25 juli meddelades vi via bland annat Aftonbladet att guvernör Arnold Schwarzenegger har godkänt ett förbud mot transfettsyror på restauranger i Kalifornien. Idag, 30 juli, får vi veta av inte minst DN att Los Angeles har infört ett ettårs nyetableringsförbud mot snabbmatsrestauranger.
Initiativ med självklara frågor
Båda initiativen är intressanta så till vida att de signalerar att myndigheter kan involvera sig i människors matvanor och näringsintag. Att transfettsyror i delvis härdat fett har hälsoskadliga effekter har vi starka belägg för att hävda idag, och att snabbmat (tolkningsvis pizza, hamburgare, varmkorv och liknande livsmedel med tillbehör) knappast är det nyttigaste vi kan livnära oss på behöver vi inte ens diskutera.
Frågorna är:
1) vilka resultat får de nya förbuden för människorna i USA?
2) kan samma förbud antas i Sverige?
3) vilka åtgärder bör följa i kölvattnet av sådana insatser?
Här på hemmaplan har vi av tradition en mer platonisk relation till livsmedelsindustrin. Livsmedelsverket i Sverige uppmuntrar gärna till diskussion med livsmedelsföretagen snarare än yrkar på förbud. När det gäller förekomsten av transfettsyror i mat uppger också samma myndighet att denna metod är lika framgångsrik som den tvåprocentslag i Danmark som har samma mål – att minska människors exponering för transfettsyror.
Medvetna svenskar
På bara några år har medelsvensken gått från att vara helt ovetande om begrepp såsom härdat fett och transfettsyror, till att ha uppmuntrande bra medvetenhet om att sådant kan finnas i maten och att vi i förekommande fall bör välja bort det.
Fortfarande är kunskapen polariserad, liksom så mycket annan kunskap i samhället - från grupper av människor som inte vill eller kan ta till sig hälsobudskap till extremt insatta och nitiska personer som aldrig äter något utan att först läsa och godkänna innehållsförteckningen. Men hela kurvan har förskjutits åt höger på kunskapsaxeln med resultatet att media nu ganska lättvindigt kan slänga sig med tidigare helt okända begrepp utan att behöva oroa sig för att deras konsumenter ska ha svårt att hänga med i svängarna.
Det är positivt.
Det betyder att konsumentmakten blir en betydande kraft att räkna med för livsmedelsindustrin, som får rätta sig i leden och i allt större utsträckning börja erbjuda produkter som vi faktiskt vill ha.
...och två utmaningar att bita i
Utmaningarna är kanske framför allt två det här sammanhanget:
1) att höja den lägsta nivån.
Alla – oavsett ålder, kön, bakgrund och ambitioner – ska kunna göra medvetna val direkt i den lokala butiken. Låt det ske redan via föräldrar på BB och MVC, genom dagis och förskola och hela utbildningssystemet, informera på plats där människor befinner sig och efter varje persons förutsättningar. Alla ska ha kunskap nog att kunna plocka ihop en hälsosam matkasse utan att tveka.
2) att höja kraven på livsmedelsindustrin.
Vi vill ha säkra och etiska livsmedel. Vi vill inte behöva oroa oss för att färgämnena gör barnen hyperaktiva, att fettet ökar risken för cancer eller att köttet vi handlar kommer från djur som transporterats halvdöda genom hela Europa av byråkratiska och ekonomiska skäl.
Ett ödmjukt recept på framgång
Vi kan ha många åsikter om och invändningar mot att myndigheter begränsar den fria marknaden, men incitamentet som ligger bakom de två amerikanska interventionerna är det faktum att situationen har blivit ohållbar. Jag är övertygad om att receptet på framgång är att ge människor verktyg att ta ansvar för sin egen hälsa och att underlätta främjandet av goda matvanor genom lagstiftning. Då torde vi vara på rätt väg mot ett samhälle där övervikt och andra kostrelaterade hälsoproblem kan bekämpas innan människor drabbas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar