Visar inlägg med etikett Ultrasport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ultrasport. Visa alla inlägg

onsdag 20 maj 2009

Näringsmässiga utmaningar för extrema uthållighetsidrottare (del 2/2)

Text: Emelie Andersen, NGruppen


I sitt förra inlägg beskrev Emelie Andersen, nutritionist och själv ultralöpare, fenomenet ultrasport och gav en inblick i energiproblematiken i samband med tävling. I detta inlägg tar hon upp kolhydrater och fett samt återhämtning ur ett ultrasportperspektiv.


Kolhydrater bäst under långa lopp?

Kolhydrater anses av många som den bästa och viktigaste källan till energi när det gäller långdistanstävlingar. Risken att drabbas av hypoglykemi ökar ju mindre kolhydrater den tävlande får i sig. Enligt en review som gjorts inom området rekommenderas idrottare inta kolhydrater med högt GI med en koncentration av 7,5-12% (4).


Detta verkar fungera för de flesta i början av lopp då det ofta går åt mängder med sportdryck, energigeler, bars och diverse sötsaker såsom godis och choklad. Men med tiden ändras ofta smakpreferenserna och många tröttnar på den söta och ”klibbiga” sportdrycken och godiset.


"Skräpmat" bra vid ultrasport

Mat med mycket fett och salt brukar falla många i smaken när man tröttnat på söta drycker och liknande. Diverse ”skräpmat” är därför inte ovanligt att löpare äter under långa lopp. (Bilden lånad från www.alltombarn.se)

Flera studier har faktiskt visat att ett högt fettintag ökar uthålligheten under träning/tävling jämfört med en lågfettkost (5). Högfettkosten i detta fall innebar dock inte att de uteslöt kolhydraterna – kosten innehöll således både mycket kolhydrater och mycket fett.


Energi viktigare än "bra" näring

Då det för många är svårt att få i sig något över huvudtaget tror jag att man inte ska tänka för mycket på vilka näringsämnen som är de viktigaste att få i sig utan helt enkelt äta det man är sugen på. Under varma förhållanden är det dock viktigt att tänka på att få i sig tillräckligt med salt då risken för hyponatremi (för låg natriumkoncentration i blodet) är hög.

Hyponatremi kan i allra värsta fall leda till hjärnödem och död.


Det rekommenderade natriumintaget för ultralöpare är 1-2 gram natrium per timme (0,5 gram natrium motsvarar drygt 1 gram natriumklorid (koksalt)). I en studie som gjorts inom området fick deltagarna bara i sig 0.5 gram natrium per timme vilket alltså skulle öka risken för hyponatremi (3).


Återhämtning

Att utsätta kroppen för fysiska påfrestningar timme ut och timme in, ibland i flera dygn, kräver en rejäl återhämtning. Även om benen kan vara mer stela efter ett maratonlopp så behöver kroppen vila från hård ansträngning ett tag. Hur länge är dock väldigt individuellt.


När det gäller energi– och näringstillförsel brukar man ofta prata om kolhydrater och protein men även fett direkt efter träning (läs gärna Anki Sundins inlägg om Train low, compete high). Det är inte ovanligt med kollapser med påföljande behov av dropp under och efter ett långt lopp, speciellt bland dem som ligger i täten. Att ha en supporter med sig som kan hjälpa till med mat och dryck så fort som möjligt efter avslutat lopp är en stor hjälp för att påbörja effektiv återhämtning så fort som möjligt.


Sammanfattning

Ultralöpning och andra former av extrema uthållighetsidrotter kräver ett stort intag av energi vilket i många fall kan vara svårt att tillgodose. Illamående och magproblem kan ställa till stora problem som man inte har råd med i tuffa situationer. Även om forskningen i många fall visar på kolhydraternas viktiga roll i detta sammanhang tycker jag att man till syvende och sist måste känna efter själv och pröva sig fram till vad man själv går bäst på.


En kombination av livsmedel är i vilket fall som helst för de allra flesta att föredra då smakpreferenserna hela tiden ändras - det viktigaste är ju trots allt att få i sig energi.


Återhämtning kan vara svårt att tänka på det första man gör när man går i mål, men mat och dusch så fort som möjligt är bra riktlinjer för en effektiv återhämtning.


Relaterade inlägg:

Återhämtning – mer än bara vatten och vila

Den perfekta sportdrycken


måndag 18 maj 2009

Näringsmässiga utmaningar för extrema uthållighetsidrottare (del 1/2)

Text: Emelie Andersen, NGruppen

En sport som är på framfart i Sverige är ultralöpning vilket framför allt visar sig i ökat antal lopp och deltagare. Forskningen inom ultraidrottsnutrition har just tagit sin början och många frågetecken kvarstår. Vilken roll spelar kolhydrater? Hur mycket fett behövs? Och hur underhåller man energiomsättningen under ett lopp som varar ett helt dygn i sträck? Här presenterar Emelie Andersen ultralöpning ur ett näringsmässigt perspektiv och skriver även av egen erfarenhet. Hon har just genomfört ett VM-lopp på 24 timmar och placerade sig på 15:e plats av totalt 80 kvinnor.


I detta första inlägg behandlar hon ultralöpning som fenomen samt energiproblematiken. I nästa tar hon upp kolhydrater och fett, samt återhämtning, i samband med ultralöpning.


Ultrasporter vi känner igen
Multisport och triathlon är två former av ultrasporter som är mer välkända än ultralöpning i dagsläget, men icke desto mindre slitsamma. Sporterna kräver sin kvinna eller man. Ironman med sina 3,80 km simning, 180 km cykling och 42,195 km löpning är en av de mest imponerande idrottsliga utmaningarna.


Och från att ha varit en sport som främst tillhört de gamla ”rävarna” som sprungit sen begynnelsen, är det nu fler och fler som börjar intressera sig för just ultralöpning, en extrem form av löpning. Träningsförberedelserna är ofta långa och hårda och det är mycket som ska planeras och tänkas på under själva tävlingen. Inte minst kosten innebär en stor utmaning.


Ultralöpning i korthet

Enkelt förklarat är ultralöpning lopp som är längre än ett vanligt maraton (42,195 km), där de vanligaste distanserna är 50 km, 100 km och 100 miles (160,93 km). Det finns även tidslopp som löps på någon form av varvbana. De vanligaste tidsloppen varar 6, 12, 24 och 48 timmar (1).


Vad händer?

Extremt långa tävlingar är inte bara en påfrestning rent fysiskt utan ökar i allra högsta grad även den psykiska stressen. Lopp som pågår flera timmar till över ett dygn gör att man får brottas med många hjärnspöken.


Sömnbristen gör sig i många fall påmind. Stela ben, blåsor och skavsår är något som i stort sett alla ultraidrottare fått tampas med. Nervsystemet är en annan del som berörs i allra högsta grad, liksom kroppstemperaturen. Muskelglykogenet kan gå ner i botten vid otillräckligt energiintag och det är inte ovanligt med hypoglykemi (låg blodsockerhalt) under långa lopp.


Illamående, yrsel och gastrointestinala besvär (magproblem) är vanligt förekommande. Studier tyder på att långa lopp ger upphov till mer magproblem än kortare lopp. Hur mycket man tränar verkar också vara förknippat med magproblem och yrsel; ju flera mil i veckan man tränar desto mindre problem under loppet.


Vätskebrist har setts vara orsaken till gastrointestinala besvär i en del studier men inte i andra (2). Det är heller inte ovanligt att deltagare drabbas av hypotermi (nedkylning) eller hypertermi (överhettning) under kyligare eller väldigt varma förhållanden.


För att göra resan så behaglig som möjligt är energi- och vätskeintaget oerhört viktigt under dessa tävlingar. Men det är lättare sagt än gjort. Det är många kalorier som måste intas. I en studie som gjordes under ett 160 km-lopp såg man att deltagarna förbrukade cirka 13 500 kcal medan intaget enbart låg på cirka 6 000 kcal (3). (Detta kan jämföras med Tour de France-cyklisternas faktiska energiförbrukning om i högsta fall runt 6000 kcal, även om intaget ofta ligger lägre än så.) Löpning anses därför vara den uthållighetssport som utmanar energibalansen allra mest. Alla vet vi ju hur obehagligt det är att springa med mat i magen jämfört med att till exempel cykla.


Fortsättning följer.


Referenser:

  1. www.ultradistans.se
  2. Glace B, Murphy C, McHugh M. Food and fluid intake and disturbances in gastrointestinal and mental function during an ultramarathon. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2002;12:414-27
  3. Noakes T. Lore of Running. 4th edition. Oxford University Press: Southern Africa; 2001.
  4. Peters, EM. Nutritional aspects in ultra-endurance exercise. Curr Opin Clin Nutr Metab Care. 2003;6:427-34.
  5. Pendergast DR, Leddy JJ, Venkatraman JT. A perspective on fat intake in athletes. J Am Coll Nutr. 2000;19:345-50.