Via Kostdoktorn.se hittade jag idag en av de bästa LCHF-intervjuerna i media på länge, nämligen en intervju med landstingsråd Gert Ohlsson i NWT. Han är öppen för individuellt anpassade kostregimer och anser att "man måste våga vara öppen för nya rön" för att forskningen ska gå framåt. Mycket bra sagt. Själv trivs han enligt utsago bra med en LCHF-kost, men menar att han inte är fanatisk och hänvisar till semlan han nyligen har avnjutit.
Jag är av uppfattningen att det är precis den här typen av öppet sinne, vilja till förändring och insikt om behovet av breddad kunskap som är vägen till ökad folkhälsa. Långt ifrån alla behöver äta en LCHF-kost, men den som trivs med det och mår bra av det får gärna göra det. Som nutritionist har jag nämligen i dagsläget inget underlag för att avråda någon från att äta en LCHF-kost.
Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar krig LCHF
Socker, fett och viktminskning
Lag Rössner mot lag Dahlqvist - på återbesök i kolhydratkampen
Om kolhydratbluffen - mina resonemang kring Coltings artikel
Söt skatteväxling under luppen igen
180 gram fett bra och kostfibrer onyttigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag håller fullständigt med om öppenheten så länge det sker åt båda håll!
SvaraRaderaAtt t.ex. idiotförklara de som har provat LCHF kosten och kände att det inte passade dem är inte heller ok och det har jag både sett och upplevt själv även om jag inte har någon statistik hur ofta detta sker...
Man kan få höra att "det är så synd om en som LCHF inte funkade för en" och "man gjorde säkert något fel när man provade" och liknande... Eller att man inte riktigt har förstått vad kosten går ut på, att LC står för låg kolhydrat och inte 0 kolhydrat och att man kan anpassa mängden kolhydrater efter sina behov. Men i slutändan är det fortfarande LCHFkost som ska gälla. För inte kan jag äta fullkornsris, en fläskkotlett och en massa grädde och påstå att jag äter individuellt anpassad LCHF, eller hur? Ris, potatis och pasta ÄR uteslutna ur LCHF. Eller har jag missförstått?
Jag vet inte, jag får bara en känsla av att man anses (av vissa) vara korkad om man äter kolhydrater, det är ingen som säger det rakt ut men jag upplever ofta en nedlåtande ton och jag är ganska säker att jag inte är ensam om att känna så...
Sen stör jag mig på hur alla kolhydrater kallas för "socker" av LCHFarna och det skapar förvirring tycker jag. Jag äter t.ex. inget socker och fram tills nyligen hade jag inte haft några problem med att få folk att fatta att jag äter sockerfritt.
Men nu är det plötsligt många som inte fattar. Det känns som att jag ställs mot vägen för att jag äter frukt till exempel och de innehåller minsann också socker så varför håller jag på och "ljuger"?
Jag känner att jag hamnar i kläm mellan kolhydratätarna och LCHFätarna...
Och förresten vart tog GImetoden vägen??
Det är personliga problem jag beskriver men jag kan tänka mig att det kan bli problem inom sjukvården m.m. i framtiden också om det fortsätter på det viset...
För kolhydrater är väl inte precis samma sak som socker, eller? Hur ska man kunna skilja på socker, sockerarter, stärkelse och kolhydrater om allting kallas socker?
Eller det är kanske bara jag som stör mig på det hela... men jag tycker det är jätteviktigt vem vad man kalla saker och ting.
Jag har även varit med om det motsatta problemet, att socker tillsätts i allt för det anses så självklart och obetydligt på något viss... Jag har frågat företag om varför de har socker i en produkt där socker inte hör hemma (t.ex. köttbullar) och fått som svar att det är en "krydda" och bara i "små mängder" (vilken kan vara hur mycket som helst egentligen).
Det blir jättesvårt för mig som verkligen inte tål vit raffinerat socker, inte ens i små mängder (jag vet inte varför).
Ursäkta det långa kommentaren och att jag kom ifrån ämnet en del... Du kanske har märkt att jag brukar tjata i kommentarsfältet så fort du skriver något om socker...
Tack för att du står ut... Jag tycker väldigt mycket om din blogg men är ingen forskare och kan bara skriva utifrån mina egna upplevelser... Hoppas jag inte sänker diskussionens nivå...
Kram
Artemis - tack för dina insiktsfulla tankar.
SvaraRaderaJag håller med om att toleransen bör gå åt båda hållen, precis som du poängterar.
Att kalla kolhydrater överlag för socker blir mycket riktigt tokigt, eftersom ”socker” vanligtvis brukar vara benämningen på just sackaros, och ibland i utvidgad form även fruktos. En biokemist skulle inte dra sig för att kalla kolhydrater (framför allt mono- och disackarider) för sockerarter, men i vardagligt tal är det ju oftast sackaros som menas med just ”socker”.
Kunskap om kolhydrater och begreppen socker och sockerarter behöver i allmänhet öka för att vi ska kunna föra en konstruktiv diskussion kring olika kostregimer. En kost som är fri från tillsatt socker blir ju inte per automatik en LCHF-kost, och alla livsmedel som innehåller sockerarter bör inte betraktas som ohälsosamma. Vi får ju skilja mellan en läsk och ett par äpplen, till exempel.
Bästa hälsningar
Anki