Bantningspiller

Text: Anki Sundin, NGruppen

Rekordmånad för bantarpiller. Det är Aftonbladets rubrik på en skrämmande beskrivning av det som är verkligheten för många människor - hänfallandet till piller, pulver och andra preparat för att gå ned i vikt. Man beskriver en oro bland professionen kring ätstörningar och missbruk av bantningspreparat, och frågan är om fler bantningspreparat kommer att hjälpa människor med övervikt. Och om det bara är överviktiga som kommer att använda dem.

Oro för hälsokonsekvenser
Det finns all anledning att vara orolig för hälsokonsekvenser av alla sorters bantningspreparat (som fungerar). Bantningspreparat som säljs okontrollerat på nätet utgör sannolikt en större fara för människors hälsa, eftersom dessa kan innehålla förbjudna substanser såsom efedrin. Dock kan vi aldrig skydda alla mot egna och mindre hälsosamma val som de faktiskt har rätt att göra. En anorektiker eller bulimiker kan precis som vem som helst i övrigt inhandla det här preparatet, även om det säljs uteslutande på apoteket, och har på så vis ytterligare ett sätt att underhålla sin sjukdom på.

Smart marknadsföring
I det här fallet säljs preparatet endast på apoteken. Med följer en bipacksedel med anvisningar om pillren i fråga, och på Apotekets hemsida håller man en nedtonad profil i sin beskrivning där man också betonar vikten av att följa ett visst kostupplägg i samband med att man använder preparatet. Företaget som tillhandahåller den här produkten har däremed gjort ett smart marknadsföringsval, eftersom apotek har ett högt förtroendekapital hos människor i allmänhet.

Liknar viktminskningsläkemedlet Xenecal
Preparatet i fråga innehåller samma verksamma substans som läkemedlet Xenecal. Det är en så kallad lipashämmare, ett enzym som förhindrar normal nedbrytning och därmed upptag av fett från tarmen. Effekten blir att en del av fettet man äter följer med avföringen ut. På så vis minskar kroppens tillgång på energi, och det betyder viktnedgång enligt våra mest grundläggande fysiklagar.

Dags för amylashämmare?
Idén med lipashämmare (som hindrar fettupptaget) torde för övrigt reta gallfeber på de LCHF-anhängare, som menar att det är kolhydraternas fel att människor går upp i vikt. Snabba kolhydrater i form av raffinerade sockerarter såsom glukos, fruktos och stärkelse är mycket riktigt en betydelsefull faktor i den viktutveckling som vi har sett på samhällsnivå de senaste decennierna, även om den mest extrema formen av LCHF i form av Atkinsdieten och andra ketogena kostupplägg inte nödvändigtvis är det enda svaret.

Så när blir det dags för amylashämmare, det vill säga substanser som hämmar nedbrytningen och upptaget av kolhydrater? (Det finns nämligen lektiner som fungerar på det sättet).

Vore inte det i så fall också en bra idé, ur ett viktminskningsperspektiv?
Eller är det att föredra att människor istället äter bra mat och motionerar från början, innan övervikten är ett faktum?
Och vad kommer ytterligare ett bantningspreparat få för konsekvenser på individnivå?

Relaterade inlägg:
Fruktos gör dig fet - inte frukt