Ätstörningar inom idrotten är ett aktuellt men många gånger tyst problem. Det är viktigt att vi alla håller ett vänligt vakande öga på våra medidrottare och adepter och att vi tar modet till oss att agera i de fall vi misstänker att något inte står rätt till. Som tränare och förälder bör man vara medveten om att den växande tonåringen behöver utvecklas i sin takt och att till och med den mest välmenande av intentioner kan utlösa ett stört förhållande till mat och den egna kroppen. En ätstörning drabbar aldrig en enda person, utan hela familjen.
Jag menar samtidigt att det är viktigt att dem av oss som har en vän, familjemedlem eller lagkamrat som utvecklat en ätstörning inte klandrar sig själv utan försöker att hitta en plattform från vilken man bäst kan hjälpa honom eller henne tillbaka till ett sunt förhållningssätt till sin kost och sin idrott. Att få möjlighet att idrotta utan orimliga prestationskrav är både nyttigt och nödvändigt för såväl fysisk som personlig utveckling.
Det finns behandlingscentra att vända sig till om du har själv har problem med ätstörningar eller om någon i din närhet är drabbad.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar