Dansk fettskatt på väg att bli verklighet

Text: Anki Sundin, NGruppen
Från och med juli 2011 inför Danmark en avgift på livsmedel med mättat fett, skriver GP.
Det ska kosta 18 kr per kilo fett att köpa mejeriprodukter, kött och bageriprodukter. Mjölk ska undantas från denna nya avgift.

Det har uppmärksammats ett flertal gånger den senaste tiden, och nu har det alltså aktualiserats igen. Jag har skrivit om fettskatt tidigare, och menar nu liksom då att förslaget att beskatta just mättat fett sannolikt inte är helt genomtänkt. Dels är risken med att marginellt höja priset på vissa livsmedel att det bara blir ytterligare en inkomst till staten utan att i praktiken tjäna det framlagda syftet, i det här fallet att gynna folkhälsan. Dels ställer jag mig också tveksam till att mättat fett bör betraktas som hälsovådligt i den utsträckning som varit den förhärskande uppfattningen så länge. Precis som många andra, till exempel Marcus Schober (se relaterade artiklar nedan), menar jag att en skatt om någon i så fall bör införas på socker och transfettsyror.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg
Lagförslag om avgift på mättat fett
Läkare mot läkare om fett
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF
Söt skatteväxling under luppen igen
Äta nyttigt - så svårt kan det vara

Relaterade artiklar på andra bloggar
Marcus Schober: Skatt på fett i Danmark
Kostdoktorn: Dansk fettskatt blir verklighet
Kostdoktorn: Dietistlarm i Expressen

Vi har ingen folkhälsominister

Text: "Gästbloggare" Ann-Sofie Sundberg, fil kand hälsopedagogik
Vid maktskiftet 2006 tillträdde Maria Larsson som folkhälsominister, en ministerpost som under mandatperioden ändrades inriktning på och istället blev barn-och äldreminister. Sedan dess har folkhälsofrågorna ingen egen minister eller enskild företrädare. Idag åligger det Göran Hägglund och socialdepartementet att handha, bland andra viktiga områden, folkhälsan.

Denna debattartikel är ett svar på Göran Hägglunds utspel kring snus som återges i bland annat Regeringen tar strid för snus i DN, Hägglund slåss för snuset i Nyheter 24, Hägglund vill släppa snuset fritt i SvD, Regeringen i strid - för svenskt snus i Expressen och Snuskriget i Aftonbladet.

Folkhälsan relativt god, men inte självklar
Folkhälsan i Sverige är relativt god i jämförelse med andra länder. Sverige driver tobaks- och alkoholfrågor intensivt med bland annat bevarandet av systembolaget och nolltolerans gentemot marknadsföring av tobak. Med det sagt är det bekymrande att Göran Hägglund går emot både socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet när han uttalar sig om att snuset bör släppas fritt i EU för handel. Ett uttalande som underminerar alla som arbetar, forskar och driver folkhälsofrågor.

De argument som Göran Hägglund använder sig av skulle kunna användas inom andra områden, ska vi då i framtiden vara beredda på att vår ”folkhälsominister” föreslår att systembolaget avvecklas, marknaden släpps fri kring tobak och att förbudet mot rökning inomhus hävs, eftersom alla dessa förbud och policys faktiskt verkar för att minska konkurrenskraften?

Långsiktigt arbete
En annan fråga som vi ställer oss är vad som kommer att hända långsiktigt med folkhälsan om ingen verkar för den i maktens korridorer? Att främja folkhälsan och förebygga övervikt, psykisk ohälsa, höga sjukskrivningstal och så vidare är inget som sker över en natt. Det är konsekvenser av långtgående beteenden och missförhållanden. På regeringens informationssida angående folkhälsan beskrivs folkhälsofrågor som ett sektorövergripande område som berör de flesta politiska områden, något som är mycket riktigt och något att sträva efter. Men vi menar dock att om ingen står som ansvarig för enbart folkhälsofrågor kan det vara lätt att området faller mellan stolarna.

Folkhälsan är multisektoriell
Att vi har en relativt god folkhälsa i Sverige är inget som ska tas för givet. Den behöver underhållas och kontinuerligt förbättras genom fortsatta insatser genom till exempel bra mat för de äldre och barn, arbetsvillkor som medför hälsovård på arbetstid, hälsosamtal med sina medarbetare, ergonomiska arbetsställningar, subventionerad hälsovård, prisreglering på frukt och grönsaker, ett fortsatt arbete för att minska tobaksanvändningen bland unga och nollvision för onykter bilkörning, listan kan göras lång.

Med det sagt, folkhälsan är multisektoriell och komplex, det är ett område som kräver och behöver genomsyras i alla områden och verksamheter men dock med ett samordnande organ och ansvarig minister.

Vi vill ha svar av Göran Hägglund
Vi vill ha ett klart svar av Göran Hägglund om hur framtidens folkhälsa ska bevaras och förbättras och hur förslaget att släppa snuset är ett steg i den riktningen? Och varför Göran Hägglund, som inte har ansvar för tobaksfrågor, uttalar sig i ämnet?

Ann-Sofie Sundberg
Hälsopedagog (Fil.kand. Hälsopedagog)

Anki Sundin
Nutritionist (Fil.mag. nutrition)

Petra Lundström
Doktorand, idrottsnutritionist, idrottsfysiolog

Linda Jonsson
Folkhälsovetare (Fil.kand. Folkhälsa)

Nutritionistföreningen


Andra bloggar som skriver om detta:
Kulturbloggen
Martin Mobergs blogg

Choklad medicin för hjärtat?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Att choklad innehåller ”kärlekskemikalier” har många av oss hört - choklad är inte bara gott, tycker de flesta, utan gör oss också lyckliga. Den känslan kommer från hjärnans belöningssystem via bland annat kannabisliknande ämnen. Men det är inte bara hjärnan som påverkas av choklad, utan även hjärtat. (Bild lånad från goddag.bloggagratis.se)


Choklad bra för hjärtat?
I nya Läkartidningen (1) skriver Isak Lindstedt och Peter M Nilsson att kakao innehåller en rad intressanta ämnen ur ett hjärt-kärlperspektiv. De konstaterar att det ännu är för tidigt att använda kakao eller dess verksamma substanser som läkemedel, men framhåller en rad intressanta studier som visar en koppling mellan kakaokonsumtion och olika positiva effekter på hjärta och kärl.

Bland annat har man undersökt dess effekter på blodtrycksreglering, inflammationsgrad och skydd via antioxidativa egenskaper. (Jag hänvisar till artikeln i Läkartidningen för referenser till respektive påstående.) Här nämner de även verkan på NO-systemet, som också kan vara av intresse för den som tränar hårt. Vi har skrivit om NO i Nitrat gör grönsakerna nyttiga och NO som tillskott.

Mängder av antioxidanter
Att choklad förmodligen har en positiv effekt på hälsan har vi skrivit om på bloggen tidigare, så det är mycket spännande att Läkartidningen tar in en artikel om detta. (Bilden lånad från icakuriren.se)

Enligt den standardiserade ORAC-tabellen (2) innehåller kakaopulver imponerande 55653 ORAC-enheter per 100 gram, mätt som total-ORAC. Som mörk choklad är innehållet fortfarande 20816 ORAC-enheter, i runda slängar dubbelt mycket som de antioxidantrikaste frukterna. Till och med mjölkchoklad innehåller imponerande mängder antioxidanter, 7519 per 100 gram. Det kan vi för skojs skull jämföra med apelsin, 1819, eller blåbär, 9621. Den jämförelsen är som alla förstår så klart inte fullständigt lyckad ur ett näringsfysiologiskt perspektiv, men det kan ändå vara intressant för sakens skull.

Socker, socker, socker
Dock vill jag i skenet av den välförtjänt uppmärksammade sockerdebatten påpeka att framför allt mjölkchoklad, även om den innehåller den förmodat hälsosamma kakaon, också innehåller en hel del socker. De flesta av oss behöver dra ned på sin sockerkonsumtion, så argumentet att mumsa i sig en chokladkaka som mellanmål för att den innehåller mycket antioxidanter håller inte. Attans, också.

Referenser:
1: Lindstedt och Nilsson. Flavanoler, kakao och choklad påverkar hjärt-kärlsystemet. Läkartidningen. 2011;108:324-5.
2: USDA Database for the Oxygen Radical Absorbance Capacity (ORAC) of Selected Foods, Release 2, may 2010, USDA

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Choklad för din hälsa
Antioxidanter - grupper och källor
Antioxidanter vid träning hjälper inte
Nitrat gör grönsakerna nyttiga
Skillnad mellan socker och potatis

Skillnad mellan socker och potatis

Anki Sundin, NGruppen
Jag är involverad i en diskussion kring kolhydraternas vara och icke vara på kostdoktorn.se. Vi diskuterar nu skillnaden mellan potatis och socker, och för att inte ta upp för mycket plats på kostdoktorn.se, så publicerar jag mitt ena svar i sin helhet här. Det är ett svar på en av Frank Nilssons kommentarer:

Då tittar vi väl på GI-värdet för sackaros. Det ligger enligt den internationella GI- och GL-tabellen från 2002 på mellan 58 och 65 med glukos som standard (för 50 gram). För potatis ligger värdet på mellan 70 och 56, beroende på sort och koktid.

Från en portion potatis som väger 150 gram får vi enligt tabellen runt 25 gram kolhydrater, vilket skulle ge ett GL på mellan 14 och 18.
För sackaros har man valt att ta ett medelvärde för en portion om 10 gram sackaros och fått ett GL på 7 för det. Det är sannolikt inte helt korrekt att bara multiplicera upp värdena hur som helst, men om vi gör det ändå, så skulle 25 gram sackaros ge ett GL om 2.5*7=17.5.

Värt att föra till diskussionen för den som upplever det stötande att potatis i vissa fall skulle ge samma blodsockerbelastning som socker, är att många parametrar påverkar GI och därmed GL. Vanligtvis äter vi inte kokt potatis som det är, utan lägger till något protein- och fettrikt livsmedel, till exempel kött och sås. Det sänker GI-värdet och därmed GL. Tyvärr har vi ingen bra modell för att uppskatta GI- och GL-värden från hela måltider, utan får nöja oss med teoretiska resonemang. Det är en påtaglig brist som jag har respekt för.

Socker är många av oss däremot vana att äta som det är i form av godis, läsk och liknande. Det skulle betyda att blodsockerbelastningen blir högre av att äta 25 gram sackaros i form av godis än av att äta 150 gram potatis. Därtill kommer att många inte nöjer sig med en så relativt liten portion godis - ofta slinker både det dubbla och trippla ned, är min gissning. (Gelékonfekt ligger på ca 70% mono- och disackarider, så gissningen är nog inte helt orimlig.)

Jag menar dessutom att vi behöver betrakta livsmedel med hänsyn till andra faktorer än endast deras GI- och GL-värden. Övrigt näringsvärde och mättnadskänsla är två sådana, särskilt om vi tänker oss att vi dricker upp de 25 grammen socker i form av sötad dryck, som alltså inte mättar påtagligt. Vi kan heller inte diskutera potatisens vara eller icke vara i kosten hos individen om vi inte först tar hänsyn till hur mycket socker vederbörande äter. Jag skulle inte i första hand rekommendera någon att ta bort potatis för att gå ned i vikt. Jag skulle fokusera på utrymmesmaten, allt från chips till läsk via godis, kakor och bullar.

Hela diskussionen, som jag ser det, behöver utkristalliseras till hur den optimala kosten skulle se ut på individnivå och hur vi kan tänka oss att äta utifrån det. Som jag påpekat många gånger även i andra sammanhang, är min uppfattning att alla inte behöver utesluta eller ens dra ned på kolhydratintaget i allmänhet. Däremot bör källorna till kolhydrater vara av det näringsrika slaget, och socker behöver de flesta dra ned på eller helt utesluta. Vill man gå ned i vikt behöver man sedan dra ned på energiintaget. En del väljer att göra det genom att dra ned på kolhydratrika livsmedel, andra på fettrika livsmedel eller en kombination av de båda.

Söt skatteväxling under luppen igen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Det är ohälsosamt att konsumera för mycket socker - det konstaterar forskningen. I Sverige konsumerar vi för mycket socker - och det bekräftar överviktsstatistiken. Frågan är hur vi löser problemet. Claude Marcus, professor och överläkare, och Stephan Rössner, professor emeritus, väcker åter igen frågan om det inte är dags för en punktskatt på sötade drycker och argumenterar för en ”söt skatteväxling”: höj priset på sötade drycker och gör frukt och grönt billigare. Men frågan är om en sådan insats kommer att ge den önskade effekten.

Marcus och Rössner konstaterar krasst i sin senaste debattartikel i Läkartidningen (1) att det inte finns något ”behov av att konsumera sötade drycker utöver de obestridliga njutningsupplevelser dessa kan ge”. Jag håller fullständigt med - med mycket få undantag finns det inga fysiologiska argument för att dricka sötade drycker. Dock ställer jag mig frågande till i vilken utsträckning som en sådan skatteväxling kommer att ge de önskade resultaten. Författarna refererar till prisutvecklingen i ett flertal delstater och länder där man i folkhälsans tecken både diskuterar ”väsentligt högre skattesatser” (Maine och New York) och redan har genomfört en sådan förändring (Rumänien med Finland hack i häl). Men svensk forskning visar att prisökningar på varor ger en mycket blygsam effekt på konsumtionen (2).

Jag har debatterat detta ämne tidigare i Sockerskatt en del av lösningen? och följt upp det i Socker- och fettskatt på tapeten igen, och konstaterat att jag inte har något principiellt emot förslaget. Jag är övertygad om att vi behöver politiska och ekonomiska styrmedel för att öka folkhälsan, utöver utbildning på grupp- och individnivå för att människor ska kunna göra informerade val i vardagen. Däremot bör en sådan insats inte bli en smygökning av icke öronmärkta inkomster till staten och sedan inte alls bidra till folkhälsan.

500 kr för läsken, tack!
Lek med tanken att läsken skulle kosta 500 kr burken. Hur många ungar skulle glatt springa iväg till kiosken och spendera hela sin månadspeng på 33 cl läsk? Hur många vuxna skulle köpa hem läsk till det priset? Skulle det minska konsumtionen av läsk? Skulle läsk kunna bli den nya smuggelvaran?

Var går smärtgränsen?
För att en sådan skatteväxling som Marcus och Rössner föreslår behöver man således undersöka var smärtgränsen går - hur mycket dyrare ska läsken bli för att konsumtionen ska minska märkbart? Vi måste också veta hur billigt frukt och grönt måste bli för att konsumtionen av dessa livsmedel ska öka. (Att många idag anser att frukt är att likställa med godis är jag medveten om, tar avstånd från och hänvisar till tidigare artiklar för förklaring till, se Relaterade artiklar nedan. Däremot är det naturligtvis inte bra att överkonsumera något livsmedel, inte ens frukt.)

En prisökning som understiger en sådan smärtgräns kommer sannolikt inte att påverka konsumtionen i någon nämnvärd omfattning. Det kommer att generera mer pengar till staten, men i vilken utsträckning som det kommer att gynna folkhälsan är så klart öppet för debatt. Det skulle också vara intressant att höra från någon fackman på området vad som händer med den fria konkurrensen om staten skulle punktbeskatta på det sätt som diskuteras här. Skulle det innebära negativa konsekvenser för vissa företag och kanske positiva för andra? Behövs några lagförändringar eller ingrepp i övertygelsen om den fria konkurrensen?

Beslut om det ger effekt
Det står naturligtvis var och en fritt att ha åsikter kring huruvida vi bör införa högre pris på sötade drycker, men statistiken vi har för handen är tydlig: vi konsumerar mer socker än vad som är förenligt med folkhälsan, och övervikt och fetma bland både barn och vuxna är ett såväl samhällsproblem som individuellt problem med plågsamma och kostsamma följdsjukdomar i kölvattnet.

I princip skulle jag alltså inte ha något emot en prisökning på socker, såsom Marcus och Rössner föreslår i sin debattartikel. Men ska en sådan genomföras även om det inte förväntas ge effekt? Underlag till en sådan diskussion har Linda Thunström vid Umeå Universitet bidragit med. Hon har skrivit en avhandling i nationalekonomi och drar från denna slutsatsen att ”konsumenter är ganska okänsliga för höjda priser”. Hennes avhandling pekar också på flera viktiga punkter, återgivna i DN Ekonomi i artikeln Låg effekt för sockerskatt (2):

• En 1% prishöjning på frukostflingor minskar försäljningen med 0.7%
• En ”liten” skattehöjning på läsk och snabbmat i USA och Kanada har inte givit några effekter på konsumtionen pga skattehöjningen
• Långsiktiga informationsinsatser är mer effektiva än korta reklamkampanjer

Vad är nästa steg? Jag vet...
I dokumentet Underlag till handlingsplan för goda matvanor och fysisk aktivitet (3) med Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet som avsändare finns frågan om skatt på utrymmesmat upptagen. Här finns också en rad andra förslag med kostnadsuppskattningar för att öka folkhälsan. Befria det här underlaget från dammiga hyllor och införliva dem i praktiken!

I min tankevärld är det hela nämligen mycket enkelt i teorin och bör vara möjligt att genomföra i praktiken utan att föregås av någon raketforskning:

• ökat utrymme för politiska och ekonomiska styrmedel för åtgärder som bevisligen främjar folkhälsan
• mer utbildning i skolan inom kost- och näringslära
• mer utbildning och upplysning till föräldrar, tränare, personal inom sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg
• bättre utbud i restauranger, kafeterior och snabbkök
• individanpassad och kombinerad beteendeträning med kostlära vid förebyggande och behandling av övervikt och fetma

Har jag glömt något?

Denna artikel är dubbelpublicerad på Second Opinion.

Källor:
1: Marcus och Rössner. Punktskatt på sötade drycker - är vi där snart? Läkartidningen. 2011;5:188-9. Tillgänglig från
http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=15910
2: http://www.dn.se/ekonomi/lag-effekt-for-sockerskatt
3: http://www.slv.se/sv/Sjalvservice/Rapporter/Mat--naring/2005---Underlag-till-handlingsplan-for-goda-matvanor-och-okad-fysisk-aktivitet/

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - På återbesök i debatten om LCHF
Fruktos gör dig fet - inte frukt
Det finns inget nyttigt socker - dags att kavla upp ärmarna och skrida till verket
Äta nyttigt - så svårt kan det vara

Rätt fett för din hälsa

Anki Sundin, NGruppen
Jag har nyligen medverkat i en artikel om fett i Expressen, Rätt fett för din hälsa.

Faktastycket om omega 6-fettsyror hade råkat hamna under Transfettsyror och härdat fett, vilket inte är hierarkiskt rätt, men i övrigt är jag nöjd med innehållet i den här artikeln. Tack till Elin Gunnarsson för förmånen att medverka i hennes artikel och för att hon lät oss bolla materialet tills vi båda var nöjda. Underbart med sådana journalister.

Bara halva sanningen om proteintillskott från SLV

Text: Anki Sundin, NGruppen
Livsmedelsverket intresserar sig för kost vid träning. De slår fast att ett tillskott av protein bara behövs om man inte "täcker sitt behov av kalorier" och hänvisar till Riksidrottsförbundets kunskapsöversikt Kost- och näringslära inom idrotten. Det är bara halva sanningen, hävdar jag och alla andra som kan sin idrottsnutrition. (Bilden lånad från livegood.com)

Den andra och helt avgörande halvan av sanningen är naturligtvis att man täcker sitt behov av protein, vilket hos en tränande person kan uppgå till 1.7 g/kg och dag enligt SOK 2009 och 2.0 g/kg och dag enligt Campbell 2007. Jag brukar hänvisa till båda när jag diskuterar frågan - behovet tycks ligga runt 2, plus-minus några tiondels gram. Men den förutsättningen står det inget om i Livsmedelsverkets skrivelse, vilket är synd. Sitt energiintag kan man mycket väl täcka med proteinfattiga livsmedel, men det blir det näppeligen några muskler av.

Dessutom hävdar Livsmedelsverket att mat är godare än proteintillskott. Då har åsiktsmaskinen bakom det uttalandet inte smakat sig igenom utbudet av proteindrinkar, för nog finns det de som med råge slår en äggmacka, rent smakmässigt. Men vad har det med saken att göra, frågar jag mig.

Källor:
Campbell B et al. International Society of Sports Nutrition position stand: protein and exercise. J Int Soc Sports Nutr. 2007;4:8.
Kostrekommendationer för elitidrottare, SOK 2009

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
RF:s nya kostpolicy emot kosttillskott
mTOR: Protein och kolhydrater mest anabolt
Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare

F&S om fruktosmalabsorption

Text: Anki Sundin, NGruppen
Vad kan man äta om man har fruktosmalabsorption? Varför får man ont i magen av banan? Hur vet man om man har fruktosmalabsorption? Följdfrågorna på min artikel om fruktosmalabsorption har trillat in ända sedan jag publicerade den. Tack för det! Därför tänkte jag helt enkelt göra en liten påhälsning i ämnet igen. Här kommer några av de frågor jag fått.

Fråga: Vad kan man äta om man har fruktosmalabsorption?
Svar: Sådant som innehåller mindre eller lika mycket fruktos som glukos. Exempel på frukt och bär som torde vara lättare för magen om man är känslig är:

• Jordgubbar
• Körsbär
• Banan
• Plommon
• Fikon
• Aprikoser (färska och torkade)
• Grapefrukt
• Blåbär

Fråga: Varför får man ont i magen av banan?
Svar: Alla får inte det, men en del upplever att magen kniper när man äter banan. Banan innehåller dock mindre fruktos än glukos enligt SLV:s specialtabeller, och därför borde det inte handla om fruktosmalabsorption utan om något annat. Ibland får vi inte utan vidare något svar på varför saker och ting är som de är, så det enklaste rådet någon kan ge här är att bara undvika sådant som man vet att man inte mår bra av.

Fråga: Vilka frukter och bär ska man undvika om man har fruktosmalabsorption?
Svar: En mycket stor andel av oss malabsorberar fruktos, men inte alla är så känsliga att vi märker av det eller behöver ta hänsyn till det. Det kan dock vara bra att veta att följande livsmedel är exempel på sådana som innehåller mer fruktos än glukos och därför skulle kunna påverka tarmen hos den som är känslig:

• Honung
• Äpple och juice av äpple
• Päron och juice av päron
• Röda och svarta vinbär
• Hallon
• Vattenmelon
• Flingblandning med frukt och nötter (beroende på ingredienserna, förstås)

Fråga: Hur är det med alkoholhaltiga drycker?
Svar: Vitt vin innehåller en aning mindre fruktos än glukos, så det borde inte påverka någon som är känslig. Däremot innehåller varor som sherry, portvin, likör och punch mer fruktos än glukos och skulle kunna ge symtom. Rött vin finns tyvärr inte angivet i specialtabellerna, så det kan jag inte svara på. Men samma sak gäller ju här som alltid annars - mår vi dåligt av att dricka eller äta något så kan vi ju undvika just det.

Fråga: Hur vet man att man har fruktosmalabsorption?
Svar: Om man får ont i magen av livsmedel som innehåller mer fruktos än glukos kan man misstänka att man är så känslig att man märker av och lider av sin fruktosmalabsorption. De flesta av oss malabsorberar fruktos, men inte alla är så känsliga att vi behöver bry oss om det.

Fråga: Vilka tester kan man göra?
Svar: Inom sjukvården gör man inte den här typen av tester, men det finns några på experimentstadiet. Läs mer om detta i ursprungsartikeln om fruktosmalabsorption.


Källor:
Underlaget för exemplen ovan kommer från SLV:s specialtabeller för kolhydrater, som du hittar på http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Vad-innehaller-maten/Livsmedelsdatabasen-/Specialtabeller/

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Ont i magen av kolhydrater? Om fruktosmalabsorption
Om fruktosintolerans - en medfödd defekt som ger avsmak för sött

Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Fruktos gör dig fet - inte frukt

Stenålderskost - en myt?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Aftonbladets artikel Stenålderskost - en myt lär röra upp en hel del känslor hos paleoförespråkarna. Jag har tidigare skrivit om detta ämne som svar på Coltings uttalanden kring "kolhydratmaffian" i Om kolhydratbluffen - mina resonemang kring Coltings artikel. Här skriver jag om kolhydrater ur ett hälso- och träningsperspektiv, reder ut energiprocent och opponerar mig mot kategoriska påpekanden om "kladdig pasta" och "sockrade flingor", som Colting valde att uttrycka det. Vem skulle vinna ett löplopp - en stenåldersmänniska eller en modern löpare som äter relativt mycket kolhydrater?

Stenålderskosten är näringsrik
Kortfattat kan vi väl vara överens om detta: Den kost, som modernt nu kallas för stenålderskost eller paleolitisk kost, är näringsrik. Den passar inte alla, men till dess fördel talar det faktum att den är fri från tillsatt socker och transfettsyror från delvis härdat fett, och rik på antioxidanter och kostfiber. Sedan får experterna på området avgöra om en sådan kost hörde hemma på stenåldern, järnåldern eller någon annan era i mänsklighetens historia.

Vi äter allt som inte hinner undan
Tilläggas bör väl också att människan som art betraktat är omnivor och opportunist - vi äter allt som inte hinner undan och har så alltid gjort, precis som björnar och babianer. Det är säkert en av vår arts framgångsfaktorer. Därför kan vi näppeligen hänvisa till någon "ursprunglig föda" och hävda att denna är naturlig för oss och därför det bästa. Jag kan sträcka mig så långt som att livsmedel vars näringsvärde kraftigt urlakats i industrin inte är hälsosamma att basera sin kostföring på, men vad människan har ätit genom tiderna måste väl ha berott på när hon har levt och vad hennes närmiljö har erbjudit henne?

God jul på er alla!

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Marcus Schober: Stenålderskost en myt
Traningslara.se: Bokrecension - Istället för doping av Frank Nilsson

Intermittent och periodisk fasta - om träning, hormoner och hälsa

Text: Anki Sundin, NGruppen
”Ät bara under ett fåtal timmar per dygn, så ökar du prestationen, muskelmassan och fettförbränningen.” Intermittent, eller periodisk, fasta har på många sätt blivit en dietfluga och har lockat med sig ett ansenligt antal tränande individer att prova detta något kontroversiella kostupplägg. Inte minst har det anekdotiskt blivit en populär viktminskningsregim, hos både dem som tränar och andra. Och för en viss grupp av aktiva är det en årlig företeelse, hur det än månde påverka prestationen. Därför ska vi nu på visit hos fenomenet intermittent fasta och undersöka på vilket sätt det påverkar oss i allmänhet och i träningssituationen.

Anekdotiskt om intermittent fasta bland tränande
Tränande personer gör som bekant många gånger sina både kost- och träningsprogram offentliga via hemsidor, bloggar och andra sociala medier. Många rapporterar gärna hur de ”har testat intermittent fasta och upptäckt att det fungerar” - ofta (men inte alltid enbart) som viktminskningsregim. Det förekommer vid både styrketräning och uthållighetsträning. Dessa anekdoter har naturligtvis inget vetenskapligt värde i sig. Däremot kan de fungera som trendtermometrar, vilket i sig kan vara upprinnelsen till kompletterande forskning.

Ramadan årlig intermittent fasta för många idrottare
Ramadan blir en årligt återkommande intermittent fasta för många som tränar, och tack vare denna högtid har man redan hunnit göra en aktningsvärd mängd undersökningar på hur sådan intermittent fasta påverkar prestationen.

Zerguini et al (2008) undersökte 64 fastande och 36 icke fastande manliga fotbollsspelare. Träningen ägde rum runt 11 timmar efter den senaste måltiden, och spelarna rapporterade att de upplevde sig som ”slightly less ready to train”. Inga av de undersökta prestationsvariablerna i övrigt påverkades negativt. Istället uppvisade de gradvisa förbättringar jämfört med början av fasteperioden, vilket pekar på att spelarna i denna studie successivt vande sig vid detta förhållande.

En annan undersökning av Zerguini et al (2007) på 55 manliga fotbollsspelare visade dock att prestationen sjönk signifikant; hastighet, dribblingsfärdighet och uthållighet försämrades under denna intermittenta fasta, och 70 procent av spelarna rapporterade själva att deras träning och prestation försämrades under ramadan.

Intermittent fasta positivt vid träning?
Från djurstudier och studier på överviktiga människor har vi indikationer på att intermittent fasta och energirestriktion kan påverka oss positivt i allmänhet. Den ökar livslängden och motståndet mot åldersrelaterade sjukdomar hos gnagare och apor, och hos överviktiga människor förbättras insulinkänslighet och blodfettvärden (Mattsson och Wan 2005). Däremot finns idag inget vetenskapligt stöd för att intermittent fasta skulle öka prestationen, bidra till ökad muskelmassa eller ökad fettförbränning hos idrottare.

Intermittent fasta bra vid övervikt?
Intermittent fasta i perioder om dagar har visats förbättra glukostoleransen hos feta människor, och har visats minska uppkomsten av diabetes hos råttor. Varannandagsfasta (det vill säga att man äter som vanligt under ett dygn och fastar dygnet därpå) förbättrar glukosregleringen och markörer för hjärtkärlhälsa hos möss och råttor.

Å andra sidan har flera studier påvisat en koppling mellan att hoppa över måltider, särskilt frukost, och dålig hälsa. Det är därför nödvändigt att fortsätta att utföra kontrollerande studier som direkt jämför effekterna av olika måltidsfrekvenser hos människa, något som till och med identifierades som en kunskapslucka och riktlinje för kommande studier av 2005 års Dietary Guidelines Advisory Committe Report (Carlson et al, 2007).

Det är dock viktigt att inte dra slutsatsen att en utebliven frukost i sig nödvändigtvis är ohälsosamt bara att det finns en observerad koppling mellan ohälsa och att hoppa över frukost. Sannolikt har detta inget med själva frukostens vara eller icke vara att göra, utan speglar troligtvis istället andra faktorer såsom allmänt slarv med maten, låg fysisk aktivitetsnivå och annat. Hade man undersökt idrottare som äter på detta sätt hade resultatet med största säkerhet blivit en helt annan.

Viktigt att ta hänsyn till individen
Det viktigaste att ta i beaktande när vi pratar om måltidsfrekvens måste rimligtvis vara individens förutsättningar i vardagen och hans eller hennes mål i allmänhet och träning i synnerhet. Det passar många utmärkt att äta var tredje timme, medan andra föredrar två eller kanske tre måltider per dag och inget mer.

Fördelarna med intermittent fasta, särskilt vid viktminskning, sägs återkommande vara möjligheten att äta sig mätt trots få måltider per dag. Att gå och ”småäta” kan snarare trigga igång hunger vilket i sig kan vara kontraproduktivt om man vill och behöver begränsa sitt energiintag. Å andra sidan innebär små men frekventa måltider istället att man aldrig behöver vänta särskilt länge på att få äta nästa måltid. Igen återkommer vi således till individens upplevelse, målet med ett givet kostupplägg och hur man svarar på individnivå på sin träning.

En person som snarare behöver äta mycket stora mängder mat, såsom idrottare på hög nivå, kan säkert uppleva svårigheter att orka äta all energi på ett fåtal måltider per dag, även om det förekommer.

Det finns inga magiska kostregimer
Vare sig vi väljer att äta var tredje timme, intermittent, LCHF eller någon annan kostregim är det avgörande att komma ihåg att det inte finns något magiskt med någondera. När allt kommer kring handlar det om hur mycket energi och näring vi får i oss och i vilken utsträckning som det motsvarar våra fysiologiska krav. Det påstås ibland att en kostregim skulle vara bättre än en annan på grund av ett särskilt hormonellt svar, men hormonmiljön och hur vi svarar på den är sannolikt underordnad den stora frågan, nämligen den om energitillgång och den stimulans som träningen ger.

Hormonella svar på olika dieter
Ofta tar man upp insulin i samband med inte minst LCHF och påstår att en LCHF-kost inte kan bidra till övervikt för att den inte innehåller kolhydrater och därmed inte frisätter insulin. Här har man då kraftigt missförstått insulinets roll. För det första är det mängden energi som avgör inlagringen av fett och muskelprotein, det vill säga hur kroppsvikten förändras. För det andra frisätts insulin även vid en strikt LCHF-kost, även om mängderna inte är lika stora som vid en kost som övervägande består av källor till snabba kolhydrater. Jag vill också påminna om att glukoneogenesen tillåter omvandling av inte minst protein till blodglukos, vilket i sig bidrar till en frisättning av insulin.

Även tillväxthormon, hGH eller bara GH, tas upp till diskussion ibland. Vi vet att tillväxthormon frisätts vid lågt blodsocker, och faller därför en del förespråkare för intermittent fasta i smaken som ett argument för denna kostregim. Däremot är faktorer såsom träning sannolikt betydligt viktigare faktorer för frisättning av tillväxthormon.

Dock är det inte ens givet att träning som optimalt stimulerar denna frisättning ger ett bättre träningsresultat än annan träning (jfr t.ex. kortare vila mellan seten). Detta må vara provocerande, men det pekar faktiskt dithän. För att hänvisa till en text av Jacob Gudiol på Traningslara.se: ”Man har inte sett någon skillnad i den akuta påverkan av proteinsyntesen från olika träningsupplägg med olika svar från anabola hormon (West et al, 2009) och man kan dra slutsatsen att den akuta höjningen av hormon så som GH, testosteron och IGF-1 troligen spelar en liten roll när det kommer till ens träningsresultat.” Alltså: Även om vi stimulerar frisättningen av anabola hormoner mer med en sorts träning än med en annan, betyder inte det att vi bygger mer muskelmassa.

Detta har vi lärt oss
Många gånger påverkas både prestationen och träningsupplevelsen negativt av intermittent fasta, men det måste inte vara så. Det finns inget idag som säger att intermittent fasta måste vara prestationssänkande på längre sikt så länge man har ett tillräckligt högt intag av energi och näring totalt sett under dygnet. Å andra sidan finns inget magiskt med någon kostregim, inte ens med intermittent fasta. Det finns inget underlag för att intermittent fasta skulle vara mer hälsosamt eller bättre för prestationen överlag. Det passar några, men inte alla.

I dagsläget saknas också underlag för att hävda att intermittent fasta skulle vara en mer framgångsrik viktminskningsregim än ett upplägg med mindre och mer frekventa måltider. Det saknas även än så länge undersökningar som stödjer de anekdotiska redogörelserna av förbättrad prestation eller ökad muskelmassa av att äta enligt detta kostupplägg.

Den som tillämpar intermittent fasta rekommenderas att vara extra noga med att få i sig tillräckligt med näringsämnen när intagen väl sker, och även att tillgodose sömnbehovet, för att i så stor utsträcknings som möjligt dämpa de kortsiktiga prestationsförsämringarna som har observerats.

Sammantaget kommer vi tillbaka till ett av mina favorituttryck: Känns det bra, så är det bra.
Frågor på det?

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om kolhydratbluffen - Mina resonemang kring Coltings artikel

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Traningslara.se: Näringsintag vid styrketräning före frukost


Referenser
Carlson O, Martin B, Stote KS, Golden E, Maudsley S, Najjar SS, Ferrucci L, Ingram DK, Longo DL, Rumpler WV, Baer DJ, Egan J, Mattson MP. Impact of reduced meal frequency without caloric restriction on glucose regulation in healthy, normal-weight middle-aged men and women. Metab Clin Exp. 2007;56:1729–34.

Mattson MP, Wan R. Beneficial effects of intermittent fasting and caloric restriction on the cardiovascular and cerebrovascular systems. J Nutr Biochem. 2005;16:129-37.

West DW et al. Resistance exercise-induced increases in putative anabolic hormones do not
enhance muscle protein synthesis or intracellular signalling in young men. J Physiol. 2009;587:5239-47.

Zerguini Y, Kirkendall D, Junge A, Dvorak J. Impact of Ramadan on physical performance in professional soccer players. Br J Sports Med. 2007;41(6):398-400.

Zerguini Y, Dvorak J, Maughan RJ, Leiper JB, Bartagi Z, Kirkendall DT, Al-Riyami M, Junge A. Influence of Ramadan fasting on physiological and performance variables in football players: summary of the F-MARC 2006 Ramadan fasting study. J Sports Sci. 2008;26 Suppl 3:S3-S6.