Förbättra livsmedelsutbudet på idrottsserveringarna. Del 2.

Text: Anki Sundin, © NGruppen

I ett tidigare inlägg skrev Anki Sundin om problemet med livsmedelsutbudet på kommunala idrottsarenor i Sverige. På så gott som varenda en av de tusentals anläggningar som finns runt om i landet finns en servering, som direkt eller indirekt också är kommunal. Här erbjuds till stor del så kallad utrymmesmat, dvs feta och söta livsmedel utan nämnvärt övrigt näringsinnehåll. Som ett led i arbetet för en bättre hälsa bland befolkningen behöver därför utbudet i dessa serveringar revideras rejält.

Underlätta hälsosamma val viktigt

Att ett stort intag av socker och fett bidrar till det största folkhälsoproblemet vi har idag är (i stort sett) oomtvistat. Vidare har erfarenheter visat att människor har lättare att välja hälsosamt om den omgivande miljön främjar sådana val. Det är av det skälet ohållbart att kommunala verksamheter fortsätter att erbjuda det klassiska kiosk- och kafeteriautbudet, vare sig där samtidigt finns hälsosammare alternativ eller inte.
(Bilden lånad från www.tibro.se)

Kommunen har snarare en såväl rättighet som skyldighet att arbeta fram en hälsofrämjande profil för alla verksamheter, och då fungerar det inte att via upphandlingsavtalet köpa in godis, läsk och bullar till serveringarna runt om i upptagsområdet. Det inte bara sänker kommunens trovärdighet i hälsoarbetet, utan motverkar också kraftfullt de hälsosamma och helt nödvändiga svängningar i samhället som nu börjar ta form.

Vem bär ansvaret?

I samband med artikeln om utbudet på idrottsserveringar i det aktuella numret av Idrott och Kunskap tog vi tillfället i akt att fråga några av personalen på plats om varför utbudet så ofta innefattar utrymmesmat.

Svaren vi fick var typiska:

”Vi måste sälja godis också, eftersom hyran är så hög.”

”Vi säljer det som ungarna vill ha.”

När vi frågar vilket ansvar man tar för att främja goda matvanor får vi på ett ställe svaret att man har bytt ut den vanliga pastan mot fullkornspasta.

När det gäller det enskilda utbudet på gräsrotsnivå kan man dock inte förvänta sig att det som i ett trollslag ska komma att förändras.

Det är som bekant inte personalen på idrottsserveringarna, som är ytterst ansvarig för utbudet. Närmast uppåt står nämligen den upphandlingsansvariga personalen i respektive kommun, som i sin tur tar sina arbetsorder från de kommunala politikerna. Dessa har ett tillräckligt stort handlingsutrymme för att omgående vidta åtgärder för att sakta med säkert vända skutan, trots att regeringen medvetet har försenat arbetet från toppen.

Det behöver inte vara svårt

En kommun där detta har genomförts inom skolorna är Haninge kommun, där jag för en tid sedan i egenskap av projektledare och i samarbete med kommunens koststrateg arbetade igenom de kritiska moment som identifierar skolkafeteriornas utbud, och utkomsten härav blev mycket god. Detta arbetssätt kan implementeras även inom idrottsserveringarna.

Fortsättning följer här.