Ghrelin, leptin och fettsyror

Text: Anki Sundin, NGruppen

Ghrelin och leptin är två viktiga signalsubstanser som är involverade i hungers- och mättnadssignaler. Att påverka nivåerna av ghrelin och leptin är därför en lockande tanke som har lett till många olika vetenskapliga undersökningar med fokus på viktminskning, övervikt och fetma. Man har bland annat undersökt sammansättningen av mättade och omättade fettsyror i kosten för att se om detta kan påverka systemen. Dock handlar det, som vi ska se, om mycket komplexa system där ett till synes enkelt resonemang i teorin inte alls behöver överensstämma med resultaten i praktiken.

Ghrelin och leptin reglerar aptiten
Ghrelin och leptin är så kallade signalsubstanser som vår kropp producerar som svar på olika tillstånd. Under fasta stiger nivåerna av ghrelin, vilket sannolikt bidrar till hungerskänslor. I samband med måltid stiger istället nivåerna av leptin, och bidrar sannolikt till mättnadskänslor.

Är en sorts fettsyror bättre än en annan för aptitreglering?
Eftersom regleringen av ghrelin och leptin i teorin skulle kunna påverka vår aptit, är det en lockande tanke att detta skulle kunna vara en elegant lösning på överviktsproblematiken.* Bland annat har man frågat sig om olika sorters fettsyror kan påverka dessa signalsubstanser på olika sätt. Det har visat sig vara en svår nöt att knäcka med mycket spretande resultat från en undersökning till en annan.

Fleromättade fettsyror påverkar. Ibland.
Vi vet att ett begränsat intag av energi och därmed minskad kroppsvikt kan påverka nivåerna av ghrelin och leptin i kroppen. Huruvida olika fettsyrasammansättning i kosten ytterligare kan förstärka denna påverkan är alltså i dagsläget föremål för forskning.

En undersökning (1) där överviktiga men annars friska vuxna människor fick ett tillskott av omega 3-fettsyror i form av fiskolja visade att vare sig leptin- eller ghrelinnivåerna påverkades av det ökade intaget av omega 3-fettsyror. Mängden de fick i tillskotten motsvarade 3,6 procent av det totala energiintaget, vilket är ganska mycket. De svenska näringsrekommendationerna (2) för just omega 3-fettsyror är minst 0,5 procent av energiintaget, vilket översatt till lax betyder ungefär 50 gram per dag för medelsvensken. 3,6 procent ligger alltså betydligt högre, men inte ens med detta höga intag kunde man i denna studie således se någon skillnad för leptin eller ghrelin.

En annan undersökning (3) kunde å andra sidan detektera en påverkan av olika fettsyror. Här sjönk leptinnivåerna hos de överviktiga männen, medan de överviktiga kvinnorna snarare fick ökade ghrelinnivåer av ett ökat intag av lax respektive ett tillskott av EPA och DHA, som är de omega 3-fettsyror som vi vill åt i den feta fisken. Det finns förvisso många redan kända positiva effekter av att äta fet fisk och/eller ta ett tillskott av omega 3-fettsyror, bland annat en förbättrad insulinkänslighet, men när det gäller just ghrelin och leptin är frågan fortfarande öppen kring huruvida kostens innehåll av olika fettsyror spelar någon roll.


Hos anorektiska kvinnor (4) som var på väg upp i vikt blev det till exempel ingen skillnad i leptinnivåerna som kunde hänföras till olika fettsyrasammansättningar i viktökningskosten.

För tidigt för kostråd
Man ska komma ihåg att våra kroppar inte svarar likadant på olika kostbehandlingar. Anorektiker måste inte nödvändigtvis få samma effekter på de olika signalsystemen som en överviktig person vid en given kostbehandling. Att män och kvinnor svarar olika på olika fettsyror har vi också börjat ana. Möjligen inverkar också folkslag och andra mycket svårkontrollerade parametrar. Allt eftersom ackumuleras dock vår kunskap om dessa komplexa system och så småningom kanske vi också kommer att kunna översätta denna kunskap i solida kostråd. I dagsläget är det dock för tidigt för det.

*Det ska tilläggas att övervikt och fetma troligtvis inte bara beror på en stor aptit, utan att mat också frisätter andra signalsubstanser som gör att vi mår bra. En del överviktiga och obesa människor kan av det skälet liknas vid matmissbrukare och äter för att få en ”quick fix”. Att bara modulera ghrelin- och leptinnivåer hos överviktiga människor är troligtvis inte hela svaret på överviktsproblematiken i allmänhet.

Referenser:

1: Kratz M, Callahan HS, Yang PY, Matthys CC, Weigle DS. Dietary n-3-polyunsaturated fatty acids and energy balance in overweight or moderately obese men and women: a randomized controlled trial. Nutr Metab (Lond). 2009; 6: 24. Tillgänglig från http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?tool=pubmed&pubmedid=19480700

2: Svenska näringsrekommendationer 2005. Tillgänglig från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat--Naring2/Naringsrekommendationer/Rekommendationer-om-intaget-av-fett-kolhydrater-och-protein/

3: Ramel A, Parra D, Martinéz JA, Kiely M, Thorsdottir I. Effects of seafood consumption and weight loss on fasting leptin and ghrelin concentrations in overweight and obese European young adults. Eur J Nutr. 2009;48(2):107-14.

4: Mauler B, Dubben S, Pawelzik M, Pawelzik D, Weigle DS, Kratz M. Hypercaloric diets differing in fat composition have similar effects on serum leptin and weight gain in female subjects with anorexia nervosa. Nutr Res. 2009 Jan;29(1):1-7.