Få stora måltider eller flera små bäst?

Text: Anki Sundin, NGruppen
I vanlig ordning tar Expressen till orda i hälsofrågor, och denna gång fäller de sig själva i en och samma mening. Den här gången är det frågan om huruvida det inte är bättre att äta ett fåtal, stora måltider per dag än ett flertal mindre, som är ett av inslagen i artikeln Här är åtta myter om nyttig mat. Problemet är bara att en, och kanske den viktigaste, av de uppradade "myterna" motbevisas av sin egen källa.

”Myten” motbevisad av sin egen källa?
Låt gå för att blåbär kanske inte är de absolut mest antioxidantrika bären, även om jag bestämt vill hävda blåbär med sina runt 900 ORAC-enheter helt klart ligger i topp.
Låt gå för att lättprodukter inte alltid är svaret på viktnedgång, även om osötade produkter som också är fettreducerade visst kan vara ett sätt att kapa energiintaget för den som behöver det.
Men att påstå att det är en myt att det är hälsosamt att äta lite och ofta är att gå över gränsen, särskilt om man hänvisar till en undersökning som visar precis det motsatta!

Ingen koppling mellan måltidsfrekvens och vikt
Det ”nya”, som Expressen uttrycker det, är nu att äta stora men få måltider istället för små och många. Lisa Jannerling, som skrivit artikeln i fråga, hänvisar till ”forskaren Michelle Palmers senaste studie”. Om jag har hittat rätt artikel på PubMed handlar det om en review, alltså en sammanfattning av ett flertal undersökningar, av Palmer med kollegor från 2009 (1).
Expressens journalist skriver här:

”Myt 8: Man går ned i vikt av att äta lite och ofta.
Det här är hälsotrenden nummer ett just nu - men stämmer det? Inte enligt den australiska forskaren Michelle Palmers senaste studie. Där jämförde hon viktnedgången hos två grupper: en som åt tre större mål om dagen och en som åt sex mindre mål. De gick ner lika mycket, men de som åt sex mål gick upp i vikt snabbare efteråt.”

Intressant är dock att man i abstraktet på Palmers egen studie istället kan läsa följande rader:

”The limited evidence available suggests there is no association between EF and weight or health in either weight-loss or -maintenance interventions...”

Alltså, fritt översatt: den begränsade mängden bevis pekar på att det INTE finns någon koppling mellan EF (eating frequency, det vill säga antalet måltider) och vikt eller hälsa i vare sig viktminsknings- eller viktbehållningsstudier.

Den diet som följs är den som fungerar
Vidare framhålls i abstraktet i denna review-undersökning av Palmer med kollegor att studierna som ingått i sammanställningen de har gjort har varit små och varat under kort tid, samt att en rad olika definitioner på måltid har använts. Flera viktiga parametrar såsom fysisk aktivitet, hur strikt försökspersonerna hållit sig till de antal måltider som de skulle och deras upplevelse av hunger har ofta inte mätts i de 25 studier som inkluderats och av vilka enbart 10 undersökt viktnedgång.

Detta sammantaget gör att det är mycket svårt att dra några definitiva slutsatser kring huruvida det är bättre eller sämre att äta ett fåtal stora måltider eller ett flertal små. Som vanligt gäller devisen: ”Den diet som följs är den som fungerar”

Två uppfattningar om samma material?
Nu är min stilla undran: om jag nu har hittat rätt undersökning av Palmer, så att jag och Expressens journalist verkligen läst samma material - hur kommer det sig då att vi har två helt olika uppfattningar om vad undersökningen i fråga kommit fram till?

Min uppfattning är att ett försök att paketera om ett koncept från en för många fungerande modell till en myt, baserat på en enda undersökning, är för svag journalistik för att kunna kallas seriös. Det är tråkigt, men nödvändigt, att gång på gång behöva ge en andra uppfattning på (kvälls)tidningarnas alster.

Referenser:
1: Palmer MA, Capra S, Baines SK. Association between eating frequency, weight, and health. Nutr Rev. 2009 Jul;67(7):379-90.