Sluta leka igelkott - om bantningspiller

Text: Anki Sundin, NGruppen

Kosttillskott, bantning, viktnedgång, piller. Storsäljare varje år, varje sommar. Nu har Aftonbladet publicerat en förtjänstfull artikel i ämnet och återger med den äran hur onödigt det är att köpa sig en pillerburk och tro att det ska fungera. (Bilden lånad från kpwebben.se.) Samma artikel hittar vi också i Expressen, svt.se och i andra media.

Det finns en uppsjö av tillskott på marknaden som påstås "öka fettförbränningen", "öka ämnesomsättningen" och "få fram den platta magen". Men att falla för dessa trick är väl egentligen inget annat är att leka igelkott?

Det är hög tid att vi sluter oss till att det handlar om att hitta en kost- och livsstil som passar en själv. Det är väl inte alla gånger gjort i en handvändning, och inte alltid utan uppoffring och möda, men det finns inga övertygande bevis för att något annat skulle fungera. (Kalcium är förvisso en intressant mineral i sammanhanget, men bara för den som har ett lågt intag av kalcium från början.)

Det tar tid att gå upp i vikt, och därför tar det också tid att gå ned i vikt - om det nu är det man är ute efter. (Det ska nämnas att det sannolikt är en lika stor utmaning att gå upp i vikt om man har det som mål.)

Att allas kost- och träningsprogram inte måste eller ens kan se likadana ut känner vi till, så det gäller att prova olika koncept och hitta något man kan trivas med. Och att ge det nya en chans att få fäste i vardagen. Meningen är väl att vi ska hitta en modell som vi kan leva med hädanefter? För en quickfix är aldrig ett hållbart system. Vore det så, hade ingen haft problem med övervikt eller fetma idag.

Om bantningspreparat, fettförbränningskapslar eller andra närmast magiska tillskott hade fungerat, hade vi kunnat lägga ned obesitasforskningen på Astra Zeneca, Abbott och de andra. Men eftersom dessa företag årligen spenderar miljarder på att hitta lösningen, så är chansen att vi skulle hitta svaret på hälsokosthyllan för ett par hundralappar per förpackning nog tämligen liten.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:

Sockerskatt en del av lösningen?

Koffein och kaffe fettförbrännande?

Slut med silver och vanadin - uppstramning i kosttillskottsbranchen

Sockerskatt en del av lösningen?

Text: Anki Sundin, NGruppen
”Söt skatteväxling” kallar författarna till Skatt på godis behövs för barnens skull, som publicerades på DN debatt idag med Claude Marcus, Stephan Rössner, Lennart Levi, André Persson och Thomas Hedlund som avsändare. Även Aftonbladet refererar till denna i Hälsoexperter vill ha godisskatt.


Beslut om det ger effekt
Det står naturligtvis var och en fritt att ha åsikter kring huruvida vi bör införa högre pris på sockerrika livsmedel, men statistiken vi har för handen är tydlig: vi konsumerar mer socker än vad som är förenligt med folkhälsan, övervikt och fetma bland både barn och vuxna är ett samhällsproblem och ett individuellt problem med plågsamma och kostsamma följdsjukdomar i kölvattnet.

I princip skulle jag inte ha något emot en prisökning på socker, såsom föreslås i deras debattartikel. Men ska en sådan genomföras även om det inte förväntas ge effekt?

Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet har tagit fram ett underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. Detta var ett uppdrag från regeringen och som pågick mellan 2003 och 2005 och som resulterade i 79 punkter. Stephan Rössner och medförfattare skriver

"Men när Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet för några år sedan lade fram sina 79 punkter om bättre folkhälsa fanns ingenting om skatt som styrmedel av livsmedelsval."

Men det fanns visst upptaget i detta dokument.

I dokumentets Insats 54 står
"Möjligheten att minska konsumtionen av choklad, konfektyr och sötade drycker med hjälp av beskattning eller andra ekonomiska styrmedel bör utredas, liksom möjligheten att genom beskattning minska intaget av socker och fett generellt."

Alltså har man tagit upp skatt som styrmedel, men påpekar att detta bör utredas för att bringa klarhet i effekten.

Konsumenter okänsliga för höjda priser
Underlag till en sådan utredning bidrar nu Linda Thunström vid Umeå Universitet med. Hon har skrivit en avhandling i nationalekonomi och drar från denna slutsatsen att ”konsumenter är ganska okänsliga för höjda priser”. Hennes avhandling pekar också på flera viktiga punkter, återgivna i DN Ekonomi i artikeln Låg effekt för sockerskatt:

• En 1% prishöjning på frukostflingor minskar försäljningen med 0.7%
• En ”liten” skattehöjning på läsk och snabbmat i USA och Kanada har inte givit några effekter på konsumtionen pga skattehöjningen
• Långsiktiga informationsinsatser är mer effektiva än korta reklamkampanjer

500 kr för läsken, tack
Detta rimmar med en uppfattning jag ger uttryck för i bland annat artikeln Transfett, snabbmat och folkhälsa - ett ödmjukt recept på framgång

Det skulle förmodligen vara fullt möjligt att minska befolkningens intag av socker med hjälp av prishöjningar. Sälj läsken för 500 kronor flaskan, så får vi se vad som händer. Det är naturligtvis ingen rimlig prishöjning, men likväl ett intressant tankeexperiment.
Om vi helt lägger EU, handelspolitik och ekonomisk politik åt sidan så skulle staten kunna bestämma i stort sett helt vad vi skulle äta bara genom att reglera priset. (Men då har vi bytt från ett politiskt system till ett visst annat, som kanske inte är så eftersträvansvärt i övrigt.)

Många har reagerat
Det är många som reagerat på denna debattartikel, som verkligen lever upp till begreppet. Bland andra återfinns GP:s ledarblogg där Fredrik Tenfält ger sina reflektioner. Jag håller med honom om att upplysning och debatt måste vara en del av arbetet för en förbättrad folkhälsa.

Däremot kan man inte, som han gör, rätteligen härifrån avleda att en sockerskatt kanske ska följas av en allmän kolhydratskatt. Kostfiber räknas till kolhydrater, men kan knappast anses vara en risk för folkhälsan. Många äter dessutom en ganska hög andel kolhydrater från oraffinerade och näringsrika livsmedel såsom frukt, bär, grovt bröd, potatis och liknande, och att beskatta sådana livsmedel vore kontraproduktivt. Vi måste skilja mellan kolhydrater och kolhydrater.

Mindre socker åt folket
Sammanfattningsvis är min uppfattning att ett minskat intag av socker är ett helt nödvändigt led i folkhälsoarbetet. Jag är ingen nationalekonom och kan av det skälet inte göra en egen analys av läget, men om det Linda Thunström kommit fram till i sin avhandling stämmer är en marginell prishöjning på sockerrika livsmedel inte ett framgångsrikt recept för att minska konsumtionen av socker.

Att vi däremot på olika plan kan arbeta för att sänka intaget av socker är givet.
Det ska ske redan från BB, där föräldrar i mycket större utsträckning bör få kostråd för sig själva och sitt barn, och signalerna från samhällets alla instanser bör vara konsekventa.
Bort med fikabröd och tårtkalas på dagis, förskola och hos dagmamma (på många håll har så redan skett, men det återstår fortfarande förändringsarbete här.
I skolans värld ska vi inte ha kafeterior som säljer godis, läsk och bullar.
Inom idrotts- och motionsvärlden ska de aktiva mötas av en hälsosam kostlinje - inte vara hänvisade till korv med bröd och kexchoklad.
Och på sjukhus ska restaurangernas och kafeteriornas utbud spegla en mer hälsosam linje.

Äldreomsorgen undantaget
Det enda undantaget från Mindre socker åt folket-parollen jag kan tänka mig är inom äldreomsorgen. Under förutsättning att maten som serveras är näringsrik och tillräckligt energität, kan en kaka till kaffet efter maten gott få vara ett inslag i vardagen att se fram emot. Jag har skrivit en hel bloggartikel om bra mat för äldre här.

Vem vill ha sockerskatt?
Så, för att citera debattartikeln: Vem vill ha sockerskatt?
Jag håller med om att frågan bör diskuteras, och fokus kanske också bör vara ”Hjälper en sockerskatt?” och ”Hur ska vi öka konsumtionen av oraffinerade och näringstäta livsmedel?”

Frågan är öppen för vem som helst att besvara och föra ut i det offentliga rummet. Hjälp mottages tacksamt, som det heter...

Relaterade artiklar på andra bloggar:

Traningslara.se: DN-debatt om socker- och godisskatt

Citrusfrukter - ät skalen och släng frukten

Text: Anki Sundin, NGruppen
Ät skalen och släng frukten. En provocerande uppmaning med glimten i ögat för att belysa det höga näringsvärdet i fruktskal. Att det är nyttigt med apelsin och citron känner vi till. Men hur ofta äter du skalen? Faktum är att vi slänger mängder av näringsämnen med skalen, något som kanske både livsmedelsindustrin och vi som enskilda konsumenter skulle kunna fundera över. Ibland påstås det också att just citrusskal skulle vara fettförbrännande och underlätta viktnedgång återstår att bevisa, även om vissa ämnen i citrus har gjort livet lättare för möss med diabetes typ 2.

Detta är den fjärde delen i serien Örter och kryddor som läkemedel.

Hittills i serien Örter och kryddor som läkemedel
Del 1: En historisk tillbakablick
Del 2: Kanel
Del 3: Rosenrot
Del 4: Citrusfrukter (med fokus på skalen)

Varningar
Innan vi går vidare i den här artikeln är det på sin plats att utdela vissa varningar:

1. Välj gärna de kravmärkta vegetabilierna för att minska intaget av bekämpningsmedel om du vill äta skalen. Kravmärkta vegetabilier är inte alltid fria från gifter de heller, men de är sannolikt nyttigare än de konventionella ur detta perspektiv.

2. Som alltid gäller också ”konsultera din läkare” om du står på någon behandling och vill prova att äta lite skal. En del skal innehåller ämnen som kan interagera med vanliga läkemedel.

Torkade citrusskal i kinesisk medicin
Vi kommer kanske framför allt i kontakt med citrusskal som en smaksättare på bakverk. Rivet citronskal står med i recepten på citronkaka och annat gott. Men torkade citrusskal har ett medicinskt värde, enligt den traditionella kinesiska medicinen. Här har det använts på bred front mot allehanda sjukliga tillstånd för att bland annat öka energin och cirkulationen.

Vilka näringsämnen finns i citrusskal?
I avkok på citrusskal finns en rad olika mineraler och flavonoider (1).
Xu och medarbetare (1) undersökte skal från mandarin och apelsin och fann kalium, kalcium, magnesium, järn, mangan och zink, med högst mängd av kalium, kalcium och magnesium.

Många av flavonoiderna som återfinns i naturen har antioxidativa effekter, vilket är ett av skälen till att inte minst skal är nyttiga (om vi väljer giftfritt odlade varianter). Av de citrusflavonoider som finns i skalen kunde man identifiera och extrahera fyra i studien utförd av Xu och medarbetare (1). Dessa var narirutin, hesperidin, nobiletin och tangeretin.

Sammansättningen mellan olika flavonoider skiljer sig från citrusfrukt till citrusfrukt, och på grund av deras olika vattenlöslighet återfinns olika proportioner av dem i vattenextrakt, det vill säga te eller avkok, precis som temperaturen på vattnet och tiden för extraktion påverkar innehållet.

Även ferulinsyra, koffein och kumarin uppges återfinnas i citrusskal. (I USDA:s databas (2) återfinns dock inte koffein i vare sig citron- eller apelsinskal, och de andra har man inte mätt alls.)

Känner du igen några av ämnena i citrusskal?
Du som har läst E-nummernyckeln från början till slut kanske känner igen hesperidin. Ämnet neohesperidin DC går under E-nummer E 959 och är ett icke-syntetiskt (det vill säga ”naturligt” sötningsmedel). Det extraheras från citrusskal och är imponerande 1900 gånger så sött som sackaros (vanligt socker) (3).

Koffein har vi tidigare skrivit om på NGruppens blogg ur ett prestations- och fettförbränningsperspektiv.
Kumarin är blodförtunnande och går under namnet warfarin i läkemedelsindustrin. Vi har tidigare skrivit kort om detta ämne som en av substanserna i kanel.

Vilka hälsoeffekter har citrusskal?
I första hand är citrusskal att betrakta som en källa till ytterligare näringsämnen - vi får i oss mer antioxidanter och andra näringsämnen om vi också äter skalet än om vi nöjer oss med själva frukten.

På marknaden hävdas ofta att citrus innehåller fettförbrännande ämnen och att tillskott som innehåller extrakt av diverse citrusfrukter kan göra en viktminskning mer effektiv. Koncentrat av en del ämnen som finns i citrusskal har sannerligen visat sig kunna minska fettinlagringen hos möss på högfettkost (4), men det är mer tveksamt om det fungerar på människa.

En studie på människa (5) undersökte den samlade effekten av extrakt från citrus och sibiriskt korkträd och författarna hävdade att tillskottet resulterade i viktnedgång hos överviktiga patienter med osteoartrit. Även om de överviktiga patienterna fick förbättrade resultat jämfört med kontrollgruppen, var undersökningen undermålig i och med att man inte mätt upplevd smärta, inflammationsmarkörer eller kunde verifiera kostintag eller fysisk aktivitetsnivå. Det kan lika gärna ha varit en minskad inflammation och därmed minskad smärta som, via spontant ökad rörelse, lett till viktnedgång och förbättrade värden.

Därför är citrusskal nog (än så länge) att betrakta endast som en källa till antioxidanter och i viss mån mineraler.

Sötningsmedel som ökar fettförbränningen
En provokativ styckerubrik för att fånga ditt intresse... Men faktum är att det är sant - åtminstone om man råkar vara en mus. Här kommer en biokemisk förklaring till detta:

Hesperidin (som alltså är stommen i sötningsmedlet neohesperidin) och naringin, samt deras så kallade aglykoner hesperetin och naringenin minskar kolesterol- och triglyceridnivåerna i plasma och lever genom att hämma nyckelenzym i den egna kolesterolproduktionen, HMG-CoA-reduktas och acyl-CoA-kolesterolacyltransferas, hos försöksdjur.

Hesperidin och naringin har visat sig vara positiva för att förbättra höga blodfetter och högt blodsocker hos försöksdjur med diabetes typ 2. Detta kommer till stånd delvis genom att reglera fettsyra- och kolesterolmetabolismen och påverka genuttrycket av glukos- och fettsyrareglerande enzymer (4).

Allt detta innebär dock inte att citrusskal har en fettförbrännande effekt, vare sig på mus eller människa. Men det är ofta den här typen av undersökningar som får ligga till grund för aningen vidlyftiga argument i marknadsföringen av vissa tillskott som innehåller just citrusskal.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Näringsrika skal
Koffein och kaffe fettförbrännande?
Kaffe - en rik källa till antioxidanter

Rönnbär rika på antioxidanter

Referenser:
1. Xu G.H et al. Minerals, Phenolic Compounds, and Antioxidant Capacity of Citrus Peel Extract by Hot Water. J Food Sci. 2008;73(1), doi: 10.1111/j.1750-3841.2007.00546.x
2. USDA:s databas, tillgänglig från http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/
3. Sötningsmedel tillåtna i Europeiska Unionen. Säkerhetsaspekter. Dokument från SNF, tillgängligt från http://www.snf.ideon.se/snf/socker_sotningsmedel/Sotningsmedel.pdf
4. Fukuchi Y et al. Lemon Polyphenols Suppress Diet-induced Obesity by Up-Regulation of mRNA Levels of the Enzymes Involved in β-Oxidation in Mouse White Adipose Tissue. J Clin Biochem Nutr. 2008;43,201–9.
5. Oben et al. Phellodendron and Citrus extracts benefit cardiovascular health in osteoarthritis patients: a double-blind, placebo-controlled pilot study. Nutr J. 2008;7:16, doi:10.1186/1475-2891-7-16, tillgänglig från: http://www.nutritionj.com/content/7/1/16)

Läkare mot läkare om fett

Text: Anki Sundin, NGruppen
Sveriges radio sände en intressant debatt mellan Fredrik Nyström, läkare och professor i intermedicin vid Linköpings universitet, och Stephan Rössner, läkare och fetmaexpert vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Temat var Är fett skadligt? Lyssna gärna på intervjun här (2)

Det framgår med all önskvärd tydlighet att forskningen inte är helt enkel att tolka, och att experter i allra högsta grad är uppdelade i (minst) två läger: ett läger där mättade fettsyror inte betraktas som farliga (för hjärt-kärlsystemet) och ett läger där mättade fettsyror fortfarande anses vara skadliga.

Inte skadligt om det ryms

Fredrik Nyström säger att ”det vore konstigt om det [mättat fett] skulle vara farligt eftersom det är det vi gör själva i kroppen när vi bildar fett från till exempel kolhydrater”.

Jag håller förvisso inte med Fredrik Nyström om att en viss substans automatiskt måste vara ofarlig bara för att kroppen själv kan tillverka den. I kroppen bildas exempelvis fria radikaler i samband med energiomsättningen, men det betyder inte att fria radikaler är ofarliga.

Däremot delar jag hans uppfattning om att en normalviktig person nog inte behöver vara bekymrad över fördelningen av näringsämnen – att i jämförelse med rekommendationerna överstiga intaget av till exempel mättade fettsyror är sannolikt inte skadligt, vilket också Stephan Rössner höll med om i intervjun.

Dålig mättnad av kolhydrater

Fredrik Nyström hänvisar vidare till mättnadseffekten av kolhydrater och säger att en liter vanlig läsk mättar lika mycket som en liter lightläsk, trots att det skiljer 500 kcal mellan dem. I siffror räknat stämmer inte riktigt det (energiinnehållet i vanlig läsk är 34 kcal per deciliter och i lightläsk 1 kcal per deciliter), men principen är helt riktig – ur ett mättnadsperspektiv är det förödande att dricka läsk. Läsk mättar inte på samma sätt som fast föda och därför kan många klunka i sig ganska stora mängder innan det säger stopp. Och ett överintag av energi är inte bra för gemene man.

Å andra sidan förespråkar inte Stephan Rössner (så vitt jag vet) att människor ska dricka läsk. Därför vågar jag gissa att de håller med varandra om att just läsk inte är något bra livsmedel ur ett allmänt hälsoperspektiv. Livsmedelsverket förespråkar också en minskning av intaget av raffinerade kolhydrater (som finns i läsk och annan ”utrymmesmat”).

Så mycket är ”för mycket” fett enligt rekommendationerna

Journalisten bad vidare Stephan Rössner att beskriva hur mycket rekommendationerna om maximalt 10E% mättat fett egentligen är, och svaret han gav är naturligtvis korrekt, att ”10% är 10%”, men jag tror att journalisten egentligen ville ha siffran översatt i livsmedel.

Om du ligger i energibalans och har ett intag om 2000 kcal per dag, skulle 10% motsvara 200 kcal, det vill säga ungefär 22 gram mättat fett. Det är lika mycket som finns i 41 gram smör med fetthalten 80%* (Jämför gärna med de små portionsförpackningarna av smör som finns på restauranger, som innehåller 5 gram – ungefär 8 sådana paket skulle motsvara de 22 grammen mättat fett.) Översatt till chips skulle samma mängd mättat fett motsvara 158 gram chips med fetthalten 34%**. (Notera att det inte är korrekt att jämföra smör med chips ur något allmänt hälsoperspektiv – exemplen ovan betyder inte att 41 gram smör är lika onyttigt/nyttigt som 158 gram chips, utan bara att mängderna motsvarar varandra med avseende på mättat fett.) Kanske var det sådana exempel som journalisten i inslaget ville ha.

Näringsrekommendationer inte för individen!

Dock ska det tilläggas att näringsrekommendationerna vi har inte är avsedda att användas på individnivå, utan på gruppnivå. Av det skälet är det inte värdefullt att översätta näringsrekommendationerna till kostråd för individen. Det hänger samman med att var och en har mycket olika förutsättningar att tillgodogöra sig energi och näring.

Detta är de överens om:

• Fetma är ett problem
• Så länge intaget av energi inte överstiger förbrukningen, kan man äta i stort sett vad som helst [ur ett viktperspektiv, min anmärkning]

Detta är de inte överens om:

Näringsrekommendationer:

• Livsmedelsverket bör dra tillbaka sina näringsrekommendationer när läget är så osäkert som det är nu (Fredrik Nyström)
• Näringsrekommendationerna står på stabil vetenskaplig grund (Stephan Rössner)

Mättnadskänslor av fett:

• Fett ger dålig mättnad (Stephan Rössner)
• Fett ger bra mättnad (Fredrik Nyström)

Hälsoeffekterna av mättade fettsyror:

• Mättade fettsyror ökar inte risken för hjärt-kärlsjukdomar (Fredrik Nyström, hänvisar till Womens Health Study (1))
• Mättade fettsyror kan på sikt öka risken för hjärt-kärlsjukdomar (Stephan Rössner, hänvisar till ”hundratusentals studier som har gjorts de senaste 100 åren”)

En fråga om studiedesign – igen

Fredrik Nyström menar här att det inte är antalet studier som är avgörande för vad som är sant och inte, utan kvaliteten på de studier som har gjorts.

Stephan Rössner svarar att rekommendationerna inte är resultatet av ”några lirare som sitter i någon källare och hittar på”, utan att de tillkommit genom gediget arbete av ledande näringsexperter.

Fredrik Nyström framhåller även att ”det är inte är prover som ska snyggas till, det är sjuklighet som ska gå ned”. På frågan om hur den med höga blodfetter ska tänka, menar han att det är en helt annan sak. En sådan person ska få statiner, som är blodfettsänkande läkemedel och som ”inte bara snyggar till blodvärdena, utan också minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar”.

Landar vi tillslut i blåbärsriset ändå?

Det är intressant att Fredrik Nyström tar upp just statiner på frågan om höga blodfetter. Statiner har en antioxidativ effekt. Kanske är det så att det är denna effekt som gör att det fungerar så bra som framhålls? Idag pratar man om oxiderat LDL som en risk snarare än bara LDL. Oxidation är involverat i inflammation, vilket i sin tur ökar risken för bland annat hjärt-kärlsjukdomar. En provokativ fråga – skulle ett par deciliter blåbär om dagen få en med statiner jämförbar effekt i sammanhanget?

Slutsatser från intervjun

Slutsatserna måste bli att de olika vetenskapliga lägren står mycket långt från varandra och ibland hävdar diametralt motsatta uppfattningar. Det är mycket intressant, eftersom det därför blir uppenbart att de inte använder samma forskning som underlag och/eller att de tolkar samma forskning på helt olika sätt. Det skulle vara spännande, om inte nödvändigt, att sätta alla i samma rum att läsa exakt samma studier för att sedan ge sina utlåtanden.

* Enligt Livsmedelsverkets databas är halten mättat fett 53,8 gram per 100 gram smör med 80% fetthalt.

** Enligt Livsmedelsverkets databas är halten mättat fett 13,9 gram per 100 gram chips med 34% fetthalt.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:

Studiedesign - en fråga om vad som är "bäst" vetenskap

Fett - ska det vara mättat eller inte?

Referenser:

1: Womens Health Initiative (WHI). Tillgängligt från http://www.nhlbi.nih.gov/whi/

2: Intervju med Fredrik Nyström och Stephan Rössner. Tillgänglig från:http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1714121&BroadcastDate=&IsBlock=

Kan dina tarmbakterier göra dig fet?

Text: Anki Sundin, NGruppen

Att övervikt och fetma är kopplat till fel kostvanor och för lite fysisk aktivitet vet nog alla vid det här laget. Att fler parametrar också kan vara involverade i utvecklingen av dessa ohälsotillstånd känner många till – stress, sömnbrist och matmissbruk är ingredienser i den här soppan som studeras ingående just nu. Och ytterligare en teori talar för att våra tarmbakterier kan ha med viktutvecklingen att göra.

En intressant och relativt nydanande studie (1) på barn har identifierat en koppling mellan tarmbiotan (dvs sammansättningen och mängden av olika bakterier i tarmen, ibland kallat ”tarmfloran”) och utvecklingen av övervikt och fetma under barndomen.

Låggradig inflammation bidrar till övervikt och fetma?
I tarmen finns en mycket stor och viktig del av vårt immunförsvar. En av immunförsvarets uppgifter är att dämpa inflammation för att skydda oss från de skador som annars skulle kunna uppstå.

I tarmen finns också hundratals olika arter av bakterier. Några av dem är bevisligen hälsosamma, medan andra inte är det. Såväl våra egna tarmceller som bakterier bidrar till den nettoeffekt som resulterar i en helt nödvändig inflammationskontroll.

Den gemensamma nämnaren hos en rad olika folksjukdomar som grupperas mer eller mindre uppenbart under hjärt-kärlsjukdomar är inflammation. I denna grupp av sjukdomar och tillstånd återfinner till exempel diabetes typ 2, högt blodtryck, kärlförträngningar och blodproppar, men även nedsatt insulinkänslighet, övervikt och fetma är kopplade hit.

Om man således kan lokalisera roten till inflammationen och åtgärda denna, skulle också dessa sjukdomar och tillstånd kunna förhindras, dämpas och kanske till och med botas i vissa fall.

Att undersöka tarmbiotans eventuella inverkan på viktutvecklingen är därför mycket intressant och kan leda till helt nya sätt att betrakta och behandla övervikt och fetma.

Så gick studien (1) till
25 överviktiga/feta 7-åringar matchades med 24 normalviktiga barn i samma ålder. Dessa barn ingick redan i en så kallad follow upp-studie där man undersökte effekten av probiotika vid allergier. Av det skälet hade man redan data på barnens tarmbiota vid 3,6, 12, 18 och 24 månaders ålder, samt 4 och 7 års ålder, vilket man använde sig av när man nu vid 7 års ålder gjorde kopplingen till deras viktutveckling.

Fyra stora grupper av bakterier undersöktes

Bacteroid-Prevotella-gruppen
Bifidobacterium-gruppen
Clostridium histolyticum-gruppen
Lactobacillus-Lacococcus-Enterococcus-gruppen

Resultatet visade att de normalviktiga barnen hade mer bifidobakterier i tarmen än de överviktiga/feta. De normalviktiga barnen hade också färre bakterier av sorten Staphylococcus aureus. Detta har författarna Kalliomäki och medarbetare som utfört studien (1) i fråga tolkat som att en stor mängd bifidobakterier och en liten mängd Staphylococcus auerus skyddar mot övervikt och fetma. (De övriga bakteriegrupperna skiljde sig inte signifikant åt mellan de två grupperna.)

Vidare hänvisar Kalliomäki (1) till en undersökning av Vaughan et al (2), och beskriver hur en stor mängd bifidobakterier i tarmen är typiskt för barn som ammats, att man nyligen har kunnat kopplat amning till en 13-22 % minskad risk för övervikt och fetma hos barnet, och att risken för övervikt och fetma minskar ju längre barnet fått amma (2).

Sammanfattningen som Kalliomäki och medarbetare (1) själva gjorde var att det verkar finnas en koppling mellan amning och viktutveckling hos barnet. I bröstmjölk finns bifidobakterier och så kallade oligosackarider, som dessa bakterier lever av. Vissa bifidobakterier är särskild anpassade till att leva av näringsämnen som finns i bröstmjölk, och påverkar barnets energiomsättning starkt genom den kommunikation de svarar för mellan bakteriesamhället i stort och barnets egna celler.

Bröstmjölk innehåller slutligen också särskilda receptormolekyler och fettsyror som påverkar immunsystemet positivt hos barnet och på så vis håller den ständigt pågående inflammationsprocessen på rätt nivå. Mot bakgrund av det vi idag vet om låggradig inflammation och kopplingen till övervikt och fetma skulle denna undersökning därför kunna bidra med viktig information inför framtidens behandling av dessa ohälsotillstånd, för att översätta artikelns slutpoäng fritt till svenska.

En studie gör ingen vetenskap
En studie är bara en studie. Resultatet från den just denna ger oss ingen vattentät ledtråd att gå efter, men skulle kunna vara en bit i det komplexa pussel som utgör övervikts- och fetmaproblematiken.

Några av de hål i det här sållet än så länge är uppenbara. Kost- och aktivitetsvanorna hos de här barnen skulle vara intressanta att få ta del av, liksom föräldrarnas inställning till normal- respektive övervikt. Dessutom är frågan också om det är tarmbiotan i sig som bidrar till övervikt, eller om biotan bara speglar den biologiska processen som leder till övervikt och fetma. Att en företeelse är kopplad till en annan är inte samma sak som att säga att det ena orsakar det andra. En liknelse skulle kunna vara att abnorm törst speglar obehandlad diabetes, men att man för den skull inte får diabetes av att vara törstig.

Spekulationer kring framtida behandling
Hur läckande det här sållet än må vara än så länge, ger det oss icke desto mindre för handen ett par intressanta framtidsapplikationer om det kan visas att tarmbiotan verkligen påverkar viktutvecklingen. Om jag får tillåta mig att spekulera fritt i ämnet, skulle jag gärna vilja slå ytterligare ett slag för hänsyn till individuell fysiologi vid behandling av övervikt och fetma. Vi bör framgent inte nöja oss med att rekommendera ”mindre energi och mer motion” till den som av hälsomässiga skäl behöver minska sin fettvikt, utan även satsa på att utveckla verktyg för att identifiera underliggande faktorer som påverkar överviktstillståndet.

Om tarmbiotan håller en del av svaret till varför en del ”kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt” och andra inte, skulle - i den bästa av världar - en kombination mellan antibiotika, probiotika och prebiotika kunna utgöra en del av en framgångsrik behandlingsform. I framtiden kanske vi har individuellt framtagna, biotareglerande läkemedel och functional foods (”mervärdesmat”) att erbjuda människor som skydd mot övervikt och fetma via tarmbiotakontroll.

Några alltför enkla tankeslingor för att utmynna i några kostråd…

Inflammation orsakar bland annat oxidation i kroppen
Antioxidanter skyddar mot oxidation
Inflammationsprocesser hålls i schack av tarmbiotans bifidobakterier
Fil och yoghurt innehåller bifidobakterier

…men tanken är spännande –
Kan nötter, frön, frukt, bär och grönsaker med sina antioxidanter och oligosackarider, samt fil och yoghurt med sina bakterier, bidra till att sänka inflammationsgraden i kroppen så kraftigt att det skulle ge utslag på kroppsvikt och kroppssammansättning?

Och som fortsättning på den ödmjuka frågeställningen, en på gränsen till oavsiktligt ironisk utkristallisering av resonemanget – kan det vara så att livsmedel som vi generellt betraktar som ”nyttiga” faktiskt ÄR det, på flera plan än vi i allmänhet tänker oss?

Relaterade inlägg på NGruppens blogg

Tarmhälsa och övervikt del 1-8. Om övervikt, läckande tarm, rotationsdieter, candidahypotesen och allergi typ 3.

Aktuella artiklar i extern media:
Kolhydratälskare var smalast (SvD)

Referenser:
1: Kalliomäki K, Collado MC, Salminen S, Isolauri E. Early differences in fecal microbiota composition in children may predict overweight. Am J Clin Nutr. 2008;87:534-8.
2: Vaughan E, de Vries M, Zoetendal E, Ben-Amor K, Akkermans A, de Vos W. The intestinal LABs.Antonie van Leeuwenhoek. 2002;82:341-52.

Ät mindre och lev frisk längre?

Text: Anki Sundin, NGruppen

Ät mindre och lev frisk längre. Det verkar bli slutsatsen av ett 20 år långt experiment på rhesusapor i USA (1). Tre dagstidningar i Sverige nappade på studien och presenterade följande rubriker:
Färre kalorier förlänger livet. (SvD)
Apor på svältkost är friska längre (DN)
Ät mindre - och lev längre (Expressen)

Återigen är troligtvis en av de gemensamma nämnarna antioxidanter. Antioxidanter minskar belastningen av fria radikaler och skyddar på så vis kroppen från nedbrytning och funktionsnedsättning. Fria radikaler bildas under den normala energiomsättningen, och ju mer energi man äter, desto högre blir belastningen av fria radikaler. Vi vet vidare att fria radikaler är viktiga ingredienser i utvecklingen av diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och hjärnsjukdomar - just de sjukdomar som de hungriga aporna i studien uppges hålla sig friska från i större utsträckning än kontrollgruppen.

Tre snabba

• fria radikaler bildas i energiomsättningen
• antioxidanter skyddar mot fria radikaler
• antioxidanter finns i frukt, bär, grönsaker, nötter och frön

Slutsatser av det vi redan visste
Ett moderat intag av energi från näringstäta livsmedel är sannolikt bra för folkhälsan i allmänhet och den genomsnittliga individens hälsa i synnerhet. Men det är inte okunskap om detta som är ett problem för den moderna människan idag - utan att tillgången på mat och beteendet i samband med denna tillgång inte är förenlig med god hälsa.

Med risk för att skjuta min egen yrkeskår i foten får jag säga att det - med folkhälsan för ögonen - kanske inte enbart är mer nutritionsforskning som behövs i första hand, utan även fler välfungerande förändringsmodeller och kompetenta beteendevetare som kan hjälpa till att implementera hälsosammare vanor hos människor.


Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Om kaffe, alzheimers och den gemensamma nämnaren
Kaffe - en rik källa till antioxidanter
Antioxidanter - grupper och källor
Från alfa till omega - om fettsyror
Blåbär och choklad på hjärnan
Näringsrika skal
Te för din hälsa


Referenser:
1: Coleman R et al. Calorie restriction delays onset and mortality in Rhesus monkeys. Science. 2009;325(5937):201-4. Abstrakt tillgängligt från http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/325/5937/201.

Bantningspiller

Text: Anki Sundin, NGruppen

Rekordmånad för bantarpiller. Det är Aftonbladets rubrik på en skrämmande beskrivning av det som är verkligheten för många människor - hänfallandet till piller, pulver och andra preparat för att gå ned i vikt. Man beskriver en oro bland professionen kring ätstörningar och missbruk av bantningspreparat, och frågan är om fler bantningspreparat kommer att hjälpa människor med övervikt. Och om det bara är överviktiga som kommer att använda dem.

Oro för hälsokonsekvenser
Det finns all anledning att vara orolig för hälsokonsekvenser av alla sorters bantningspreparat (som fungerar). Bantningspreparat som säljs okontrollerat på nätet utgör sannolikt en större fara för människors hälsa, eftersom dessa kan innehålla förbjudna substanser såsom efedrin. Dock kan vi aldrig skydda alla mot egna och mindre hälsosamma val som de faktiskt har rätt att göra. En anorektiker eller bulimiker kan precis som vem som helst i övrigt inhandla det här preparatet, även om det säljs uteslutande på apoteket, och har på så vis ytterligare ett sätt att underhålla sin sjukdom på.

Smart marknadsföring
I det här fallet säljs preparatet endast på apoteken. Med följer en bipacksedel med anvisningar om pillren i fråga, och på Apotekets hemsida håller man en nedtonad profil i sin beskrivning där man också betonar vikten av att följa ett visst kostupplägg i samband med att man använder preparatet. Företaget som tillhandahåller den här produkten har däremed gjort ett smart marknadsföringsval, eftersom apotek har ett högt förtroendekapital hos människor i allmänhet.

Liknar viktminskningsläkemedlet Xenecal
Preparatet i fråga innehåller samma verksamma substans som läkemedlet Xenecal. Det är en så kallad lipashämmare, ett enzym som förhindrar normal nedbrytning och därmed upptag av fett från tarmen. Effekten blir att en del av fettet man äter följer med avföringen ut. På så vis minskar kroppens tillgång på energi, och det betyder viktnedgång enligt våra mest grundläggande fysiklagar.

Dags för amylashämmare?
Idén med lipashämmare (som hindrar fettupptaget) torde för övrigt reta gallfeber på de LCHF-anhängare, som menar att det är kolhydraternas fel att människor går upp i vikt. Snabba kolhydrater i form av raffinerade sockerarter såsom glukos, fruktos och stärkelse är mycket riktigt en betydelsefull faktor i den viktutveckling som vi har sett på samhällsnivå de senaste decennierna, även om den mest extrema formen av LCHF i form av Atkinsdieten och andra ketogena kostupplägg inte nödvändigtvis är det enda svaret.

Så när blir det dags för amylashämmare, det vill säga substanser som hämmar nedbrytningen och upptaget av kolhydrater? (Det finns nämligen lektiner som fungerar på det sättet).

Vore inte det i så fall också en bra idé, ur ett viktminskningsperspektiv?
Eller är det att föredra att människor istället äter bra mat och motionerar från början, innan övervikten är ett faktum?
Och vad kommer ytterligare ett bantningspreparat få för konsekvenser på individnivå?

Relaterade inlägg:
Fruktos gör dig fet - inte frukt

Ghrelin, leptin och fettsyror

Text: Anki Sundin, NGruppen

Ghrelin och leptin är två viktiga signalsubstanser som är involverade i hungers- och mättnadssignaler. Att påverka nivåerna av ghrelin och leptin är därför en lockande tanke som har lett till många olika vetenskapliga undersökningar med fokus på viktminskning, övervikt och fetma. Man har bland annat undersökt sammansättningen av mättade och omättade fettsyror i kosten för att se om detta kan påverka systemen. Dock handlar det, som vi ska se, om mycket komplexa system där ett till synes enkelt resonemang i teorin inte alls behöver överensstämma med resultaten i praktiken.

Ghrelin och leptin reglerar aptiten
Ghrelin och leptin är så kallade signalsubstanser som vår kropp producerar som svar på olika tillstånd. Under fasta stiger nivåerna av ghrelin, vilket sannolikt bidrar till hungerskänslor. I samband med måltid stiger istället nivåerna av leptin, och bidrar sannolikt till mättnadskänslor.

Är en sorts fettsyror bättre än en annan för aptitreglering?
Eftersom regleringen av ghrelin och leptin i teorin skulle kunna påverka vår aptit, är det en lockande tanke att detta skulle kunna vara en elegant lösning på överviktsproblematiken.* Bland annat har man frågat sig om olika sorters fettsyror kan påverka dessa signalsubstanser på olika sätt. Det har visat sig vara en svår nöt att knäcka med mycket spretande resultat från en undersökning till en annan.

Fleromättade fettsyror påverkar. Ibland.
Vi vet att ett begränsat intag av energi och därmed minskad kroppsvikt kan påverka nivåerna av ghrelin och leptin i kroppen. Huruvida olika fettsyrasammansättning i kosten ytterligare kan förstärka denna påverkan är alltså i dagsläget föremål för forskning.

En undersökning (1) där överviktiga men annars friska vuxna människor fick ett tillskott av omega 3-fettsyror i form av fiskolja visade att vare sig leptin- eller ghrelinnivåerna påverkades av det ökade intaget av omega 3-fettsyror. Mängden de fick i tillskotten motsvarade 3,6 procent av det totala energiintaget, vilket är ganska mycket. De svenska näringsrekommendationerna (2) för just omega 3-fettsyror är minst 0,5 procent av energiintaget, vilket översatt till lax betyder ungefär 50 gram per dag för medelsvensken. 3,6 procent ligger alltså betydligt högre, men inte ens med detta höga intag kunde man i denna studie således se någon skillnad för leptin eller ghrelin.

En annan undersökning (3) kunde å andra sidan detektera en påverkan av olika fettsyror. Här sjönk leptinnivåerna hos de överviktiga männen, medan de överviktiga kvinnorna snarare fick ökade ghrelinnivåer av ett ökat intag av lax respektive ett tillskott av EPA och DHA, som är de omega 3-fettsyror som vi vill åt i den feta fisken. Det finns förvisso många redan kända positiva effekter av att äta fet fisk och/eller ta ett tillskott av omega 3-fettsyror, bland annat en förbättrad insulinkänslighet, men när det gäller just ghrelin och leptin är frågan fortfarande öppen kring huruvida kostens innehåll av olika fettsyror spelar någon roll.


Hos anorektiska kvinnor (4) som var på väg upp i vikt blev det till exempel ingen skillnad i leptinnivåerna som kunde hänföras till olika fettsyrasammansättningar i viktökningskosten.

För tidigt för kostråd
Man ska komma ihåg att våra kroppar inte svarar likadant på olika kostbehandlingar. Anorektiker måste inte nödvändigtvis få samma effekter på de olika signalsystemen som en överviktig person vid en given kostbehandling. Att män och kvinnor svarar olika på olika fettsyror har vi också börjat ana. Möjligen inverkar också folkslag och andra mycket svårkontrollerade parametrar. Allt eftersom ackumuleras dock vår kunskap om dessa komplexa system och så småningom kanske vi också kommer att kunna översätta denna kunskap i solida kostråd. I dagsläget är det dock för tidigt för det.

*Det ska tilläggas att övervikt och fetma troligtvis inte bara beror på en stor aptit, utan att mat också frisätter andra signalsubstanser som gör att vi mår bra. En del överviktiga och obesa människor kan av det skälet liknas vid matmissbrukare och äter för att få en ”quick fix”. Att bara modulera ghrelin- och leptinnivåer hos överviktiga människor är troligtvis inte hela svaret på överviktsproblematiken i allmänhet.

Referenser:

1: Kratz M, Callahan HS, Yang PY, Matthys CC, Weigle DS. Dietary n-3-polyunsaturated fatty acids and energy balance in overweight or moderately obese men and women: a randomized controlled trial. Nutr Metab (Lond). 2009; 6: 24. Tillgänglig från http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?tool=pubmed&pubmedid=19480700

2: Svenska näringsrekommendationer 2005. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat--Naring2/Naringsrekommendationer/Rekommendationer-om-intaget-av-fett-kolhydrater-och-protein/

3: Ramel A, Parra D, Martinéz JA, Kiely M, Thorsdottir I. Effects of seafood consumption and weight loss on fasting leptin and ghrelin concentrations in overweight and obese European young adults. Eur J Nutr. 2009;48(2):107-14.

4: Mauler B, Dubben S, Pawelzik M, Pawelzik D, Weigle DS, Kratz M. Hypercaloric diets differing in fat composition have similar effects on serum leptin and weight gain in female subjects with anorexia nervosa. Nutr Res. 2009 Jan;29(1):1-7.

Fruktosdebatten fortsätter

Av: Anki Sundin, NGruppen

Med anledning av överläkare Christer Enkvists debattartikel "Ny studie bekräftar samband mellan frukt och fetma: Frukt är inte så nyttigt som Livsmedelsverket hävdar", publicerad i DN 3 maj 2009, är det nödvändigt att ifrågasätta liknelsen mellan raffinerad fruktos och frukt.

I ovan nämnda inslag kan man läsa bland annat följande: ”Efter ­denna studie går det knappast att hävda att det [frukt] skulle vara så oerhört nyttigt, som Livsmedelsverket påstår.” SvD följde upp debatten 4 maj med inlägget Fruktdebatt bland läsare. Aftonbladet var inte heller sent med att bidra med Frukten gör dig fet.

Handlar inte om frukt
Det studien egentligen undersökte var hur sötade drycker påverkar kroppsvikt och kroppsfettsdistribution, och handlar således inte alls om frukt. Precis som flera läsare och yrkesverksamma inom området också har uppmärksammat och framfört kritik mot är frukt dessutom mer än fruktos. Vidare motsvarar den mängd fruktos som försökspersonerna fick dricka ungefär 25 frukter per dag. SLV rekommenderar 2-3 frukter per dag, och inte ens detta äter genomsnittet av oss.

Handlar heller inte om LCHF
Uppmärksamheten tycks hittills ha spelat den högljudda delen av LCHF-falangen i händerna, detta trots att undersökningen inte handlade om low carb high fat-upplägg. Därmed är inte sagt att LCHF inte är ett fördelaktigt koncept för många, inte minst för många överviktiga, människor. Dock får inte en grupp människor anse sig ha hittat modellen för alla andra. Alla sidor i den kampen måste ha mer respekt för det faktum att människors ämnesomsättning fungerar olika, och att det inte finns glasklara bevis för att endera modell är bättre än den andra.

Undersökningar behöver bättre gruppindelningar
Sannolikt kommer bevis för att en enda kostmodell är den enda riktiga aldrig att uppkomma. Vi behöver snarare tydligare gruppindelningar i undersökningar än "överviktig" och "normalviktig". Parametrar såsom insulinkänslighet, upptagsmekanismer och tarmbiota är några metabola dito som sannolikt påverkar resultatet vid olika kostupplägg.

Beverage betyder dryck

Med anledning av gårdagens inlägg om fruktos vill jag passa på att korrigera en detalj. Lotten, en uppmärksam bloggläsare och bloggare, kommenterade Mattias Axelssons inlägg på samma tema igår och gjorde oss uppmärksamma på att "beverages", som det står i originalartikeln, inte bara är läsk utan alla drycker. Det har hon så klart helt rätt i. Tack för det, Lotten!

Fruktos gör dig fet – inte frukt

Text: Anki Sundin, NGruppen

I Aftonbladets artikel Frukten gör dig fet hävdas idag att frukt gör folk feta. Man hänvisar till dagens ledare i DN, där Christer Enkvist, överläkare, skriver en debattartikel med rubriken ”Ny studie bekräftar samband mellan frukt och fetma: Frukt är inte så nyttigt som Livsmedelsverket hävdar” I denna kan man läsa bland annat följande: ”Efter ­denna studie går det knappast att hävda att det [frukt] skulle vara så oerhört nyttigt, som Livsmedelsverket påstår.”

Han hänvisar dels till opublicerade fall där patienter på inrådan av sin läkare har minskat sitt energiintag och gått ned i vikt, dels till en studie som nyligen publicerats i Journal of Clinical Investigation, och menar att den gemensamma nämnaren är fruktkonsumtion.

Inte en enda frukt inblandad

När det gäller artikeln i Journal of Clinical Investigation (1), tycks Christer Enkvist dock fullkomligt ha missat att denna inte alls handlar om frukt, utan om drycker. Forskarna undersökte nämligen hur ett intag av fruktos- eller glukossötad dryck, motsvarande 25 % av det totala energibehovet, under 10 veckor påverkade kroppsvikt och kroppsfettsdistribution hos några personer.

Artikeln heter till och med "Consuming fructose-sweetened, not glucose-sweetened, beverages increases visceral adiposity and lipids and decreases insulin sensitivity in overweight/obese humans", vilket ger en ledtråd kring innehållet.

Resultatet av försöket blev bland annat att båda grupperna gick upp ungefär lika mycket i vikt, och att gruppen som druckit den fruktossötade drycken fick en större inlagring av bukfett, så kallad visceralt fett, än gruppen som druckit glukossötad dryck.

Livsmedelsverket går med all rätta till motangrepp, också i DN:s artikel ”Frukt är inte farligt – tvärt om”, där SLVs chef Ulf Bohman får uttala sig för en journalist som uppenbarligen redan bestämt sig för vad han vill att läsarna ska tycka och tänka om detta verk.

Dåligt omdöme likställa frukt med fruktos

För det första är det ett prov på dåligt omdöme att likställa frukt med raffinerad fruktos. Frukt är mer än enbart fruktos.

Låt oss göra några enkla räkneexempel:

SLV rekommenderar 500 gram frukt och grönt per dag, varav 2-3 portioner frukt och resten grönsaker. Låt oss för sakens skull ändå räkna på 500 gram frukt och utgå från att en frukt väger 100 gram (kiwin nedan sätter vi till 50 gram och äter därför två av i det här exemplet), skulle det kunna se ut så här:

• En apelsin (2,7 gram fruktos, 3,6 gram sackaros, totalt 52 kcal)
• Ett päron (4,8 gram fruktos, 1 gram sackaros, totalt 54 kcal)
• En banan (2,7 gram fruktos, 6,4 gram sackaros, totalt 101 kcal)
• Två kiwi (3,4 gram fruktos, 0,7 gram sackaros, totalt 56 kcal)
• Ett (skalat) äpple (4,4 gram fruktos, 3,0 gram sackaros, totalt 63 kcal)

Mängden fritt fruktos i denna uppställning blir totalt 18 gram. Om vi för enkelhetens skull kan sätta den del av sackaroset som utgörs av fruktos till hälften, skulle detta bidra med ytterligare knappt 7,5 gram. Det skulle ge en summa om ungefär 25 gram fruktos.

Om vi också antar att genomsnittspersonen har ett energibehov om 2000 kcal per dag, skulle 25 gram fruktos motsvara 5 procent av det totala energibehovet. (Hela fruktkonsumtionen svarar för 326 kcal, vilket skulle motsvara ungefär 16 procent av hela energibehovet.)

I studien som hänvisas till ovan fick försökspersonerna dricka ungefär 5 gånger så mycket fruktos som finns i de fem portionerna frukt ovan. Detta under förutsättning att vi utgår från samma totala energibehov som i mitt räkneexempel (25 % av 2000 kcal är 500 kcal, som – omräknat till motsvarande mängd fruktos – blir 125 gram).

En läsk motsvarar hela dagsintaget av frukt

En deciliter fruktossirapssötad läsk innehåller ungefär 10 gram kolhydrater. Om vi antar att hälften av detta utgörs av fruktos, får konsumenten i sig 5 gram fruktos per deciliter läsk. Fruktoset i frukterna i exemplet ovan skulle därför motsvara fem deciliter läsk. (Eller fyra, om man bara räknar med det fria fruktoset.)

Den mängden dryck som försökspersonerna drack motsvarar således ungefär 2,5 liter läsk. (Eller drygt 1,2 liter om fruktossirapen hade den högsta halten fruktos).

Att påstå att frukt gör dig fet är därför inte sant, åtminstone inte om man vill luta sig på den här studien.

Ett lika dåligt sätt att behandla information på skulle vara att hävda att vi ska akta oss för att äta morötter, eftersom de innehåller A-vitamin, som blir toxiskt i mängder som motsvarar 6 gånger det rekommenderade intaget (Den övre gränsen, UL-värdet, ligger drygt tre gånger högre än RDI.)

Morötter innehåller förvisso beta-karoten, som görs om till A-vitamin i kroppen, men jag tror att du som läsare förstår min poäng.

Dålig journalistik

För det andra är det dålig journalistik att spinna vidare på den tacksamma tråden om frukt, kolhydrater och övervikt utan att nyansera budskapet. Det finns många bra undersökningar som visar att en kolhydratbegränsad kost är hälsosam för många överviktiga människor, och vi vet att fruktos har oönskade effekter i raffinerad form och stora mängder. Men därmed är det inte sagt att frukt måste vara den bov i dramat som först ska tas itu med. Läs gärna Emanuel Widmarks inlägg om just fruktos och insulin med tillhörande referenser på vår blogg här.

Slutsats – en rad efterlysningar

Jag efterlyser mer kritisk granskning av studier från överläkare Christer Enkvists sida, innan han går ut i media och bidrar till desinformationen kring kolhydrater som idag härjar fritt.

Jag efterlyser journalister som vågar presentera nyanserad och icke fördunklad fakta och som har yrkesstolthet nog att ställa en läkares illa förankrade påstående om frukt mot vetenskapens mer objektiva fanbärares uppfattning om raffinerat fruktos och, som i fallet ovan, en hälsomässigt helt orimlig konsumtion av läsk och andra sötade drycker.

Jag efterlyser redaktörer som vågar stötta sina journalister i deras arbete genom att acceptera artiklar som inte bara tjänar som demagoger i Mammons tjänst genom att stryka kolhydratmotståndarna medhårs, utan som också kan utgöra basen för objektiv och allmän folkbildning.

Andra läsvärda blogginlägg på samma tema

Medvetenskap - Frukta ej Christer

Utsikt från höjden - Studien säger INTE att frukt gör dig fet

Referens

1: Stanhope et al. Consuming fructose-sweetened, not glucose-sweetened, beverages increases visceral adiposity and lipids and decreases insulin sensitivity in overweight/obese humans. J Clin Invest. 2009;119(5):1322-34.

Sötningsmedel – fettbildande eller inte?

Text: Anki Sundin, NGruppen

Många är oroliga för sötningsmedlens hälsoeffekter. Inte minst undrar människor om man kan bli fet av sötningsmedel. En del har även hört att man frisätter insulin om man dricker lightläsk. Så hur ligger det till med den saken?

Jag hade förmånen att få hålla en öppen föreläsning i ämnet sötningsmedel förra veckan på Naturhistoriska riksmuseet. Lägligt nog presenterade Livsmedelsverket just idag sin artikel ”Blir man fet av sötningsmedel?”, som är en kort sammanfattning av en del av den forskning som finns på området.

Det är roligt att vi i stora stycken återger samma budskap:

• att vi ska vara återhållsamma med sötsmakande livsmedel för att inte vänja oss vid att allt ska smaka sött
• att barn (och andra riskgrupper, min anm.) bör vara återhållsamma med sötningsmedel och istället begränsa sitt intag av läsk, godis och liknande utrymmesmat
• att frågan kring sötningsmedel och hälsoeffekterna av dessa inte till fullo är utredda.

Påverkar sötningsmedel aptiten?

Det man dock med rätta kan invända mot när det gäller den generalisering kring sötningsmedel och eventuell effekt på aptitreglering som återges i SLVs ovan nämnda artikel, är att undersökningarna som har gjorts hittills dels är få, dels återger en högst brusande statistik. De individuella skillnaderna är således mycket stora, med människor som faktiskt upplever effekter på aptiten, men vars statistiska värde är alltför litet för att kunna påverka hela försöksgruppens utslag. (Bilden lånad från www.funnytummy.com)

Det som också hävdas i Livsmedelsverkets artikel är att människor oftast äter mat i samband med att de dricker (light-)läsk, och att detta på så vis skulle överskugga sötningsmedlens eventuella effekter på aptiten. Om vi utgår från att mat överskuggar en sådan potentiell effekt, kvarstår ändå frågan om det verkligen är framför allt i samband med mat som människor konsumerar läsk. Okynnesdrickande av läsk förekommer, så vitt jag vet, inte sällan i situationer där man inte nödvändigtvis äter mat samtidigt.

Sötningsmedel inte fettbildande i sig

Dock finns inget stöd för att hävda att själva sötningsmedlen i sig skulle vara fettbildande. Snarare handlar det i sådana fall om effekter på aptiten, som leder till ett högre spontanintag av energi.

Inte heller insöndrar kroppen insulin som svar på (icke-energigivande) sötningsmedel, vilket annars skulle kunna tänkas leda till en sämre fettförbränning. Den extremt lilla frisättningen (CPIR) som har observerats äga rum i samband med att försökspersoner har fått äta sötningsmedelssötad mat, är sannolikt just för liten för att påverka fettförbränningen.

Kort sagt...

Sötningsmedel kan alltså indirekt vara fettbildande via aptitregleringsmekanismer. Sötningsmedel behövs inte i människans kost. Vi klarar oss helt utan, och bör generellt sett, i så stor utsträckning som möjligt, välja livsmedel som inte smakar sött, vare sig de är sötade med socker eller andra sötningsmedel.

Ketonkroppar – missförstådda välgörare? Del 2 av 2

Text: Johan Hurtigh, NGruppen

Detta är den andra och avslutande delen om ketoner, där Johan Hurtigh går igenom kopplingen mellan ketogen kost/diet och viktminskning och även tar upp ketonernas potential vid behandling av sjukdomar såsom diabetes, cancer och Alzheimers. I den första delen förklarar han vad ketoner och ketonkroppar är och vilken effekt de har på kroppen.

Del 1

Ketoner – rena kurmedicinen?

Den ketogena dieten som den också kallas fick sitt namn på 1920-talet. Man hade sedan länge upptäckt att folk med spastiska anfall, såsom epilepsi, blev betydligt bättre vid fasta. Den ketogena dieten föddes därför i ett försök att efterlikna kroppens interna miljö vid just fasta. Riktlinjerna är en tämligen energisnål diet med förhållandena 4 gram fett för varje 1 gram kolhydrater och protein (5).

Även om dieten till viss del föll i glömska under århundradet, i takt med utvecklingen av olika epilepsimediciner, fick den under 1990-talet en pånyttfödelse sedan det fastställts att dieten var effektiv även på vissa typer av anfall mot vilka dagens mediciner var verkningslösa. 2008 publicerades den första randomiserade studien vilken visade att 4 av 5 barn med epileptiska anfall blev besvärsfria på en ketogen diet (6). Det finns idag en rad olika teorier om ketoners positiva effekt på epilepsi men än så länge råder ingen konsensus om hur detta går till.

Cancer

Vissa cancertyper har störningar i sina mitokondrier vilket gör att de är beroende av glukos för sin överlevnad (glukos bryts först delvis ner utanför mitokondrien). Det finns därför belägg för att en ketogen diet kan hämma tillväxten av och potentiellt behandla diverse cancerformer (7).

Alzheimers

Långt innan personer med anlag för alzheimers utvecklar några som helst symptom har man sett en nedsatt förmåga att utnyttja glukos i de områden i hjärnan som vanligen drabbas av Alzheimer och så kallade senila plack. Att därför istället förse hjärnan med ketonkroppar förefaller därför vara en lockande metod att undersöka vid Alzheimer och kanske också andra demenssjukdomar. Det finns vissa positiva utfall på kognitiv funktion på både människor och djurmodeller för Alzheimer’s. (1)

För viktminskning?

Ketos förefaller också ha en aptitdämpande effekt (8) samtidigt som ett minskat behov av glukoneogenes gör att ketos kan verka proteinsparande vid inte minst viktminskning. Det är positivt, eftersom det betyder att ketostillståndet inte resulterar i en så stor nedbrytning av muskelmassa. Det är muskelmassan som är viktig att slå vakt om vid viktminskning, eftersom den till stor del avgör den basala ämnesomsättningen. En stor muskelmassa betyder vanligtvis en relativ hög ämnesomsättning, vilket gör att det innebär en stor fördel att spara på så mycket muskelmassa som möjligt vid viktminskning.

Vitaminer och mineraler

Det finns dock farhågor att en strikt ketogen diet kan medföra risk för näringsbrist. En analys av en optimalt (mot epilepsi) anpassad ketogen diet visade att dagsbehovet täcktes för endast 5 av 24 essentiella mikronutrienter, varför ketogen diet vid behandling av epilepsi alltid kompletteras med vitamin- och mineraltillskott (5).

Ketoners historia och framtid?

Det har också visat sig att ketoner spelar en viktig roll under fosterutvecklingen, då dessa bidrar till produktion av bland annat fetter och proteiner i hjärnan (4). Ketoner har troligen också spelat en viktig roll under evolutionen genom att bidra med näring till vårt nervsystem och hjärna vid tider av matbrist. Kanske är det dags att vi ger ketonerna en andra chans och släpper fram dem i rampljuset?

Referenser:

1. Henderson. Ketone bodies as a therapeutic for Alzheimer’s Disease. Neurotherapeutics: The Journal of the American Society for Experimental NeuroTherapeutics; vol 5, July 2008, pp 470-80

2. Shils et al. Lippinkott&Wilkins. 9^th ed.

3. Nylen, Likhodii, Burnham. The Ketogenic Diet: Proposed Mechanisms of Action. Neurotherapeutics: The Journal of the American Society for Experiamental NeuroTherapeutics; vol. 6; pp 402-05, April 2009.

4. Morris. Cerebral Ketone Body Metabolism. J. Inherit Metab. Dis. Vol 28 (2005); pp 109-21.

5. Zupec-Kania, Spellman. An Overview of the Ketogenic Diet for Pediatric Epilepsy. Nutrition in Clinical Practice; Vol. 23, nr 6; December 2008; pp 589-96.

6. Kosoff. The Ketogenic Diet: It’s About ”Time”. Developmental Medicine & Child Neurology 2009, 51: 252-55.

7. Zhou et al. The calorically restricted ketogenic diet, an effective alternative

therapy for malignant brain cancer. Nutrition and Metabolism 2007; 4:5.

8. Perrot, Clifton, Brouns. Low-carbohydrate diets: nutritional and physiological

Aspects. Obesity Reviews (2006); 7, 49-58.