Text: Anki Sundin, NGruppen
"Idrottare behöver inga kosttillskott." Det är det klara budskap som RF:s nya kostpolicy har. RF uppger att den nya kostpolicyn bygger på den strategiska planen för idrottens folkhälsoarbete och riktar sig till alla utövare, tränare och andra som har koppling till idrotten.Här uppmanar man även idrottsserveringar till ökad anpassning efter idrottares energi- och näringsbehov, tar upp den problematiska frågan om sponsring och ger övergripande riktlinjer för hur kostfrågan inom idrotten bör hanteras.
Det är mycket välkommet att RF låtit ta fram en kostpolicy som verktyg i det praktiska arbetet med att öka kunskapen kring kostens betydelse för prestationen. Såväl individuella idrottare som idrottsanläggningar via tränare och personal bör ha goda kunskaper inom detta område och arbeta aktivt för att anpassa kosten efter det idrottsliga behovet. Målet med ett sådant arbete måste vara att täcka energi- och näringsbehovet i allmänhet och specifika näringsämnen i synnerhet.
I kölvattnet kommer därmed den kontroversiella frågan kring kosttillskott.
I kostpolicyn delar man in tillskott i tre grupper;
- energitillskott (t.ex. sportdryck)
- ergogena tillskott (t.ex. kreatin)
- kosttillskott (t.ex. vitaminer och mineraler)
Kostpolicyn uppger med all önskvärd tydlighet att tillskott inte behövs hos den som utövar idrott, utan att en väl sammansatt kost som täcker behovet av energi även är tillräcklig för att täcka behovet av övriga näringsämnen.
Frågan är hur man här har valt att definiera behov, och hur det skiljer sig från optimal mängd.
Som medlem i RF:s nätverk för idrottsnutritionsrådgivare står jag kluven inför detta kostpolicyns budskap. Å ena sidan är det bra att alla som utövar någon form av idrott, från breddidrott till elitidrott, tillskansar sig goda kunskaper inom kost- och näringslära. Det är positivt ur ett folkhälsoperspektiv, precis som kostpolicyn uppger. Å andra sidan finns det underlag för att hävda att vissa tillskott faktiskt ökar prestationen, utöver den prestation som kan kopplas till goda kostvanor i allmänhet.
Jag har tidigare skrivit att vi behöver nyansera debatten när det gäller tillskott för idrottare. Jag tror nämligen att det skadar vår trovärdighet att helt förkasta tillskott som komplement till en i övrigt välanpassad idrottskost, eftersom det bevisligen finns fördelar med dem för många. Vare sig vi efter en öppen och nyanserad diskussion kommer fram till att tillskott är ett bra komplement eller inte, tror jag att det är viktigt att vi är ödmjuka inför det faktum att elitsatsande idrottare och andra hårt tränande personer även på amatörnivå siktar på optimala resultat av sin träning. I det fallet handlar det inte om att "täcka behovet" av energi och näring utan att vrida det absolut mesta ur sin kost och träning.
En väl sammansatt och idrottsanpassad kost är en nödvändig bas för alla som tränar hårt. Men är det helt korrekt att helt förkasta tillskott utom i särskilda fall med specifika näringsbrister?
Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Relaterade artiklar på andra bloggar:
Träningslära.se: Riksidrottsförbundet har en ny kostpolicy
Övriga artiklar i denna serie:
Inlägg
