onsdag 25 november 2009

Citrusfrukter - ät skalen och släng frukten

Text: Anki Sundin, NGruppen
Ät skalen och släng frukten. En provocerande uppmaning med glimten i ögat för att belysa det höga näringsvärdet i fruktskal. Att det är nyttigt med apelsin och citron känner vi till. Men hur ofta äter du skalen? Faktum är att vi slänger mängder av näringsämnen med skalen, något som kanske både livsmedelsindustrin och vi som enskilda konsumenter skulle kunna fundera över. Ibland påstås det också att just citrusskal skulle vara fettförbrännande och underlätta viktnedgång återstår att bevisa, även om vissa ämnen i citrus har gjort livet lättare för möss med diabetes typ 2.
Detta är den fjärde delen i serien Örter och kryddor som läkemedel.

Hittills i serien Örter och kryddor som läkemedel
Del 1: En historisk tillbakablick
Del 2: Kanel
Del 3: Rosenrot
Del 4: Citrusfrukter (med fokus på skalen)

Varningar
Innan vi går vidare i den här artikeln är det på sin plats att utdela vissa varningar:

1. Välj gärna de kravmärkta vegetabilierna för att minska intaget av bekämpningsmedel om du vill äta skalen. Kravmärkta vegetabilier är inte alltid fria från gifter de heller, men de är sannolikt nyttigare än de konventionella ur detta perspektiv.

2. Som alltid gäller också ”konsultera din läkare” om du står på någon behandling och vill prova att äta lite skal. En del skal innehåller ämnen som kan interagera med vanliga läkemedel.

Torkade citrusskal i kinesisk medicin
Vi kommer kanske framför allt i kontakt med citrusskal som en smaksättare på bakverk. Rivet citronskal står med i recepten på citronkaka och annat gott. Men torkade citrusskal har ett medicinskt värde, enligt den traditionella kinesiska medicinen. Här har det använts på bred front mot allehanda sjukliga tillstånd för att bland annat öka energin och cirkulationen.

Vilka näringsämnen finns i citrusskal?
I avkok på citrusskal finns en rad olika mineraler och flavonoider (1).
Xu och medarbetare (1) undersökte skal från mandarin och apelsin och fann kalium, kalcium, magnesium, järn, mangan och zink, med högst mängd av kalium, kalcium och magnesium.

Många av flavonoiderna som återfinns i naturen har antioxidativa effekter, vilket är ett av skälen till att inte minst skal är nyttiga (om vi väljer giftfritt odlade varianter). Av de citrusflavonoider som finns i skalen kunde man identifiera och extrahera fyra i studien utförd av Xu och medarbetare (1). Dessa var narirutin, hesperidin, nobiletin och tangeretin.

Sammansättningen mellan olika flavonoider skiljer sig från citrusfrukt till citrusfrukt, och på grund av deras olika vattenlöslighet återfinns olika proportioner av dem i vattenextrakt, det vill säga te eller avkok, precis som temperaturen på vattnet och tiden för extraktion påverkar innehållet.

Även ferulinsyra, koffein och kumarin uppges återfinnas i citrusskal. (I USDA:s databas (2) återfinns dock inte koffein i vare sig citron- eller apelsinskal, och de andra har man inte mätt alls.)

Känner du igen några av ämnena i citrusskal?
Du som har läst E-nummernyckeln från början till slut kanske känner igen hesperidin. Ämnet neohesperidin DC går under E-nummer E 959 och är ett icke-syntetiskt (det vill säga ”naturligt” sötningsmedel). Det extraheras från citrusskal och är imponerande 1900 gånger så sött som sackaros (vanligt socker) (3).

Koffein har vi tidigare skrivit om på NGruppens blogg ur ett prestations- och fettförbränningsperspektiv.
Kumarin är blodförtunnande och går under namnet warfarin i läkemedelsindustrin. Vi har tidigare skrivit kort om detta ämne som en av substanserna i kanel.

Vilka hälsoeffekter har citrusskal?
I första hand är citrusskal att betrakta som en källa till ytterligare näringsämnen - vi får i oss mer antioxidanter och andra näringsämnen om vi också äter skalet än om vi nöjer oss med själva frukten.

På marknaden hävdas ofta att citrus innehåller fettförbrännande ämnen och att tillskott som innehåller extrakt av diverse citrusfrukter kan göra en viktminskning mer effektiv. Koncentrat av en del ämnen som finns i citrusskal har sannerligen visat sig kunna minska fettinlagringen hos möss på högfettkost (4), men det är mer tveksamt om det fungerar på människa.

En studie på människa (5) undersökte den samlade effekten av extrakt från citrus och sibiriskt korkträd och författarna hävdade att tillskottet resulterade i viktnedgång hos överviktiga patienter med osteoartrit. Även om de överviktiga patienterna fick förbättrade resultat jämfört med kontrollgruppen, var undersökningen undermålig i och med att man inte mätt upplevd smärta, inflammationsmarkörer eller kunde verifiera kostintag eller fysisk aktivitetsnivå. Det kan lika gärna ha varit en minskad inflammation och därmed minskad smärta som, via spontant ökad rörelse, lett till viktnedgång och förbättrade värden.

Därför är citrusskal nog (än så länge) att betrakta endast som en källa till antioxidanter och i viss mån mineraler.

Sötningsmedel som ökar fettförbränningen
En provokativ styckerubrik för att fånga ditt intresse... Men faktum är att det är sant - åtminstone om man råkar vara en mus. Här kommer en biokemisk förklaring till detta:

Hesperidin (som alltså är stommen i sötningsmedlet neohesperidin) och naringin, samt deras så kallade aglykoner hesperetin och naringenin minskar kolesterol- och triglyceridnivåerna i plasma och lever genom att hämma nyckelenzym i den egna kolesterolproduktionen, HMG-CoA-reduktas och acyl-CoA-kolesterolacyltransferas, hos försöksdjur.

Hesperidin och naringin har visat sig vara positiva för att förbättra höga blodfetter och högt blodsocker hos försöksdjur med diabetes typ 2. Detta kommer till stånd delvis genom att reglera fettsyra- och kolesterolmetabolismen och påverka genuttrycket av glukos- och fettsyrareglerande enzymer (4).

Allt detta innebär dock inte att citrusskal har en fettförbrännande effekt, vare sig på mus eller människa. Men det är ofta den här typen av undersökningar som får ligga till grund för aningen vidlyftiga argument i marknadsföringen av vissa tillskott som innehåller just citrusskal.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Näringsrika skal
Koffein och kaffe fettförbrännande?
Kaffe - en rik källa till antioxidanter
Rönnbär rika på antioxidanter

Referenser:
1. Xu G.H et al. Minerals, Phenolic Compounds, and Antioxidant Capacity of Citrus Peel Extract by Hot Water. J Food Sci. 2008;73(1), doi: 10.1111/j.1750-3841.2007.00546.x
2. USDA:s databas, tillgänglig från http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/
3. Sötningsmedel tillåtna i Europeiska Unionen. Säkerhetsaspekter. Dokument från SNF, tillgängligt från http://www.snf.ideon.se/snf/socker_sotningsmedel/Sotningsmedel.pdf
4. Fukuchi Y et al. Lemon Polyphenols Suppress Diet-induced Obesity by Up-Regulation of mRNA Levels of the Enzymes Involved in β-Oxidation in Mouse White Adipose Tissue. J Clin Biochem Nutr. 2008;43,201–9.
5. Oben et al. Phellodendron and Citrus extracts benefit cardiovascular health in osteoarthritis patients: a double-blind, placebo-controlled pilot study. Nutr J. 2008;7:16, doi:10.1186/1475-2891-7-16, tillgänglig från: http://www.nutritionj.com/content/7/1/16)

torsdag 12 november 2009

Det finns inget nyttigt socker - dags att kavla upp ärmarna och skrida till verket

Text: Anki Sundin, NGruppen
Fruktos i ren form är fettbildande, sänker insulinkänsligheten och ökar risken för metabola syndromet. Av det skälet har man sedan en längre tid tillbaka fruktat att högfruktossirapen, som numera används för att söta livsmedel såsom läsk och godis, kan ha ett bovaktigt finger med i spelet i den ökade ohälsan. Men riktigt så enkelt ska det aldrig vara. Eller ska det?

Är det högfruktossirapens fel?
Genom att livsmedelsindustrin idag har tillgång till billigt sötningsmedel i form av högfruktossirap (HFCS, high fructose corn syrup), gödslar man i stort sett med den. Det gör att vi får i oss tillsatt socker i olika former och i mängder som inte rimmar med vår fysiska aktivitet överlag. Som det verkar är fruktos en större bov i dramat än glukos, eftersom fruktos upplevs av kroppen som om det vore fett - för att använda min kollega Emanuel Widmarks sätt att uttrycka det.

Inte överens - som vanligt
Det finns naturligtvis forskare som ifrågasätter huruvida fruktos verkligen är den bov som man utmålar den som. I sin reviewartikel från 2008 jämför White* (1) fruktos med andra energigivande sötningsmedel och konstaterar att mängden fruktos i de varianter av högfruktossirap som används i störst utsträckning inte skiljer sig så mycket från vanligt socker:
  • HFCS-42: 42 % fruktos, 53 % glukos
  • HFCS-55: 55 % fruktos, 42 % glukos
  • Sackaros: 50 % fruktos, 50 % glukos
  • Invertsocker: 45 % fruktos, 45 % glukos
  • Honung: 49 % fruktos, 43 % glukos
(Efter: White J, 2008 (1))

I sammanställningen ovan kan vi se att högfruktossirapens andel fruktos ligger på runt hälften, precis som sackaros (vanligt socker). Det betyder att vi inte får i oss så mycket mer fruktos från livsmedel som är sötade med högfruktossirap än med sackaros. Så långt stämmer resonemanget.

Att använda statistik som lämpar sig för ändamålet
Han återger också konsumtionssiffror som anger att intaget av tillsatta sockerarter i kosten inte har förändrats nämnvärt (om något till och med minskat med en procent) sedan 1970-talet. Istället pekar han på att fettintaget enligt samma konsumtionssiffror ökat med 5 % och konstaterar att ”det är välkänt att fett bidrar till övervikt och fetma”.

Han vill således göra gällande att intaget av fruktos inte har ökat de senaste decennierna trots att man nu för tiden använder högfruktossirap för att söta läsk och liknande livsmedel med, och att det därför inte kan vara denna komponent som bidragit till den eskalerande överviktsproblematiken.

USDA har andra siffror
Dessa siffror rimmar dock inte alls med dem som USDA (2) uppger. Statistiken som USDA huserar över gör snarare gällande att konsumtionen av tillsatt socker har ökat med 23 procent från 1983 till 1999 och motsvarade 103 pounds (ca 46,7 kg) per person och år 1999. Med tillsatt socker avses här sackaros, högfruktossirap, invertsocker, honung och liknande. Det innefattar inte det socker som finns naturligt i mjölk eller frukt och andra vegetabilier.

Var sjätte svensk sked är socker
Statistiken i Sverige anger däremot att sockerförbrukningen per person och år här legat ganska stabilt kring 40 kg sedan 1980-talet (5). Jordbruksverket uppger att totalkonsumtionen (både direktkonsumtion och uppskattat sockerinnehåll i sylt, konfektyr och andra livsmedel) var 41,6 kg per person år 2006 av socker och sirap. Energiintaget har ökat med 4% sedan 1980, och av vårt energiintag kommer 16% från läsk, godis, choklad och liknande livsmedel. Det betyder att ungefär var sjätte sked vi stoppar i munnen är rent socker.

Avsnittet där White fäller sig själv
White ifrågasätter i sin artikel inte huruvida ett överdrivet intag av något energigivande näringsämne leder till övervikt, utan snarare om fruktos specifikt är mer skadligt ur det perspektivet än vanligt socker. Han menar att det varit en hel del oväsen om de olika metabola vägarna som glukos och fruktos har, och avser hur fruktos genar förbi glykolysen och istället ökar produktionen av fett. Han argumenterar som följer:

”There are, however, several points of intersection where the metabolism of fructose and glucose interchange. This metabolic flexibility works to man’s evolutionary advantage by allowing a variety of food and energy sources to be processed efficiently.”

Det faktum att metabolismen är flexibel, det vill säga att kroppen använder de näringsämnen och den energi vi konsumerar, är dock inte det vi egentligen diskuterar. Att oxidationen av kolhydrater automatiskt blir högre när vi konsumerar en större andel kolhydrater och vice versa känner vi till och har accepterat. Och här fäller han sig själv i samma stycke:

”It is only when any single nutrient s consumed to excess and overwhelms the body’s metabolic capacity that untoward consequences occur.”

För idag är det knappast någon som ifrågasätter att genomsnittspersonen konsumerar mer socker, vilken form det än kommer i, än vad som är hälsosamt - oavsett vilka siffror vi använder som underlag.

Högfruktossirap är nog inte skadligare än sackaros
White skriver vidare i sin artikel, att om HFCS-fetmahypotesen vore korrekt, skulle det vara något kvantitativt unikt med HFCS som inte finns i sackaros. Så är inte nödvändigtvis fallet, eftersom mängden fruktos i HFCS-42 respektive -55 är ungefär hälften, precis som i sackaros. Hans slutsats är att övervikts- och fetmastatistiken inte skulle förändras om man återgick till att söta läsk och liknande produkter med sackaros istället. I det är jag benägen att nog hålla med - vare sig socker eller HFCS är nyttiga för kroppen i de mängder som dessa kolhydrater konsumeras i genomsnitt.

Men vi konsumerar fortfarande för mycket tillsatt socker
Vi vet att fruktos tar en annan metabol väg än glukos, och påverkar blodfett och mättnadssignaler annorlunda än glukos. Det betyder sannolikt inte att vi skulle lösa problemet med övervikt och fetma genom att byta ut sackaros och HFCS mot glukos, men det visar med önskvärd tydlighet att ren fruktos inte ska betraktas som ett ”nyttigare” sötningsmedel och att vår genomsnittliga konsumtion av sockerarter behöver minska som ett led i att återfå folkhälsan.

Vare sig man går efter USDAs eller Jordbruksverkets siffror har konsumtionen av energi ökat och genomsnittspersonens intag av socker är oförenlig med god hälsa. Tillsammans med andra livsstilsfaktorer har det bidragit till den överviktsproblematik som finns idag.

Från det lilla till det stora
Om glukos inte i samma utsträckning som fruktos ökar fettproduktionen, minskar insulinkänsligheten och är skadligt för bukspottkörteln, skulle det betyda att vi skulle se en markant skillnad i förekomsten av såväl övervikt som diabetes i samhället om vi bytte ut HFCS och sackaros mot rent glukos som sötningsmedel. Det är en intressant tanke, men knappast genomförbar i praktiken.

Istället tror jag att vi behöver rikta in oss på våra konsumtionsvanor överlag för att komma till rätta med problemet. Vi kan inte fortsätta att dricka läsk och äta godis och annan utrymmesmat i de mängder som genomsnittspersonen gör nu för tiden om vårt mål är att öka såväl individens hälsa som folkhälsan i stort. Detta oavsett vad som ger den energigivande söta smaken.

Molekylära mekanismer är intressanta i sig, men i folkhälsosammanhang är det knappast specifika reaktionsvägar i levern som behöver diktera åtgärden. Istället tror jag på devisen folkupplysning i äktenskap med politiska styrmedel. Den fria viljan i all ära, men ibland behöver vår spontana konsumtion av överflöd regleras för att åstadkomma de förbättringar vi eftersträvar. Det finns inget nyttigt socker. Det är dags att kavla upp ärmarna och skrida till verket.


*För sakens skull kan jag nämna att jävsförhållande med industrin har deklarerats i Whites artikel, eftersom han verkar som konsult för densamma. Ett jävsförhållande måste inte automatiskt betyda att innehållet i en given artikeln inte är trovärdig, men kan vara bra att bära med sig när man läser ett material. I det här fallet vill White hävda att det inte har skett någon ökning av intaget av tillsatt socker i befolkningen överlag, men statistiken han använder som underlag är inte desamma som USDA använder i sin rapport (2). Han nämner inte ens att det finns en diskrepans i statistiken beroende på vilken källa man använder, vilket betyder att han avsiktligt valt att använda den statistik som passar hans ändamål här.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Fruktos, sackaros eller energi orsaken till övervikt?
Fruktos gör dig fet - inte frukt
Fruktos - ett socker som beter sig som fett


Referenser:
1: White JS. Straight talk about high-fructose corn syrup: what it is and what it ain’t. Am J Clin Nutr. 2008;88(suppl):1716S–21S.
2: USDA, rapport tillgänglig från http://www.ers.usda.gov/Publications/SSS/Aug05/SSS24301/
3: Monsivais P, Perrigue MM, Drewnowsi A. Sugars and satiety: does the type of sweetener make a difference? Am J Clin Nutr. 2007 Jul;86(1):116-23.
4: Riksmaten 1997-98, tillgänglig från: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Matvanor---undersokningar/Vuxna/Riksmaten-1997-98/
5: Jordbruksverket: Konsumtion av livsmedel och dess näringsinnehåll. Statistikrapport 2008:1. Tillgänglig från: http://www.sjv.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Livsmedel/2008:1/20081_ikortadrag.htm

måndag 9 november 2009

Fruktos, sackaros eller energi orsaken till övervikt och fetma?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Att socker inte är bra i stora mängder har inte undgått någon. Idag diskuterar vi gärna vilken form av sockerarterna som är värst, och en återkommande kandidat är fruktos. I det här inlägget redogör jag för vad högfruktossirap är, hur det skiljer sig från vanligt socker, och vad som rimligen kan anses är värre än det andra.

Högfruktossirap
Högfruktossirap (HFCS; high fructose corn syrup) har i mångt och mycket ersatt sackaros (vanligt vitt socker) som sötningsmedel i livsmedel, inklusive läskedrycker. HFCS produceras genom att isomerisera glukos i majssirap (corn syrup) till fruktos och därefter blanda denna sirap med olika mängder av majsbaserad glukossirap.

HFCS-55 består av 55% fruktos och 42% glukos och används framför allt i sötade drycker. HFCS-42 består av 42% fruktos och 53% glukos och används i första hand för att söta andra livsmedel såsom bakverk och konfektyr. (1)

Skillnaden mellan fruktos och andra monosackarider
Fruktos metaboliseras annorlunda än de andra monosackariderna i vår kost, och nyligen har detta föranlett misstanke om att fruktos kan vara en viktig bidragande orsak till metabola syndromet.
Fruktos stimulerar inte insulinfrisättning, och påverkar inte våra mättnadssignaler som de andra monosackariderna.

Rent fruktos i stora mängder ohälsosamt
Nyligen (1) har man lagt fram teorin att fruktos kan bidra till metabola syndromet genom att öka blodfetterna*. En mekanism för detta skulle kunna vara ökade nivåer av urinsyra. Denna hypotes baserades på studier av konsumtion av rent fruktos.

Fruktos ökar också fettproduktionen och påverkar insulinkänsligheten.

Så ökar fruktos fettproduktionen
Fruktos är lipogent, det vill säga är fettbildande. När det kommer in i levern bryts det ned till dihydroxyacetonfosfat och glyceraldehyd-3-fosfat. Dihydroxyacetonfosfat omvandlas till glycerolskelettet i triglycerider, och glyceraldehyd-3-fosfat omvandlas till acetyl-CoA, som behövs för de novo-lipogenes och syntes av fettsyror. Det betyder att leverns metabolism av fruktos kan bilda två ämnen som behövs för syntes av fett. I vissa studier har man observerat att stora intag av fruktos under kortare perioder ökar cirkulerande TG* hos människa.

Fruktos kan påverka insulinkänsligheten
Insulinkänsligheten är viktig för att vår ämnesomsättning ska fungera ordentligt. Ju mer finjusterad vår insulinproduktion är, desto bättre förutsättningar har vi för en god hälsa i allmänhet och hög fettförbränning i synnerhet.

Många faktorer kan påverka insulinkänsligheten, däribland urinsyra. Fruktos kan öka urinsyranivåerna. Urinsyra produceras vid omsättning av vår arvsmassa, DNA, och RNA. Omsättningen av dessa ämnen ökar av fruktos. Hos råttor har man även observerat att kärlens möjlighet att reglera blodtrycket via NO (kväveoxid) minskar när urinsyranivåerna ökar. Det kan i sin tur vara kopplat till utvecklingen av insulinresistens.

Högfruktossirap påverkar inte annorlunda än sackaros
Kortsiktiga effekter av HFCS har genomförts (2) där män och kvinnor fått inta 25% av sitt dagliga energiintag i form av drycker sötade med antingen HFCS eller sackaros under 24 h. Det visade sig att de ökade triglyceridnivåerna* efter måltid var jämförbara när drycken var sötad med fruktos, sackaros och HFCS. Dessutom var fastenivåerna av triglycerider förhöjda i alla fallen, vilket förandledde författarna att misstänka att 25% socker (såväl mono- som disackarider i olika proportioner) kan ha negativa effekter på kort sikt på metabolismen. Den här undersökningen säger inget om hur det skulle förhålla sig på lång sikt.

Fruktos påverkar annorlunda än glukos
I en studie som fått mycket uppmärksamhet (3), undersökte Stanhope och medarbetare istället hur fruktos- respektive glukossötade drycker påverkade i mängder motsvarande 25% av det dagliga energiintaget under 10 veckors tid.

Efter att dessa 10 veckor hade gått fick man följande resultat:
  • Båda grupperna gick upp lika mycket i vikt
  • Inlagringen av bukfett ökade signifikant endast i fruktosgruppen
  • Blodfetterna ökade med 10% i glukosgruppen, men inget i fruktosgruppen
  • Nybildningen av fett ökade i fruktosgruppen
  • Andra markörer för förändrad fettomsättning observerades i fruktosgruppen: LDL inklusive oxiderat LDL.
  • Fasteglukos, insulinnivåer och insulinresistens ökade i fruktosgruppen men inte i glukosgruppen.
Slutsatserna som forskarna drog från sin studie var att fruktos var sämre än glukos (för överviktiga/feta personer).

25 E% socker är mycket, men inte orimligt för en del
I undersökningarna ovan har man använt sig av 25 E% sockerarter i form av drycker för att undersöka effekterna av olika energigivande sötningsmedel. Det är alltså stora mängder drycker det handlar om.

Om en person konsumerar 2000 kcal per dag motsvarar 25E% 500 kcal per dag, vilket kan översättas till 125 gram fruktos eller glukos per dag. I en liter läsk finns 100 gram sockerarter. Det betyder att försökspersonerna fick dricka motsvarande 1,25 liter läsk per dag i 10 veckors tid. Det ganska många människor som kan känna igen sig i den konsumtionsmängden. Dessa mängder rimmar dock inte med dem som medelsvensken konsumerar i genomsnitt.

Slutsatser
Slutsatser från detta är att sockerarter, både mono- och disackarider, är ohälsosamma i stora mängder. Om högfruktossirap är mer skadligt än glukos eller sackaros i praktiken är dock svårare att svara på - högfruktossirap har ungefär samma monosackaridproportioner som sackaros. Ren fruktos som sötningsmedel använder man i studiesyfte, men mycket sällan att söta kommersiellt tillgängliga livsmedel med. Högfruktossirap behöver av det skälet inte alls ha samma effekter på kroppen som ren fruktos. Detta återkommer jag till.

*Med blodfett avses här TG, som står för triglycerider, och som utgör en stor del av våra blodfetter.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Fruktos gör dig fet - inte frukt
Fruktos - ett socker som beter sig som fett

Referenser:
1: Angelopoulos TJ, Lowndes J, Zukley L, Melanson KJ, Nguyen V, Huffman A, Rippe JM. The Effect of High-Fructose Corn Syrup Consumption on Triglycerides and Uric Acid. J. Nutr. 2009;139:1242S–1245S.
2: Stanhope KL, Griffen SC, Bair BR, Swarbrick MM, Keim NL, Havel PJ.Twenty-four-hour endocrine and metabolic profiles following consumption of high-fructose corn syrup-, sucrose-, fructose-, and glucose- sweetened beverages with meals. Am J Clin Nutr. 2008;87:1194–203.
3: Stanhope et al. Consuming fructose-sweetened, not glucose-sweetened, beverages increases visceral adiposity and lipids and decreases insulin sensitivity in overweight/obese humans. J Clin Invest. 2009;119(5):1322-34.

söndag 1 november 2009

Vi ses på Fitnessfestivalen!

Besök oss på Fitnessfestivalen i Göteborg den 5-6 december.

I vår monter C:01 32 kan du
Tävla med :)fitness4fun
med mycket fina priser!

Vi har laddat upp inför en riktigt kul monter med olika idrottsliga aktiviteter!
Pulstester, styrketester och tävlingar där Freddan från It can only get better, Jacob från Träningslära.se och Anki från NGruppen samarbetar!
Kom gärna och hälsa på oss. Vi bjuder på kaffe och pepparkakor, samt bars från Eive till dig som testar hinderbanan och kvalar!


Kom och utmana dig själv och dina kompisar i hinderbana, chins, dips, rodd och/eller bänkpress!

Final på stora scenen på söndag 6 dec kl 15!

Hos oss kan du även dessutom
  • få träningstips av Sveriges fitnesselit
  • veta mer om NGruppen PT Academy och vår B & F-utbildning
  • köpa böcker till mässpriser
Välkommen!