Fruktos, sackaros eller energi orsaken till övervikt och fetma?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Att socker inte är bra i stora mängder har inte undgått någon. Idag diskuterar vi gärna vilken form av sockerarterna som är värst, och en återkommande kandidat är fruktos. I det här inlägget redogör jag för vad högfruktossirap är, hur det skiljer sig från vanligt socker, och vad som rimligen kan anses är värre än det andra.

Högfruktossirap
Högfruktossirap (HFCS; high fructose corn syrup) har i mångt och mycket ersatt sackaros (vanligt vitt socker) som sötningsmedel i livsmedel, inklusive läskedrycker. HFCS produceras genom att isomerisera glukos i majssirap (corn syrup) till fruktos och därefter blanda denna sirap med olika mängder av majsbaserad glukossirap.

HFCS-55 består av 55% fruktos och 42% glukos och används framför allt i sötade drycker. HFCS-42 består av 42% fruktos och 53% glukos och används i första hand för att söta andra livsmedel såsom bakverk och konfektyr. (1)

Skillnaden mellan fruktos och andra monosackarider
Fruktos metaboliseras annorlunda än de andra monosackariderna i vår kost, och nyligen har detta föranlett misstanke om att fruktos kan vara en viktig bidragande orsak till metabola syndromet.
Fruktos stimulerar inte insulinfrisättning, och påverkar inte våra mättnadssignaler som de andra monosackariderna.

Rent fruktos i stora mängder ohälsosamt
Nyligen (1) har man lagt fram teorin att fruktos kan bidra till metabola syndromet genom att öka blodfetterna*. En mekanism för detta skulle kunna vara ökade nivåer av urinsyra. Denna hypotes baserades på studier av konsumtion av rent fruktos.

Fruktos ökar också fettproduktionen och påverkar insulinkänsligheten.

Så ökar fruktos fettproduktionen
Fruktos är lipogent, det vill säga är fettbildande. När det kommer in i levern bryts det ned till dihydroxyacetonfosfat och glyceraldehyd-3-fosfat. Dihydroxyacetonfosfat omvandlas till glycerolskelettet i triglycerider, och glyceraldehyd-3-fosfat omvandlas till acetyl-CoA, som behövs för de novo-lipogenes och syntes av fettsyror. Det betyder att leverns metabolism av fruktos kan bilda två ämnen som behövs för syntes av fett. I vissa studier har man observerat att stora intag av fruktos under kortare perioder ökar cirkulerande TG* hos människa.

Fruktos kan påverka insulinkänsligheten
Insulinkänsligheten är viktig för att vår ämnesomsättning ska fungera ordentligt. Ju mer finjusterad vår insulinproduktion är, desto bättre förutsättningar har vi för en god hälsa i allmänhet och hög fettförbränning i synnerhet.

Många faktorer kan påverka insulinkänsligheten, däribland urinsyra. Fruktos kan öka urinsyranivåerna. Urinsyra produceras vid omsättning av vår arvsmassa, DNA, och RNA. Omsättningen av dessa ämnen ökar av fruktos. Hos råttor har man även observerat att kärlens möjlighet att reglera blodtrycket via NO (kväveoxid) minskar när urinsyranivåerna ökar. Det kan i sin tur vara kopplat till utvecklingen av insulinresistens.

Högfruktossirap påverkar inte annorlunda än sackaros
Kortsiktiga effekter av HFCS har genomförts (2) där män och kvinnor fått inta 25% av sitt dagliga energiintag i form av drycker sötade med antingen HFCS eller sackaros under 24 h. Det visade sig att de ökade triglyceridnivåerna* efter måltid var jämförbara när drycken var sötad med fruktos, sackaros och HFCS. Dessutom var fastenivåerna av triglycerider förhöjda i alla fallen, vilket förandledde författarna att misstänka att 25% socker (såväl mono- som disackarider i olika proportioner) kan ha negativa effekter på kort sikt på metabolismen. Den här undersökningen säger inget om hur det skulle förhålla sig på lång sikt.

Fruktos påverkar annorlunda än glukos
I en studie som fått mycket uppmärksamhet (3), undersökte Stanhope och medarbetare istället hur fruktos- respektive glukossötade drycker påverkade i mängder motsvarande 25% av det dagliga energiintaget under 10 veckors tid.

Efter att dessa 10 veckor hade gått fick man följande resultat:

• Båda grupperna gick upp lika mycket i vikt
• Inlagringen av bukfett ökade signifikant endast i fruktosgruppen
• Blodfetterna ökade med 10% i glukosgruppen, men inget i fruktosgruppen
• Nybildningen av fett ökade i fruktosgruppen
• Andra markörer för förändrad fettomsättning observerades i fruktosgruppen: LDL inklusive oxiderat LDL.
• Fasteglukos, insulinnivåer och insulinresistens ökade i fruktosgruppen men inte i glukosgruppen.

Slutsatserna som forskarna drog från sin studie var att fruktos var sämre än glukos (för överviktiga/feta personer).

25 E% socker är mycket, men inte orimligt för en del
I undersökningarna ovan har man använt sig av 25 E% sockerarter i form av drycker för att undersöka effekterna av olika energigivande sötningsmedel. Det är alltså stora mängder drycker det handlar om.

Om en person konsumerar 2000 kcal per dag motsvarar 25E% 500 kcal per dag, vilket kan översättas till 125 gram fruktos eller glukos per dag. I en liter läsk finns 100 gram sockerarter. Det betyder att försökspersonerna fick dricka motsvarande 1,25 liter läsk per dag i 10 veckors tid. Det ganska många människor som kan känna igen sig i den konsumtionsmängden. Dessa mängder rimmar dock inte med dem som medelsvensken konsumerar i genomsnitt.

Slutsatser
Slutsatser från detta är att sockerarter, både mono- och disackarider, är ohälsosamma i stora mängder. Om högfruktossirap är mer skadligt än glukos eller sackaros i praktiken är dock svårare att svara på - högfruktossirap har ungefär samma monosackaridproportioner som sackaros. Ren fruktos som sötningsmedel använder man i studiesyfte, men mycket sällan att söta kommersiellt tillgängliga livsmedel med. Högfruktossirap behöver av det skälet inte alls ha samma effekter på kroppen som ren fruktos. Detta återkommer jag till.

*Med blodfett avses här TG, som står för triglycerider, och som utgör en stor del av våra blodfetter.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Fruktos gör dig fet - inte frukt
Fruktos - ett socker som beter sig som fett

Referenser:
1: Angelopoulos TJ, Lowndes J, Zukley L, Melanson KJ, Nguyen V, Huffman A, Rippe JM. The Effect of High-Fructose Corn Syrup Consumption on Triglycerides and Uric Acid. J. Nutr. 2009;139:1242S–1245S.
2: Stanhope KL, Griffen SC, Bair BR, Swarbrick MM, Keim NL, Havel PJ.Twenty-four-hour endocrine and metabolic profiles following consumption of high-fructose corn syrup-, sucrose-, fructose-, and glucose- sweetened beverages with meals. Am J Clin Nutr. 2008;87:1194–203.
3: Stanhope et al. Consuming fructose-sweetened, not glucose-sweetened, beverages increases visceral adiposity and lipids and decreases insulin sensitivity in overweight/obese humans. J Clin Invest. 2009;119(5):1322-34.