Text: Mela Pettersson, © NGruppen
Under den senaste tiden har det pratats allt mer om bukhöjden, eller sagittal abdominell diameter, som det nya sättet att mäta huruvida vi är feta eller inte. BMI och midjemått har blivit omoderna. Redan 2004 rapporterade Dagens Medicin om en liten studie som kommit fram till dessa resultat (1). Tidningar och tv rapporterar att det är farligare att vara bukfet än att bara ha en hög vikt.
BMI och midjemått för trubbiga mätmetoder
De tidigare måtten, BMI och midjemått, kritiseras; BMI för att det inte tar hänsyn till huruvida vikten består av muskler eller fett, och midjemått för att det inte tar hänsyn till om fettet är subkutant – det vi till vardags kallar för underhudsfett, eller visceralt, det vill säga är inbäddat i och mellan organen.
BMI har länge använts på befolkningsnivå, då man sett samband mellan extremvärden på BMI och sjuklighet. När svagheterna med BMI-måttet kritiserades (man visade att det inte var kilona i sig utan var dessa kilon var placerade på kroppen som var det viktiga) så började man mer och mer använda sig av midjemått, eller midje/höftkvot (som skulle vara under 1,0 för män och under 0,85 för kvinnor).
Bukhöjden anses nu vara ett bättre mått eftersom underhudsfettet sjunker åt sidan när försökspersonerna ligger ner.
Faktaruta
Mätmetoder för att mäta farlig övervikt (2)
- Body mass index (BMI): Grad av övervikt/fetma – mäter både kroppsfett och muskelmassa
- Midja–höftkvot (WHR): Bukfett i relation till kroppsstorlek
- Bukens höjd (sagittal abdominell diameter): Fettet inne i buken
- Midjemått: Fettet inne i och utanpå buken
På Karolinska Institutet finns en studie som leds av Mai-Lis Hellénius, där 4000 60-åriga stockholmare följs. Från studien har en rad artiklar publicerats, bland annat en som visar på risken med oregelbundna måltider (3), en om sambandet mellan tobaksanvändande och metabola effekter (4) och en om högt blodtryck (5). Denna studie har också studerat olika sätt att mäta sambanden.
Så mäter du din bukhöjd
Ligg på rygg på golvet med böjda knän så svanken tar i underlaget. Placera ett vattenpass (eller en linjal) i navelhöjd. Mät höjden från golvet till vattenpasset. Håll inte andan, mät höjden vid en lätt utandning. Målet är en bukhöjd under
Därför är det viscerala fettet farligare
Bukfettet, eller det viscerala fettet, är farligt för att det är av en annan sort än det fett som lagras till exempel på låren. Bukfettet ses som ett endokrint organ – det vill säga, det insöndrar ämnen till blodet (ordet endokrin kommer av grekiskans endo (inne) och krinos (kärl)).
Fettet över buken är aktivt. Det betyder att fettcellerna producerar metabolt aktiva ämnen som kan leda till kroniska sjukdomar såsom hjärt-kärlssjukdomar och cancer. Bukfettet kopplas ofta ihop med stress, framför allt då hyperaktivering av den så kallade hypotalamiska–hypofysära–adrenokortikala (HPA) axeln, vilket (till en början (6)) leder till en ökad utsöndring av kortisol (7).
Det viscerala fettet har fler celler per massenhet, högre blodgenomströmning och fler glukokortikoida receptorer, och därför påverkar glukokortikoiderna (som produceras i binjurebarken) det viscerala fettet mer än underhudsfettet.
Den dominerande glukokortikoiden hos människan är kortisol som i huvudsak har tre funktioner:
1. stimulerar leverns produktion av nya proteiner, liksom omvandlingen av glukagon och fett till glukos (därav namnet glukokortikoider)
2. ökar kroppens tålighet mot stress
3. motverkar inflammationer genom att stärka lysosomernas membran.
Nackdelen med glukokortikoiderna är att de även påverkar kroppens så att sårläkningen går långsammare och bekämpning av mikroorganismer (bakterier mm) försämras. I höga doser hämmas immunförsvarets aktivitet.
Stress, övervikt och sötsug - kopplat till bukfett
Att det viscerala fettet har fler sådana receptorer innebär att fettsyror insöndras till blodet framför allt från bukfettet när vi blir stressade. Om vi då inte rör på oss - vilket vi sällan gör när vi stressar upp oss i dag – så används inte fettsyrorna som tänkt, det vill säga som bränsle. De stannar därför i blodet, och orsakar skador på levern, bukspottkörteln, hjärtat och på blodkärlens insida.
Bukfetma gör också att insulinet fungerar sämre, samt att det bildar inflammatoriska ämnen. Sannolikt är det detta som leder till både den ökade risken för hjärt-kärlsjukdom och en lång rad cancerformer.
Det har också visats att bukfeta personer kan ha överaktivitet i det endocannabinoida systemet (8), som anses vara en viktig del av hjärnans belöningssystem. En överaktivering kan ge ett ökat sötsug, minskad mättnadskänsla och ökad risk för viktuppgång.
Referenser
(1) www.dagensmedicin.se/nyheter/2004/08/06/bukhojd-battre-an-midjematt/
(2) www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/fetma_2002/kapitel_1.pdf
(3) Eating meals irregularly: a novel environmental risk factor for the metabolic syndrome. Obesity (Silver Spring). 2008 Jun;16(6):1302-7. Epub 2008 Apr 3.
(4) Association between metabolic effects and tobacco use in 60-year-old Swedish men. Eur J Epidemiol. 2008;23(6):431-4. Epub 2008 May 10
(5) Prevalence of hypertension in immigrants and Swedish-born individuals, a cross-sectional study of 60-year-old men and women in
(6) www.ltarkiv.lakartidningen.se/2000/temp/pda21702.pdf
(7) Panminerva Med. 2003 Sep;45(3):189-95. Is visceral obesity a physiological adaptation to stress?
(8) G Ital Cardiol (