Te för din hälsa

Text: Emelie Andersen, NGruppen

Både svart och grönt te innehåller antioxidanter. Dessa näringsämnen är bra för både immunsystemet och hjärt-kärlhälsan. I DN kunde vi till och med läsa att te kan hjälpa mot aids (1). Resultaten i den tyska studien de syftade till (2) visade att den aktiva komponent det finns mest av i grönt te (EGCG) hindrar spridning av HIV-1. Detta är bara en av de hälsoaspekter man har kunnat läsa om vad gäller te de senaste åren. I det här inlägget går Emelie Andersen igenom olika tesorter, vilka nyttiga komponenter som finns i te och hur de påverkar hälsan.

Kina och Japan var först
Historiskt sett verkar Kina och Japan vara de länder som först började dricka te, då i medicinskt syfte. Tedrickandet spred sig till Europa under 1600- och 1700-talet tack vare de stora handelsbolagen som seglade land och rike runt. Idag är te i någon form den vanligaste drycken näst efter vatten runt om i världen och ses i många fall som en riktig hälsodryck.

Olika tesorter
Det finns tre huvudtyper av te: svart, halvgrönt (även kallat oolong) och grönt te som alla kommer från samma buske, Camellia sinensis. Denna busk, som egentligen är ett träd, trivs bäst på hög höjd där det är varmt och fuktigt.

Det som vi kallar rött te kommer däremot inte från denna planta utan kommer från en buske som heter Rooibos, och som odlas i Sydafrika (3).

Te är, precis som choklad (läs mer om choklad här), rikt på antioxidanter som tillhör gruppen polyfenoler, som i sin tur sorterar under flavanoler. Dessa flavanoler kallas catechin, epicatechin (EC), epigallocatechin (EGC), epicatechingallat (ECG) och epigallocatechingallat (EGCG). Även om halten av dessa polyfenoler är i stort sett densamma i grönt som i svart, medför att andelen individuella komponenter av dem ändras.

I svart te vill man att polyfenolerna ska oxidera för att den karaktäristiska smaken ska utvecklas. I grönt te vill man inte vill att detta ska ske. Halten catechiner i svart te är cirka 30 % av det som återfinns i grönt te. Grönt te anses mer hälsofrämjande än svart te på grund av den högre halten EGCG – det är denna flavanol som verkar vara den med starkast antioxidativ kapacitet (3).

Te och hälsoaspekter
Många epidemiologiska studier visar ett omvänt samband mellan intag av svart eller grönt te och hjärtkärlsjukdom, troligtvis på grund av den höga halten polyfenoler. Det betyder att te verkar skydda mot hjärtkärlsjukdomar. Dock finns det även studier som inte tyder på några hälsoeffekter av att dricka te (3).

Ett problem inom detta område är att många artiklar inte nämner vilket sorts te deltagarna druckit och om de varit fastande eller inte. Te i kombination med annan mat kan påverka upptag och biotillgängligheten av flavanolerna. Detta kan bland annat ses i en studie från Nederländerna (3) där EGCG-koncentrationen i plasma var signifikant högre bland de deltagare som fått catechin-tillskott i fastande tillstånd jämfört med deltagare som tillsammans med en lätt frukost hade fått samma tillskott.
Oftast dricker vi te i samband med måltid eller mellan två måltider, inte i fastande tillstånd. Det betyder att catechinerna vi får i oss med te kanske inte kommer oss till gagn i lika stor utsträckning om vi äter något till, än om vi dricker teet på fastande mage.

Obesitas (fetma) och te/catechin-konsumtion är en annan faktor som i kliniska djurstudier visats ha positiv effekt. Det behövs dock fler undersökningar på människor innan man kan dra några säkra slutsatser.

Kvalitet och ekologiska aspekter
Tebladen är väldigt känsliga mot ljus och föroreningar. Detta innebär att även inom samma sorts te kan det finnas variationer i andelen flavanoler beroende på när, var och hur bladen odlats, skördats och processats (4). Möjligen innebär detta också att kravmärkt te kan ha ett högre innehåll av flavanoler än icke-kravmärkt te på grund av odlingsteknik utan bekämpningsmedel. Jag har dock inte hittat några undersökningar på detta ännu, men det vore mycket intressant att veta om så är fallet.

Sammanfattning
Resultaten i många studier tyder på att te kan skydda mot hjärtkärlsjukdom. Nu har det också visats att antioxidanter av typen flavanoler, som det finns mycket av i te, kan hindra spridning av HIV-1.

Som i många andra fall när det gäller kost är det oerhört svårt att studera ett enskilt livsmedel eller komponent. Många faktorer kan påverka upptag och biotillgänglighet. Även om grönt te har en högre halt av den starka antioxidanten EGCG än svart te, finns den alltså även i svart te. Det borde man ta hänsyn till när man gör studier i västvärlden där konsumtionen av svart te över lag är större än av grönt.


Referenser:
1: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/te-kan-hjalpa-mot-aids-1.870266
2: Hauber I, Hohenberg H, Holstermann B, Hunstein W and Hauber J. The main green tea polyphenol epigallocatechin-3-gallate counteracts semen-mediated enhancement of HIV infection. Proc Natl Acad Sci USA. 2009;106:9033-8.
3: Stangl V, Lorenz M and Stangl K. The role of tea flavonoids in cardiovascular health. Mol. Nutr. Food Res. 2006:50;218-28.
4: Beecher GR. Overview of dietary flavonoids: nomenclature, occurrence and intake. J Nutr. 2003;10:3248-54.