Potatis eller pasta för idrottare?

Media har sedan en längre tid tillbaka försökt övertyga oss om att pasta är bättre än potatis. Grunden till detta påstående är att GI-värdena hos dessa två livsmedel och den många gånger starka uppfattningen om att GI berättar om ett livsmedel är nyttigt eller inte. Här går jag igenom pasta och potatis ur några viktiga perspektiv.

GI- och GL-värden
Spaghetti med en koktid på 12-15 minuter har ett GI-värde på 60. Kokt potatis har ett GI-värde på 72. Dessa siffror gäller med glukos som standard.
Budskapet vi många gånger får från media är ju att låga GI-värden är mer hälsosamma än höga, något som många idrottare tagit fasta på. Det kan stämma i flera fall, men dessvärre är inte detta hela sanningen.

För att kunna avgöra vad som är bäst behöver vi titta också på andra faktorer, inte minst på den glykemiska belastningen. Den glykemiska belastningen, GL-värdet, för en normalstor portion pasta är 20, medan det för en normalstor portion potatis är 14. Det beror på att mängden kolhydrater vi äter också spelar in; i pastaportionen, som väger 180 gram, får vi i oss 47 gram kolhydrater, mot 150 gram potatis som ger 28 gram kolhydrater. (Värdena hämtade från den internationella GI- och GL-tabellen, 2002.)

Totalt sett ger pastan alltså mer energi än potatisen, både per gram och per ”normalportion” räknat. Om du behöver äta mycket kolhydrater kan pasta vara ett bättre alternativ än potatis, och vice versa. Det är också värdefullt att känna till att varje gram potatis mättar bättre än varje gram pasta; potatis har ett högre så kallat ”mättnadsindex” än pasta har. Det betyder att många upplever att de står sig längre på en potatismåltid än på en pastamåltid. Potatis är också mycket rikt på vitaminer, mineraler och fibrer.

Sammantaget betyder det här att potatis är ett bra livsmedel, inte minst om du vill begränsa ditt intag av kolhydrater; denna knöl är energifattig och ger mindre kolhydrater än pasta, den är rik på vitaminer, mineraler och fibrer och mättar dessutom bättre än pasta gör.

Detta är ett stycke hämtat ur Anki Sundins nya bok Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare. Läs gärna mer här.