Varför ätstörning?

Det finns flera identifierade faktorer som ökar risken för en idrottare att drabbas av en ätstörning. Inte sällan är det för att prestera bättre som tanken först på en modest viktminskning infinner sig och som sedan löper amok. Det finns många idrotter där det är fördelaktigt att vara lätt i kroppen, och där en viktminskning om något enstaka kilo kan göra stor skillnad för individens resultat. Löpning, cykling och klättring är tre sådana. Bättre individuella prestationer ger upphov till uppmuntran från såväl tränare som lagkamrater, och är således inte osannolikt en av de utlösande faktorerna till att en regelrätt ätstörning drabbar en idrottare.

Kroppsvikten i sig är som bekant av betydelse för att väga in i rätt viktklass – inom exempelvis brottning och diverse kampsporter är viktklassen många gånger avgörande för vinst eller förlust. Inom andra idrotter är kroppskonstitutionen grundläggande också av estetiska skäl (till exempel dans, kroppsbyggning och fitness). Prestationskrav, viktkontroll och estetik anges återkommande som utlösande faktorer för utvecklingen av en regelrätt ätstörning.

Att utveckla en ätstörning kan också vara sprunget ur en dålig självkänsla, där känslan av kontroll över sitt ätande ger en illusion av framgång som får kompensera för upplevelsen av misslyckande eller bristande kontroll i verkliga livet. (Därmed är inte sagt att den drabbade verkligen är misslyckad; i många fall handlar det om ”duktiga” framför allt tonåringar med höga prestationskrav från både sig själv och omgivningen.) Självspäkning för sakens egen skull förekommer också, och i det avseendet är ätstörningar långt ifrån ett modernt problem – vi har dokumentation om anorexi sedan flera hundra år tillbaka där människor av olika skäl valde att svälta sig själva.

Risker med ätstörningar hos idrottaren

Ätstörningar som involverar kräkning kan resultera i rubbad saltbalans, som i sin tur kan rubba nervsystemets funktioner och bidra till såväl muskelkramper som hjärtpåverkan. Långsiktigt kan vi tala även om andra problem med att manipulera med sin kroppsvikt. Nedstämdhet och depression är mentala effekter av att ha ett sjukligt förhållande till mat och sin kropp. När det gäller fysiska problem kan framför allt anorexi leda till mycket allvarliga konsekvenser i form av bland annat avstannad tillväxt och benskörhet. Det väletablerade begreppet female athlete triad; ätstörning, menstruationsrubbning och försämrad bentäthet, är något som varje tränare bör ha kunskap om för att största möjliga mån kunna värna om sina kvinnliga adepters hälsa. Det ska dock påpekas att ätstörningar bland idrottande killar också förekommer, möjligen inte i samma utsträckning som bland tjejer, men i nog betydande grad för att inte ignoreras.

Irrationell viktklassdisciplin

Irrationell viktklassdisciplin är en riskfaktor för utvecklingen av ätstörningar bland idrottare. Lyftning, kampsporter och byggning är några exempel på idrottskategorier där kroppsvikten är av betydelse i första hand för viktklassen. Jag menar att vi behöver vara uppmärksamma inte minst på ungdomar och juniorer i detta avseende. När det handlar om individer som inte vuxit klart i kroppen på vare sig längd eller bredd kan det vara en allvarlig sak att eftersträva en viktklass som ligger under den spontana. Här bör vi således undvika att kategoriskt uppmuntra till viktklassdisciplin. Snarare bör den växande idrottaren alltid gå i den viktklass som passar den naturliga vikten, inte bara av ätstörningsmässiga skäl utan också för den naturliga kroppsliga utvecklingens skull.

Ätstörningar: Vad kan vi göra?

Ätstörningar inom idrotten är ett aktuellt men många gånger tyst problem. Det är viktigt att vi alla håller ett vänligt vakande öga på våra medidrottare och adepter och att vi tar modet till oss att agera i de fall vi misstänker att något inte står rätt till. Som tränare och förälder bör man vara medveten om att den växande tonåringen behöver utvecklas i sin takt och att till och med den mest välmenande av intentioner kan utlösa ett stört förhållande till mat och den egna kroppen. En ätstörning drabbar aldrig en enda person, utan hela familjen.

Jag menar samtidigt att det är viktigt att dem av oss som har en vän, familjemedlem eller lagkamrat som utvecklat en ätstörning inte klandrar sig själv utan försöker att hitta en plattform från vilken man bäst kan hjälpa honom eller henne tillbaka till ett sunt förhållningssätt till sin kost och sin idrott. Att få möjlighet att idrotta utan orimliga prestationskrav är både nyttigt och nödvändigt för såväl fysisk som personlig utveckling.

Det finns behandlingscentra att vända sig till om du har själv har problem med ätstörningar eller om någon i din närhet är drabbad.

Om ätstörningar hos idrottare

Problemet med ätstörningar bland idrottare är stort. Orsaken bakom varje enskilt fall varierar, men målsättningen ökad prestation, förbättrad kroppskonstitution för idrotten ifråga och prestationskrav är några.

• Uppskattningsvis drabbas en kvinna av hundra av anorexi eller bulimi någon gång under sin uppväxt. Statistiken över män är något bristfällig, men inte osannolikt är det vanligare än man tidigare trott att också män utvecklar ätstörningar.
  
  
• De allmänt mest välkända ätstörningarna torde vara anorexi, där den drabbade radikalt minskar sitt energi- och näringsintag och av det skälet minskar drastiskt i vikt, och bulimi, där perioder av svält och abnormt ätande avlöser varandra. Bulimikern kompenserar inte sällan sitt stora energiintag genom olika åtgärder (t.ex. kräkning, laxermedel eller överdrivet tränande), men är ofta normalviktig eller till och med aningen överviktig. Man gör också skillnad mellan anorexi och idrottsanorexi, där idrottsanorektikerns primära syfte med sin stränga kosthållning inte är att gå ned i vikt, utan snarare verkar träna så hårt att hon eller han inte orkar äta tillräckligt med mat för att förhindra viktnedgång.
  
  
• Begreppen ortorexi och megarexi introducerades i litteraturen relativt nyligen. Ortorexi innebär ett mycket renlärigt förhållande till mat där individen kategoriskt undviker mat som han eller hon uppfattar som onyttig. Ortorektikerns val av livsmedel behöver dock inte grunda sig på fakta utan är inte sällan ett hopplock av olika dieter som framställts som hälsosamma i media. Megarexi är ett begrepp som brukar tillskrivas individer som anser att de inte är tillräckligt muskulösa trots en betydande muskelmassa, och av det skälet är osunt besatta av att äta för att gå upp i (muskel)vikt.
  
  
• Det finns flera undergrupper av ätstörningar, som till dags dato inte är ”erkända”. Det ska dock påpekas att varje beteende som innebär ett osunt eller tvångsmässigt tänkande och agerande kring mat med rätta kan kallas ätstörning.