Bättre märkning av livsmedel

Av: Anki Sundin, NGruppen
Ordentlig ursprungsmärkning av kött inklusive fågel, samt tydligare innehållsförteckning på livsmedel. Europaparlamentet har redan röstat ja, och fler förbättringar är under utredning. (Bild lånad från bukefalos.com)

Vi kommer således snart att få ännu bättre förutsättningar att välja näringsrika och säkra livsmedel. De har till och med fattat beslut om förteckning av nanomaterial i livsmedel. Det gick snabbare än jag själv trodde.

Mycket bra jobbat!

Saxat från Livsmedelsverkets pressmeddelande:

• Ingredienser som kan orsaka allergi ska lyftas fram i ingrediensförteckningen med till exempel fetstil eller kursiv stil.
• Det måste framgå i ingrediensförteckningen när nanomaterial ingår i livsmedlet.
• Infrysningsdag ska anges på kött och fisk.
• Vegetabiliska oljor och fetter ska anges i klartext.
• På några års sikt ska ursprung av kött av svin, får, get och fjäderfä anges. Detsamma gäller om huvudingrediensen inte kommer från det land där själva livsmedlet framställs, som när utländska blåbär ingår i sylt som görs i Sverige.

Fortsatta frågor som ska utredas är:

• eventuell obligatorisk ursprungsmärkning också för annat kött, mjölk, ingredienser som utgör mer än 50 procent av livsmedlet samt kött när det ingår som ingrediens i ett annat livsmedel, exempelvis köttet i falukorv
• märkning med ”kan innehålla spår av”
• märkning för vegetarianer och veganer
• transfetter i maten

Vi bidrar till djurskyddet

Varje krona räknas. Därför vill vi bidra genom att från och med januari 2011 skänka 5 kr per bok som du köper från oss till WSPAs arbete för djurskydd runt om i världen. Det som väckte min tanke kring detta var deras björnfarmskampanj. Det sitter 20 000 björnar instängda i minimala burar runt om i Asien, och de sitter där av ett enda skäl – att bli tappade på galla som används inom den traditionella medicinen.

Det finns en rad exempel på hur vi systematiskt utsätter djur för onödigt lidande. Vi kan på olika sätt bidra till att förbättra situationen för djuren i människans tjänst genom att till exempel välja icke djurtestade produkter och inte stödja turistattraktioner som involverar utnyttjande av djur på olika sätt. Jag tror att en ökad medvetenhet kring behovet av djurskydd kommer att leda till ett minskat lidande för djur i det långa loppet. Därför bidrar jag till det arbetet genom att låta NGruppen skänka en slant.

/Anki Sundin

Cherry on Top Award

Text: Anki Sundin, NGruppen
Jag har fått ett körsbär av Petra Stegman-Axlund, som driver Sporty Spice Blog. Hon har alltså givit mig Cherry on Top Award. Att få följande omdöme av henne gör mig både glad och stolt:

"Du är Sveriges främsta nutritionist och dina böcker om kost och styrketräning borde vara ett måste i var mans bokhylla. Även dig har jag haft äran att träffa i tjänsten och du är en sann inspirationskälla. Att du vunnit SM-guld i bänkpress gör dig ju inte mindre cool!"

Som ni förstår sträcker jag förstås på mig lite extra, samtidigt som jag är full av respekt inför många av mina kollegor som imponerar på mig med sin kunskap inom inte minst idrottsnutrition.

Petra är en av Sveriges mesta frilansjournalister, och jag har haft förmånen att medverka i flera av hennes artiklar. Hon syns i stort sett överallt, och sedan en tid tillbaka kan jag till och med kalla henne tidningskollega, eftersom hon också skriver i Blossom Magazine. Förutom sin blogg Sporty Spice Blog har Petra precis startat V-Gun, en blogg för ”veganer och wannabe-veganer”, som hon själv skriver. Här får vi boktips, recept, tips och test av nya produkter inom veganvärlden. Tusen tack, Petra, för det här körsbäret! Vi är många som gillar din blogg. Det är inspirerande att läsa dina artiklar, inte minst med vetskapen att du följde dina drömmar och nu sitter på andra sidan Atlanten och skriver dem. Du behåller ditt inflytande över tränings-Sverige!

Den som har blivit Cherry on Top förväntas göra fyra små saker:

1. Tacka den som gav mig utmärkelsen

2. Kopiera utmärkelsen till min blogg

3. Avslöja tre saker man gillar

4. Skicka körsbäret vidare till andra bloggare som förtjänar det

Jag avslöjar gärna tre saker jag gillar, och det måste bli dessa:
Objektivitet, Kritiskt tänkande och Ödmjukhet. Det är basen i god vetenskap och jag försöker att förmedla det i mitt arbete när jag återger den kunskap vi har inom kost- och näringslära.

De tre jag nu skickar den här utmärkelsen till är:

Jacob Gudiol och Nicklas Neuman på Traningslara.se
Här hittar du mycket välskriven och vetenskapligt korrekt information kring kost, träning och skador. Det här är en av Sveriges bästa bloggar i genren. Jag har dessutom förmånen att förlägga deras bok, som kommer ut i vår. Det kommer att bli ett länge efterlängtat och välbehövt tillskott i bokhyllan för många.

Medveten konsumtion
Föreningen guidar oss till mer miljövänliga val i vardagen. Det handlar om allt från livsmedel till kläder. Här hittar du länkar till bland annat Ekoguiden, Skogsskafferiet och Schysst julmarknad.

Terese Alvén
Det här tjejen som knep Cosmopolitans utmärkelse Bästa Träningsblogg 2009 för sin blogg Spark i baken, och som delar med sig av tips inom träning, mat och prylar hon uppskattar. Så här lagom till jul har hon en julklappskalender med lucköppning på sin blogg. Kul! Det händer alltid saker här. (Jag vet inte om just det här körsbäret redan är tilldelat din blogg, Terese, men i så fall är du värd ett till.)

Mikro eller inte mikro - om vitaminer och andra näringsämnen

I SvD:s artikel B12 skydd mot alzheimer tas frågan om uppvärmning av mat i mikrovågsugn upp. Här menar Miia Kivipelto, docent vid Karolinska Institutet, att B12-vitamin förstörs i omfattande utsträckning när maten värms i mikrovågsugn. Artikeln utmynnar i slutsatsen att mikrovågsugnen är ett dåligt alternativ för att värma eller tillaga mat. Det håller jag inte med om rakt av. (Bilden lånad från Elektrolux.se)

Vitamin B12 i mikron

Att vitamin B12 bryts ned under tillagning eller uppvärmning i mikrovågsugn vet vi. Watanabe et al (1998) undersökte vitaminförluster i nötkött, fläsk och mjölk vid uppvärmning i mikrovågsugn och kom fram till att 30-40 procent av vitamin B12 inaktiveras. Det kan vara denna studie som refereras till i SvD:s artikel där det står ”Redan 1998 visade en japansk forskargrupp att mer än en tredjedel av vitamin B12 förstördes i mikron.”

I Watanabes undersökning jämfördes dock inte mikrovågsugnen med någon annan tillagningsmetod, så vitt jag förstår, utan bara med de ursprungliga livsmedlen. Det gör att vi inte kan säga något om mikrovågsugnens effekt i jämförelse med någon annan uppvärmningsmetod här. Däremot återger Jonsson et al (2007) att vitamin B12 är ”relativt värmestabilt men vattenlösligt...” och att man oftast får ”endast ca 10 procents förlust vid matberedningen”. Det uppges inte på vilket sätt uppvärmningen har skett här. Om det handlar om uppvärmning på spisen och inte i mikrovågsugn, finns det anledning att undersöka om, hur och i vilken utsträckning själva mikrovågorna påverkar strukturen på vitamin B12 och därmed dess bioaktivitet.

Hur påverkar kostens innehåll av vitamin B12 hos äldre?
I SvD:s artikeln citeras Miia Kivipelto: ”Det finns stora skäl att utreda hur uppvärmning i mikrovågsugn påverkar vitamin B12. Det finns oroande forskarrapporter samtidigt som man inför system där äldre dagligen erbjuds mikrad färdigmat.”

Jag håller med om att näringsvärdet i den kost som serveras inom äldreomsorgen måste vara tillfredsställande hög. Jag har nyligen skrivit en bloggartikel om maten inom äldreomsorgen: Bättre mat till de äldre på remiss.

Om mikrovågsugnar skulle visa sig ha en mycket mer förödande effekt på näringsvärdet i maten än uppvärmning i vanlig ugn eller på spisen, behöver detta naturligtvis ses över. Dock ska vi komma ihåg att många äldre människor redan får tillskott av bland annat vitamin B12. Det betyder att det är svårt att säga generellt i vilken utsträckning som olika tillagnings- och uppvärmningsmetoder påverkar näringsstatusen av just detta vitamin. Det behöver man i så fall studera noggrant.

Långvarig tillagning och mycket vatten värre än mikro

I SvDs artikel intervjuas också Diego Moreno, forskare vid det spanska vetenskapsrådets forskningscenter i Murcia: ”I våra försök är ångkokning mest skonsamt för vitaminerna medan upphettning i mikron är värst.” (Bilden lånad från Mikaelssondesign.se)

Om jag har lyckats med min sökning ska det vara López-Berenguer et al (2007) som kan härledas till dessa försök. I denna forskargrupp ingår nämligen Moreno. Resultatet av denna undersökning var dock att långvarig tillagning/uppvärmning i mikron och kokning med en stor vattenvolym påverkade näringsvärdet i broccoli mest om man kan nöja sig med abstraktet i denna artikel. Den största förlusten av vitamin C, fenolföreningar och glukosinolater berodde på urlakning till kokvattnet - inte på tillagningsmetoden som sådan.

Yuan et al (2009) kom fram till liknande resultat när de jämförde ångkokning, uppvärmning/tillagning i mikrovågsugn, kokning, stekning och kokning följt av stekning - skonsammast för näringsinnehållet var ångkokning, medan kraftigast försämring av näringsvärdet orsakades av stekning och kokning följt av stekning. Mikron var alltså inte det sämsta heller i denna studie. Näringsinnehållet som analyserades här var klorofyll, protein, kolhydrater, vitamin C och glukosinolater i broccoli.

Att mikrovågsugnar skulle ha en mer förödande effekt på matens näringsinnehåll i allmänhet än andra tillagningsmetoder är således inte alls självklart. Enligt till exempel Regulska-Ilow och Ilow (2002) förändras inte fettkvaliteten i fet fisk av att värma den i mikrovågsugn, jämfört med att värma den på spisen. Vidare rapporterar Tacken et al (2009) att inte heller mängden karotenoider eller fett förändras i humanmjölk som frysts och uppvärmts i mikrovågsugn, och som sedan används till för tidigt födda barn: ”Mature human milk can be stored safely in a freezer and heated in a microwave oven without loss of fat or carotenoids.” blir slutsatsen i deras undersökning.

Moreno säger också att man ska undvika ”överanvändning av mikron”. Det kan jag väl hålla med om, precis som man gärna bör undvika att överhetta maten på spisen - och sedan är det upp till var och en att definiera vad överanvändning betyder här.

Mikro bättre än kokning för antioxidanterna
Dessutom är mikrovågsugnen skonsammare för näringsinnehållet än kokning när det gäller antioxidanter (Jiménez-Monreal et al, 2009): ”According to the method of analysis chosen, griddling, microwave cooking, and baking alternately produce the lowest losses, while pressure-cooking and boiling lead to the greatest losses; frying occupies an intermediate position. In short, water is not the cook's best friend when it comes to preparing vegetables.”

Mikro och infertilitet

Det påstås för övrigt också i diverse ofiltrerad media att mat som värmts i mikrovågsugnar skulle orsaka infertilitet, men studier som stöder detta lyser med sin frånvaro. Så nu var det sagt.

Ångkokning bäst
Sammantaget är ett bra råd för att bibehålla ett så högt näringsvärde i maten som möjligt att tillaga eller värma skonsamt, under kort tid och med en begränsad mängd vatten som näring kan läcka ut i. (Bilden lånad från natgeo.se)

Ångkokning verkar vara en av de allra bästa tillagningsmetoderna med avseende på näringsinnehållet, medan stekning i hög temperatur är mest förödande. Det betyder inte att vi aldrig mer kan steka maten eller att vi från och med nu måste ångkoka allt. Däremot kan vi, om vi vill vara extra uppmärksamma på näringsvärdet i maten vi äter, undvika att hetta upp maten i onödigt hög temperatur under lång tid, och flera gånger. Samtidigt finns det i dagsläget inte tillräckligt övertygande bevis för att mikrovågsugnen skulle vara ett särdeles dåligt alternativ vid uppvärmning av mat, snarare tvärt om.

Mela Pettersson har tidigare skrivit en artikel på NGruppens blogg om olika tillagningsmetoder och hur de påverkar näringsinnehållet i mat och kommer här fram till i stort sett samma slutsatser som ovan.

Referenser

Jiménez-Monreal AM, García-Diz L, Martínez-Tomé M, Mariscal M, Murcia MA. Influence of cooking methods on antioxidant activity of vegetables. J Food Sci. 2009 Apr;74(3):H97-H103.

Jonsson L, Marklinder I, Nydahl M, Nylander A: Livsmedelsvetenskap. Studentlitteratur. 2007 s 24.

López-Berenguer C, Carvajal M, Moreno DA, García-Viguera C. Effects of microwave cooking conditions on bioactive compounds present in broccoli inflorescences. J Agric Food Chem. 2007 Nov 28;55(24):10001-7.

Regulska-llow B, Ilow R. Comparison of the effects of microwave cooking and conventional cooking methods on the composition of fatty acids and fat quality indicators in herring. Nahrung. 2002 Dec;46(6):383-8.

Tacken KJ, Vogelsang A, van Lingen RA, Slootstra J, Dikkeschei BD, van Zoeren-Grobben D. Loss of triglycerides and carotenoids in human milk after processing. Arch Dis Child Fetal Neonatal Ed. 2009 Nov;94(6):F447-50.

Watanabe F, Abe K, Fujita T, Goto M, Hiemori M, Nakano Y. Effects of Microwave Heating on the Loss of Vitamin B(12) in Foods. J Agric Food Chem. 1998 Jan 19;46(1):206-210.

Yuan GF, Sun B, Yuan J, Wang QM. .Effects of different cooking methods on health-promoting compounds of broccoli. J Zhejiang Univ Sci B. 2009 Aug;10(8):580-8.

Bättre mat till de äldre på remiss

Matens sammansättning, måltidsmiljö och de äldres inflytande över vad som serveras. Det är tre tunga punkter när Livsmedelsverket nu skickar ut sina förslag till bra mat inom äldreomsorgen på remiss. Det är första gången som Livsmedelsverket tar fram råd för denna målgrupp, skriver de i sitt pressmeddelande Råd om bra mat för äldre på remiss. (Bilden lånad från aftonbladet.se)

De äldre ska få vara med och bestämma
I dokumentet Råd om bra mat för äldre tar man upp riktlinjer för kommuner i form av såväl ansvarsfördelning, matens sammansättning, måltidsmiljö och kvalitetsarbete. Här betonas också vikten av att de äldre själva ska ha inflytande över maten som serveras. Inte minst för att problemet med undernäring är så stort är detta viktigt. Man räknar med att så många som fem procent av hemmaboende äldre och ungefär hälften inom särskilt boende är undernärda, skriver Livsmedelsverket i sitt pressmeddelande. God mat som man också är van vid äts upp i större utsträckning än mindre god mat, och får man välja sin egen mat ökar naturligtvis viljan att äta.

Krav på kunskap inom kommunen
För att kommunerna ska kunna leva upp till de krav som kommer att ställas inom äldreomsorgen, är det helt nödvändigt att rätt kompetens finns i den grupp som ansvarar för upphandlingsprocessen. Livsmedelsverket exemplifierar med kostchef med relevant utbildning eller kommundietist. Får jag även föreslå en nutritionist som utmärkt kompetens för denna uppgift?

Smaken lika viktig som näringen
Det är glädjande att Livsmedelsverket fokuserar på både näringsinnehåll, konsistens och smakupplevelse i sin remiss. För att man ska vilja äta maten krävs inte bara att man ska kunna hantera den, vilket är en viktig fråga inte minst i samband med tugg- och sväljsvårigheter, utan också att den smakar bra. Livsmedelsverket skriver själva att en nypa socker, salt, riven ost eller soja kan förhöja smaken och stimulera aptiten. Detta är mycket bra sätt att hantera näringsproblematiken inom äldreomsorgen bland dem som annars riskerar att få i sig för lite energi och näring. Jag har skrivit om bland annat äldre och socker och min uppfattning om detta i slutet av bloggartikeln Sockerskatt en del av lösningen?

Doft av nybakat bröd i korridoren
Det finns olika knep att ta till för att stimulera aptiten hos äldre människor. Ett fint sätt som åtminstone för några år sedan användes på ett äldreboende i Haninge kommun där jag var verksam under en tid, var att dra runt vagnar med nybakad bröd i korridorerna varje morgon. På så sätt doftade hela huset bröd när det var dags att bege sig till matsalen på frukost. (Bilden lånad från pickipicki.se)

Andra viktiga faktorer att ta hänsyn till är ljudnivån i matsalen. Att ha radion skvalade i högtalarna kanske i första hand verkar vara ett trevligt inslag, men människor som har hörapparat uppskattar inte alltid detta. När det gäller en så enkel sak som dukning må vita linnedukar och vitt porslin i förstone ge ett trevligt intryck, men ställer till mycket besvär för den som har nedsatt syn. Med hänsyn till samma målgrupp bör bordet dukas på precis samma sätt varje dag för att underlätta att man helt enkelt hittar saltkar, vattenkaraff och annat. Självklart för många, nytt för andra.

Kortare nattfasta kräver helt nya rutiner
Av olika skäl har många äldre människor en nedsatt aptit. Det leder till stora problem med undernäring inom äldreomsorgen. Med redan befintliga medel går en del av dessa problem att lösa. Mindre portioner åt gången som inte hinner svalna innan de ätits upp, avskildhet vid måltiderna för den som av något skäl önskar det och kompetent personal som förstår och kan hjälpa till att hantera individens utmaningar i måltidssituationen är grundläggande för att näringsfrågan ska fungera.

Dessutom påpekar nu Livsmedelsverket att måltidsordningen för äldre bör innefatta minst sex måltider per dag för att öka förutsättningarna för att varje individ ska ha möjlighet att uppnå sitt energi- och näringsbehov. Det kommer att innebära att nattfastan blir kortare, det vill säga tiden mellan kvällsmål och frukost. Maximalt 11 timmars nattfasta står föreslaget i remissen. Det betyder att sista målet serveras vid till exempel kl 20 och första kl 7. Det är ett stort steg i rätt riktning.

Högre kunskap i alla led
Att det är avgörande att upphandlingsprocessen genomsyras av kunskap inom kost- och näringslära för äldre är självskrivet. Därtill kommer också behovet av kunskap bland personal, från verksamhetschefer till kökspersonal via undersköterskor och assistenter som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med mat och måltidsmiljö. (Bilden lånad från trolda.blogg.se)

Även personal som arbetar inom hemtjänsten behöver ha stora kunskaper i ämnet för att på ett optimalt sätt kunna erbjuda den äldre smakrika, närings-, konsistens- och miljöanpassade måltider i hemmet. Med miljöanpassade menar jag här i första hand frågor som rör måltidsmiljön i sig, även om den ekologiska miljön naturligtvis är en viktig fråga i sig.

Sammanfattning
Många äldre har ett annat energi- och näringsbehov än den övriga befolkningen, och måltidskraven bör därför anpassas efter detta. Det gäller alla plan, från upphandling till den faktiska måltidssituationen. Det krävs mycket kunskap och kompetens från alla personalgrupper som kommer i kontakt med kost- och näringsfrågan för den här målgruppen, och Livsmedelsverkets satsning på bra mat inom äldreomsorgen är mycket välkommen. Det kommer att krävas både utbildning och nya rutiner inom äldreomsorgen, och det är helt nödvändigt för att få bukt med problemet med såväl undernäring allmän trivsel inom denna grupp.

GI-mellanmål - skulle det vara extra nyttigt för barn?

I SvD:s artikel GI-mellanmål för barn har Tastelines dietist samlat ihop ett antal mellanmål som hon tycker är lämpliga för barn. Vad sägs om äppeldricka med kanel (varm eller kall äppeljuice), choklad- och banansmoothie med hackade jordnötter och kokos (”nyttig djungelsmoothie”) eller ”detoxmellis” (keso med banan och aprikoser). (Bilden lånad från clarholm.se)

Är det här ”GI-mellanmål” som är särskilt lämpliga för barn? Som ett glas äppeljuice - mättar det? Och menar Tasteline att ett glas juice innehåller så mycket näring att det lämpar sig för någon att ta det som mellanmål, med eller utan kanelstång?

Choklad- och banansmoothien behöver inte vara fel, men måste vi vänja barnen vid att till och med mellanmålen ska smaka choklad? Vad sägs om att hålla oss borta från sötman för de små så länge det går och därmed undvika att locka fram sockertrollen i dem?

Det enda mellanmålet som verkar hyfsat sansat här är keson med frukt. Men vad som är ”detox” med detta låter jag vara osagt.

Det är klart att barnen ska få mellanmål, men det bör vara näringsrika livsmedel i största allmänhet, gärna fritt från choklad (i det här fallet kakao som säkert galant gifter sig med banan och kokos i samma recept) och helst ha rimliga namn. Kan vi inte frångå det misshandlade begreppet GI och börja prata näring istället, och varför ska barn äta något som heter ”detox”?

Uppmärksamhet kring Höstens toppform

Höstens toppform har fått uppmärksamhet av en av fitness-Sveriges mesta frilansjournalist, Petra Axlund-Stegman. Hon syns överallt, inte minst i Blossom Magazine där jag själv har en frågespalt varje månad.

Jättekul! (Och snacka om press på Jenny Samuelsson - det är bra, det!)

Besök Petra på Sportyspiceblog.com
/Anki

Reebok EasyTone

Intressant och välskrivet av Jacob Gudiol på Traningslara.se om Reebok EasyTone (skorna som ska ge lite extra träning, ni vet...)

Barn äter nyttigare

Text: Anki Sundin, NGruppen
Barn äter nyttigare - mindre godis och mera frukt och grönt. Fler och fler skolbarn och -ungdomar uppger också att de är fysiskt aktiva varje dag, samtidigt som en ökande andel även ägnar minst fem timmar per dag åt att spela dator, se på tv och liknande stillasittande sysselsättningar. Det rapporterar SVT idag i artikeln Barn äter mer frukt och mindre godis och SvD i Barn äter mer frukt och mindre godis. En undersökning från Statens folkhälsoinstitut ligger bakom uppgifterna. (Bild lånad från icasergelstorg.se)

Svåra frågor?
Det är en enkätbaserad undersökning som Folkhälsoinstitutet har gjort. Det finns metodologiska svårigheter med enkätundersökningar, inte minst på grund av att det ska till ett visst mått av läsförståelse för att kunna besvara en fråga rätt. Här är ett utdrag från den enkät som gått ut till elever i årskurs 9, 7 och 5:

"FYSISK AKTIVITET är all aktivitet som får ditt hjärta att slå snabbare och som gör dig andfådd. Fysisk aktivitet kan man hålla på med i idrottssammanhang, i olika aktiviteter på skolan, när man leker med kamrater eller då man går till skolan.
Några exempel på fysisk aktivitet är att springa, gå snabba promenader, åka skridskor eller rullskridskor, simma, spela fotboll, cykla eller dansa.

När du svarar på nästa fråga, lägg ihop all tid som du är fysiskt aktiv varje dag.
Hur många dagar har du varit fysiskt aktiv sammanlagt minst 1 timme om dagen under de
senaste 7 dagarna?

0 1 2 3 4 5 6 7 dagar"

Det är nog inte helt enkla frågor att svara på. Dessutom kan det vara svårt att uppskatta tid.

Dock är det en viktig undersökning att lägga till underlaget för hur det står till med matvanorna i Sverige.

Världsbanken delar med sig

Text: Anki Sundin, NGruppen
Världsekonomi har möjligen ingen direkt koppling till nutrition, men definitivt en indirekt. Med hjälp av god statistik kan tvärvetenskapligt arbete möjliggöra framsteg inom folkhälsa. Men god statistik behöver först och främst tillgängliggöras, och den biten står nu Världsbanken för, rapporterar DN idag i artikeln Världsbanken släpper alla siffror fria. Som pådrivande faktor står Hans Rosling, en av mina favoritföreläsare, ledare för stiftelsen Gapminder och vinnare av Kunskapspriset 2007.

Allergi och överkänslighet i fokus

Av: Anki Sundin, NGruppen
Matnyttig.se är en webbtidning om mat och allergier. För en tid sedan hade jag förmånen att medverka i en intervju om nutritionistens roll inom kost och hälsa i allmänhet och allergier i synnerhet. Läs hela artikeln Nutritionisten ser sambandet mellan mat och hälsa.

2 av 5 känner sig lurade i affären

Text: Anki Sundin, NGruppen
E-nummer, förkortningar och ”socker i allt”. Det är tre av skälen till att 2 av 5 konsumenter känner sig lurade ofta eller ibland när de går och handlar, enligt en ny undersökning som Livsmedelsverket har beställt. (Bild lånad från jnytt.se)

Livsmedelsverket skriver i ett pressmeddelande idag att 2 av 5 konsumenter känner sig lurade ofta eller ibland när de går och handlar.

Det handlar om allt från innehållsförteckning till datummärkning. 98 procent av de tillfrågade ansåg att innehållsförteckningen är viktig, vilket också syns i statistiken - det var just innehållsförteckning, ursprungsland och tillverkare som konsumenterna i den här undersökningen oftast läste på en förpackning.

Vill inte ha ”fuskingredienser”
Konsumenterna i den här undersökningen uppger bland annat att tillsatser, socker och huruvida man kan lita på den ekologiska märkningen är viktiga spörsmål när man handlar. Någon uttryckte att man känner sig lurad av ”fuskingredienserna” i maten, och nämner färgämnen och "vätskehållande medel" som exempel.

Vad finns i den bästa av mataffärer?
Om vi utgår från att svaren i den här undersökningen är representativ för Sveriges befolkning i allmänhet, kan vi med rätta ställa oss frågan vad som finns i den bästa av mataffärer.

• Hur ska förpackningarna vara märkta för att ge tydlig information?
• Hur ska vi upplysa konsumenter om innehållet i livsmedlen?
• Vad är vi som konsumenter beredda att ge avkall på för att få mindre socker i maten vi handlar? Det är en problem som handlar om såväl smak som konsistens och som inte är helt enkelt att lösa ur ett marknadsperspektiv. Kan du tänka dig rinnigare yoghurt som smakar lite surare om vi tar bort sockret? Eller insisterar du på samma smak och konsistens trots förändrat innehåll?

Nästa steg
Det är en viktig undersökning som Livsmedelsverket har låtit göra. Den visar vad som behöver förtydligas för att konsumenter ska känna sig ännu tryggare, och hur man upplever mathandlandet. Den speglar också en större medvetenhet kring livsmedel, innehåll, ursprung, miljöaspekter och djuretik, som jag menar att livsmedelsindustrin behöver besvara i ännu större utsträckning. Frågan är nu vad nästa steg bör bli. Min uppfattning är följande:

Livsmedelsverket behöver bli tydligare med informationen kring de frågor som konsumenterna själva tar upp.
Vi som arbetar inom nutritionsfältet på olika nivåer behöver assistera Livsmedelsverket i arbetet med att upplysa konsumenter kring praktiska detaljer såsom hur vi tyder en innehållsförteckning och vad de olika E-numren står för.
Konsumenter behöver göra sina röster ännu kraftigare hörda. Vi har som individer möjlighet att påverka utbudet i den lokala butiken genom att framföra våra önskemål. Prata med butikschefen och berätta vilka livsmedel du vill se på hyllorna.

Referenser
SIFO 2 Känner du dej vilseledd när du handlar? Gjord 8-14 december 2009 bland 1000 personer under allmänheten, 15 år och äldre, i Sifos telefonbuss. Länk via SLV:s pressmeddelande Två av fem känner sig lurade

Bedrägligt och vilseledande av Life

Text: Anki Sundin, NGruppen, Bild lånad från nyttihyllan.se
-Känner du dig bedragen?
-Vart tog näringen i maten vägen?
-70% mindre järn än 1940.

Det är Life-butikens motivering till varför vi behöver kosttillskott. På deras reklamskyltar kan man också läsa att vi har två alternativ för att komma runt detta problem:
Antingen äter vi så mycket närproducerad, ekologisk mat vi bara orkar, eller så kompletterar vi med naturliga tillskott.

Detta har fått Livsmedelsverket att anmäla Life-butikerna till Konsumentverket, eftersom de anser att reklamen är vilseledande. Jag ställer mig helt bakom detta. Tre argument till att jag håller med är:

1. Frukt och grönt är inte våra huvudsakliga källor till järn och kalcium. Att därför avbilda en jordgubbe och fråga om du känner dig bedragen för att den innehåller mindre kalcium nu än tidigare är vilseledande.
2. Det finns inget vetenskapligt underlag för att hävda att näringsinnehållet har sjunkit med tiden. Analysmetoderna nu är inte desamma som på tidigt 1900-tal, vilket gör jämförelser över så långt tid mycket svåra.
3. Närproducerat och ekologiskt betyder inte automatiskt mer näringsrik. (Det behöver inte ens betyda mer miljövänligt alla gånger, utan beror mycket på vilka aspekter man för fram.)

Dessutom är kosttillskott som består av isolerade vitaminer och mineraler undermåliga i så motto att de saknar alla andra hundratusentals olika ämnen som finns i livsmedel, och som sannolikt har effekter på vår hälsa. Att äta exempelvis C-vitamin som tillskott är således aldrig samma sak som att äta apelsin - även om det skulle råka vara en apelsin på framsidan av burken. C-vitamin är bara en av en oerhörd mängd ämnen som finns i vår mat. Även om alla inte är identifierade eller ens upptäckta ännu, betyder inte det att de inte behövs.

Tobak mot influensa

Text: Anki Sundin, NGruppen
I framtiden kan vi få influensavaccin som odlats i tobaksplantor istället för kycklingägg. Idag används miljontals befruktade kycklingägg för att ta fram de kvantiteter av influensavaccin som behövs vid en epidemi. Det går långsamt, det är dyrt, och är man mycket allergisk mot ägg kan man inte behandlas med vaccinet. Bland många andra medier rapporterar Brand X att man nu sjösätter ett projekt för att ta fram influensavaccin från tobaksplantor istället. (Bilden lånad från travarens.se)

Tobak effektivare än ägg
Den traditionella framställningen av influensavaccin är ineffektiv, åtminstone om man får jämföra med möjliga alternativ. The Department of Defense i USA anslår nu 40 miljoner dollar till det så kallade GreenVax-projektet (den anglosaxiska känslan för ordlekar upphör aldrig att underhålla) med syfte att ta fram influensavaccin från tobaksplantor. Det ska bli billigare och snabbare att få fram stora kvantiteter vaccin.

100 miljoner doser per månad
Projektet är redan igång och äger rum på en 13 500 m2 stor anläggning i Texas. Om det lyckas uppges att denna enda anläggning skulle kunna ta fram 100 miljoner doser per månad - att jämföra med de 250 miljoner doser vaccin mot svininfluensa som hela planetens laboratorier kan ta fram från kycklingägg under lika lång tid.

Banan och majs också i bioteknikens tjänst
Många olika växtarter har använts för vaccinproduktion. Bland de första var tobaks- och potatisplantor, men nu experimenterar man även med tomat, banan, majs, lupin, sallat och andra.

Valet av växtart är viktigt. Växten som man vill skörda sitt vaccin från måste ha de önskade växtdelarna; vill man skörda från bladen bör växten naturligtvis ha stora blad. Vill man skörda från rotknölar bör den ha utvecklade sådana, och så vidare.

Hur vaccinet ska administreras är också en faktor som inverkar på valet av växt. Ska vaccinet vara ätbart måste växten som bär vaccinet vara ätbar och helst smaka gott (det säger sig självt, men tål att påpekas ändå). Om växten inte är ätbar i sig kan vaccinet istället extraheras, som i fallet med tobaksplantan. Denna växt erbjuder flera fördelar inom bioteknologin. Den är lätt att transformera och dess genuppsättning är redan mycket väl kartlagd (Sala F et al. 2003).

Referenser:
Sala F, Rigano MM, Barbante A, Basso B, Walmsley AM, Castiglione S. Vaccine antigen production in transgenic plants: strategies, gene constructs and perspectives. Vaccine. 2003;21:803–8.

Citrusfrukter - ät skalen och släng frukten

Text: Anki Sundin, NGruppen
Ät skalen och släng frukten. En provocerande uppmaning med glimten i ögat för att belysa det höga näringsvärdet i fruktskal. Att det är nyttigt med apelsin och citron känner vi till. Men hur ofta äter du skalen? Faktum är att vi slänger mängder av näringsämnen med skalen, något som kanske både livsmedelsindustrin och vi som enskilda konsumenter skulle kunna fundera över. Ibland påstås det också att just citrusskal skulle vara fettförbrännande och underlätta viktnedgång återstår att bevisa, även om vissa ämnen i citrus har gjort livet lättare för möss med diabetes typ 2.

Detta är den fjärde delen i serien Örter och kryddor som läkemedel.

Hittills i serien Örter och kryddor som läkemedel
Del 1: En historisk tillbakablick
Del 2: Kanel
Del 3: Rosenrot
Del 4: Citrusfrukter (med fokus på skalen)

Varningar
Innan vi går vidare i den här artikeln är det på sin plats att utdela vissa varningar:

1. Välj gärna de kravmärkta vegetabilierna för att minska intaget av bekämpningsmedel om du vill äta skalen. Kravmärkta vegetabilier är inte alltid fria från gifter de heller, men de är sannolikt nyttigare än de konventionella ur detta perspektiv.

2. Som alltid gäller också ”konsultera din läkare” om du står på någon behandling och vill prova att äta lite skal. En del skal innehåller ämnen som kan interagera med vanliga läkemedel.

Torkade citrusskal i kinesisk medicin
Vi kommer kanske framför allt i kontakt med citrusskal som en smaksättare på bakverk. Rivet citronskal står med i recepten på citronkaka och annat gott. Men torkade citrusskal har ett medicinskt värde, enligt den traditionella kinesiska medicinen. Här har det använts på bred front mot allehanda sjukliga tillstånd för att bland annat öka energin och cirkulationen.

Vilka näringsämnen finns i citrusskal?
I avkok på citrusskal finns en rad olika mineraler och flavonoider (1).
Xu och medarbetare (1) undersökte skal från mandarin och apelsin och fann kalium, kalcium, magnesium, järn, mangan och zink, med högst mängd av kalium, kalcium och magnesium.

Många av flavonoiderna som återfinns i naturen har antioxidativa effekter, vilket är ett av skälen till att inte minst skal är nyttiga (om vi väljer giftfritt odlade varianter). Av de citrusflavonoider som finns i skalen kunde man identifiera och extrahera fyra i studien utförd av Xu och medarbetare (1). Dessa var narirutin, hesperidin, nobiletin och tangeretin.

Sammansättningen mellan olika flavonoider skiljer sig från citrusfrukt till citrusfrukt, och på grund av deras olika vattenlöslighet återfinns olika proportioner av dem i vattenextrakt, det vill säga te eller avkok, precis som temperaturen på vattnet och tiden för extraktion påverkar innehållet.

Även ferulinsyra, koffein och kumarin uppges återfinnas i citrusskal. (I USDA:s databas (2) återfinns dock inte koffein i vare sig citron- eller apelsinskal, och de andra har man inte mätt alls.)

Känner du igen några av ämnena i citrusskal?
Du som har läst E-nummernyckeln från början till slut kanske känner igen hesperidin. Ämnet neohesperidin DC går under E-nummer E 959 och är ett icke-syntetiskt (det vill säga ”naturligt” sötningsmedel). Det extraheras från citrusskal och är imponerande 1900 gånger så sött som sackaros (vanligt socker) (3).

Koffein har vi tidigare skrivit om på NGruppens blogg ur ett prestations- och fettförbränningsperspektiv.
Kumarin är blodförtunnande och går under namnet warfarin i läkemedelsindustrin. Vi har tidigare skrivit kort om detta ämne som en av substanserna i kanel.

Vilka hälsoeffekter har citrusskal?
I första hand är citrusskal att betrakta som en källa till ytterligare näringsämnen - vi får i oss mer antioxidanter och andra näringsämnen om vi också äter skalet än om vi nöjer oss med själva frukten.

På marknaden hävdas ofta att citrus innehåller fettförbrännande ämnen och att tillskott som innehåller extrakt av diverse citrusfrukter kan göra en viktminskning mer effektiv. Koncentrat av en del ämnen som finns i citrusskal har sannerligen visat sig kunna minska fettinlagringen hos möss på högfettkost (4), men det är mer tveksamt om det fungerar på människa.

En studie på människa (5) undersökte den samlade effekten av extrakt från citrus och sibiriskt korkträd och författarna hävdade att tillskottet resulterade i viktnedgång hos överviktiga patienter med osteoartrit. Även om de överviktiga patienterna fick förbättrade resultat jämfört med kontrollgruppen, var undersökningen undermålig i och med att man inte mätt upplevd smärta, inflammationsmarkörer eller kunde verifiera kostintag eller fysisk aktivitetsnivå. Det kan lika gärna ha varit en minskad inflammation och därmed minskad smärta som, via spontant ökad rörelse, lett till viktnedgång och förbättrade värden.

Därför är citrusskal nog (än så länge) att betrakta endast som en källa till antioxidanter och i viss mån mineraler.

Sötningsmedel som ökar fettförbränningen
En provokativ styckerubrik för att fånga ditt intresse... Men faktum är att det är sant - åtminstone om man råkar vara en mus. Här kommer en biokemisk förklaring till detta:

Hesperidin (som alltså är stommen i sötningsmedlet neohesperidin) och naringin, samt deras så kallade aglykoner hesperetin och naringenin minskar kolesterol- och triglyceridnivåerna i plasma och lever genom att hämma nyckelenzym i den egna kolesterolproduktionen, HMG-CoA-reduktas och acyl-CoA-kolesterolacyltransferas, hos försöksdjur.

Hesperidin och naringin har visat sig vara positiva för att förbättra höga blodfetter och högt blodsocker hos försöksdjur med diabetes typ 2. Detta kommer till stånd delvis genom att reglera fettsyra- och kolesterolmetabolismen och påverka genuttrycket av glukos- och fettsyrareglerande enzymer (4).

Allt detta innebär dock inte att citrusskal har en fettförbrännande effekt, vare sig på mus eller människa. Men det är ofta den här typen av undersökningar som får ligga till grund för aningen vidlyftiga argument i marknadsföringen av vissa tillskott som innehåller just citrusskal.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Näringsrika skal
Koffein och kaffe fettförbrännande?
Kaffe - en rik källa till antioxidanter

Rönnbär rika på antioxidanter

Referenser:
1. Xu G.H et al. Minerals, Phenolic Compounds, and Antioxidant Capacity of Citrus Peel Extract by Hot Water. J Food Sci. 2008;73(1), doi: 10.1111/j.1750-3841.2007.00546.x
2. USDA:s databas, tillgänglig från http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/
3. Sötningsmedel tillåtna i Europeiska Unionen. Säkerhetsaspekter. Dokument från SNF, tillgängligt från http://www.snf.ideon.se/snf/socker_sotningsmedel/Sotningsmedel.pdf
4. Fukuchi Y et al. Lemon Polyphenols Suppress Diet-induced Obesity by Up-Regulation of mRNA Levels of the Enzymes Involved in β-Oxidation in Mouse White Adipose Tissue. J Clin Biochem Nutr. 2008;43,201–9.
5. Oben et al. Phellodendron and Citrus extracts benefit cardiovascular health in osteoarthritis patients: a double-blind, placebo-controlled pilot study. Nutr J. 2008;7:16, doi:10.1186/1475-2891-7-16, tillgänglig från: http://www.nutritionj.com/content/7/1/16)

NGruppen Veckans blogg i fokus

NGruppens blogg har under veckan som gått varit Veckans blogg i fokus hos Terese Alvéns Spark i baken. Tack så mycket!

Felaktigheter i Du är vad du äter

Text: Anki Sundin, NGruppen

Du är vad du äter... Ett kom-i-form-program på TV3 med Anna Skipper i täten som den oförlåtande kostexperten, drillandes sina adepter efter konstens alla TV-regler.

Programmet i fråga är ett underhållningsprogram. Dock reagerar jag över att Anna Skipper får föra fram felaktigheter till publiken utan krav på korrigering.

Bland annat påstår hon att en laktosintolerant person inte kan äta smör eller ost. Det finns många laktosintoleranta personer som klarar av den lilla mängd laktos som finns i dessa mejeriprodukter. Men det är väl en detalj som må gå.

Vad värre är hävdar hon att vitamin B12 finns i alger. Men den form av B12 som finns i alger (Spirulina nämns här) är inte biologiskt aktiv hos människor. Det betyder att veganer, det vill säga strikta vegetarianer, inte alls kan tillgodose sitt behov av B12 genom att inta alger. Hennes påstående om att "B12 finns i proteiner" är naturligtvis inte heller korrekt. B12 finns i animaliska livsmedel, vilka råkar vara källor till protein, men det är långt ifrån samma sak.

Dessutom är en person som äter mejeriprodukter inte strikt vegetarian, utan laktovegetarian. En laktovegetarian finner B12 i kosten och behöver således inget tillskott av just B12.

Jag blir nyfiken på att veta vad människor faktiskt tycker om ett program som hade kunnat vara så bra, men som är så kantat av felaktigheter att människor faktiskt blir lurade av det. Eller är programmet i fråga bara att betrakta som ett rent underhållningsprogram?

Vad är din uppfattning?

Örter och kryddor som läkemedel: En historisk tillbakablick. Del 1

Text: Anki Sundin, NGruppen
Detta är det första inlägget i en serie om örter och kryddor inom hälsa och medicin. Till att börja med en beskrivning av vad skillnaden mellan en ört och en krydda är, samt en historisk tillbakablick. I nästkommande inlägg får du en systematisk och övergripande genomgång av några av de kryddor och örter vi känner igen från det egna matbordet, vilka verksamma substanser de innehåller och hur de kan användas som läkemedel.

Övriga artiklar i denna serie:
Del 2: Kanel

Del 3: Rosenrot

Välsmakande läkemedel
Att kryddor och örter har används i matlagningen i många olika samhällen genom historien är knappast förunderligt, eftersom god mat troligtvis alltid varit något man eftersträvat. Vad som därtill är mycket fascinerande är att människan i tusentals år, kanske ännu längre tillbaka, har förstått att det finns många viktiga läkemedelssubstanser i växter, och att de använts med större eller mindre framgång mot allehanda krämpor. Fortfarande, och sannolikt även framgent, är substanser från växter en mycket viktig del av den moderna läkemedelsindustrin.

Nedanstående fakta är ett sammandrag av bilagan Health benefits of herbs and spices: the past, the present, the future, publicerad i The Medical Journal of Australia 2006. Se nedan för fullständig referens.

Skillnaden mellan örter och kryddor
En ört är oftast bladet från den växt som används inom matlagningen.

En krydda är övriga växtdelar som används, ofta torkade, till exempel knoppar (klöver), bark (kanel), rot (ingefära), bär (pepparkorn), frön (kummin) och märken (saffran).

Många växter kan kallas både ört och krydda, exempelvis koriander. Färska korianderblad kallas ofta för ört, medan de torkade fröna kallas krydda. Stam och rot av koriander, liksom lök, vitlök och fänkål, kallas ofta örter eftersom de vanligen används färska i matlagningen.

Örter inom kok- och läkekonsten
Människan har använt örter inom läkekonsten i tusentals år. Sumeriska fynd från 5000 f.Kr. avslöjar att man använde timjan för att främja sin hälsa, och i Mesopotamien (ett område som ligger i nuvarande Irak och Iran) odlade bönderna vitlök redan 3000 f.Kr. Fynd härifrån visar också att man så småningom utvecklade sin kunskap om hälsofrämjande effekter av saffran, en och timjan.

Egyptiskt papyrus daterat till 1555 f.Kr. visar att man använde koriander, fänkål, en, kummin, vitlök och timjan. Vitlök har man till och med hittat i Tutankamons grav, och man lade även myntablad i pyramider från 1000 f.Kr. Det sägs att egyptierna gav sina slavar stora mängder rädisor, lök och vitlök, möjligen för att hålla dem friska och starka.

Hippokrates (460-377 f. Kr) lär ha haft över 300 recept med örter, inklusive vitlök, kanel och rosmarin. Han uppgav att han till exempel använde vitlök mot livmoderscancer. Mynta ansågs vara bra för mag-tarmkanalen, och lakrits användes för sina anti-inflammatoriska egenskaper och mot astma. Rosmarin användes för att stärka minnet. En senare kollega till Hippocrates vid namn Dioscorides publicerade på 100-talet en sammanställning över fler än 600 örter; hur de skulle väljas ut, lagras och användas för olika hälsobefrämjande effekter. Denna sammanställning förblev den huvudsakliga referenslitteraturen i ämnet ända fram till 1600-talet.

Nästa inlägg i denna serie kommer att handla om kanel.

Referenser:
1: Tapsell L, Patch C, Fazio V. Health benefits of herbs and spices: the past, the present, the future. MJA. 2006;185(4):S1-S25.

Bananas! Om Dole, giftiga bananer och skönhet på bananers vis

Text: Anki Sundin, NGruppen
Bananodling är en industrijätte med mer än 40 miljarder kronor i årsomsättning. För att få fram stora skördar av fläckfria bananer används tonvis av bekämpningsmedel och som vanligt är det den lilla arbetaren och miljön som får stå tillbaka. Men även vi konsumenter drabbas av bekämpningsmedelsrester.

DN visar trailern för Bananas!, en dokumentärfilm om företagsjätten Doles nicaraguanska bananarbetare och exponeringen för det giftiga bekämpningsmedlet DBPC*, som användes fram till slutet av 1970-talet. Medlet orsakar sterilitet och möjligen cancer och har drabbat ett stort antal arbetare.

Det här är dock inte första gången som Dole figurerar i en giftskandal. Så sent som 2003 sprang en cistern läck på en flygplats i Costa Rica och runt 25 000 liter bekämpningsmedel mot svamp rann ut. Följden blev att allt från fiskar till sköldpaddor och sjökor dog i floden Pacuare och två närliggande sjöar (1).

DN meddelar vidare att ”fruktbolaget Dole har stämt dokumentärfilmaren Fredrik Gertten, producenten Margarete Jangård och bolaget ”WG film””, och att deras film Bananas! kommer att försvaras av en stor amerikansk advokatbyrå.

Jakten på den fullkomliga bananen
Användningen av DBPC* är numera är förbjuden, men andra, också mycket giftiga, kemikalier mot nematoder har ersatt det gamla. I Svenska Naturskyddsföreningens rapport Jakten på den fullkomliga bananen (1), av Tomas Lustigh, uppges att andra sorters bekämpningsmedel förbrukas i stora mängder på bananplantagen. Inte minst används svampmedel mot så kallad svart sigatoka (Mycosphaerella fijensis var. difformis) via flygbesprutning en gång i veckan. Siffror om 50 kg bekämpningsmedel per ha (100*100 m) och år uppges i samma rapport.

Det drabbar dig som konsument
Även om fokus i filmen Bananas! må vara de arbetare som kommer i direkt kontakt med bekämpningsmedel, ligger en oroväckande följdsanning för alla konsumenter i samma påse. Svenska Naturskyddsföreningen i Örebro (2) skriver på sin hemsida att varannan konventionellt odlad banan innehåller spår av bekämpningsmedel. I samma artikel beskrivs också hur bananplantorna besprutas en gång i veckan, stockarna kläds i påsar impregnerade med insektsgift och hur bananerna penslas med ett svampmedel innan de paketeras i kartonger.

Påsarna med insektsgift som bananerna växer i och svampmedlet som penslas på används för att förhindra att bananerna angrips och blir fläckiga, inte minst eftersom majoriteten av konsumenter vill ha fläckfria (prickfria) bananer. Trots det uppges att upp emot 30 procent av skörden kasseras bland annat på grund av skönhetsfel. Kan du tänka dig att köpa bananer som blivit fläckiga?

Bananodlingen i siffror – så mycket bekämpningsmedel används
I Jakten på den fullkomliga bananen (1) beskrivs hur bananer odlas och hur utvecklingen sett ut det senaste decenniet. Enligt denna rapport uppger Dole att man bara använder ”resurshållande metoder i bananodlingen” och att ”bekämpningsmedel bara sprutas när det är nödvändigt, till exempel om ett skadeangrepp riskerar att minska skörden”.

Dock konstaterar man i samma rapport att mängden bekämpningsmedel inom bananodlingen snarare ökar än minskar. Mer än 50 kg bekämpningsmedel per ha används i Costa Rica med upp till 60 flygbesprutningar per år, på odlingar som ändå är miljöcertifierade (inte kravmärkta, min anmärkning). Man jämför med odling i Sverige, där varje ha i genomsnitt besprutas med 0,4 kg bekämpningsmedel per ha och år. Till potatis, som är den mest besprutade jordebruksgrödan i Sverige, används 4,5 kg bekämpningsmedel per ha och år.

Däremot verkar trenden för användningen av ogräsbekämpningsmedel gå åt ett positivt håll, med sex besprutningar per år mot tidigare 12, och några gårdar har övergått till att använda marktäckare istället för att förhindra ogrässpridningen.

Krav-märkta bananer bättre för alla
Inom Krav-märkta (ekologiska) odlingar använder man inte de konventionella bekämpningsmedlen. Det betyder att varken arbetare, miljö eller konsumenter exponeras för de gifter som den konventionella bananodlingen förbrukar tonvis av varje år. Dock är till exempel såpa och kopparlösningar godkända inom det ekologiska jordbruket.

De Krav-märkta bananerna är av olika skäl inte lika ”snygga” som de konventionella – de är prickiga och mindre – och ofta dyrare, men de är bättre för alla ur ett hälsoperspektiv.

Korta fakta om bananer (1)

• Bananplantan är trots sitt palmliknande utseende botaniskt sett en ört – den är alltså mer släkt med kummin och ingefära än med kokospalm
• Svenskar äter i genomsnitt 19 kg bananer per person och år (ungefär 190 st, min anm.)
• Varje år odlas 100 miljoner ton bananer
• Exporten av ekologiskt odlade bananer uppgick år 2002 till 136 000 ton (1% av den totala exporten)
• År 2002 genererade handeln med bananer 42 miljarder kronor
• De fyra största företagen inom bananindustrin är Dole, Chiquita, Fyffes och Noboa

*Bekämpningsmedlet DBCP står för 1,2-dibromo-3-kloropropan (3). Det heter (hette) Nemagón (eller Fumazon) på marknaden. Det användes tidigare mot så kallade nematoder, rundmaskar, som orsakar skador på bananplantor. DBCP är numera förbjudet men har ersatts av andra, också mycket giftiga, kemikalier.

Mer om filmen Bananas! och Fredrik Gertten på Realtid.se här.

Relaterade inlägg på NGruppens blogg:

Bekämpningsmedel och en saga om paprika

Från bekämpningsmedel till etik, moral och area

Sviker Marit Paulsen eko-konsumenterna?

Klimatvänlig mat

Referenser:

1: Jakten på den fullkomliga bananen. Rapport från Svenska Naturskyddsföreningen. Tillgänglig från http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/rapport-bananstudie.pdf

2: Johansson M, Enghag O, Blomgren G. Svar till ”Chiquita tar ansvar för miljö och anställda”. Svenska Naturskyddsföreningen. Tillgänglig från http://www.orebro.krets.snf.se/notiser/notiser.php?subaction=showfull&id=1134419850&archive=&start_from=&ucat=2&

3: Wikipedia, tillgängligt från http://en.wikipedia.org/wiki/1,2-Dibromo-3-chloropropane

Övrig litteratur:

Levy BS, Levin JL, Teitelbaum DT. DBCP-induced sterility and reduced fertility among men in developing countries: A case study of the export of a known hazard. Int J Occup Environ Health. 1999;5(2):115.

Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF

Text: Anki Sundin, NGruppen

Grenade aminosyror har många hört talas om. Men känner du också till att det finns grenade fettsyror? En av dessa fettsyror är fytansyra och finns i fett kött och mjölkfett, och kanske kan vara en länk mellan konsumtion av kött och risken för cancer. Om det är så, kan det också vara idé att resonera kring eventuella långtidseffekter av LCHF, det vill säga låg kolhydrat-hög fett-kost med mycket kött, grädde och smör som bas.

Kött kopplat till ökad risk för cancer
Epidemiologiska studier har visat att en hög nötköttkonsumtion är kopplad till en ökad risk för olika sorters cancer, däribland cancer i prostata, tjock- och ändtarm samt bröst (1). Att konsumtionen av kött och charkuterivaror är kopplad till cancer har man också konstaterat i WCRF*:s Diet and Cancer report (3).

Fytansyra en bov i dramat?
Det är oklart varför kött och charkuterivaror är kopplade till en ökad risk för cancer, men en kandidat till bovrollen är fytansyra. Det har visat sig att fytansyra uppreglerar proteinet och enzymet AMACR**. Det är måhända inte så konstigt, eftersom AMACR ingår i omsättningen av grenade fettsyror – om du äter mycket grenade fettsyror behöver du kunna omsätta allt och behöver således mer enzymer för denna process än om du inte äter några alls. AMACR finns i sin tur i stora mängder i just cancerceller (2).

Fytansyra finns i nötkött och mejeriprodukter
Fytansyra är en 20 kolatomer lång grenad fettsyra som finns i ganska stor mängd i just kött och mjölk från idisslare (kor, får, getter). Anledningen är att tarmbakterierna hos idisslare bryter ned klorofyll och på så vis genererar fytansyra som nedbrytningsprodukt.

Fytansyra återfinns därför i såväl kött som mjölk från idisslande boskap i högre grad än hos andra. Detta gör att människor som äter kött och mejeriprodukter från idisslare får i sig mer fytansyra än de som inte gör det, inte minst vegetarianer och framför allt veganer. Fytansyra finns också i fet fisk och kommer från plankton längre ned i näringskedjan.

Fytansyra finns mest hos kött- och mjölkälskare
Enligt en undersökning som gjordes bland brittiska kvinnor (1) var plasmakoncentrationen av fytansyra 6,7 gånger högre hos dem som åt nötkött jämfört med dem med en vegansk kosthållning, och 47% högre än hos dem med en lakto-ovo-vegetarisk kosthållning. Den starkaste faktorn för fytansyra i plasman var faktiskt intaget av mjölkfett – ju mer mjölkfett kvinnorna åt desto högre var plasmakoncentrationen av fytansyra. Intaget av kött var i den här undersökningen alltså inte signifikant kopplad till fytansyra i plasma hos dem som deltog. (Dock uppgav en majoritet av deltagarna som åt kött att de åt så lite av det synliga fettet på köttet som möjligt, vilket gör att människor som gärna äter detta fett också kan tänkas få i sig mer fytansyra.)

Styrkor och svagheter i den här studien (1)
En styrka i den här studien (1) är att man har undersökt enbart kvinnor – man har inte blandat män och kvinnor. En könsuppdelning är helt nödvändig för att kunna dra någon slutsats alls i många fall, eftersom män och kvinnor är så olika fysiologiskt.

Ytterligare en styrka är att man har jämfört även andra parametrar såsom BMI, ålder och rökvanor.

Tack vare att kvinnorna också uppgav så olika kostregimer var det "enkelt" att dela in dem i rätt grupper.

Den kanske största svagheten var att man använde så kallade FFQ (food frequency questionnaires) för att få veta hur kostvanorna såg ut. Det är en svår metod att dra riktiga slutsatser ifrån, eftersom den som fyller i ett FFQ svarar på frågor såsom "Hur ofta äter du yoghurt" och får ofta välja mellan svarsalternativ såsom "varje dag", "flera gånger i veckan", "sällan" och "aldrig". I ett vanligt FFQ undersöks inte mängderna av olika livsmedel, utan bara intagsfrekvensen – hur ofta man äter av ett visst livsmedel.

Slutsatser och några tankar kring LCHF
Om fytansyra skulle visa sig bortom allt tvivel ha en koppling till utvecklingen av olika cancertyper, skulle det betyda att det är bra att begränsa sitt intag av livsmedel som innehåller denna sorts fettsyra. Rött kött och mejeriprodukter innehåller ganska stora mängder.

I så kallade in vitro-studier (undersökningar gjorda på celler på odlingsplattor) har det visat sig att just fytansyra (som alltså finns i rött kött och mjölkfett) kan uppreglera enzymet AMACR. Detta enzym finns i högre mängd i cancerceller än normala celler.
Från stora befolkningsstudier vet vi att det finns en koppling mellan intag av kött och risken för cancer.

Det är ännu för tidigt att dra några konkreta slutsatser kring mekanismerna bakom detta fenomen, men om det nu faktiskt är fytansyra som är en av bovarna i dramat kan man fundera över hur hälsosamt det är att äta stora mängder fett rött kött och mjölkfett. LCHF-anhängarna förespråkar ofta intag av stora mängder smör, grädde och fett kött, vilket gör att vi kanske kan använda denna grupp som jämförelse med en "normalkost-grupp" (om det nu finns en sådan) och en vegetarisk kost-grupp för att se om risken för cancer verkligen blir högre på sikt. Samtidigt kan man också mäta vissa markörer, däribland fytansyra, för att försöka koppla dessa till en ökad eller minskad risk.

I dagsläget finns inga övertygande bevis för att det skulle vara skadligt på något sätt att följa en LCHF-kost. Denna kostregim är emellertid relativt ny och behöver fortfarande några år på sig att hinna ge något utfall på befolkningsnivå. Livsmedelsverket framhåller betydelsen av att inte överdriva sin konsumtion av rött kött och charkuterivaror på grund av den ökade risken för cancer i Råd om kött i kommande miljösmarta matval och Cancer och matvanor.

Kött är å andra sidan mycket näringsrikt och är därför bra mat för inte minst idrottare (det vill säga den som tränar mycket). Det betyder att den gamla parollen att äta varierat kommer väl till hands även här – en kost som innehåller lite av allt snarare än mycket av lite torde vara hälsosamt. Som alltid väljer du själv hur just du ska äta.

*WCRF står för World Cancer Research Fund
**AMACR står för alfametylacyl-CoA-racemas

Referenser:
1. Allen NE, Grace PB, Ginn A, Travis RC, Roddam AW, Appelby PN et al. Phytanic acid: mesurement of plasma concentrations by gas-liquid chromatography-mass spectrometry analysis and association with diet and other plasma fatty acids. Br J Nutr. 2007;
2. Mobley JA, Leav I, Zielie P, Wotkowitz C, Evans J, Lam Y-W et al. Branched fatty acids in dairy and beef products markedly enhance alpha-methylacyl- CoA racemase expression in prostate cancer cells in vitro. Cancer Epidemiology, Biomarkers&Prevention. 2003;12:775-83.
3: WCRF/AICR, 2007: Food, Nutrition, Physical activity, and the Prevention of Cancer. Tillgänglig från http://www.dietandcancerreport.org/