Definitionen av Nutritionist

Text: Inledning av Anki Sundin, NGruppen, definition av Petra Lundström, Sport&Nutrition
Varje gång jag föreläser och presenterar mig som nutritionist och näringsfysiolog får jag frågan om det är samma sak som dietist. Men en nutritionist och en dietist har två helt olika utbildningar. Inom kollegiatet har vi länge varit överens om att vi måste bli tydligare med att beskriva vilka vi är och vad vi kan, och som ett led i detta har duktiga kollegan Petra Lundström sammanställt definitionen på nutritionist, både nationellt och internationellt. Jag vill tillägga att nutritionister som utexaminerades innan Bolognaprocessen (vilket jag själv gjorde) har en fil. kand. eller fil. mag. i nutrition. Jag har en fil. mag. i nutrition, dvs 160 "gamla" poäng, eller 4 års heltidsstudier, inom nutrition. Nu väljer studenterna mellan fil. kand. och master om 3 resp 5 år.

Så här lyder definitionen på nutritionist:

Nutritionister är specialister på kost och nutrition. Nutrition är ett tvärvetenskapligt ämne som utifrån naturvetenskaplig bakgrund knyter samman kunskap om kroppens hantering och behov av näringsämnen med kunskap om människors hälsa och matvanor. Utbildningen är naturvetenskaplig och behandlar ämnet utifrån molekylära, medicinska, epidemiologiska och folkhälsovetenskapliga aspekter.

I utbildningen läser man bland annat; biokemi, cell- och molekylärbiologi, humanfysiologi och livsmedelskemi.

Nutritionister kan arbeta till exempel inom forskning, idrott och utbildning inom universitet och högskola, eller inom livs- och läkemedelsbranschen. Men det finns också många andra möjligheter såsom produktutveckling, hälsoupplysning och information inom landsting och kommuner.

Utbildningen: Kandidatprogrammet i nutrition innebär tre års studier och 180 högskolepoäng, vid Stockholms universitet eller Linnéuniversitet. Därefter kan man söka till mastersprogrammet vid Stockholms universitet som är ytterligare två år studier och 120 högskolepoäng.

Utbildningsort: Vid Stockholms universitet är utbildningen inriktad mot folkhälsa och molekylär nutrition. I Kalmar är den är yrkesinriktad mot livsmedelsindustrin.

Intagningskrav: Grundläggande behörighet, Matematik D, Biologi, Fysik och Kemi B

Nutrition – summan av processer som är involverade i nedbrytning, omsättning, assimilering och utnyttjandet av näringsämnen. (Dorlands Medical Dictionary)

●Internationellt är "nutritionist" ett osäkert begrepp. I många länder (Australien, Canada, England och USA) betyder det kostrådgivare. Det man bör använda som beskrivning på utbildningen är Bachelor’s degree eller Master of science in nutrition.

●I Norge har man en femårig naturvetenskaplig utbildning som motsvarar utbildningen till nutritionist i Sverige. Sista delen av utbildningen väljer man antingen klinisk eller forskarinriktning.

●I Italien och Frankrike är en nutritionist antingen motsvarande utbildning i Sverige eller en läkare som har specialiserat sig på nutrition.

●Registered dietitian (Australien, Canada, England och USA) motsvarar i Sverige en fil. kand. i nutrition med klinisk inriktning. Det motsvarar alltså inte legitimerad dietist, som i Sverige är en samhällsvetenskaplig utbildning.

Källor:
Dorlands Medical Dictionary

Saco: http://www.saco.se/templates/Ocupation.aspx?id=4062&epslanguage=SV

Studera.nu

Matvanekollen: Inte perfekt men bra och lättarbetad

Text: Anki Sundin, NGruppen
Livsmedelsverket har börjat förnya och förbättra sin hemsida och sina nättjänster. Matvanekollen är deras nya, ganska roliga verktyg för både individer och grupper att få koll på matvanorna. Alldeles nyligen gjorde de ju också om livsmedelsdatabasen så att den mer liknar USDAs databas. På många sätt är det positivt.

Snabbtestet ger koll på längre sikt
Jag gick på kul in och lade in vanlig statistik i deras snabbtest och hamnade på blygsamma sex poäng av 12 möjliga. Så här står det om 5-8 poäng: "Dina matvanor är relativt bra men du skulle kunna göra förändringar för att äta ännu bättre. Jämför med kostråden."

Om jag jämför min testpersons matvanor med kostråden kan jag plocka ytterligare ett poäng genom att byta ut smör mot margarin eller olja. Fler poäng får man också genom att lägga in mer grönsaker och frukt och öka intaget av fisk och skaldjur, öka intaget av fullkornsprodukter och minska konsumtionen av godis och choklad. Det rimmar nämligen med kostråden. Huruvida margarin och olja måste vara hälsosammare än smör är som bekant föremål för mycken diskussion nu, men än så länge är det detta som Livsmedelsverket håller fast vid i sina kostråd.

Kommentarerna till snabbtestet är ganska bra, men saknar tyvärr referensvärdena som respektive kommentar bygger på. Det står till exempel hur ofta man angivit att man äter fisk- och skaldjur, och om den vanan är bra eller inte. Däremot står inte här hur många gånger som vore önskvärt. Det enda referensvärdet som finns är det för frukt och grönt, som ju är 500 gram enligt kostråden från Livsmedelsverket.

Matregistreringen ger koll på kortare sikt
Jag testade också deras matregistreringsverktyg. Det är ett noggrant verktyg som kräver att man sitter en stund med varje måltid för att få både mängd och sort rätt. Man registrerar inte alltid själv sin mängd uttryckt i gram eller deciliter, utan går efter bilder som anger portionsstorlekar och hur många sådana portioner man åt. Om man inte är van att uppskatta i vikt eller volym är det ett mycket bra sätt att få en rimlig uppskattning av hur mycket som faktiskt låg på tallriken. Det är dessutom ett lättarbetat verktyg med många valbara livsmedel.


Jämförs med rekommendationerna
I analysresultatet kommenteras fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein. Här jämförs den egna fördelningen med de rekommenderade, som är 10-20 E% protein, 25-35 E% fett och 50-60 E% kolhydrater. Det kan lätt bli missvisande, eftersom den rekommenderade fördelningen är avsett som verktyg vid planering av måltider för grupper av friska människor. De säger inget om hur vi som individer bör eller ska äta.


Det poängteras mycket riktigt att ”resultatet från en måltid eller en dag kan inte säga om en person får i sig för mycket eller för lite av ett näringsämne” och att det för detta ”krävs flera dagar och biologiska mätningar”. Det är något som alla bör känna till när man börjar göra sin kostregistrering. Det ska också sägas att även RDI-värdena är avsedda att användas vid planering av måltider för grupper av friska människor. Det gör att ovanstående kommentar om att man förutom en längre tids kostregistrering behöver biologiska mätningar för att avgöra hur näringsintaget står sig mot behovet är viktigt att notera. Någon som tycks ligga lågt i intaget av järn kanske har alldeles utmärkta järnvärden, till exempel.

Ingen hjälp direkt i resultatdelen
Det jag kan sakna är att man inte får hjälp direkt i resultatet. Verktyget kräver att man klickar sig vidare via länkar för att läsa mer om de näringsvärden som är analyserade. Det hade kanske varit bra om det hade kommit upp några förslag på livsmedel man kan äta för att öka intaget av näringsämnen som man eventuellt ligger lågt på.

Det hade också varit bra om RDI-värdena stått någonstans för jämförelsens skull. Någon som arbetar med kost- och näringsfrågor känner sig så klart bekväm med mängduttryck såsom si och så många mikrogram eller milligram av ett vitamin eller mineral, men det är ganska intetsägande siffror för de allra flesta. Det finns förvisso länkar till information kring de utvalda näringsämnen som analyseras, bland annat protein, C-vitamin och järn, och i dessa länkar kan man läsa sig till vilka livsmedel som är rika på respektive och hur mycket vi anses behöva. Det hade dock blivit ännu mer överskådligt om dessa värden stått direkt i resultattabellen.

Sammanfattning: Inte perfekt, men bra och lättarbetat
Kort sagt är själva registreringsverktyget bra och lättarbetat, även om någon säkert kan tycka att det kan ta en liten stund att välja livsmedel och mängder. Det är dock något man snabbt vänjer sig vid.

Resultatet jämförs med de rekommendationer som finns och tar så klart inte hänsyn till personliga preferenser. Det man får ha i åtanke är att fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein i ens egen kostföring inte automatiskt är fel om den inte ligger inom ramen för den rekommenderade. Det står tyvärr inte tydligt någonstans.

Jag tror att Matvanekollen kan vara ett bra sätt att locka fler att lära sig mer om kost- och näringslära, få bättre koll på vad kosten innehåller för näringsämnen och energinivåer och även få fler människor att regelbundet besöka Livsmedelsverkets hemsida för att ta del av nyheter och undersökningar inom kostens olika områden.

180 gram fett bra och kostfiber onyttigt?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Jag får en hel del frågor kring kost- och näringslära. En del av dem lägger jag ut här på bloggen för att jag tror att många kan vara intresserade av svaret. Här kommer en fråga med svar om LCFH:

Fråga:
Måste bara fråga, det här med LCHF - att man max ska äta 20g kolhydrater som dagen, 1g protein per kilo kroppsvikt och 180g fett, att fibrer är onyttigt, det inte finns bevis om att kolesterol är onyttigt och att man inte ska käka frukt för vitaminer utan hellre rött kött - i min värld låter det helt uppåt väggarna. Men jag har ju ingen utbildning inom nutrition, vad anser du?

Svar:
Du ställer en fråga kring ett av de hetaste diskussionsområdena inom nutritionen just nu, och utifrån rådande forskningsläge ska jag försöka besvara den så kort och koncist som möjligt.

Hur mycket energi, t.ex. fett, vi behöver äta - oavsett om vi väljer en LCHF-profil på kosten eller inte - beror på hur stort energibehov vi har. Därför är det aldrig korrekt att rakt av ge en siffra här.

1 g protein/kg motsvarar det minsta behov som en stillasittande person kan anses ha (WHO:s siffra är 0.8). I en LCHF-kost som syftar till att ge ketos behöver även proteinintaget hållas begränsat, eftersom protein görs om till glukos och därmed försvårar möjligheten att hamna i ketos om det av något skäl är ett mål.

Att kostfibrer skulle vara onyttigt finns ingen forskning som säger. Däremot anser många i LCHF-rörelsen (och andra) att kostfibrer inte behövs i den utsträckning som de nuvarande rekommendationerna anger. Ett problem ur ett LCHF-perspektiv med kostfibrer är att de finns i framför allt kolhydratrika livsmedel såsom frukt, bröd och potatis. Dessa livsmedel undviks ju i stor utsträckning av någon som äter en LCHF-profilerad kost. Å andra sidan konsumeras på håll gärna ganska stora mängder grönsaker, så alla LCHF-förespråkare tar inte avstånd från kostfibrer som sådana. Och det finns alltså inget i den nuvarande forskningen som tyder på att det skulle vara onyttigt med kostfibrer.

Kolesterolfrågan är ytterligare ett stort kapitel inom det här området, och det börjar hopa sig bevis för att själva kolesterolnivåerna i blodet i sig kanske inte är någon bra markör för hälsa i sig, utan att de snarare speglar något annat som är i fysiologisk obalans. Att bara sänka kolesterolvärdena med hjälp av läkemedel förbättrar nämligen inte alltid hälsan och risken att utveckla sjukdom.

Ett annat sådant exempel är homocystein, som tidigare har fått vara en stark riskmarkör för hjärtkärlsjukdom. Senare tids forskning pekar dock på att det inte finns något stöd för att sänkta homocysteinnivåer med hjälp av ”motmedlet” folsyra skulle minska risken för hjärtkärlsjukdomar av olika slag. Homocysteinnivåerna är således en så kallad falsk markör (pseudomarkör) som i sig inte behöver vara farliga, men som eventuellt speglar någon annan obalans.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
Bästa LCHF-intervjun på länge
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF
Ägg och kolesterol - ingen fara!

Bästa LCHF-intervjun på länge

Via Kostdoktorn.se hittade jag idag en av de bästa LCHF-intervjuerna i media på länge, nämligen en intervju med landstingsråd Gert Ohlsson i NWT. Han är öppen för individuellt anpassade kostregimer och anser att "man måste våga vara öppen för nya rön" för att forskningen ska gå framåt. Mycket bra sagt. Själv trivs han enligt utsago bra med en LCHF-kost, men menar att han inte är fanatisk och hänvisar till semlan han nyligen har avnjutit.

Jag är av uppfattningen att det är precis den här typen av öppet sinne, vilja till förändring och insikt om behovet av breddad kunskap som är vägen till ökad folkhälsa. Långt ifrån alla behöver äta en LCHF-kost, men den som trivs med det och mår bra av det får gärna göra det. Som nutritionist har jag nämligen i dagsläget inget underlag för att avråda någon från att äta en LCHF-kost.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar krig LCHF
Socker, fett och viktminskning
Lag Rössner mot lag Dahlqvist - på återbesök i kolhydratkampen
Om kolhydratbluffen - mina resonemang kring Coltings artikel
Söt skatteväxling under luppen igen
180 gram fett bra och kostfibrer onyttigt?

Vill du ha frukt fri från bekämpningsmedel?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Bekämpningsmedel i och på frukt bör vi nog undvika att få i oss i största möjliga mån. Exakt vad hälsokonsekvenserna blir av att äta besprutade grödor blir vet vi inte, eftersom det är en riktig cocktail av kemikalier vi får i oss med maten. Däremot är det nog ingen som vågar påstå att det skulle vara negativt att minska exponeringen.

I Expressens artikel Så får du din frukt riktigt ren uppges att man behöver gnugga frukten för att rensa så mycket det går, och det uppges att man till och med kan tillsätta vinäger eller koksalt till sköljvattnet för att "reducera eventuella colibakterier, salmonella och virus med 90-95 procent". Detta enligt "studier från University of Florida", utan närmare specifikation.

1 av 25 grödor överskrider gränsvärdena
Att det finns bekämpningsmedelsrester i grödorna från konventionell odling råder det ingen tvekan om. 2006 genomfördes en kartläggning (1) som visade att 3.9%, det vill säga närmare 1 av 25, av de undersökta stickproverna innehöll rester i mängder som överskred MRL-värdena*.

Inga av de undersökta grödorna från organiska odlingar innehöll några bekämpningsmedelsrester. Det tyder på att odlingsprotokollen följdes i dessa fall, vill jag tillägga.

Tvivelaktiga rekord bland vindruvor och koriander
Upp till tio olika sorters bekämpningsmedel har upptäckts på en och samma frukt. I kartläggningen från 2006 var det vindruvor från Chile och koriander från Thailand som stod för detta tvivelaktiga rekord.

Därutöver är just citrusfrukter och bananer, men även paprika, exempel på grödor som besprutas kraftigt.

Konsten att undvika bekämpningsmedel i maten
Det finns sätt att undvika att få i sig bekämpningsmedel i maten. Välj Krav-märkta livsmedel eller åtminstone livsmedel som odlats "ekologiskt", vilket är en standard en aning lägre än Krav. Hårdast regelverk kring odling har protokollet för Demeter. Det förekommer säkert både fusk och misstag inom det här området också, men kartläggningen från 2006 talar i alla fall sitt tydliga språk - "organiskt" odlade grödor bidrar till att minska vår exponering för bekämpningsmedelsrester.

*MRL står för Maximum Residue Limits

Källor:
1: Andersson A, Jansson G och Jansson A. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2006. EC and National Report. Tillgänglig via slv.se.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Bananas! Om Dole, giftiga bananer och skönhet på bananers vis
Mögel och bekämpningsmedel i livsmedel
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Bekämpningsmedel och en saga om paprika
Klimatvänlig mat

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Örfilar och gladsparkar: Den nyttiga frukten

Dansk fettskatt på väg att bli verklighet

Text: Anki Sundin, NGruppen
Från och med juli 2011 inför Danmark en avgift på livsmedel med mättat fett, skriver GP.
Det ska kosta 18 kr per kilo fett att köpa mejeriprodukter, kött och bageriprodukter. Mjölk ska undantas från denna nya avgift.

Det har uppmärksammats ett flertal gånger den senaste tiden, och nu har det alltså aktualiserats igen. Jag har skrivit om fettskatt tidigare, och menar nu liksom då att förslaget att beskatta just mättat fett sannolikt inte är helt genomtänkt. Dels är risken med att marginellt höja priset på vissa livsmedel att det bara blir ytterligare en inkomst till staten utan att i praktiken tjäna det framlagda syftet, i det här fallet att gynna folkhälsan. Dels ställer jag mig också tveksam till att mättat fett bör betraktas som hälsovådligt i den utsträckning som varit den förhärskande uppfattningen så länge. Precis som många andra, till exempel Marcus Schober (se relaterade artiklar nedan), menar jag att en skatt om någon i så fall bör införas på socker och transfettsyror.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg
Lagförslag om avgift på mättat fett
Läkare mot läkare om fett
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF
Söt skatteväxling under luppen igen
Äta nyttigt - så svårt kan det vara

Relaterade artiklar på andra bloggar
Marcus Schober: Skatt på fett i Danmark
Kostdoktorn: Dansk fettskatt blir verklighet
Kostdoktorn: Dietistlarm i Expressen

Vi har ingen folkhälsominister

Text: "Gästbloggare" Ann-Sofie Sundberg, fil kand hälsopedagogik
Vid maktskiftet 2006 tillträdde Maria Larsson som folkhälsominister, en ministerpost som under mandatperioden ändrades inriktning på och istället blev barn-och äldreminister. Sedan dess har folkhälsofrågorna ingen egen minister eller enskild företrädare. Idag åligger det Göran Hägglund och socialdepartementet att handha, bland andra viktiga områden, folkhälsan.

Denna debattartikel är ett svar på Göran Hägglunds utspel kring snus som återges i bland annat Regeringen tar strid för snus i DN, Hägglund slåss för snuset i Nyheter 24, Hägglund vill släppa snuset fritt i SvD, Regeringen i strid - för svenskt snus i Expressen och Snuskriget i Aftonbladet.

Folkhälsan relativt god, men inte självklar
Folkhälsan i Sverige är relativt god i jämförelse med andra länder. Sverige driver tobaks- och alkoholfrågor intensivt med bland annat bevarandet av systembolaget och nolltolerans gentemot marknadsföring av tobak. Med det sagt är det bekymrande att Göran Hägglund går emot både socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet när han uttalar sig om att snuset bör släppas fritt i EU för handel. Ett uttalande som underminerar alla som arbetar, forskar och driver folkhälsofrågor.

De argument som Göran Hägglund använder sig av skulle kunna användas inom andra områden, ska vi då i framtiden vara beredda på att vår ”folkhälsominister” föreslår att systembolaget avvecklas, marknaden släpps fri kring tobak och att förbudet mot rökning inomhus hävs, eftersom alla dessa förbud och policys faktiskt verkar för att minska konkurrenskraften?

Långsiktigt arbete
En annan fråga som vi ställer oss är vad som kommer att hända långsiktigt med folkhälsan om ingen verkar för den i maktens korridorer? Att främja folkhälsan och förebygga övervikt, psykisk ohälsa, höga sjukskrivningstal och så vidare är inget som sker över en natt. Det är konsekvenser av långtgående beteenden och missförhållanden. På regeringens informationssida angående folkhälsan beskrivs folkhälsofrågor som ett sektorövergripande område som berör de flesta politiska områden, något som är mycket riktigt och något att sträva efter. Men vi menar dock att om ingen står som ansvarig för enbart folkhälsofrågor kan det vara lätt att området faller mellan stolarna.

Folkhälsan är multisektoriell
Att vi har en relativt god folkhälsa i Sverige är inget som ska tas för givet. Den behöver underhållas och kontinuerligt förbättras genom fortsatta insatser genom till exempel bra mat för de äldre och barn, arbetsvillkor som medför hälsovård på arbetstid, hälsosamtal med sina medarbetare, ergonomiska arbetsställningar, subventionerad hälsovård, prisreglering på frukt och grönsaker, ett fortsatt arbete för att minska tobaksanvändningen bland unga och nollvision för onykter bilkörning, listan kan göras lång.

Med det sagt, folkhälsan är multisektoriell och komplex, det är ett område som kräver och behöver genomsyras i alla områden och verksamheter men dock med ett samordnande organ och ansvarig minister.

Vi vill ha svar av Göran Hägglund
Vi vill ha ett klart svar av Göran Hägglund om hur framtidens folkhälsa ska bevaras och förbättras och hur förslaget att släppa snuset är ett steg i den riktningen? Och varför Göran Hägglund, som inte har ansvar för tobaksfrågor, uttalar sig i ämnet?

Ann-Sofie Sundberg
Hälsopedagog (Fil.kand. Hälsopedagog)

Anki Sundin
Nutritionist (Fil.mag. nutrition)

Petra Lundström
Doktorand, idrottsnutritionist, idrottsfysiolog

Linda Jonsson
Folkhälsovetare (Fil.kand. Folkhälsa)

Nutritionistföreningen


Andra bloggar som skriver om detta:
Kulturbloggen
Martin Mobergs blogg

Choklad medicin för hjärtat?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Att choklad innehåller ”kärlekskemikalier” har många av oss hört - choklad är inte bara gott, tycker de flesta, utan gör oss också lyckliga. Den känslan kommer från hjärnans belöningssystem via bland annat kannabisliknande ämnen. Men det är inte bara hjärnan som påverkas av choklad, utan även hjärtat. (Bild lånad från goddag.bloggagratis.se)


Choklad bra för hjärtat?
I nya Läkartidningen (1) skriver Isak Lindstedt och Peter M Nilsson att kakao innehåller en rad intressanta ämnen ur ett hjärt-kärlperspektiv. De konstaterar att det ännu är för tidigt att använda kakao eller dess verksamma substanser som läkemedel, men framhåller en rad intressanta studier som visar en koppling mellan kakaokonsumtion och olika positiva effekter på hjärta och kärl.

Bland annat har man undersökt dess effekter på blodtrycksreglering, inflammationsgrad och skydd via antioxidativa egenskaper. (Jag hänvisar till artikeln i Läkartidningen för referenser till respektive påstående.) Här nämner de även verkan på NO-systemet, som också kan vara av intresse för den som tränar hårt. Vi har skrivit om NO i Nitrat gör grönsakerna nyttiga och NO som tillskott.

Mängder av antioxidanter
Att choklad förmodligen har en positiv effekt på hälsan har vi skrivit om på bloggen tidigare, så det är mycket spännande att Läkartidningen tar in en artikel om detta. (Bilden lånad från icakuriren.se)

Enligt den standardiserade ORAC-tabellen (2) innehåller kakaopulver imponerande 55653 ORAC-enheter per 100 gram, mätt som total-ORAC. Som mörk choklad är innehållet fortfarande 20816 ORAC-enheter, i runda slängar dubbelt mycket som de antioxidantrikaste frukterna. Till och med mjölkchoklad innehåller imponerande mängder antioxidanter, 7519 per 100 gram. Det kan vi för skojs skull jämföra med apelsin, 1819, eller blåbär, 9621. Den jämförelsen är som alla förstår så klart inte fullständigt lyckad ur ett näringsfysiologiskt perspektiv, men det kan ändå vara intressant för sakens skull.

Socker, socker, socker
Dock vill jag i skenet av den välförtjänt uppmärksammade sockerdebatten påpeka att framför allt mjölkchoklad, även om den innehåller den förmodat hälsosamma kakaon, också innehåller en hel del socker. De flesta av oss behöver dra ned på sin sockerkonsumtion, så argumentet att mumsa i sig en chokladkaka som mellanmål för att den innehåller mycket antioxidanter håller inte. Attans, också.

Referenser:
1: Lindstedt och Nilsson. Flavanoler, kakao och choklad påverkar hjärt-kärlsystemet. Läkartidningen. 2011;108:324-5.
2: USDA Database for the Oxygen Radical Absorbance Capacity (ORAC) of Selected Foods, Release 2, may 2010, USDA

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Choklad för din hälsa
Antioxidanter - grupper och källor
Antioxidanter vid träning hjälper inte
Nitrat gör grönsakerna nyttiga
Skillnad mellan socker och potatis

Skillnad mellan socker och potatis

Anki Sundin, NGruppen
Jag är involverad i en diskussion kring kolhydraternas vara och icke vara på kostdoktorn.se. Vi diskuterar nu skillnaden mellan potatis och socker, och för att inte ta upp för mycket plats på kostdoktorn.se, så publicerar jag mitt ena svar i sin helhet här. Det är ett svar på en av Frank Nilssons kommentarer:

Då tittar vi väl på GI-värdet för sackaros. Det ligger enligt den internationella GI- och GL-tabellen från 2002 på mellan 58 och 65 med glukos som standard (för 50 gram). För potatis ligger värdet på mellan 70 och 56, beroende på sort och koktid.

Från en portion potatis som väger 150 gram får vi enligt tabellen runt 25 gram kolhydrater, vilket skulle ge ett GL på mellan 14 och 18.
För sackaros har man valt att ta ett medelvärde för en portion om 10 gram sackaros och fått ett GL på 7 för det. Det är sannolikt inte helt korrekt att bara multiplicera upp värdena hur som helst, men om vi gör det ändå, så skulle 25 gram sackaros ge ett GL om 2.5*7=17.5.

Värt att föra till diskussionen för den som upplever det stötande att potatis i vissa fall skulle ge samma blodsockerbelastning som socker, är att många parametrar påverkar GI och därmed GL. Vanligtvis äter vi inte kokt potatis som det är, utan lägger till något protein- och fettrikt livsmedel, till exempel kött och sås. Det sänker GI-värdet och därmed GL. Tyvärr har vi ingen bra modell för att uppskatta GI- och GL-värden från hela måltider, utan får nöja oss med teoretiska resonemang. Det är en påtaglig brist som jag har respekt för.

Socker är många av oss däremot vana att äta som det är i form av godis, läsk och liknande. Det skulle betyda att blodsockerbelastningen blir högre av att äta 25 gram sackaros i form av godis än av att äta 150 gram potatis. Därtill kommer att många inte nöjer sig med en så relativt liten portion godis - ofta slinker både det dubbla och trippla ned, är min gissning. (Gelékonfekt ligger på ca 70% mono- och disackarider, så gissningen är nog inte helt orimlig.)

Jag menar dessutom att vi behöver betrakta livsmedel med hänsyn till andra faktorer än endast deras GI- och GL-värden. Övrigt näringsvärde och mättnadskänsla är två sådana, särskilt om vi tänker oss att vi dricker upp de 25 grammen socker i form av sötad dryck, som alltså inte mättar påtagligt. Vi kan heller inte diskutera potatisens vara eller icke vara i kosten hos individen om vi inte först tar hänsyn till hur mycket socker vederbörande äter. Jag skulle inte i första hand rekommendera någon att ta bort potatis för att gå ned i vikt. Jag skulle fokusera på utrymmesmaten, allt från chips till läsk via godis, kakor och bullar.

Hela diskussionen, som jag ser det, behöver utkristalliseras till hur den optimala kosten skulle se ut på individnivå och hur vi kan tänka oss att äta utifrån det. Som jag påpekat många gånger även i andra sammanhang, är min uppfattning att alla inte behöver utesluta eller ens dra ned på kolhydratintaget i allmänhet. Däremot bör källorna till kolhydrater vara av det näringsrika slaget, och socker behöver de flesta dra ned på eller helt utesluta. Vill man gå ned i vikt behöver man sedan dra ned på energiintaget. En del väljer att göra det genom att dra ned på kolhydratrika livsmedel, andra på fettrika livsmedel eller en kombination av de båda.

Söt skatteväxling under luppen igen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Det är ohälsosamt att konsumera för mycket socker - det konstaterar forskningen. I Sverige konsumerar vi för mycket socker - och det bekräftar överviktsstatistiken. Frågan är hur vi löser problemet. Claude Marcus, professor och överläkare, och Stephan Rössner, professor emeritus, väcker åter igen frågan om det inte är dags för en punktskatt på sötade drycker och argumenterar för en ”söt skatteväxling”: höj priset på sötade drycker och gör frukt och grönt billigare. Men frågan är om en sådan insats kommer att ge den önskade effekten.

Marcus och Rössner konstaterar krasst i sin senaste debattartikel i Läkartidningen (1) att det inte finns något ”behov av att konsumera sötade drycker utöver de obestridliga njutningsupplevelser dessa kan ge”. Jag håller fullständigt med - med mycket få undantag finns det inga fysiologiska argument för att dricka sötade drycker. Dock ställer jag mig frågande till i vilken utsträckning som en sådan skatteväxling kommer att ge de önskade resultaten. Författarna refererar till prisutvecklingen i ett flertal delstater och länder där man i folkhälsans tecken både diskuterar ”väsentligt högre skattesatser” (Maine och New York) och redan har genomfört en sådan förändring (Rumänien med Finland hack i häl). Men svensk forskning visar att prisökningar på varor ger en mycket blygsam effekt på konsumtionen (2).

Jag har debatterat detta ämne tidigare i Sockerskatt en del av lösningen? och följt upp det i Socker- och fettskatt på tapeten igen, och konstaterat att jag inte har något principiellt emot förslaget. Jag är övertygad om att vi behöver politiska och ekonomiska styrmedel för att öka folkhälsan, utöver utbildning på grupp- och individnivå för att människor ska kunna göra informerade val i vardagen. Däremot bör en sådan insats inte bli en smygökning av icke öronmärkta inkomster till staten och sedan inte alls bidra till folkhälsan.

500 kr för läsken, tack!
Lek med tanken att läsken skulle kosta 500 kr burken. Hur många ungar skulle glatt springa iväg till kiosken och spendera hela sin månadspeng på 33 cl läsk? Hur många vuxna skulle köpa hem läsk till det priset? Skulle det minska konsumtionen av läsk? Skulle läsk kunna bli den nya smuggelvaran?

Var går smärtgränsen?
För att en sådan skatteväxling som Marcus och Rössner föreslår behöver man således undersöka var smärtgränsen går - hur mycket dyrare ska läsken bli för att konsumtionen ska minska märkbart? Vi måste också veta hur billigt frukt och grönt måste bli för att konsumtionen av dessa livsmedel ska öka. (Att många idag anser att frukt är att likställa med godis är jag medveten om, tar avstånd från och hänvisar till tidigare artiklar för förklaring till, se Relaterade artiklar nedan. Däremot är det naturligtvis inte bra att överkonsumera något livsmedel, inte ens frukt.)

En prisökning som understiger en sådan smärtgräns kommer sannolikt inte att påverka konsumtionen i någon nämnvärd omfattning. Det kommer att generera mer pengar till staten, men i vilken utsträckning som det kommer att gynna folkhälsan är så klart öppet för debatt. Det skulle också vara intressant att höra från någon fackman på området vad som händer med den fria konkurrensen om staten skulle punktbeskatta på det sätt som diskuteras här. Skulle det innebära negativa konsekvenser för vissa företag och kanske positiva för andra? Behövs några lagförändringar eller ingrepp i övertygelsen om den fria konkurrensen?

Beslut om det ger effekt
Det står naturligtvis var och en fritt att ha åsikter kring huruvida vi bör införa högre pris på sötade drycker, men statistiken vi har för handen är tydlig: vi konsumerar mer socker än vad som är förenligt med folkhälsan, och övervikt och fetma bland både barn och vuxna är ett såväl samhällsproblem som individuellt problem med plågsamma och kostsamma följdsjukdomar i kölvattnet.

I princip skulle jag alltså inte ha något emot en prisökning på socker, såsom Marcus och Rössner föreslår i sin debattartikel. Men ska en sådan genomföras även om det inte förväntas ge effekt? Underlag till en sådan diskussion har Linda Thunström vid Umeå Universitet bidragit med. Hon har skrivit en avhandling i nationalekonomi och drar från denna slutsatsen att ”konsumenter är ganska okänsliga för höjda priser”. Hennes avhandling pekar också på flera viktiga punkter, återgivna i DN Ekonomi i artikeln Låg effekt för sockerskatt (2):

• En 1% prishöjning på frukostflingor minskar försäljningen med 0.7%
• En ”liten” skattehöjning på läsk och snabbmat i USA och Kanada har inte givit några effekter på konsumtionen pga skattehöjningen
• Långsiktiga informationsinsatser är mer effektiva än korta reklamkampanjer

Vad är nästa steg? Jag vet...
I dokumentet Underlag till handlingsplan för goda matvanor och fysisk aktivitet (3) med Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet som avsändare finns frågan om skatt på utrymmesmat upptagen. Här finns också en rad andra förslag med kostnadsuppskattningar för att öka folkhälsan. Befria det här underlaget från dammiga hyllor och införliva dem i praktiken!

I min tankevärld är det hela nämligen mycket enkelt i teorin och bör vara möjligt att genomföra i praktiken utan att föregås av någon raketforskning:

• ökat utrymme för politiska och ekonomiska styrmedel för åtgärder som bevisligen främjar folkhälsan
• mer utbildning i skolan inom kost- och näringslära
• mer utbildning och upplysning till föräldrar, tränare, personal inom sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg
• bättre utbud i restauranger, kafeterior och snabbkök
• individanpassad och kombinerad beteendeträning med kostlära vid förebyggande och behandling av övervikt och fetma

Har jag glömt något?

Denna artikel är dubbelpublicerad på Second Opinion.

Källor:
1: Marcus och Rössner. Punktskatt på sötade drycker - är vi där snart? Läkartidningen. 2011;5:188-9. Tillgänglig från
http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=15910
2: http://www.dn.se/ekonomi/lag-effekt-for-sockerskatt
3: http://www.slv.se/sv/Sjalvservice/Rapporter/Mat--naring/2005---Underlag-till-handlingsplan-for-goda-matvanor-och-okad-fysisk-aktivitet/

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - På återbesök i debatten om LCHF
Fruktos gör dig fet - inte frukt
Det finns inget nyttigt socker - dags att kavla upp ärmarna och skrida till verket
Äta nyttigt - så svårt kan det vara