180 gram fett bra och kostfiber onyttigt?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Jag får en hel del frågor kring kost- och näringslära. En del av dem lägger jag ut här på bloggen för att jag tror att många kan vara intresserade av svaret. Här kommer en fråga med svar om LCFH:

Fråga:
Måste bara fråga, det här med LCHF - att man max ska äta 20g kolhydrater som dagen, 1g protein per kilo kroppsvikt och 180g fett, att fibrer är onyttigt, det inte finns bevis om att kolesterol är onyttigt och att man inte ska käka frukt för vitaminer utan hellre rött kött - i min värld låter det helt uppåt väggarna. Men jag har ju ingen utbildning inom nutrition, vad anser du?

Svar:
Du ställer en fråga kring ett av de hetaste diskussionsområdena inom nutritionen just nu, och utifrån rådande forskningsläge ska jag försöka besvara den så kort och koncist som möjligt.

Hur mycket energi, t.ex. fett, vi behöver äta - oavsett om vi väljer en LCHF-profil på kosten eller inte - beror på hur stort energibehov vi har. Därför är det aldrig korrekt att rakt av ge en siffra här.

1 g protein/kg motsvarar det minsta behov som en stillasittande person kan anses ha (WHO:s siffra är 0.8). I en LCHF-kost som syftar till att ge ketos behöver även proteinintaget hållas begränsat, eftersom protein görs om till glukos och därmed försvårar möjligheten att hamna i ketos om det av något skäl är ett mål.

Att kostfibrer skulle vara onyttigt finns ingen forskning som säger. Däremot anser många i LCHF-rörelsen (och andra) att kostfibrer inte behövs i den utsträckning som de nuvarande rekommendationerna anger. Ett problem ur ett LCHF-perspektiv med kostfibrer är att de finns i framför allt kolhydratrika livsmedel såsom frukt, bröd och potatis. Dessa livsmedel undviks ju i stor utsträckning av någon som äter en LCHF-profilerad kost. Å andra sidan konsumeras på håll gärna ganska stora mängder grönsaker, så alla LCHF-förespråkare tar inte avstånd från kostfibrer som sådana. Och det finns alltså inget i den nuvarande forskningen som tyder på att det skulle vara onyttigt med kostfibrer.

Kolesterolfrågan är ytterligare ett stort kapitel inom det här området, och det börjar hopa sig bevis för att själva kolesterolnivåerna i blodet i sig kanske inte är någon bra markör för hälsa i sig, utan att de snarare speglar något annat som är i fysiologisk obalans. Att bara sänka kolesterolvärdena med hjälp av läkemedel förbättrar nämligen inte alltid hälsan och risken att utveckla sjukdom.

Ett annat sådant exempel är homocystein, som tidigare har fått vara en stark riskmarkör för hjärtkärlsjukdom. Senare tids forskning pekar dock på att det inte finns något stöd för att sänkta homocysteinnivåer med hjälp av ”motmedlet” folsyra skulle minska risken för hjärtkärlsjukdomar av olika slag. Homocysteinnivåerna är således en så kallad falsk markör (pseudomarkör) som i sig inte behöver vara farliga, men som eventuellt speglar någon annan obalans.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
Bästa LCHF-intervjun på länge
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF
Ägg och kolesterol - ingen fara!