Att leva som man lär

Att leva som man lär är ett användbart talesätt. Ibland. Men hur är det egentligen? Kan en läkare som röker vara förtroendeingivande? Kan en nutritionist som är överviktig vara kompetent? Kan en idrottstränare som själv inte satt några rekord ändå hjälpa fram sina adepter till medalj?

Det är måhända filosofiska frågor, men icke desto mindre intressanta. I Aftonbladets artikel 29 maj 2008 har fyra profiler inom kost och näringslära fått uttala sig om sina egna kostvanor, vad man hittar i deras kylskåp och vad de ”unnar sig” när de vill ha något extra gott.

Jag förstår att det är underhållningsvärdet i texten snarare än något annat som ska locka läsaren, men bakgrunden till artikelidén är inte helt osannolikt något slags misstro (förvisso inte alltid en ogrundad sådan) gentemot människor med ett budskap inom hälsotrenden.

Eftersom vi omges av hälsofrälsare idag, framburna på medias åsnerygg, omgivna av en skara hängivna dyrkare, är det viktigare än någonsin att betrakta och ta in budskapen genom ett kritiskt filter. Allt vi ser och läser är inte sant, mirakelmetoder har ofta en snillrik marknadsföringsavdelning snarare än solid forskning bakom sig när de lanseras, och det viktigaste av allt är kanske att komma ihåg att vanten inte passar alla. Bara för att en kostregim enligt egen utsago har räddat livet och tillvaron för en person, betyder inte det att det är lösningen för alla andra också.

Det är med en mycket ödmjuk inställning som jag lyssnar och lär av andra, men skulle akta mig för att med hull och hår sluka allt som en karismatisk tv-profil basunerar ut. Det förekommer som bekant att sådana inte ens behöver ha någon högre utbildning för att få komma till tals och påverka tusentals tittare och läsare. Allt man behöver är en tillräckligt övertygande personlighet, flagor av kunskap inom näringslära och några bra kontakter, så är det bara att sätta igång.

Föreställningen att en och samma vante alltså skulle passa alla är förlegad – möjligen är den ett rudiment från en svunnen tid då människan ansågs vara stöpt i en och samma form och av det skälet hade samma förutsättningar att lyckas i livet om bara samma medel stod alla till buds. Det innebär att det hälsobudskap som en kompetent profil propagerar för åt allmänheten inte behöver passa hans eller hennes egen livsstil och personliga kostregim för att gälla. Frågor som ”Hur äter du själv?” eller ”Vad skulle vi hitta i ditt kylskåp?” är således helt irrelevanta för det aktuella hälsobudskapet, och är nog i det här fallet – som sagt – bara avsett som ren och skär underhållning.