Förbättra livsmedelsutbudet på idrottsserveringarna. Del 3.

Text: Anki Sundin, © NGruppen

Detta är tredje och sista delen i en serie inlägg om livsmedelsutbudet på idrottsserveringar. Jag har tidigare konstaterat att dokumentet Handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet i stort sett hittills bara varit en papperstiger, trots ett gediget förarbete och en mycket bra sammanställning av förslag på åtgärder som regeringen fått ta del av. (Bilden lånad från www.webben.be)

Det finns uppenbart många kloka idéer om hur vi ska lösa problemet med den växande övervikten i samhället. Att förbättra livsmedelsutbudet inom kommunala verksamheter, inte minst idrottsserveringar, är sannolikt en bra åtgärd.

Ur samma serie av inlägg:

Del 1

Del 2

Motståndarsidans argument håller inte

Från motståndarsidan hörs argumentet att det är fel att bestämma vad folk ska äta. Jag vill hävda motsatsen. Det är uppenbart att det inte fungerar att överlåta till den vanliga tioåringen att själv få bestämma vad han eller hon ska välja i kafeterian eller kiosken i tennishallen. (Bilden lånad från www.humorsajten.com.)

Erfarenheter visar att inte ens vuxna människor som för sin hälsas skull behöver motstå frestelsen kan göra det, när det ohälsosamma alternativet finns tillgängligt. Dessutom är det ytterst svårt att göra bra val även om man vill, om utbudet också bara består av undermåliga livsmedel. Det är tyvärr situationen på många håll runt om i landet idag.

Dags att skrida till verket

I underlaget som Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket lagt fram (Handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet) konstateras föga uppseendeväckande att "ett för högt energiintag och fysisk inaktivitet också är de direkta orsakerna till den ökade förekomsten av övervikt och fetma."

Nu är det hög tid att skrida till verket.

För det första menar jag att regeringen måste återuppta arbetet med att ta fram en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet, något som man redan gjort i andra länder runt om i Europa.

För det andra måste alla berörda parter nu på allvar lyfta frågan om i vilken utsträckning som goda matvanor verkligen främjas på befolkningsnivå med dagens befintliga aktörer. Kan verksamheterna som heter kiosk och kafeteria drivas som isolerade och kommersiellt beroende bubblor även i fortsättningen, eller behöver det systemet revideras? Vilken utbildning behövs på de olika nivåerna? Hur kan ett nytt tänkande bli verklighet inom såväl den lilla som den stora verksamheten?

Den nya plattformen kräver ett framtagande av en helt ny arbetsmetod; upphandlingsavtal ska granskas och revideras, personal ska utbildas och lyftas i sitt arbete och livsmedelsutbud inom respektive verksamhet är i behov av en helt ny profil, anpassad efter vår moderna livsstil.

Än så länge är underlaget bara just ett underlag, utan praktisk förankring. Om det inte implementeras i verkligheten kommer återstoden av detta gedigna arbete att förbli en papperstiger. Regeringen behöver omgående ge fortsatta direktiv för hur denna ska omvandlas till ett kraftfullt politiskt styrmedel med ett välfokuserat arbete för förbättrad folkhälsa som mål. De 79 förslagen på insatser fastställer klart och tydligt hur vi på samhällets alla nivåer såväl kan som måste arbeta för att minska ohälsan bland befolkningen.

Att revidera utbudet av livsmedel i kommunala idrottsserveringar är ett stort steg på vägen som skulle betyda ytterligare hälsofrämjande miljöer där människor enkelt kan göra hälsosamma val.