Text: Anki Sundin, NGruppenHuruvida soja är hälsosamt eller inte råder det tydligen många uppfattningar om. Är soja giftigt? Påverkar fytoöstrogenerna oss negativt? Och kan man verkligen få autoimmuna sjukdomar av soja? (Bilden lånad från visansgoda.blogg.se)
Upptakten till denna bloggartikel är att jag i senaste numret av Blossom Magazine, nr 6 juni 2011, debatterar soja med Frank Nilsson. Vi har tydligen diametralt olika uppfattningar om soja. Mina baserar jag på vetenskapliga, publicerade studier. Frank hänvisar även till populärvetenskapliga böcker och hemsidor, vilket jag menar inte kan betraktas som lika vederhäftigt. Jag ser fram emot att få svar från Frank Nilsson, så att vi kan fortsätta debatten, gärna här på bloggen.
Några av nedanstående påståenden är alltså redan publicerade i Blossom Magazine och här utvecklar jag mina svar ännu mer än tidningsutrymmet just där och då kunde tillåta:
Påstående: Sojan innehåller växtgifter som ska skydda växten mot bland annan skadeinsekter och svampar. Exempelvis finns där fytinsyra, som hämmar upptaget av viktiga mineraler.
Mitt svar: Det stämmer att soja innehåller fytinsyra. Men det är inte bara soja som innehåller fytinsyra - det gör nästan alla växter. Detta ämne har en förmåga att binda mineraler såsom kalcium, järn, magnesium och zink till sig och på så sätt hämma upptaget av dem. Denna egenskap minskar dock genom diverse behandlingar som vi tillämpar på växtbaserade livsmedel: blötläggning, groddning och brödbakning är exempel på behandlingar som minskar fytinsyrans förmåga att binda upp mineraler. (Ur: Livsmedelsvetenskap, 2007). Det betyder att tillagad mat som innehåller fytinsyra har en begränsad effekt på vårt upptag av mineraler. Det finns, mig veterligen, inget fall av mineralbrist som beror på konsumtion av en kost där soja ingår. Dessutom ska vi komma ihåg att källor till fytinsyra samtidigt är källor till en stor mängd mineraler, och nettoupptaget av mineraler är sannolikt fortfarande positivt, trots innehållet av fytinsyra.
Påstående: Lektiner kan passera genom tarmväggen och orsaka en läckande tarm där proteinrester kan passera och orsaka allergier och autoimmuna sjukdomar. Det enklaste sättat att undvika dessa växtgifter är att inte äta dem!
Mitt svar: Vete, majs, tomater, jordnötter, kidneybönor, ärter, bananer, linser, svamp, ris och potatis är exempel på andra livsmedel förutom soja som innehåller lektiner i varierande mängder. Inte heller lektiner är alltså sojan förbehållen, utan förekommer lite varstans i vår kost. Att lektinerna i dessa livsmedel i sig skulle orsaka läckande tarm (så kallad intestinal hyperpermeabilitet) ifrågaställer jag dock starkt. När jag använder sökorden ”intestinal hypermermeability lectin” och ”leaky gut lectin” på PubMed*, får jag nämligen inte upp några studier alls som matchar. Att fenomenet läckande tarm existerar är naturligtvis sant, och ett sådant tillstånd är sannolikt kopplat till tarmsjukdomar såsom Crohns, men kanske även till allergi typ 3, som är IgG-medierad. Om vi ska undvika lektiner i allmänhet så får vi göra radikala ingrepp i en i övrigt näringsrik kost. Frågan är dock fortfarande vad vi skulle tjäna på det. Att lektininnehållande livsmedel i sig skulle kunna orsaka de allvarliga sjukdomar som påstås ovan finns det, så vitt jag kan bedöma utifrån den vetenskapliga litteraturen, inget stöd för.Påstående: Soja som proteinkälla är undermålig jämfört med animaliskt protein, eftersom viktiga aminosyror som metionin och cystein saknas.
Mitt svar: Soja innehåller visst både metionin och cystein. Behovet av metionin och cystein är 13 mg/kg och dag för vuxna, enligt Shils et al, Nutritition i Health and Disease, 9th ed.
Det betyder att en vuxen person som väger 75 kg skulle behöva 975 mg per dag.
Den mängden finns i endera
- 415 g sojabönor
- 813 g bondbönor
- 547 g röda bönor
- 2 ägg á 70 gram
- 113 gram kyckling (dvs en halv stor kycklingfilé)
Påstående: Soja innehåller dessutom fytoöstrogener, hormoner som liknar kvinnans eget könshormon östrogen. Ibland ser man diskussioner om huruvida fytoöstrogenerna orsakar bröstcancer eller inte. Man brukar påstå att folk i Asien äter mycket soja utan förhöjd cancerutveckling, men påståendet är en myt. I Asien används soja mest som en krydda. Så anger t.ex. en förkämpe för soja, Mark Messina, att japanerna äter i snitt 8,6 gram per dag.
Mitt svar: Det finns hundratals studier på kopplingen mellan cancer och sojaintag. Följande slutsats kommer från Sang-Ah Lee et al, 2009:
”In summary, in a large prospective cohort study conducted among Chinese women, we found that high soy food intake was inversely associated with premenopausal breast cancer risk. These results are consistent with the cancer-inhibitory effects of soy isoflavones, which suggests that an increase in soy food intake can reduce the risk of breast cancer.”Alltså: ett högt intag av sojabaserade livsmedel var kopplat till en lägre risk för bröstcancer. Det finns även andra cancerformer undersökta.
Angående mängden soja som konsumeras: I Korea var intaget i genomsnitt 76.4 gram per dag enligt en epidemiologisk studie av Cho et al, 2010. Det lägsta intaget bland stroke-patienter i Kina var 50 gram soja per dag, enligt Liang W et al, 2009
Att intaget skulle vara så lågt som 8.6 gram per dag ställer jag mig därmed tveksam till, och efterfrågar källan även här (dvs mer än att Messina skulle uppge detta.)
Påstående: Men fytoöstrogenerna är ännu lömskare än så. Bland barn som får sojabaserad modersmjölkersättning har man noterat östrogennivåer som motsvarar 3-5 p-piller varje dag! Flickornas pubertet tidigareläggs och pojkarnas senareläggs och hämmas. Flickor kan utveckla bröst och pubesbehåring före åtta års ålder och i en del fall vid tre års ålder! (Lierre Keith : Vegomyten Optimal Förlag s. 206)
Mitt svar: Vilken är originalkällan till detta påstående? Att hänvisa till en populärvetenskaplig bok är ofta tecken på att det inte finns någon substans bakom ett påstående, men jag ska gärna läsa originalkällan och kommentera den om jag får något svar på detta. Tills dess tar jag fullkomligt avstånd från att detta.
Slutsats
Än så länge blir min slutsats kring soja att det är ett näringsrikt livsmedel som kan ingå som en del av blandkost eller vegetarisk kost. Det finns många andra aspekter på soja än de rent näringsfysiologiska. Som bekant odlas soja på regnskogsmark, och GMO-grödor i allmänhet är sannerligen inte problemfria, men dessa aspekter överlåter jag till berörda professioner att diskutera.
Jag välkomnar synpunkter och kommentarer från såväl Frank Nilsson som andra intresserade på området för att få en konstruktiv debatt i detta ämne.
*PubMed är en sökmotor för vetenskapliga studier inom naturvetenskap.
Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Lektiner: gift och bot i vår mat
Läckande tarm och övervikt
Rotationsdieter och allergi typ 3
Relaterade artiklar i annan media
DN: Högljudd opinion står i vägen för GM-grödorna
Referenser:
Cho et al. Effect of dietary soy intake on breast cancer risk according to menopause and hormone receptor status. Eur J Clin Nutr. 2010 Sep;64(9):924-32. Epub 2010 Jun 23.
Jonsson L, Marklinder I, Nydahl M, Nylander A. Livsmedelsvetenskap, Studentlitteratur 2007, s 86-7.
Liang W, Lee AH, Binns CW, Huang R, Hu D, Shao H. Soy consumption reduces risk of ischemic stroke: a case-control study in southern china. Neuroepidemiology. 2009;33(2):111-6. Epub 2009 May 30.
Sang-Ah Lee et al. Adolescent and adult soy food intake and breast cancer risk: results from the Shanghai Women's Health Study. Am J Clin Nutr. 2009 Jun;89(6):1920-6. Epub 2009 Apr 29.
Inlägg
Relaterat till ämnet (om gluten): http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704893604576200393522456636.html och http://www.trackyourplaque.com/blog/2011/04/dont-wet-yourself.html kan vara av intresse.
SvaraRaderaNu har jag inte läst vad du och Frank har skrivit i Blossom, men det här kändes lite faileo faktiskt. Ska man uttrycka sig tvärsäkert om sojans förtjänster som du gör här, då bör man ha rejält på fötterna vetenskapligt, och då har man ett jättejobb framför sig. Det finns andra som har försökt, exvis Mark Hyman http://www.huffingtonpost.com/%20dr-mark-hyman/soy-blessing-or-curse_b_673912.%20html men han har fått mycket kritik för sitt sätt att selektera bland vetenskapen.
SvaraRaderaOm hypotesen är att soja är jättebra så är den hypotesen för länge sedan falsifierad, och då återstår att ge sig på detaljerna. Tyvärr har jag inte tid att skriva den avhandlingen ;), för det är ett jätteområde. Hypotosen är dock tillräckligt falsk för att jag personligen tackar nej till soja, av miljöskäl, etiska skäl och även när det gäller nutritionen.
Soja handlar om en gröda som är kraftigt subventionerad, och redan där blir det fel. Soja är ofta genmanipulerad och besprutas hårt i fattiga länder och arbetarna far illa av det. Den billiga sojan blir sen foder åt våra svenska kor som tydligen inte mår så bra av det, och köttet får en felaktig fettsammansättning. Den billiga sojan används också för att göra billig sojaolja, som innebär negativa hälsokonsekvenser för människan (omega 6). Det här är ju bara början, och det blir värre när man kommer in på sojans specifika egenskaper och påverkan på människan.
Den diskussion du eftersöker tycker jag finns därute redan, och en av debattörerna är exvis Weston A Price.
Kul hursomhelst att ämnet kommer upp, det behövs.
Paleofriend - tack för din kommentar.
SvaraRaderaDu skriver:
”Ska man uttrycka sig tvärsäkert om sojans förtjänster som du gör här, då bör man ha rejält på fötterna vetenskapligt...”
Min kommentar: Tycker du att jag uttrycker mig tvärsäkert? Men att Frank Nilsson inte gör det? Själv menar jag att jag ger bara ger honom svar på tal kring hans påståenden, som inte rimmar med vare sig t.ex. kemiska analyser (aminosyraprofilen) eller större konsumtionsstudier. Du kan också själv se vilka studier jag refererar till, och vilka källor han anger, och själv bedöma digniteten av respektive.
När det gäller sojaolja och dess fettsyrasammansättning - för att den diskussionen ska bli värdefull måste vi ta hänsyn till hur mycket sojaolja vi konsumerar och hur mycket vi behöver konsumera för att det ska bidra till en betydande mängd omega 6-fettsyror i relation till den övriga kosten. För att diskutera denna aspekt behöver vi i första hand sätta konsumtionsmängder i relation till den biokemiska effekten, och dessutom diskutera om det är en kvot eller ett absolut intag av omega 3- och omega 6-fettsyror som är betydelsefullt ur ett hälsoperspektiv. Därom tvistar man, som bekant. Dessutom vågar jag påstå att medelsvenskens (om vi nu ska prata enkom om vårt land) konsumtion av sojaolja är tämligen marginell.
De miljömässiga och etiska aspekter du tar upp är just dem jag gärna lämnar åt expertisen på området att diskutera.
Att debatten kommer upp - igen - måste ju sedan bero på att den inte är utagerad.
Med vänliga hälsningar
Anki Sundin
Mikael - kan du inte ge ett kort referat?
SvaraRaderaHälsningar
Anki
Hej igen. Jag skulle kanske ha varit ännu tydligare med att jag inte kommenterade din och Franks diskussion, utan att jag invände mot att du anser att soja är ett "näringsrikt livsmedel som kan ingå som en del av blandkost eller vegetarisk kost", och där har vi olika uppfattning.
SvaraRaderaDet är möjligt att Frank är ute på tunn is när det gäller den vetenskapliga underbyggnaden, men jag tycker att han får svara för sig själv.
Jag tror som du att totalkonsumtionen av sojaolja inte är speciellt stor i Sverige, här är det nog mer av solrosoljan. Men totalt sett får vi i oss alldeles för mycket av omega 6-fettsyror genom den moderna kosten, och därmed har soja inget positivt att tillföra i det avseendet.
Som invånare på planeten vill jag gärna ta ett ansvar för miljön och mina medinvånare, och jag har försökt följa med när det gäller miljö och etik, speciellt när det gäller matproduktion, och jag tycker nog att det hör till, vi måste ju alla äta. Därmed inte sagt att alla måste engagera sig i just sojafrågan, det finns ju mycket annat att välja på.
När det gäller att lita på expertisen så har jag tyvärr kommit fram till att det inte leder framåt. Inte minst på kostområdet har vi sett att expertisen är korrumperad och vägrar att ta till sig modern forskning. Jag skulle kunna nämna många andra områden där man inte kan lita på experterna men det kan vara. När det gäller matproduktionen är situationen helt horribel, och i stort sett kan företagen göra som de vill, och produktionen är långt ifrån hållbar.
Erfarenheten visar att vi inte kan lita på att våra folkvalda ska ta ansvar och då återstår det för oss som konsumenter att "rösta med plånboken" varje gång vi handlar, men det kräver ju att man sätter sig in i frågorna.
Paleofriend - då måste min följdfråga bli vilka du anser inbegrips i begreppet "expertisen". När jag hänvisar dit avser jag objektiva forskare och andra som är inlästa och införstådda i ett givet område. Att dra alla över en kam och säga att "expertisen är korrumperad och vägrar att ta till sig modern forskning" är därför lite väl magstarkt för min del, om vi nu har samma definition av "expertis". Men jag lyssnar gärna vidare till dina argument här.
SvaraRaderaSedan håller jag med dig om att konsumentmakten är en kraft att räkna med - om vi är tillräckligt många som konsumerar på ett visst sätt kommer det så klart att påverka industrin. Så är fallet inte minst med transfettsyror, där påtryckningar från både konsument- och myndighetshåll verkligen fått effekt. Det är positivt.
Med vänliga hälsningar
Anki
Jag tror vi menar samma grupp av människor när det gäller kostområdet. Det är akademiker, kliniker och forskare som arbetar med kostfrågor och rekommendationer runt dessa. De finns på våra lärosäten och på forskningsavdelningarna på de större sjukhusen, och de finns på Socialstyrelsen och på Livsmedelsverket.
SvaraRaderaAv dessa är det en knapp handfull som har en sund vetenskaplig syn i kostfrågan, som ser till det som forskningen faktiskt visar, och som vågar stå för det, medan resten är korrumperade, dvs ovetenskapliga. Ett exempel på en bra forskare är professor Fredrik Nyström vid Universitetet i Linköping. Ett tragiskt exempel på motsatsen är den samlade expertisen på Livsmedelsverket.
Det finns många frågeställningar där experterna ägnar sig åt rent flum, ex vis rekommendationen om mättat fett. Tänk att man kan rekommendera barn att börja med lättmjölk direkt efter att de slutat med bröstmjölk. Det är helt skrattretande, och jag har för länge sen tröttnat på den diskussionen. Däremot har jag ex vis följt vitamin D-frågan intensivt under några år. Jag har försökt hitta det vetenskapliga underlaget för Livsmedelsverkets RDI på 400 IU, och det finns inget, det är baserat på andras rekommendationer som i sin tur är baserat på en irrelevant och uråldrig observation, den att barn som fick ungefär 400 IU undgick att få rakitis. Man är totalt inkompetenta på området.
Jag tror jag stannar där, de här frågorna diskuteras ju i stor omfattning på andra ställen. Mer om vitamin D på min blogg.
Paleofriend - om du vill stanna där så vill jag i så fall bara lägga till protokollet att jag inte håller med dig om att den med några undantag samlade gruppen av "akademiker, kliniker och forskare som arbetar med kostfrågor och rekommendationer runt dessa" skulle vara korrumperade. Det innefattar ju såväl läkare, nutritionister och dietister som forskare med olika akademiska bakgrunder, oavsett vad de arbetar med och för vem - inklusive mig själv. Det tar jag alltså bestämt avstånd från.
SvaraRaderaSom kort kommentar om D-vitamin och valet av mjölk är det ju i dagsläget så att vi inte berikar mjölk med högre fetthalt än 1.5% med D-vitamin. Det betyder att mjölksorterna med de lägre fettmängderna är den enda källan till D-vitamin bland dessa livsmedel. Det ger stöd åt rekommendationen att barn bör hänvisas till lågfettmjölk, vare sig man håller med om att barn bör ha mer eller mindre fett. Sedan menar jag som nutritionist att mjölk med högre fettmängd också borde berikas med D-vitamin, men det är en annan diskussion.
Med vänliga hälsningar
Anki
Om du är intresserad av att ta del av ett inlägg i debatten om D-vitamin, har jag publicerat följande artikel på bloggen:
SvaraRaderahttp://ngruppen.blogspot.com/2011/05/13-liter-lattmjolk-inte-nodvandigt-for.html
hej igen
SvaraRaderaJag menade att jag stannar där när det gäller exempel på områden, det kan annars bli en väldigt lång diskussion och nu gällde det ju specifikt soja.
När det gäller de som är korrumperade så menade jeg de grupper och de ställen där de verkar, de jag nämnde. De är policymakers på området, och jag menade inte att inkludera ex vis dietister och nutritionister, så du behöver inte ta illa upp. När jag anväder ordet korrumperad vetenskap så menar jag ovetenskaplig vetenskap, så det behöver inte betyda att personerna är ohederliga. Men jag tycker att på policymakernivå ska man veta vad man håller på med och man ska kunna en del vetenskapsteori, och metodik.
Jag känner till berikningen av mjölk med de lägre fetthalterna - och margarin. Det blir för dumt att hänvisa små barn som behöver fett till lättmjölk bara för att det innehåller vitamin D. De riktigt små barnen rekommenderas ju vitamin D-droppar, så jag tror inte att mjölken ursprungligen är berikad för de små barnen (men jag har inte kollat upp det). Det är väl snarare ett sätt att styra över konsumtionen till lättprodukter och margarin.
Jag läser din utmärkta blogg regelbundet och har inte missat det här med 13 liter lättmjölk, och du har rätt i sak. Mitt problem med det här är att man diskuterar fel nivå av RDI, och vuxna behöver mer än 10 ggr så mycket för god status, och då blir det rätt mycket mjölk och mat man ska sätta i sig, speciellt under vintern.
För den som tränar och tävlar brukar det här med sjukdom vara ett gissel, och jag tror vi är överens om att det centrala när det gäller hälsa och sjukdom är immmunförsvaret. Well, det fungerar inte utan tillräckligt med vitamin D. Jag tror man ska lyssna till dem som forskar på området och inte på Livsmedelsverket.
Personligen ser jag till att utsätta mig för solen när den finns och då blir det nog 10-20 000 IU per dag, och annars supplementerar jag med 8000 IU. Det går bra, jag är aldrig sjuk och mina värden visar att jag inte är överdoserad. Var och en får göra sin egen bedömning utifrån den vetenskap som finns publicerad, och det pratas om att börja med 5000 (som är en helt ofarlig nivå), men det är egna beslut som gäller.
Jag tycker att allt som vi brukar vräka i oss måsta ske i en balanserad dosering. Man kan inte äta ensidigt,utan variera sin kost.Om vi äter för mycket fettlösliga vitaminer kan dessa ansamlas i lever som biprodukter.Jag tycker att vad som helst om inta är lagom kan vara skadligt för kroppen. den stöesta frågan är vad är lagom?
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaAnki, du skrev:
"Det betyder att mjölksorterna med de lägre fettmängderna är den enda källan till D-vitamin bland dessa livsmedel"
Nej, det betyder det inte alls. Helfet mjölk innehåller naturligt D-vitamin. D-vitaminet följer med fettet när de tar bort det. Det är ju därför vitaminer tillsätts till lättmjölk, för att efterlikna originalprodukten. Lättmjölk innehåller iofs ungefär dubbelt så mycket D som standardmjölk, men den är också "berikad" med syntetiskt A-vitamin som misstänks orsaka benskörhet (juryn är fortfarande ute). Lägg till det att det krävs fett för att man ska kunna tillgodogöra sig D-vitamin. Jag vet inte om fetthalten i lättmjölk räcker.
Summa summarum kanske det är bättre att få i sig naturligt D-vitamin i sin naturliga miljö utan eventuellt skadliga tillsatser, även om det blir lite mindre?
D-vitaminhalten i mölk varierar säkerligen också, dels under året och dels beroende på vad korna får för foder och hur mycket de får vara ute. Jag utgick från SLVs medelvärde.
Hemul - enligt SLV:s databas innehåller "gammaldags" mjölk med ca 4% fetthalt 0.03 ug D-vitamin/100 g. Standardmjölk innehåller 0.02 ug D-vitamin/100 g.
SvaraRaderaBerikad mellan- och lättmjölk innehåller 0.45 resp 0.47 ug D-vitamin/100 g.
Det betyder att lätt- och mellanmjölk innehåller 15-20 gånger med D-vitamin än standard- och gammaldags mjölk, inte dubbelt så mycket, som du uppger.
Det A-vitamin du kallar syntetiskt är retinol, som är samma form av A-vitamin som finns i animaliska livsmedel. Att det på goda grunder misstänks kunna öka risken för benskörhet stämmer, vilket är ett skäl till att man numera använder D-droppar till barn, inte AD-droppar som tidigare.
Visst krävs det fett för att tillgodogöra sig de fettlösliga vitaminerna, men under förutsättning att vi inte äter en extremt fettsnål kost i allmänhet, spelar det med avseende på den parametern sannolikt ingen roll om D-vitaminet kommer med lättmjölken eller med något annat.
Med vänliga hälsningar
Anki Sundin
Mycket intressant och välskrivet inlägg om sojabönor Anki, STORT TACK! Jag länkar hit från Baljväxtakademins webbsida! Allt gott!
SvaraRaderaTack för det, Camilla! :)
SvaraRaderaHälsningar
Anki
Hej alla ni som påstår att soja skulle vara ett dåligt val pga miljöskäl. Jag vill upplysa om att den stora och regnskogskövlande sojaodlingen som nämns sker pga att det ska bli föda till boskapsdjur! Alltså djur som föds upp för mjölk och kött. Lilla Sverige importerar varje år 350 000 ton soja från brasislien för enbart boskapsuppfödningen. Tänk vad alla de andra större länderna importerar för mängder till sina boskap.. Skrämmande.
SvaraRaderaDen lilla mängd soja som odlas för mänsklig föda är försumbar jämfört med de mängder som odlas för köttindustrin och mjölkindustrin.
Så vill ni vara miljövänliga, undvik då kött och mjölk i alla dessa former. De livsmedlen orskar inte bara regnskogsskövling utan dessutom är de de absolut största miljöbovarna när det gäller växthusgsutsläpp.
Skulle man odla soja till människor enbart så skulle det aldrig behöva bli ett miljöproblem för det skulle aldrig bli så stora mängder. Det skulle räcka till att mätta alla munnar på jorden utan belasta miljön. Samma sak när det gäller spannmål. Den största konsumenten av spannmål är kottindustrin. Vi hade inte behövs världssvält om det inte vore för köttindutrin.
Hm, bra där om soja och skövling av regnskog för att föda upp djur som ska bli kött. Hur mycket regnskog går det åt till ekologisk köttproduktion :) Just det, ingenting! Det där är ett gammalt kort som miljöförespråkare och vegetarianer kör med. Kor, grisar mm ska INTE äta soja, majs osv! Jag letar jämt ekologiskt kött och köper det så ofta jag kan. Därmed kan jag äta hur mycket kött som helst :)
RaderaThomas
Tack Anki för bra och saklig text om soja.
SvaraRaderaHej Aniki!
SvaraRaderaI din artikel bemöter du de flesta av kritikersynpunkterna om soja som jag hört talas om. Jag saknar dock frågan om soya och hemagglutininer. Har du någon kommentar om detta? Under den period när jag och min man åt som mest soya genom måltidsersättningar och bars baserade på soja fick båda besvär av blodproppar. Kan det ha med sojan att göra?
Hälsningar
Eva
Hej, tack för din artikel. Som förälder till till barn med mjölkallergi, ägg och havrebaserade produkter, mandel och risdryck ska de ju inte dricka pga tungmetaller/arsenik så blir jag nästan förtvivlad när jag läser om allt farligt sojan ställer till med. Men tack för att att jag här kan få svar på tal om det som oroat mig. Med vänliga hälsningar Ingela
SvaraRadera