Text: Anki Sundin, NGruppen, Bild lånad från nyttihyllan.se
-Känner du dig bedragen?
-Vart tog näringen i maten vägen?
-70% mindre järn än 1940.
Det är Life-butikens motivering till varför vi behöver kosttillskott. På deras reklamskyltar kan man också läsa att vi har två alternativ för att komma runt detta problem:
Antingen äter vi så mycket närproducerad, ekologisk mat vi bara orkar, eller så kompletterar vi med naturliga tillskott.
Detta har fått Livsmedelsverket att anmäla Life-butikerna till Konsumentverket, eftersom de anser att reklamen är vilseledande. Jag ställer mig helt bakom detta. Tre argument till att jag håller med är:
1. Frukt och grönt är inte våra huvudsakliga källor till järn och kalcium. Att därför avbilda en jordgubbe och fråga om du känner dig bedragen för att den innehåller mindre kalcium nu än tidigare är vilseledande.
2. Det finns inget vetenskapligt underlag för att hävda att näringsinnehållet har sjunkit med tiden. Analysmetoderna nu är inte desamma som på tidigt 1900-tal, vilket gör jämförelser över så långt tid mycket svåra.
3. Närproducerat och ekologiskt betyder inte automatiskt mer näringsrik. (Det behöver inte ens betyda mer miljövänligt alla gånger, utan beror mycket på vilka aspekter man för fram.)
Dessutom är kosttillskott som består av isolerade vitaminer och mineraler undermåliga i så motto att de saknar alla andra hundratusentals olika ämnen som finns i livsmedel, och som sannolikt har effekter på vår hälsa. Att äta exempelvis C-vitamin som tillskott är således aldrig samma sak som att äta apelsin - även om det skulle råka vara en apelsin på framsidan av burken. C-vitamin är bara en av en oerhörd mängd ämnen som finns i vår mat. Även om alla inte är identifierade eller ens upptäckta ännu, betyder inte det att de inte behövs.
Inlägg
Hej Anki!
SvaraRaderaHär är två artiklar som visar att våra jordar utarmats på mineraler:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brist-pa-naring-i-svensk-brodsad_339018.svd
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/frukt-och-gront-har-vattnats-ur_320510.svd
Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att mineralinnehållet i jordarna successivt minskar när växterna tar upp tillgängliga mineraler och konstgödsling tillför endast kväve, fosfor och kalium. Vi vet för närvarande inte exakt hur många mineraler/spårämnen som den mänskliga kroppen behöver för optimal hälsa. Däremot uppnår terapeuter som tillämpar näringsmedicinsk terapi goda resultat genom att bl.a. korrigera obalanser, inklusive brister, av exv mineraler.
Hälsningar
Olle Selin bl.a. Dipl Homiatriker
Olle - tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag har tagit del av artiklarna du refererar till och kan i och med detta konstatera, som vem som helst, att Livsmedelsverket och professor Holger Kirchman på SLU i det här fallet inte tycks ha gjort samma bedömning av näringsvärdet i våra livsmedel nu respektive då.
I artikeln står att läsa att Kirchman är övertygad om att ”en stor del av svenska folket lider av mineralbrist”. Om jag läser artikeln rätt har han dock inga undersökningar som stödjer denna övertygelse, utan väntar fortfarande på ”siffror från humansidan”. Enligt Riksmaten, som är en rikstäckande kostundersökningen, förhåller det sig inte på detta vis.
Enligt Kirchman är det heller inte möjligt att få i sig tillräckligt med näringsämnen om man inte idrottar utan att få ett för stort energiintag. Detta håller jag inte med om under förutsättning att kosten består av näringstäta livsmedel som bas och att vi utgår från att nordiska näringsrekommendationer är rimliga. Däremot finns risken för näringsbrister hos människor som till stor det täcker sitt energibehov med raffinerade livsmedel såsom läsk, godis, snacks, vissa helfabrikat och liknande. I detta fall är den ponerat lägre näringshalten i våra grödor inte orsaken, utan snarare att människor aktivt väljer att konsumera särskilt näringsfattiga och samtidigt energirika livsmedel.
Inte heller är forskningsledare Donald Davis (som får uttala sig i den andra av de artiklar du refererar till) övertygad om att förändringen av näringsämnen i livsmedel är resultatet av enbart utarmade jordar. ”Hans huvudförklaring är i stället att näringsinnehållet försummats under decennier av växtförädling med ensidig inriktning på hög avkastning”, som det står i svd. Fortfarande är det viktigt att hålla i åtanke att våra huvudsakliga källor till protein, kalcium eller järn (som tas upp bland några andra näringsämnen i artikeln) inte är broccoli, majs, vitkål och tomater, som är de grödor som tas upp i just denna artikel.
Livsmedelsverket har anmält Life för att de anser att reklamen i fråga är vilseledande i och med att budskapet är att ett vitamin- och mineraltillskott ska kompensera för den påstådda minskningen av näringsämnen i maten. Låt oss för diskussionens skull utgå från att näringsinnehållet i maten idag verkligen är lägre än för ett halvt sekel sedan. Här stöter vi då ändå direkt på ett problem, och det är att de näringsämnen vi mäter i sammanhanget är dem vi känner till och har RDI-värden för. Järn, kalcium och B-vitaminer är exempel på sådana. Det som inte alls framgår, men som är minst lika viktigt, är hur det ligger till med de tusentals övriga ämnen som finns i livsmedel, men som inte finns i ett vitamin- och mineraltillskott. Som exempel tar jag återigen C-vitamin i apelsin vs hela apelsinens näringsvärde. Vitamin- och mineralinnehåll i livsmedel kan på sannolika grunder anses spegla livsmedlets i fråga näringsprofil, men om innehållet av ett näringsämne är lägre än önskvärt innebär inte detta att det enkelt kan ersättas av ett tillskott av detta specifika näringsämne.
Dessutom bör vi alltså vara medvetna om att de livsmedel som artiklarna i svd tar upp, och som du refererar till, inte kan betraktas som stora källor till respektive näringsämne som tas upp. Bröd innehåller förutom järn också järnupptagshämmare, vilket gör att det är svårt att tillgodogöra sig detta näringsämne från just bröd ändå.
Vi kan med rätta diskutera om dagens konventionella jordbruk är optimalt med avseende på såväl avkastning som näringsvärde och miljöhänsyn. Samtidigt står jag ödmjuk inför agronomernas kunskap inom jordbruk och lyssnar gärna som lekman till forskning inom detta område, övertygad om att nutritionister och agronomer har mycket att lära av varandra. Men frågan i det här fallet var ändå om Lifes reklam är vilseledande eller ej. Mot bakgrund av mitt svar ovan står jag fortfarande fast vid att anmälan är berättigad.
Hmmm här var det mycket information... Jag vet inte vad jag ska tycka faktiskt, jag litar inte på myndigheter och inte heller life för den delen. Men jag behöver järn oavsett hur mycket det finns i maten eftersom jag har järnbrist. Vet inte ens om det hjälper med tillskott eftersom varje gång jag blir testat så har jag fortfarande järnbrist... =(
SvaraRaderaZinkbrist har jag också fått konstaterat (ingen har förklarat varför) och B-vitaminbrist har jag visserligen inte fått konstaterat (det är ingen läkare som bryr sig kolla - de skriver hellre antidepressiva) men jag har mått så väldigt mycket bättre när jag har ätit tillskott så jag litar på min känsla. Sen om mina brister skulle bero på bristande näring i maten, stress eller för mycket socker och snabba kolhydrater (jag har slutat med det nu, men missbrukade socker förr i tiden) vet jag inte. Men du måste väl hålla med om att det är skillnad på näring i fullkornsmjöl versus vitt mjöl? Och att det inte kan finnas så mycket näring i potatisen som de äldre får som har stått i varmhållning i 6 timmar?(jag har tyvärr jobbat i kök...) Men detta är en fråga i sig antar jag... Men jag tycker det borde göras fler studier så vi kan veta i framtiden. Jag tycker också det vore intressant att kolla på alla kemikalierester vi får i oss och hur mycket det egentligen blir sammanlagt. Behöver inte kroppen mer näring om den måste bli av med en massa tungmetaller till exempel? Dessutom lever vi så stressade liv, jag menar, även om maten skulle ha samma näring (vilket jag inte är helt övertygad om, finns det inga bra studier om detta så kan man inte veta varken eller) så kanske våra behov är mycket större nu än förr i tiden?
Jag kan tänka mig att det kan vara individuellt också. Bara för att livsmedelsverket säger att jag behöver 18mg järn varje dag utesluter inte att jag kan behöva mycket mer? Frågan är bara hur man kan veta det... Det är inte så enkelt detta... det är inte så bra att överdosera vitaminer heller... jag försöker ta det försiktigt med icke vattenlösliga vitaminer i alla fall. Men jag kan inte heller gå runt och må dåligt, läkare vägrar hjälpa mig, då måste jag göra så gott jag kan =(
Artemis - järntillskottens sammansättning är avgörande för effekten. Bäst är hembundet järn, medan växtbaserade källor sannolikt inte är lika effektiva, eftersom en del av dem också innehåller järnupptagshämmande ämnen. Är järnbristen allvarlig kan man till och med få injektioner av järn hos doktorn. (Men det vet du säkert redan.)
SvaraRaderaDu skriver:
"Men du måste väl hålla med om att det är skillnad på näring i fullkornsmjöl versus vitt mjöl? Och att det inte kan finnas så mycket näring i potatisen som de äldre får som har stått i varmhållning i 6 timmar?"
Mitt svar:
Självklart är det så! Men det var ju inte det som var i fokus här :) Det handlade snarare om matens näringsvärde ”förr” jämfört med ”nu”. Att fullkornsmjöl är mer näringsrikt än vitt mjöl råder det ingen diskussion om - det är bara att titta i näringsvärdestabellerna. Att varmhållning inte heller är lyckat för näringsvärdet känner vi till, och det är synd och skam om mat får stå varmhållen i sex timmar innan den serveras. Det finns mängder av studier som visar hur varmhållning och olika typer av matberedning påverkar näringsinnehållet. En bok som du skulle kunna läsa är Livsmedelskunskap av Jonsson m.fl. från Studentlitteratur. Den boken är mycket informativ.
Du skriver:
"Jag tycker också det vore intressant att kolla på alla kemikalierester vi får i oss och hur mycket det egentligen blir sammanlagt."
Mitt svar:
Faktum är att det är en kartläggning på gång, men den kommer att bli klar först om flera år. Då vet vi mer om hur mycket vi faktiskt får i oss med vanlig, konventionellt odlad mat.
Du skriver:
"Dessutom lever vi så stressade liv, jag menar, även om maten skulle ha samma näring (vilket jag inte är helt övertygad om, finns det inga bra studier om detta så kan man inte veta varken eller) så kanske våra behov är mycket större nu än förr i tiden?"
Mitt svar:
Hur långt tillbaka i tiden är ”förr” i det här sammanhanget? För vi får också ta i beaktande att livsmedelstillgången över tid har ökat, och med det också vårt sammanlagda intag av många näringsämnen. Pratar du sedan 100 år tillbaka, 1000 år eller kanske rent av 10 000 eller 100 000 år?
Du skriver:
"Bara för att livsmedelsverket säger att jag behöver 18mg järn varje dag utesluter inte att jag kan behöva mycket mer?"
Mitt svar:
Nej, Livsmedelsverket säger inte att du som individ behöver 18 mg järn per dag. Enligt NNR 2004 behöver kvinnor som menstruerar för det första 15 mg per dag. För det andra, och vad viktigare är, skriver de i dessa rekommendationer: ”Menstruationsblödningar och därav följande järnförluster kan variera mycket mellan olika kvinnor. Detta medför att en del kvinnor behöver större järntillförsel än andra. Vid en tillgänglighet på 15% täcker 15 mg/d behovet hos 90% av vuxna kvinnor i fertil ålder. Vissa kvinnor behöver mera järn än kosten kan ge.”
Rekommendationerna är också därutöver ”avsedda för planering av koster för grupper av individer med angivet åldersintervall”.
Det handlar alltså aldrig om näringsrekommendationer för individer, utan för kostplanering på gruppnivå.
Att Livsmedelsverket skulle ge rekommendationer på individnivå är ett utbrett missförstånd. Det har aldrig legat i deras uppdrag att ge sådana rekommendationer. Det vore omöjligt för en myndighet att göra det.
Slutligen vill jag säga att jag storligen respekterar dig och alla andra som själva tar ansvar för sin hälsa och söker kunskap för att komma tillrätta med hälsorelaterade problem av olika slag.
Med vänliga hälsningar
Anki
Hej igen! Jag märkte jag hade visst fått svar här. Du är duktig på att svara tycker jag =)
SvaraRaderaJag kanske inte uttrycker mig så vetenskapligt och så, det här är inte riktigt min grej, men jag vet att det finns flera som jag som har blivit besvikna och trötta på alla rekommendationer... Även om de inte är menade på individnivå så används dem ofta på det viset. När jag säger till en läkare att jag misstänker att jag kan lida av någon näringsbrist så hänvisas jag till att "enligt studier får vi allt vi behöver via en varierad kost". Och ärligt talat så förstår jag inte poängen med rekommendationer på gruppnivå. Är det inte bättre att säga att man helt enkelt inte vet och kolla på varje individ istället?
Jag vet inte exakt hur länge sen det var mindre stressigt men jag är säker på att du förstår vad jag menar och värre blir det för varje dag. Numera står det på de flesta jobbannonser att man ska vara stresstålig, det gjorde det inte för 10 år sen.
Jag kan inte hänvisa till tjusiga studier för att bevisa det jag säger men jag behöver inte ha fel för det. Jag ser omkring mig vad folk äter och vad som finns i butikerna, jag behöver ingen studie för att se vad som händer omkring mig. Livsmedel må ha samma näringsvärde men kom igen, det är väldigt få som bara äter riktig mat från riktiga råvaror nuförtiden. Det finns inte tid till det och även om man lyckas undvika snabbmat så är halvfabrikatet här för att stanna... För att inte tala om alla snabba kolhydrater...
Life kanske har uttryckt sig klumpigt men jag tror det kan ligga en smula sanning i det de säger om vad vi egentligen får i oss.
Ett stort tack för att du respekterar alla som tar ansvar för sin hälsa, det uppskattas verkligen! Jag hoppas också att du håller med om att det inte riktigt är rätt att man ska tvingas göra så pga bristande hjälp från vård och myndigheter...
Det jag vill ha sagt är att det är bra med studier och vetenskapliga texter men här finns vi "vanliga" människor också som behöver hjälp som individer och det är skrämmande många som inte får någon hjälp någonstans och då tycker jag att studier blir meningslösa, om de knappast hjälper någon.
Och så länge det finns folk som inte får hjälp genom myndigheter och sjukvårdsapparaten så kommer det att finnas de som lyssnar på life och liknande eftersom man blir så illa tvungen. Det är bra att du ställer life till svars om de kläcker ur sig oriktiga påståenden men ställ gärna till svars även de läkare som påstår att "man får allt man behöver via kosten" och använder detta för att generalisera och vägra hjälpa patienten.
Ursäkta om jag har varit tjatig. Jag ska inte störa mer här, det är kanske ingen sida för mig... Men tack så jättemycket för tålamodet! och kram!
Hej Artemis!
SvaraRaderaTack, jag svarar så gott jag kan även om det ibland kan ta ett tag (som nu...).
Jag kan bara uttrycka empati i en situation där man upplever att man inte får den hjälp man behöver från sjukvården. Jag förstår att det måste kännas frustrerande, och att det lockar många att vända sig åt annat håll för att söka hjälp. Det en doktor kan göra är att följa praxis och hantera respektive fall utefter vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessutom gissar jag att det en doktors personliga intresse för och kunskap inom nutrition också spelar en stor roll här för vilken rekommendation man får på individnivå.
Att de nuvarande näringsrekommendationerna många gånger felbrukas kan så klart inte SLV ta ansvar för - de uppfyller bara sitt uppdrag i att ta fram dem på gruppnivå. Som myndighet har de inte möjlighet att ge individuella rekommendationer, vilket också är skälet till att uppdraget inte är formulerat på det sättet. Att rekommendationerna inte är till för individnivå uttrycker de också mycket tydligt, är min uppfattning.
Vill man sedan ha individuella rekommendationer måste de basera sig på individuella värden, som mäts upp via blodprov och annat inom sjukvården. Och så har vi sprungit ett varv till i ekorrhjulet...
När det gäller näringsvärdet i maten: Ja, om du menar att många nu för tiden väljer sämre mat och därmed får i sig mindre näring håller jag helt med dig. Det jag trodde du menade var skillnaden mellan näringsvärdet i, säg, en modern potatis jämfört med en potatis som odlades för 100 år sedan.
Vi verkar vara överens om att det skulle hända mycket positivt på folkhälsonivå om folk valde bra råvaror i sin kosthållning istället för att livnära sig på hårt raffinerade produkter, som så ofta är fallet. De senare livsmedlen ger ett mycket lågt näringsvärde, medan energivärdet fortfarande är mycket högt. Om sedan bra råvaror inte heller räcker för alla, utan behöver kompletteras med vissa isolerade näringsämnen i tillskottsform, är ju precis vad som är så svårt att svara på. Det kan mycket väl vara så, men om jag nu får tala som representant för professionen så behöver vi vetenskapliga belägg för att rekommendera människor extra tillskott av vissa näringsämnen till höger och vänster. Annars är vi inte ett dugg bättre än de kvacksalvare som vi angriper i frågor som dessa. En genväg är dock att använda sig av UL, eller övre gränsvärde, för ett givet näringsvärde och säga något i stil med: ”Testa en period med detta utan att överstiga det här gränsvärdet, och utvärdera hur det känns.” Det brukar jag själv göra ibland, eftersom jag är av uppfattningen att näringsrekommendationer i möjligaste mån bör ges på individnivå. Eftersom vi aldrig kan veta exakt hur mycket en individ behöver måste dock rekommendationen bli så flytande och utmynna i hur personen i fråga själv upplever en ny näringsstatus.
Ja, det här är ett intressant diskussionsämne som egentligen skulle kräva en hel bok :)
Hälsningar
Anki