Text: Anki Sundin, NGruppen
Igen har Marit Paulsens nya inställning gentemot ekologiskt jordbruk tagits upp till debatt. I sin debattartikel skriver centerpartiets Lena Ek i Aftonbladet att ”Marit Paulsen vänder ryggen åt miljöengagerade konsumenter”, och att hon ”försvarar kemikaliejordbrukets intressen”. Detta torde vara ett semantiskt trick för att utmåla Paulsen som miljöförrädare. Det hade varit önskvärt att ge en mer neutral bild av Paulsen som knappast för sakens skull är för "kemikaliejordbruket".
Det finns nämligen en poäng i Paulsens argument. Jag har tidigare skrivit ett inlägg kring detta med titeln Från bekämpningsmedel till etik och moral där den komplicerade frågan kring rester av bekämpningsmedel i mat samt svårigheten att bäst nyttja odlingsbara arealer är två av de kraftigast argumenten i diskussionen om ekologisk odling som vi idag definierar den.
Från SLU:s (Svenska Lantbruksuniversitetets) sida kommer några av de vetenskapligt motiverade argumenten mot ekologisk produktion, om än inte oemotsagda. Här menar man att ett stort problem med ekologiskt jordbruk är att det kräver större odlingsbara arealer än det konventionella, och att det är mer miljöovänligt att ta naturmark i besittning för odling än att effektivt använda de ytor vi redan odlar på.
En parameter i diskussionen är det faktum att människor kasserar tonvis med ätbar mat, inte bara i det egna hushållet, utan också på restauranger. SvD har tidigare skrivit om detta. Frågan man därför kan ställa sig är - kan vi som enskilda konsumenter bidra till hållbar utveckling genom att vara mer varsamma med livsmedlen vi köper?
- När kastar du mat?
- Brukar du äta upp all mat du tar till dig?
- Och vad har du för uppfattning om det ekologiska jordbrukets vara eller icke-vara?
Läs gärna mer om mat och miljö i inlägget Klimatvänlig mat
Inlägg
När den ser dålig ut eller luktar illa. Många som köper grönsaker kastar bort delar av dem i tron om att de inte är ätbara. Många delar som blasten på rotsaker, stocken på broccolin tex är fullt ätbara.
SvaraRaderaMin tallrik är alltid tom när jag går från matbordet :)
Resterna i kokkärlen brukar slinka ner som kvällsmat eller lunch nästa dag. Det känns lite som om många är rädda för att spara mat, och att kunskapen om hur mat som en gång tillagats ska kylas ned och behandlas är låg.
Det som gör det lite ohållbart med ekologiskt jordbruk i dagsläget är väl att större delen av skörden raffineras och putsas bort till förmån för ett "aptitligare" utseende. Människor är bortskämda med att hela tiden ha fina färger och lätttillgängliga livsmedel.
Om vi slutar med denna mani blir det nog lättare att tillfredställa behoven av mat mer ekologiskt.
Jag håller med om att mat inte behöver kastas förrän den faktiskt har blivit dålig. Mjölk som är två veckor "gammal" enligt bäst före-datumet kan vara färsk när man öppnar paketet. På samma sätt kan den vara dålig innan datumet har gått ut om den har hanterats ovarsamt någonstans i kedjan. Att lukta och smaka på mat är sannolikt det bästa sättet att avgöra om den är ätbar eller inte.
SvaraRaderaAtt tillaga större måltider än man ska äta för stunden är ett "energitips" som ges ibland för att inte behöva använda ugn och plattor mer än nödvändigt. En del har valt att ta fasta på det, och jag tycker för egen del att det låter klokt i många avseenden.
Du har också en intressant syn på raffineringen av våra livsmedel. Kanske är vi lite för bortskämda?
Med vänliga hälsningar
Anki Sundin