Text: Anki Sundin, NGruppen
I Dagens Medicin har debatten om mättat fett pågått så länge att en läsare, enligt Livsmedelsverket, frågar om inte intresset för debatt om fett nu ändå är mättat. En fyndigt formulerad fråga. Dock har vi inte sett slutet på denna debatt på länge, eftersom forskningen alltjämt pågår och ger oss mer och mer kunskap för varje studie som kommer.
Livsmedelsverket avslutar dock sitt replikskifte för denna gång med att svara på Uffe Ravnskogs frågor här.
Han undrar bland annat om "resten av kostråden är lika dåligt underbyggda" och om "ingen av verkets experter det minsta oroad över att den stadiga ökningen i västvärlden av övervikt och typ 2-diabetes sker parallellt med den ökande konsumtionen av kolhydrater och den minskande konsumtionen av mättat fett".
Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson ger i denna avslutande replik sakliga svar oaktat frågeställarens aningen polemiska ton. Här framgår det klart och tydligt att Livsmedelsverket visst är medvetna om den ohälsosamma effekten av ett stort intag av snabba kolhydrater: "...konsumtionen av läsk, godis och glass har ökat kraftigt under de senaste decennierna", vilket är en "mycket viktig orsak till överviktsutvecklingen", skriver Livsmedelsverket i ett av sina svar.
Jag har skrivit det förut, och det tål att upprepas: debatten om mättat fett och snabba kolhydrater blir ibland obehagligt polemisk, även på en nivå där man brukar kunna förvänta sig sakliga resonemang framför utåtagerande anklagelser och retoriska frågor. Det senare förhållningssättet ger möjligen snabba poäng bland allmänheten, men bringar samtidigt ytterligare förvirring.
Livsmedelsverket må ha avslutat replikskiftet för denna gång genom att ge nämnda doktor svar på sina frågor, men ämnet är långt ifrån klargjort. Vi lär få höra mycket mer kring mättat fett, snabba kolhydrater och folkhälsa under lång tid framöver.
Tidigare inlägg om mättat fett:
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag personligen tycker att siffrorna på SLV's hemsida som ges i E% är lite höga och passar mer in på personer som idrottar nästan varje dag, då valen av kolhydratkällor över lag tenderar att komma från allt för snabba källor. Det är då även så att vi som nation har "försoffat" oss till sådan grad att vi kanske behöver halvera detta värde. För personer som idrottar eller tränar aktivt(vilket jag tycker alla borde göra) så ser jag då rakt inga hälsofaror med dessa värden.
SvaraRaderaDetta är väl lite av min drömbild av hur det borde vara, och inte hur det är, det är jag fullt medveten om.
Jag tycker ändå att det är fullt möjligt att leva hälsosamt på de E% som anges, det handlar för mig mer om valet av källor för dessa E%. Läskedrycker och annat säljs fortfarande i allt för stora mängder, och spenat, broccoli och vitkål i allt för låga kvantiteter. :)
Det enda fett jag är rädd för är transfetter för övrigt. ;)
Lars - ja, valet av kolhydrater är betydelsefullt i allra högsta grad. SLV uppmanar till ett maximalt intag om 10 E% av "renframställda sockerarter", dvs framför allt sackaros och fruktos.
SvaraRaderaNäringsfysiogiskt behöver vi i normala fall inte ens renframställda sockerarter i kosten, utan gränsvärdet är satt med hänsyn till vardagssituationen för många människor.
Så hur ska vi för folkhälsans skull få människor att äta mera broccoli och dricka mindre läsk? :) Kommer du på svaret på det, väntar troligtvis en riklig belöning.
Med vänliga hälsningar
Anki
Hehe, ja det är nog en svår nöt att knäcka.
SvaraRaderaJag tror att en del av lösningen är att utöka hemkunskap/näringslära i skola, istället som idag dra ner på den till förmån till annat. Jag har sagt det förr, om maten inte får oss att överleva så kommer inte geografiska kunskaper att lyckas heller. Sedan hjälper det väl inte att skolfiken koncentrerar sig på ett sockerbaserat utbud heller.
Samma sak gäller ju idrotten, när jag gick i grundskolan/gymnasiet så hade vi idrott flera gånger i veckan, nu får de vara glad om de har någon alls. Nu vet jag ju inte om detta gäller ett flertal skolor heller. Jag kommer från ett väldigt idrottsinriktat litet samhälle med några olympier bland invånarna, så det kanske var mer utbrett med idrott hemmavid. När det finns förebilder som Örjan Sandler och andra så blir det kanske lätt att motivera sig.
Intressant att du nämner just hemkunskap och livsmedelsutbud i skolkafeterior. Jag ansvarade för ett projekt inom Haninge kommun för några år sedan med syfte att förbättra utbudet i kafeteriorna. En av skolorna i kommunen tog täten och visade de andra bland annat att det går att byta ut chokladbollar mot smoothies och liknande. Det är ett litet men viktigt steg i rätt riktning. Och hur underligt det än må låta, är det komplicerat på olika nivåer att implementera en så till synes enkel förändring - alla från personalen på det lilla dagiset till inköpsansvarig i kommunen behöver vara motiverade att dra åt samma håll för att det ska hända något i praktiken.
SvaraRaderaOch jag håller med dig om att fysisk aktivitet måste få större utrymme i skolan, inte mindre. Skolidrotten är den enda motionen som många barn och ungdomar får idag.
En klok kollega till mig spetsade till det hela och sa vid ett tillfälle att vi skulle lösa problemet med övervikt och fetma i samhället om vi byggde fler lekplatser. Jag är benägen att hålla med henne - om barn från början får lära sig att röra på sig, vare sig det handlar om lek eller organiserad idrott, är nog mycket vunnet. Sedan behöver kloka föräldrar och klok förskole- och skolpersonal tillsammans göra slag i saken och hjälpas åt på alla fronter för att öka barnens förutsättningar att skaffa sig en hälsosam livsstil. De vanor vi anlägger i barn- och tonåren har vi ofta med oss in i vuxen ålder också.
Det som borde vara det mest naturliga i världen blir plötsligt väldigt svårt och komplicerat, ofta med mycket känslor, tyckanden och gamla föreställningar som många gånger står i vägen för utveckling. "Barn behöver lite socker" är en sådan föreställning som faktiskt lever kvar hos somliga.