Vi har ingen folkhälsominister publicerad i Läkartidningen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Artikeln "Vi har ingen folkhälsominister" har nu dubbelpublicerats på Läkartidningens webbplats. Redaktören har misstagit oss fyra avsändare som "folkhälsovetare" allihop, vilket inte stämmer (jag och Petra Lundström är nutritionister), men budskapet har snabbt nått olika mottagare. Inte minst har generalsekreteraren på tobaksfakta.se redan hört av sig och tackat för en bra artikel.

Ett sådant gensvar känns förstås mycket uppskattat.

Banan runt med Martin Marhlo

Text: Anki Sundin, NGruppen
Martin Marhlo har tagit greppet kring kost och träning igen efter nyår, inskolning på dagis och därtill hörande vågor av magsjuka. Han har åstadkommit en viktnedgång på 11 kilo sedan han började springa och tycker numera att ett 4.30-tempo på kilometern känns bra på kortpassen. Han lyckas hålla sitt träningsschema genom att gå ut och springa mellan kl 22 och midnatt. Det blir så om man har småbarn, jobb och renoveringsprojekt, menar han, och jag kan inte annat än att imponeras av hans hängivenhet. Men det är klart, han har hela Sveriges öron på sig inför Stockholm maraton i sommar.

Här är de två nya avsnitten i ett svep, först banan runt på 1000-metersintervaller i 3.52-tempo med tränaren Magnus Hagström på Bosön, och sedan intervju med mig. Den intervjun börjar på tid 06.35, men lyssna gärna på hela avsnittet. Det är intressant att höra kunniga Magnus berätta om hur han har valt att lägga upp Martins träning för att han ska klara hela loppet. (På samma länk längre ned i listan hittar du också övriga intervjuer med bland annat mig.)

När det gäller min del av intervjun vill jag vill bara poängtera en viktig sak - att äta mellanmål, precis som Martin inleder med, är viktigt för många. Men alla behöver inte mellanmål. Det går lika bra att äta något färre men stora måltider istället för många små, även om man tränar på hans nivå. Martin trivs dock med sina numera näringsrika mellanmål, och då behöver han fortsätta med dem.
Nedan hittar du också filmen från Bosön där Magnus pressar Martin på intervallerna.

Fler radioprogram där jag medverkat:
Chillaming

Felaktiga råd i Expressen igen om förbränning

Text: Anki Sundin, NGruppen; Petra Lundström, Sport&Nutrition (via Mediasektionen i Nutritionist Networking Group)
I Expressen Hälsas artikel Öka förbränningen redan på morgonen står att läsa en rad råd för att öka ”förbränningen redan under dagens första timmar”. Tyvärr är samtliga av dessa råd helt felaktiga. Vi tycker att det är synd att media fortsätter att bidra till den allmänna förvirring som hägrar kring kroppen, dess funktioner och hur vi kan påverka vår hälsa och prestation genom kost och träning.

Ett fjärdedels äpple eller tre hasselnötter
I artikeln står att ett stort glas vatten kl 6 på morgonen ökar ämnesomsättningen med 30 procent. Detta skulle motsvara 25 kalorier enligt ”tyska forskare” utan närmare källhänvisning.

Om vi för sakens skull accepterar 25 kaloriers skillnad, innebär det sannolikt att Expressen i det här fallet har tagit miste på enheten. I fysiologiska sammanhang använder professionen nämligen enheten kcal, det vill säga kalorier i 1000-tal. Som jämförelse kan nämnas att en normalförbrukande människa har ett energibehov om runt 1800 till 2000 kcal per dag, det vill säga 1 800 000 till 2 000 000 kalorier. Vare sig det handlar om 25 kalorier eller 25 kcal kan vi dock konstatera att den fysiologiska skillnaden på praktisk nivå är försumbar. 25 kcal finns i ett fjärdedels äpple eller knappt tre stycken hasselnötter. 25 kalorier finns i en tusendel av denna mängd. (Bilden lånad från familjeliv.se)

Dessutom hade det varit spännande att få veta på vilket sätt vatten skulle öka ämnesomsättningen. Det framgår nämligen inte av artikeln i Expressen. Vad vi med säkerhet kan säga är att ett glas vatten ökar blodvolymen temporärt, men det har inte någon större fysiologisk betydelse för någon som redan är normalhydrerad, det vill säga ligger i vätskebalans.

Högre puls inte samma sak som högre förbränning
Vidare påstås att högre puls under träning innebär högre förbränning. (Bilden lånad från stadium.se)
Många människor tror att det är just pulsen som är avgörande för hur ”fettförbrännande” en aktivitet blir, det vill säga "om man får upp pulsen så ökar fettförbränningen". Resultatet i form av fastare kropp och kanske lägre kroppsvikt kommer snarare genom att göra av med så mycket energi totalt sett under passet. Därför är det osannolikt att ett, säg, 10 min högintensivt pass kan ersätta ett "normallångt" pass för en motionär. Dock är detta en vanlig missuppfattning.

Det tål också att nämnas att "fettförbränningen", eller fettoxidationen som är ett bättre begrepp, också sjunker med stigande puls på grund av att kroppen blir hänvisad till att använda glukos och glykogen som bränsle i allt större utsträckning ju mer högintensiv en aktivitet är. All fysisk aktivitet ökar fettoxidationen, men inte nödvändigtvis just där och då i själva aktiviteten. Det är för en motionär oftast inte intressant exakt när i samband med träningen som fettoxidationen ökar, bara att den alls gör det på grund av träning, men för tydlighets skull vill vi påpeka detta.

Däremot motsätter vi oss inte att det är hälsosamt för människor att träna på endera sätt. Att enligt Expressens råd välja att dela upp sin träning på två kortare, högintensiva pass per dag istället för att träna hela passet på en och samma gång måste alltså inte vara fel. Frågan är dock vad vi är ute efter. Om det är specifikt fettförbränningen är det en tumregel att ett längre pass är effektivare än flera korta. Den så kallade efterförbränningen som hänvisas till i Expressen är försumbar i alla utom extrema träningssituationer.

Magra mejeriprodukter och grönt te påverkar inte ämnesomsättningen
Nästa råd är att äta magra mejeriprodukter med hänvisning till att kalciumet i dessa binder fett i tarmen. Visserligen stämmer det att kalcium har denna förmåga, men på praktisk nivå har det sannolikt ingen betydelse. Hade det haft det, vore det så enkelt att minska sin fettväv som att bara öka sin konsumtion av lättmjölk radikalt. Det som snarare har betydelse är hur mycket energi totalt vi konsumerar per dag.

Att enbart grönt te ökar förbränningen finns det heller inget övertygande stöd för i forskningen, trots att så står angivet i artikeln. (Bilden lånad från muscles.se)

Det finns många studier där man har tittat på bland annat ett ämne i grönt te som heter catechin, och hur det påverkar energiomsättningen. Resultaten från dessa undersökningar är blandade. Om man överhuvudtaget kan dra några slutsatser så är det att ett intag av catechin och koffein, hos individer som har ett lågt koffeintag, i samband med träning går ner lite mer i vikt jämfört med dem som bara får koffein eller bara catechin. Dessutom verkar det fungerar bättre på asiater, kanske för att de är mer känsliga för catechin. Det finns många intressanta fysiologiska effekter av catechin men idag är det för tidigt att säga exakt hur det påverkar människan. De flesta studier är nämligen gjorda på hamster, mus och råtta (1).

Mellanmålets vara eller icke vara
Slutligen får Expressens läsare rådet att äta ett mellanmål på förmiddagen med hänvisning till att flera måltider ger en högre förbränning än samma mängd energi på färre måltider. Detta är helt fel. Det finns ingen forskning som stöder detta. Det som också tål att tas upp som argument är att många människor snarare tycks föredra lite färre men större måltider framför fler och mindre vid en viktminskning för att ha möjlighet att äta sig mätt vid de måltider de äter, istället för att ha känslan av att ”småäta”. Expressen har också i sin tidigare artikel Här är åtta myter om nyttig mat påstått att flera små måltider är bättre än färre och lite större, då med hänvisning till en källa som motsade deras egen slutsats.

Viktigt med rätt budskap
Det är uppmuntrande att media är så intresserade av det professionsområde som är nutritionisternas. Det vi tycker är beklagligt är att det så ofta är så kallade nya metoder, enstaka forskningsstudier och i vissa fall rena påhitt som får utrymme i media utan att den verkliga expertisen är konsulterad. Detta försvårar folkbildningen. Vi vill gärna uppmuntra till förfrågan kring intervjuer och faktagranskning av material och på så sätt bidra till att öka kunskapsnivån hos allmänheten.

Referenser:
1: Tia M. Rainsa, Sanjiv Agarwalb, Kevin C. Maki. Antiobesity effects of green tea catechins: a mechanistic review. JNB. 2011;22(1):1-7.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Få stora måltider eller flera små bäst?
Intermittent och periodisk fasta - om träning, hormoner och hälsa
Koffein och kaffe fettförbrännande?

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Sport & Nutrition: Vad är en nutritionist?

/Anki Sundin och Petra Lundström, Mediasektionen i Nutritionist Networking Group

Förbud mot transfetter i Sverige

Text: Anki Sundin, NGruppen
Idag rapporterar DN att förslaget om förbud mot transfetter, eller transfettsyror som det egentligen heter, har gått igenom.Utan votering. För att regeringen valde att lägga sig för oppositionen.

Jag väljer att inte spekulera i det politiska spelet kring detta utan bara glädjas åt ett mycket vettigt beslut. Det är en seger för folkhälsan. Jag vill bara kommentera en sak: I DN står att läsa att regeringspartierna ansåg att ett förbud inte behövs med motiveringen "I Danmark, där det finns ett förbud, är transfetterna lika vanliga som i Sverige". Det stämmer att medelsvensken intag av transfettsyror inte är högre än medeldanskens. Dock har Danmark en tvåprocentlag. Det betyder att förbudet inte är totalt, utan att max två procent av fettet får utgöras av transfettsyror. Och det gör att jag undrar om det är en tvåprocentlag som nu har beslutats om, eller om det är ett totalförbud som står för dörren. Jag skulle naturligtvis se det senare. Och så är jag givetvis angelägen om att få veta när detta förbud kommer att slå igenom.

I vilket fall som helst - Grattis, Sverige!

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Transfett, folkhälsa och ett ödmjukt recept på framgång
Transfett bör undvikas i kosten
Rätt fett för din hälsa

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Doktor Dahlqvists blogg
Signerat Kjellberg

Definitionen av Nutritionist

Text: Inledning av Anki Sundin, NGruppen, definition av Petra Lundström, Sport&Nutrition
Varje gång jag föreläser och presenterar mig som nutritionist och näringsfysiolog får jag frågan om det är samma sak som dietist. Men en nutritionist och en dietist har två helt olika utbildningar. Inom kollegiatet har vi länge varit överens om att vi måste bli tydligare med att beskriva vilka vi är och vad vi kan, och som ett led i detta har duktiga kollegan Petra Lundström sammanställt definitionen på nutritionist, både nationellt och internationellt. Jag vill tillägga att nutritionister som utexaminerades innan Bolognaprocessen (vilket jag själv gjorde) har en fil. kand. eller fil. mag. i nutrition. Jag har en fil. mag. i nutrition, dvs 160 "gamla" poäng, eller 4 års heltidsstudier, inom nutrition. Nu väljer studenterna mellan fil. kand. och master om 3 resp 5 år.

Så här lyder definitionen på nutritionist:

Nutritionister är specialister på kost och nutrition. Nutrition är ett tvärvetenskapligt ämne som utifrån naturvetenskaplig bakgrund knyter samman kunskap om kroppens hantering och behov av näringsämnen med kunskap om människors hälsa och matvanor. Utbildningen är naturvetenskaplig och behandlar ämnet utifrån molekylära, medicinska, epidemiologiska och folkhälsovetenskapliga aspekter.

I utbildningen läser man bland annat; biokemi, cell- och molekylärbiologi, humanfysiologi och livsmedelskemi.

Nutritionister kan arbeta till exempel inom forskning, idrott och utbildning inom universitet och högskola, eller inom livs- och läkemedelsbranschen. Men det finns också många andra möjligheter såsom produktutveckling, hälsoupplysning och information inom landsting och kommuner.

Utbildningen: Kandidatprogrammet i nutrition innebär tre års studier och 180 högskolepoäng, vid Stockholms universitet eller Linnéuniversitet. Därefter kan man söka till mastersprogrammet vid Stockholms universitet som är ytterligare två år studier och 120 högskolepoäng.

Utbildningsort: Vid Stockholms universitet är utbildningen inriktad mot folkhälsa och molekylär nutrition. I Kalmar är den är yrkesinriktad mot livsmedelsindustrin.

Intagningskrav: Grundläggande behörighet, Matematik D, Biologi, Fysik och Kemi B

Nutrition – summan av processer som är involverade i nedbrytning, omsättning, assimilering och utnyttjandet av näringsämnen. (Dorlands Medical Dictionary)

●Internationellt är "nutritionist" ett osäkert begrepp. I många länder (Australien, Canada, England och USA) betyder det kostrådgivare. Det man bör använda som beskrivning på utbildningen är Bachelor’s degree eller Master of science in nutrition.

●I Norge har man en femårig naturvetenskaplig utbildning som motsvarar utbildningen till nutritionist i Sverige. Sista delen av utbildningen väljer man antingen klinisk eller forskarinriktning.

●I Italien och Frankrike är en nutritionist antingen motsvarande utbildning i Sverige eller en läkare som har specialiserat sig på nutrition.

●Registered dietitian (Australien, Canada, England och USA) motsvarar i Sverige en fil. kand. i nutrition med klinisk inriktning. Det motsvarar alltså inte legitimerad dietist, som i Sverige är en samhällsvetenskaplig utbildning.

Källor:
Dorlands Medical Dictionary

Saco: http://www.saco.se/templates/Ocupation.aspx?id=4062&epslanguage=SV

Studera.nu

Matvanekollen: Inte perfekt men bra och lättarbetad

Text: Anki Sundin, NGruppen
Livsmedelsverket har börjat förnya och förbättra sin hemsida och sina nättjänster. Matvanekollen är deras nya, ganska roliga verktyg för både individer och grupper att få koll på matvanorna. Alldeles nyligen gjorde de ju också om livsmedelsdatabasen så att den mer liknar USDAs databas. På många sätt är det positivt.

Snabbtestet ger koll på längre sikt
Jag gick på kul in och lade in vanlig statistik i deras snabbtest och hamnade på blygsamma sex poäng av 12 möjliga. Så här står det om 5-8 poäng: "Dina matvanor är relativt bra men du skulle kunna göra förändringar för att äta ännu bättre. Jämför med kostråden."

Om jag jämför min testpersons matvanor med kostråden kan jag plocka ytterligare ett poäng genom att byta ut smör mot margarin eller olja. Fler poäng får man också genom att lägga in mer grönsaker och frukt och öka intaget av fisk och skaldjur, öka intaget av fullkornsprodukter och minska konsumtionen av godis och choklad. Det rimmar nämligen med kostråden. Huruvida margarin och olja måste vara hälsosammare än smör är som bekant föremål för mycken diskussion nu, men än så länge är det detta som Livsmedelsverket håller fast vid i sina kostråd.

Kommentarerna till snabbtestet är ganska bra, men saknar tyvärr referensvärdena som respektive kommentar bygger på. Det står till exempel hur ofta man angivit att man äter fisk- och skaldjur, och om den vanan är bra eller inte. Däremot står inte här hur många gånger som vore önskvärt. Det enda referensvärdet som finns är det för frukt och grönt, som ju är 500 gram enligt kostråden från Livsmedelsverket.

Matregistreringen ger koll på kortare sikt
Jag testade också deras matregistreringsverktyg. Det är ett noggrant verktyg som kräver att man sitter en stund med varje måltid för att få både mängd och sort rätt. Man registrerar inte alltid själv sin mängd uttryckt i gram eller deciliter, utan går efter bilder som anger portionsstorlekar och hur många sådana portioner man åt. Om man inte är van att uppskatta i vikt eller volym är det ett mycket bra sätt att få en rimlig uppskattning av hur mycket som faktiskt låg på tallriken. Det är dessutom ett lättarbetat verktyg med många valbara livsmedel.


Jämförs med rekommendationerna
I analysresultatet kommenteras fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein. Här jämförs den egna fördelningen med de rekommenderade, som är 10-20 E% protein, 25-35 E% fett och 50-60 E% kolhydrater. Det kan lätt bli missvisande, eftersom den rekommenderade fördelningen är avsett som verktyg vid planering av måltider för grupper av friska människor. De säger inget om hur vi som individer bör eller ska äta.


Det poängteras mycket riktigt att ”resultatet från en måltid eller en dag kan inte säga om en person får i sig för mycket eller för lite av ett näringsämne” och att det för detta ”krävs flera dagar och biologiska mätningar”. Det är något som alla bör känna till när man börjar göra sin kostregistrering. Det ska också sägas att även RDI-värdena är avsedda att användas vid planering av måltider för grupper av friska människor. Det gör att ovanstående kommentar om att man förutom en längre tids kostregistrering behöver biologiska mätningar för att avgöra hur näringsintaget står sig mot behovet är viktigt att notera. Någon som tycks ligga lågt i intaget av järn kanske har alldeles utmärkta järnvärden, till exempel.

Ingen hjälp direkt i resultatdelen
Det jag kan sakna är att man inte får hjälp direkt i resultatet. Verktyget kräver att man klickar sig vidare via länkar för att läsa mer om de näringsvärden som är analyserade. Det hade kanske varit bra om det hade kommit upp några förslag på livsmedel man kan äta för att öka intaget av näringsämnen som man eventuellt ligger lågt på.

Det hade också varit bra om RDI-värdena stått någonstans för jämförelsens skull. Någon som arbetar med kost- och näringsfrågor känner sig så klart bekväm med mängduttryck såsom si och så många mikrogram eller milligram av ett vitamin eller mineral, men det är ganska intetsägande siffror för de allra flesta. Det finns förvisso länkar till information kring de utvalda näringsämnen som analyseras, bland annat protein, C-vitamin och järn, och i dessa länkar kan man läsa sig till vilka livsmedel som är rika på respektive och hur mycket vi anses behöva. Det hade dock blivit ännu mer överskådligt om dessa värden stått direkt i resultattabellen.

Sammanfattning: Inte perfekt, men bra och lättarbetat
Kort sagt är själva registreringsverktyget bra och lättarbetat, även om någon säkert kan tycka att det kan ta en liten stund att välja livsmedel och mängder. Det är dock något man snabbt vänjer sig vid.

Resultatet jämförs med de rekommendationer som finns och tar så klart inte hänsyn till personliga preferenser. Det man får ha i åtanke är att fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein i ens egen kostföring inte automatiskt är fel om den inte ligger inom ramen för den rekommenderade. Det står tyvärr inte tydligt någonstans.

Jag tror att Matvanekollen kan vara ett bra sätt att locka fler att lära sig mer om kost- och näringslära, få bättre koll på vad kosten innehåller för näringsämnen och energinivåer och även få fler människor att regelbundet besöka Livsmedelsverkets hemsida för att ta del av nyheter och undersökningar inom kostens olika områden.

180 gram fett bra och kostfiber onyttigt?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Jag får en hel del frågor kring kost- och näringslära. En del av dem lägger jag ut här på bloggen för att jag tror att många kan vara intresserade av svaret. Här kommer en fråga med svar om LCFH:

Fråga:
Måste bara fråga, det här med LCHF - att man max ska äta 20g kolhydrater som dagen, 1g protein per kilo kroppsvikt och 180g fett, att fibrer är onyttigt, det inte finns bevis om att kolesterol är onyttigt och att man inte ska käka frukt för vitaminer utan hellre rött kött - i min värld låter det helt uppåt väggarna. Men jag har ju ingen utbildning inom nutrition, vad anser du?

Svar:
Du ställer en fråga kring ett av de hetaste diskussionsområdena inom nutritionen just nu, och utifrån rådande forskningsläge ska jag försöka besvara den så kort och koncist som möjligt.

Hur mycket energi, t.ex. fett, vi behöver äta - oavsett om vi väljer en LCHF-profil på kosten eller inte - beror på hur stort energibehov vi har. Därför är det aldrig korrekt att rakt av ge en siffra här.

1 g protein/kg motsvarar det minsta behov som en stillasittande person kan anses ha (WHO:s siffra är 0.8). I en LCHF-kost som syftar till att ge ketos behöver även proteinintaget hållas begränsat, eftersom protein görs om till glukos och därmed försvårar möjligheten att hamna i ketos om det av något skäl är ett mål.

Att kostfibrer skulle vara onyttigt finns ingen forskning som säger. Däremot anser många i LCHF-rörelsen (och andra) att kostfibrer inte behövs i den utsträckning som de nuvarande rekommendationerna anger. Ett problem ur ett LCHF-perspektiv med kostfibrer är att de finns i framför allt kolhydratrika livsmedel såsom frukt, bröd och potatis. Dessa livsmedel undviks ju i stor utsträckning av någon som äter en LCHF-profilerad kost. Å andra sidan konsumeras på håll gärna ganska stora mängder grönsaker, så alla LCHF-förespråkare tar inte avstånd från kostfibrer som sådana. Och det finns alltså inget i den nuvarande forskningen som tyder på att det skulle vara onyttigt med kostfibrer.

Kolesterolfrågan är ytterligare ett stort kapitel inom det här området, och det börjar hopa sig bevis för att själva kolesterolnivåerna i blodet i sig kanske inte är någon bra markör för hälsa i sig, utan att de snarare speglar något annat som är i fysiologisk obalans. Att bara sänka kolesterolvärdena med hjälp av läkemedel förbättrar nämligen inte alltid hälsan och risken att utveckla sjukdom.

Ett annat sådant exempel är homocystein, som tidigare har fått vara en stark riskmarkör för hjärtkärlsjukdom. Senare tids forskning pekar dock på att det inte finns något stöd för att sänkta homocysteinnivåer med hjälp av ”motmedlet” folsyra skulle minska risken för hjärtkärlsjukdomar av olika slag. Homocysteinnivåerna är således en så kallad falsk markör (pseudomarkör) som i sig inte behöver vara farliga, men som eventuellt speglar någon annan obalans.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?
Bästa LCHF-intervjun på länge
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar kring LCHF
Ägg och kolesterol - ingen fara!

Bästa LCHF-intervjun på länge

Via Kostdoktorn.se hittade jag idag en av de bästa LCHF-intervjuerna i media på länge, nämligen en intervju med landstingsråd Gert Ohlsson i NWT. Han är öppen för individuellt anpassade kostregimer och anser att "man måste våga vara öppen för nya rön" för att forskningen ska gå framåt. Mycket bra sagt. Själv trivs han enligt utsago bra med en LCHF-kost, men menar att han inte är fanatisk och hänvisar till semlan han nyligen har avnjutit.

Jag är av uppfattningen att det är precis den här typen av öppet sinne, vilja till förändring och insikt om behovet av breddad kunskap som är vägen till ökad folkhälsa. Långt ifrån alla behöver äta en LCHF-kost, men den som trivs med det och mår bra av det får gärna göra det. Som nutritionist har jag nämligen i dagsläget inget underlag för att avråda någon från att äta en LCHF-kost.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Om frukt och fruktos - på återbesök i debatten om LCHF
Grenade fettsyror, cancer av kött och tankar krig LCHF
Socker, fett och viktminskning
Lag Rössner mot lag Dahlqvist - på återbesök i kolhydratkampen
Om kolhydratbluffen - mina resonemang kring Coltings artikel
Söt skatteväxling under luppen igen
180 gram fett bra och kostfibrer onyttigt?

Vill du ha frukt fri från bekämpningsmedel?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Bekämpningsmedel i och på frukt bör vi nog undvika att få i oss i största möjliga mån. Exakt vad hälsokonsekvenserna blir av att äta besprutade grödor blir vet vi inte, eftersom det är en riktig cocktail av kemikalier vi får i oss med maten. Däremot är det nog ingen som vågar påstå att det skulle vara negativt att minska exponeringen.

I Expressens artikel Så får du din frukt riktigt ren uppges att man behöver gnugga frukten för att rensa så mycket det går, och det uppges att man till och med kan tillsätta vinäger eller koksalt till sköljvattnet för att "reducera eventuella colibakterier, salmonella och virus med 90-95 procent". Detta enligt "studier från University of Florida", utan närmare specifikation.

1 av 25 grödor överskrider gränsvärdena
Att det finns bekämpningsmedelsrester i grödorna från konventionell odling råder det ingen tvekan om. 2006 genomfördes en kartläggning (1) som visade att 3.9%, det vill säga närmare 1 av 25, av de undersökta stickproverna innehöll rester i mängder som överskred MRL-värdena*.

Inga av de undersökta grödorna från organiska odlingar innehöll några bekämpningsmedelsrester. Det tyder på att odlingsprotokollen följdes i dessa fall, vill jag tillägga.

Tvivelaktiga rekord bland vindruvor och koriander
Upp till tio olika sorters bekämpningsmedel har upptäckts på en och samma frukt. I kartläggningen från 2006 var det vindruvor från Chile och koriander från Thailand som stod för detta tvivelaktiga rekord.

Därutöver är just citrusfrukter och bananer, men även paprika, exempel på grödor som besprutas kraftigt.

Konsten att undvika bekämpningsmedel i maten
Det finns sätt att undvika att få i sig bekämpningsmedel i maten. Välj Krav-märkta livsmedel eller åtminstone livsmedel som odlats "ekologiskt", vilket är en standard en aning lägre än Krav. Hårdast regelverk kring odling har protokollet för Demeter. Det förekommer säkert både fusk och misstag inom det här området också, men kartläggningen från 2006 talar i alla fall sitt tydliga språk - "organiskt" odlade grödor bidrar till att minska vår exponering för bekämpningsmedelsrester.

*MRL står för Maximum Residue Limits

Källor:
1: Andersson A, Jansson G och Jansson A. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2006. EC and National Report. Tillgänglig via slv.se.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Bananas! Om Dole, giftiga bananer och skönhet på bananers vis
Mögel och bekämpningsmedel i livsmedel
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Bekämpningsmedel och en saga om paprika
Klimatvänlig mat

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Örfilar och gladsparkar: Den nyttiga frukten