* Bland annat har man frågat sig om olika sorters fettsyror kan påverka dessa signalsubstanser på olika sätt. Det har visat sig vara en svår nöt att knäcka med mycket spretande resultat från en undersökning till en annan.
Fleromättade fettsyror påverkar. Ibland.
Vi vet att ett begränsat intag av energi och därmed minskad kroppsvikt kan påverka nivåerna av ghrelin och leptin i kroppen. Huruvida olika fettsyrasammansättning i kosten ytterligare kan förstärka denna påverkan är alltså i dagsläget föremål för forskning.
En undersökning (1) där överviktiga men annars friska vuxna människor fick ett tillskott av omega 3-fettsyror i form av fiskolja visade att vare sig leptin- eller ghrelinnivåerna påverkades av det ökade intaget av omega 3-fettsyror. Mängden de fick i tillskotten motsvarade 3,6 procent av det totala energiintaget, vilket är ganska mycket. De svenska näringsrekommendationerna (2) för just omega 3-fettsyror är minst 0,5 procent av energiintaget, vilket översatt till lax betyder ungefär 50 gram per dag för medelsvensken. 3,6 procent ligger alltså betydligt högre, men inte ens med detta höga intag kunde man i denna studie således se någon skillnad för leptin eller ghrelin.
En annan undersökning (3) kunde å andra sidan detektera en påverkan av olika fettsyror. Här sjönk leptinnivåerna hos de överviktiga männen, medan de överviktiga kvinnorna snarare fick ökade ghrelinnivåer av ett ökat intag av lax respektive ett tillskott av EPA och DHA, som är de omega 3-fettsyror som vi vill åt i den feta fisken. Det finns förvisso många redan kända positiva effekter av att äta fet fisk och/eller ta ett tillskott av omega 3-fettsyror, bland annat en förbättrad insulinkänslighet, men när det gäller just ghrelin och leptin är frågan fortfarande öppen kring huruvida kostens innehåll av olika fettsyror spelar någon roll.
Hos anorektiska kvinnor (4) som var på väg upp i vikt blev det till exempel ingen skillnad i leptinnivåerna som kunde hänföras till olika fettsyrasammansättningar i viktökningskosten.
För tidigt för kostråd
Man ska komma ihåg att våra kroppar inte svarar likadant på olika kostbehandlingar. Anorektiker måste inte nödvändigtvis få samma effekter på de olika signalsystemen som en överviktig person vid en given kostbehandling. Att män och kvinnor svarar olika på olika fettsyror har vi också börjat ana. Möjligen inverkar också folkslag och andra mycket svårkontrollerade parametrar. Allt eftersom ackumuleras dock vår kunskap om dessa komplexa system och så småningom kanske vi också kommer att kunna översätta denna kunskap i solida kostråd. I dagsläget är det dock för tidigt för det.
*Det ska tilläggas att övervikt och fetma troligtvis inte bara beror på en stor aptit, utan att mat också frisätter andra signalsubstanser som gör att vi mår bra. En del överviktiga och obesa människor kan av det skälet liknas vid matmissbrukare och äter för att få en ”quick fix”. Att bara modulera ghrelin- och leptinnivåer hos överviktiga människor är troligtvis inte hela svaret på överviktsproblematiken i allmänhet.
Referenser:
1: Kratz M, Callahan HS, Yang PY, Matthys CC, Weigle DS. Dietary n-3-polyunsaturated fatty acids and energy balance in overweight or moderately obese men and women: a randomized controlled trial. Nutr Metab (Lond). 2009; 6: 24. Tillgänglig från http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?tool=pubmed&pubmedid=19480700
2: Svenska näringsrekommendationer 2005. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat--Naring2/Naringsrekommendationer/Rekommendationer-om-intaget-av-fett-kolhydrater-och-protein/
3: Ramel A, Parra D, Martinéz JA, Kiely M, Thorsdottir I. Effects of seafood consumption and weight loss on fasting leptin and ghrelin concentrations in overweight and obese European young adults. Eur J Nutr. 2009;48(2):107-14.
4: Mauler B, Dubben S, Pawelzik M, Pawelzik D, Weigle DS, Kratz M. Hypercaloric diets differing in fat composition have similar effects on serum leptin and weight gain in female subjects with anorexia nervosa. Nutr Res. 2009 Jan;29(1):1-7.
den 23 juni 2009
"Intresset för fettdebatt mättat?"
Text: Anki Sundin, NGruppen
I Dagens Medicin har debatten om mättat fett pågått så länge att en läsare, enligt Livsmedelsverket, frågar om inte intresset för debatt om fett nu ändå är mättat. En fyndigt formulerad fråga. Dock har vi inte sett slutet på denna debatt på länge, eftersom forskningen alltjämt pågår och ger oss mer och mer kunskap för varje studie som kommer.
Livsmedelsverket avslutar dock sitt replikskifte för denna gång med att svara på Uffe Ravnskogs frågor här.
Han undrar bland annat om "resten av kostråden är lika dåligt underbyggda" och om "ingen av verkets experter det minsta oroad över att den stadiga ökningen i västvärlden av övervikt och typ 2-diabetes sker parallellt med den ökande konsumtionen av kolhydrater och den minskande konsumtionen av mättat fett".
Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson ger i denna avslutande replik sakliga svar oaktat frågeställarens aningen polemiska ton. Här framgår det klart och tydligt att Livsmedelsverket visst är medvetna om den ohälsosamma effekten av ett stort intag av snabba kolhydrater: "...konsumtionen av läsk, godis och glass har ökat kraftigt under de senaste decennierna", vilket är en "mycket viktig orsak till överviktsutvecklingen", skriver Livsmedelsverket i ett av sina svar.
Jag har skrivit det förut, och det tål att upprepas: debatten om mättat fett och snabba kolhydrater blir ibland obehagligt polemisk, även på en nivå där man brukar kunna förvänta sig sakliga resonemang framför utåtagerande anklagelser och retoriska frågor. Det senare förhållningssättet ger möjligen snabba poäng bland allmänheten, men bringar samtidigt ytterligare förvirring.
Livsmedelsverket må ha avslutat replikskiftet för denna gång genom att ge nämnda doktor svar på sina frågor, men ämnet är långt ifrån klargjort. Vi lär få höra mycket mer kring mättat fett, snabba kolhydrater och folkhälsa under lång tid framöver.
Tidigare inlägg om mättat fett:
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
I Dagens Medicin har debatten om mättat fett pågått så länge att en läsare, enligt Livsmedelsverket, frågar om inte intresset för debatt om fett nu ändå är mättat. En fyndigt formulerad fråga. Dock har vi inte sett slutet på denna debatt på länge, eftersom forskningen alltjämt pågår och ger oss mer och mer kunskap för varje studie som kommer.
Livsmedelsverket avslutar dock sitt replikskifte för denna gång med att svara på Uffe Ravnskogs frågor här.
Han undrar bland annat om "resten av kostråden är lika dåligt underbyggda" och om "ingen av verkets experter det minsta oroad över att den stadiga ökningen i västvärlden av övervikt och typ 2-diabetes sker parallellt med den ökande konsumtionen av kolhydrater och den minskande konsumtionen av mättat fett".
Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson ger i denna avslutande replik sakliga svar oaktat frågeställarens aningen polemiska ton. Här framgår det klart och tydligt att Livsmedelsverket visst är medvetna om den ohälsosamma effekten av ett stort intag av snabba kolhydrater: "...konsumtionen av läsk, godis och glass har ökat kraftigt under de senaste decennierna", vilket är en "mycket viktig orsak till överviktsutvecklingen", skriver Livsmedelsverket i ett av sina svar.
Jag har skrivit det förut, och det tål att upprepas: debatten om mättat fett och snabba kolhydrater blir ibland obehagligt polemisk, även på en nivå där man brukar kunna förvänta sig sakliga resonemang framför utåtagerande anklagelser och retoriska frågor. Det senare förhållningssättet ger möjligen snabba poäng bland allmänheten, men bringar samtidigt ytterligare förvirring.
Livsmedelsverket må ha avslutat replikskiftet för denna gång genom att ge nämnda doktor svar på sina frågor, men ämnet är långt ifrån klargjort. Vi lär få höra mycket mer kring mättat fett, snabba kolhydrater och folkhälsa under lång tid framöver.
Tidigare inlägg om mättat fett:
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
den 21 juni 2009
Te för din hälsa
Text: Emelie Andersen, NGruppen
Både svart och grönt te innehåller antioxidanter. Dessa näringsämnen är bra för både immunsystemet och hjärt-kärlhälsan. I DN kunde vi till och med läsa att te kan hjälpa mot aids (1). Resultaten i den tyska studien de syftade till (2) visade att den aktiva komponent det finns mest av i grönt te (EGCG) hindrar spridning av HIV-1. Detta är bara en av de hälsoaspekter man har kunnat läsa om vad gäller te de senaste åren. I det här inlägget går Emelie Andersen igenom olika tesorter, vilka nyttiga komponenter som finns i te och hur de påverkar hälsan.
Kina och Japan var först
Historiskt sett verkar Kina och Japan vara de länder som först började dricka te, då i medicinskt syfte. Tedrickandet spred sig till Europa under 1600- och 1700-talet tack vare de stora handelsbolagen som seglade land och rike runt. Idag är te i någon form den vanligaste drycken näst efter vatten runt om i världen och ses i många fall som en riktig hälsodryck.
Olika tesorter
Det finns tre huvudtyper av te: svart, halvgrönt (även kallat oolong) och grönt te som alla kommer från samma buske, Camellia sinensis. Denna busk, som egentligen är ett träd, trivs bäst på hög höjd där det är varmt och fuktigt.
Det som vi kallar rött te kommer däremot inte från denna planta utan kommer från en buske som heter Rooibos, och som odlas i Sydafrika (3).
Te är, precis som choklad (läs mer om choklad här), rikt på antioxidanter som tillhör gruppen polyfenoler, som i sin tur sorterar under flavanoler. Dessa flavanoler kallas catechin, epicatechin (EC), epigallocatechin (EGC), epicatechingallat (ECG) och epigallocatechingallat (EGCG). Även om halten av dessa polyfenoler är i stort sett densamma i grönt som i svart, medför att andelen individuella komponenter av dem ändras.
I svart te vill man att polyfenolerna ska oxidera för att den karaktäristiska smaken ska utvecklas. I grönt te vill man inte vill att detta ska ske. Halten catechiner i svart te är cirka 30 % av det som återfinns i grönt te. Grönt te anses mer hälsofrämjande än svart te på grund av den högre halten EGCG – det är denna flavanol som verkar vara den med starkast antioxidativ kapacitet (3).
Te och hälsoaspekter
Många epidemiologiska studier visar ett omvänt samband mellan intag av svart eller grönt te och hjärtkärlsjukdom, troligtvis på grund av den höga halten polyfenoler. Det betyder att te verkar skydda mot hjärtkärlsjukdomar. Dock finns det även studier som inte tyder på några hälsoeffekter av att dricka te (3).
Ett problem inom detta område är att många artiklar inte nämner vilket sorts te deltagarna druckit och om de varit fastande eller inte. Te i kombination med annan mat kan påverka upptag och biotillgängligheten av flavanolerna. Detta kan bland annat ses i en studie från Nederländerna (3) där EGCG-koncentrationen i plasma var signifikant högre bland de deltagare som fått catechin-tillskott i fastande tillstånd jämfört med deltagare som tillsammans med en lätt frukost hade fått samma tillskott.
Oftast dricker vi te i samband med måltid eller mellan två måltider, inte i fastande tillstånd. Det betyder att catechinerna vi får i oss med te kanske inte kommer oss till gagn i lika stor utsträckning om vi äter något till, än om vi dricker teet på fastande mage.
Obesitas (fetma) och te/catechin-konsumtion är en annan faktor som i kliniska djurstudier visats ha positiv effekt. Det behövs dock fler undersökningar på människor innan man kan dra några säkra slutsatser.
Kvalitet och ekologiska aspekter
Tebladen är väldigt känsliga mot ljus och föroreningar. Detta innebär att även inom samma sorts te kan det finnas variationer i andelen flavanoler beroende på när, var och hur bladen odlats, skördats och processats (4). Möjligen innebär detta också att kravmärkt te kan ha ett högre innehåll av flavanoler än icke-kravmärkt te på grund av odlingsteknik utan bekämpningsmedel. Jag har dock inte hittat några undersökningar på detta ännu, men det vore mycket intressant att veta om så är fallet.
Sammanfattning
Resultaten i många studier tyder på att te kan skydda mot hjärtkärlsjukdom. Nu har det också visats att antioxidanter av typen flavanoler, som det finns mycket av i te, kan hindra spridning av HIV-1.
Som i många andra fall när det gäller kost är det oerhört svårt att studera ett enskilt livsmedel eller komponent. Många faktorer kan påverka upptag och biotillgänglighet. Även om grönt te har en högre halt av den starka antioxidanten EGCG än svart te, finns den alltså även i svart te. Det borde man ta hänsyn till när man gör studier i västvärlden där konsumtionen av svart te över lag är större än av grönt.
Referenser:
1: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/te-kan-hjalpa-mot-aids-1.870266
2: Hauber I, Hohenberg H, Holstermann B, Hunstein W and Hauber J. The main green tea polyphenol epigallocatechin-3-gallate counteracts semen-mediated enhancement of HIV infection. Proc Natl Acad Sci USA. 2009;106:9033-8.
3: Stangl V, Lorenz M and Stangl K. The role of tea flavonoids in cardiovascular health. Mol. Nutr. Food Res. 2006:50;218-28.
4: Beecher GR. Overview of dietary flavonoids: nomenclature, occurrence and intake. J Nutr. 2003;10:3248-54.
Både svart och grönt te innehåller antioxidanter. Dessa näringsämnen är bra för både immunsystemet och hjärt-kärlhälsan. I DN kunde vi till och med läsa att te kan hjälpa mot aids (1). Resultaten i den tyska studien de syftade till (2) visade att den aktiva komponent det finns mest av i grönt te (EGCG) hindrar spridning av HIV-1. Detta är bara en av de hälsoaspekter man har kunnat läsa om vad gäller te de senaste åren. I det här inlägget går Emelie Andersen igenom olika tesorter, vilka nyttiga komponenter som finns i te och hur de påverkar hälsan.
Kina och Japan var först
Historiskt sett verkar Kina och Japan vara de länder som först började dricka te, då i medicinskt syfte. Tedrickandet spred sig till Europa under 1600- och 1700-talet tack vare de stora handelsbolagen som seglade land och rike runt. Idag är te i någon form den vanligaste drycken näst efter vatten runt om i världen och ses i många fall som en riktig hälsodryck.
Olika tesorter
Det finns tre huvudtyper av te: svart, halvgrönt (även kallat oolong) och grönt te som alla kommer från samma buske, Camellia sinensis. Denna busk, som egentligen är ett träd, trivs bäst på hög höjd där det är varmt och fuktigt.
Det som vi kallar rött te kommer däremot inte från denna planta utan kommer från en buske som heter Rooibos, och som odlas i Sydafrika (3).
Te är, precis som choklad (läs mer om choklad här), rikt på antioxidanter som tillhör gruppen polyfenoler, som i sin tur sorterar under flavanoler. Dessa flavanoler kallas catechin, epicatechin (EC), epigallocatechin (EGC), epicatechingallat (ECG) och epigallocatechingallat (EGCG). Även om halten av dessa polyfenoler är i stort sett densamma i grönt som i svart, medför att andelen individuella komponenter av dem ändras.
I svart te vill man att polyfenolerna ska oxidera för att den karaktäristiska smaken ska utvecklas. I grönt te vill man inte vill att detta ska ske. Halten catechiner i svart te är cirka 30 % av det som återfinns i grönt te. Grönt te anses mer hälsofrämjande än svart te på grund av den högre halten EGCG – det är denna flavanol som verkar vara den med starkast antioxidativ kapacitet (3).
Te och hälsoaspekter
Många epidemiologiska studier visar ett omvänt samband mellan intag av svart eller grönt te och hjärtkärlsjukdom, troligtvis på grund av den höga halten polyfenoler. Det betyder att te verkar skydda mot hjärtkärlsjukdomar. Dock finns det även studier som inte tyder på några hälsoeffekter av att dricka te (3).
Ett problem inom detta område är att många artiklar inte nämner vilket sorts te deltagarna druckit och om de varit fastande eller inte. Te i kombination med annan mat kan påverka upptag och biotillgängligheten av flavanolerna. Detta kan bland annat ses i en studie från Nederländerna (3) där EGCG-koncentrationen i plasma var signifikant högre bland de deltagare som fått catechin-tillskott i fastande tillstånd jämfört med deltagare som tillsammans med en lätt frukost hade fått samma tillskott.
Oftast dricker vi te i samband med måltid eller mellan två måltider, inte i fastande tillstånd. Det betyder att catechinerna vi får i oss med te kanske inte kommer oss till gagn i lika stor utsträckning om vi äter något till, än om vi dricker teet på fastande mage.
Obesitas (fetma) och te/catechin-konsumtion är en annan faktor som i kliniska djurstudier visats ha positiv effekt. Det behövs dock fler undersökningar på människor innan man kan dra några säkra slutsatser.
Kvalitet och ekologiska aspekter
Tebladen är väldigt känsliga mot ljus och föroreningar. Detta innebär att även inom samma sorts te kan det finnas variationer i andelen flavanoler beroende på när, var och hur bladen odlats, skördats och processats (4). Möjligen innebär detta också att kravmärkt te kan ha ett högre innehåll av flavanoler än icke-kravmärkt te på grund av odlingsteknik utan bekämpningsmedel. Jag har dock inte hittat några undersökningar på detta ännu, men det vore mycket intressant att veta om så är fallet.
Sammanfattning
Resultaten i många studier tyder på att te kan skydda mot hjärtkärlsjukdom. Nu har det också visats att antioxidanter av typen flavanoler, som det finns mycket av i te, kan hindra spridning av HIV-1.
Som i många andra fall när det gäller kost är det oerhört svårt att studera ett enskilt livsmedel eller komponent. Många faktorer kan påverka upptag och biotillgänglighet. Även om grönt te har en högre halt av den starka antioxidanten EGCG än svart te, finns den alltså även i svart te. Det borde man ta hänsyn till när man gör studier i västvärlden där konsumtionen av svart te över lag är större än av grönt.
Referenser:
1: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/te-kan-hjalpa-mot-aids-1.870266
2: Hauber I, Hohenberg H, Holstermann B, Hunstein W and Hauber J. The main green tea polyphenol epigallocatechin-3-gallate counteracts semen-mediated enhancement of HIV infection. Proc Natl Acad Sci USA. 2009;106:9033-8.
3: Stangl V, Lorenz M and Stangl K. The role of tea flavonoids in cardiovascular health. Mol. Nutr. Food Res. 2006:50;218-28.
4: Beecher GR. Overview of dietary flavonoids: nomenclature, occurrence and intake. J Nutr. 2003;10:3248-54.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
