Tillskottens vara och icke vara inom idrotten

Text: Anki Sundin, NGruppen
Jag menar att vi öppet och objektivt bör lämna utrymme för att diskutera kosttillskottens vara eller icke vara inom idrotten. Riksidrottsförbundet menar att inga idrottare utan medicinsk indikation bör använda kosttillskott. Frågan är ständigt aktuell och uppmärksammas idag i en diskussion mellan mig och Peder Mathiasson, informationsansvarig för Antidopinggruppen på RF, på Radio P1 ca kl 06.40.

Idrottare behöver inga kosttillskott, säger RF
"Idrottare behöver inga kosttillskott." Det är det klara budskap som RF:s nya kostpolicy har. RF uppger att den nya kostpolicyn bygger på den strategiska planen för idrottens folkhälsoarbete och riktar sig till alla utövare, tränare och andra som har koppling till idrotten.

Här uppmanar man även idrottsserveringar till ökad anpassning efter idrottares energi- och näringsbehov, tar upp den problematiska frågan om sponsring och ger övergripande riktlinjer för hur kostfrågan inom idrotten bör hanteras. (Jag har tidigare skrivit artiklar om problemet med bristfällig kost i idrottsserveringar.)

Kostpolicy från RF välkommen
Det är mycket välkommet att RF låtit ta fram en kostpolicy som verktyg i det praktiska arbetet med att öka kunskapen kring kostens betydelse för prestationen. Såväl individuella idrottare som idrottsanläggningar via tränare och personal bör ha goda kunskaper inom detta område och arbeta aktivt för att anpassa kosten efter det idrottsliga behovet. Målet med ett sådant arbete måste vara att täcka energi- och näringsbehovet i allmänhet och specifika näringsämnen i synnerhet.

I kölvattnet den kontroversiella frågan kring kosttillskott
I kostpolicyn delar man in tillskott i tre grupper:

• energitillskott (t.ex. sportdryck)
• ergogena tillskott (t.ex. kreatin)
• kosttillskott (t.ex. vitaminer och mineraler)

Kostpolicyn uppger med all önskvärd tydlighet att tillskott inte behövs hos den som utövar idrott, utan att en väl sammansatt kost som täcker behovet av energi även är tillräcklig för att täcka behovet av övriga näringsämnen.

Den kontroversiella frågan är hur man här har valt att definiera behov, och hur det skiljer sig från optimal mängd.

Risker med kosttillskott
Det finns uppenbara risker med kosttillskott. Följande fyra är mycket vettiga invändningar mot ett icke-selektivt användande av tillskott:

1. Konsumenten blir invaggad i falsk trygghet. ”Tar jag det här tillskottet, så kompenserar jag för att jag inte äter optimalt.”
2. Dyrt. Enligt Svensk Egenvård och Apoteket AB spenderade vi 3.25 miljarder kronor på kosttillskott och naturläkemedel år 2008. De flesta kosttillskotten som finns att köpa är rena skräpet.
3. Risk för exponering för hälsofarliga substanser.
4. Risk för (misstags)dopning.

För tävlingsaktiva idrottare är det framför allt risken för misstagsdopning som är den största invändningen mot att använda tillskott, men naturligtvis bör även de andra punkterna tas med i beaktning.
Att de nu ligger till grund för RF:s kategoriska avståndstagande från kosttillskott är underlag för denna kontrovers.

Bra mat alltid basen
Jag som nutritionist står kluven inför detta kostpolicyns kategoriska budskap. Å ena sidan är det bra att alla som utövar någon form av idrott, från breddidrott till elitidrott, tillskansar sig goda kunskaper inom kost- och näringslära. Det är positivt ur ett folkhälsoperspektiv, precis som kostpolicyn uppger. Bra mat ska alltid betraktas som den ofrånkomliga basen vid motion och träning. Vi kan sannolikt inte fullt ut kompensera för en dåligt sammansatt kost genom att komplettera den med tillskott av olika slag. (Bild lånad från mollyshasoblogg.se)

Å andra sidan finns det underlag för att hävda att vissa tillskott faktiskt ökar prestationen, utöver den prestation som kan kopplas till goda kostvanor i allmänhet. Kreatin, koffein och grenade aminosyror är några av dessa.

Vi behöver nyansera debatten
Jag har tidigare skrivit att vi behöver nyansera debatten när det gäller tillskott för idrottare och håller fast vid det. Det finns bevisligen fördelar med kosttillskott för den som tränar hårt och ambitiöst. Vare sig vi efter en öppen och nyanserad diskussion kommer fram till att tillskott är ett bra komplement eller inte, tror jag att det är viktigt att vi är ödmjuka inför det faktum att elitsatsande idrottare och andra hårt tränande personer även på amatörnivå siktar på optimala resultat av sin träning. I det fallet handlar det inte om att "täcka behovet" av energi och näring utan att vrida det absolut mesta ur sin prestation.

En väl sammansatt och idrottsanpassad kost är en nödvändig bas för alla som tränar hårt. Men är det helt korrekt att helt förkasta tillskott utom i särskilda fall med specifika näringsbrister? Min uppfattning är att vi behöver lämna utrymme för diskussion kring detta och inte kategoriskt säga nej. Det tror jag nämligen skadar vår trovärdighet. Jag tror också att det försämrar förutsättningarna för ytterligare idrottsprestationer och en säker användning av tillskott.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Tillskott och idrott
Certifiering för kosttillskott