Socker- och fettskatt på tapeten igen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Socker- och fettskatt är på tapeten igen. Nu är det NA som tar upp detta tidigare mycket omdiskuterade ämne, och som jag har skrivit om i bloggartikeln Sockerskatt en del av lösningen?.

Det jag efterlyser är underlag för att skatt på "onyttiga" livsmedel skulle ge de effekter på folkhälsan som artikelförfattarna i NA efterlyser. Jag har, som jag har skrivit tidigare, inget principiellt emot en höjd skatt på utrymmesmat. Men då ska man också göra en sådan höjning med en ärlig avsikt - att minska konsumtionen av utrymmesmat. Inte för att öka skatteintäkterna till staten.

500 kr för läsken, tack!
Lek med tanken att läsken skulle kosta 500 kr burken. Hur många ungar skulle gå iväg till kiosken och spendera hela sin månadspeng på 33 cl läsk? Hur många vuxna skulle köpa hem läsk till det priset? Skulle det minska konsumtionen av läsk? Och skulle läsk bli den nya smuggelvaran?

Smärtgränser - finns det sådana?
Det finns en del intressanta frågeställningar som uppkommer när det här ämnet diskuteras.

• Hur ska utrymmesmat definieras? Hur mycket socker och/eller fett ska det vara i en produkt för att det ska klassas som onyttigt? (För det var en socker- och fettskatt det handlade om i NA här.)
• Var går smärtgränsen för konsumenterna när det gäller prishöjningar? När det gäller tobak och bensin tycks det fortfarande finnas en bra bit kvar innan folk på allvar funderar på att sluta röka eller ställa bilen. Inte heller biltullarna i Stockholm resulterade väl i någon imponerande minskning av biltrafiken, om jag inte misstar mig. Däremot föreställer jag mig att små prisökningar på den här typen av varor och tjänster bringar staten en rejäl extra pengapåse.
• Vad händer med den fria konkurrensen om staten skulle punktbeskatta på det sätt som diskuteras här? Skulle det innebära negativa konsekvenser för vissa företag och kanske positiva för andra? Som lekman på det området kan jag bara spekulera, men det skulle vara ännu mer intressant att höra någon ekonom eller motsvarande uttala sig om det.

Vad är nästa steg? Jag vet...

I dokumentet Underlag till handlingsplan för goda matvanor och fysisk aktivitet med Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet som avsändare finns frågan om skatt på utrymmesmat upptagen. I en intervju i DN Ekonomi med Linda Thunström, som skrivit en avhandling i nationalekonomi vid Umeå universitet, säger hon att "konsumenter är ganska okänsliga för höjda priser".

Så frågan är vad som är nästa steg nu. I min tankevärld är det hela mycket enkelt i teorin och svårt i praktiken: mer utbildning i skolan kring kost- och näringslära, mer utbildning och upplysning till föräldrar, tränare, personal inom sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg, bättre utbud i restauranger, kafeterior och snabbkök, individanpassad och kombinerad beteendeträning med kostlära vid förebyggande och behandling av övervikt och fetma... Har jag glömt något?

Andra som nyligen skrivit om detta ämne:
Maria Haglund - Kumla

Chili för fettförbränningen - skulle inte tro det...

Text: Anki Sundin, NGruppen

Sant och falskt om förbränning. Aftonbladet gör det igen - publicerar en trovärdig och faktamässigt korrekt artikel om fettförbränning, denna gång efter intervju med dr Yvonne Linné. (Bilden lånad från epicurean.com)

Kort och gott redovisar man detta: Äppelcidervinäger ökar inte fettförbränningen, och det gör inte bastubadande heller. Och de marginella skillnader som starka kryddor kan ge är av akademisk betydelse, inte praktisk.

Jag uppfattar det som om den här tidningen börjar bli mer och mer intresserad av att återge korrekt information inom kost- och näringsläraområdet. Det är inte lika ofta längre som jag ser sensationsjournalistiska texter om mirakelmetoder här som i några av deras konkurrerande media. Det är verkligen något att vara tacksam för.

Det finns också glädjande nog andra användningsområden för kryddor än fettförbränning. Jag har tidigare skrivit om bland annat kanel och rosenrot.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:

Örter och kryddor som läkemedel, del 1 - En historisk tillbakablick

Örter och kryddor som läkemedel, del 2 - Kanel

Örter och kryddor som läkemedel, del 3 - Rosenrot

Sluta leka igelkott - om bantningspiller

Text: Anki Sundin, NGruppen

Kosttillskott, bantning, viktnedgång, piller. Storsäljare varje år, varje sommar. Nu har Aftonbladet publicerat en förtjänstfull artikel i ämnet och återger med den äran hur onödigt det är att köpa sig en pillerburk och tro att det ska fungera. (Bilden lånad från kpwebben.se.) Samma artikel hittar vi också i Expressen, svt.se och i andra media.

Det finns en uppsjö av tillskott på marknaden som påstås "öka fettförbränningen", "öka ämnesomsättningen" och "få fram den platta magen". Men att falla för dessa trick är väl egentligen inget annat är att leka igelkott?

Det är hög tid att vi sluter oss till att det handlar om att hitta en kost- och livsstil som passar en själv. Det är väl inte alla gånger gjort i en handvändning, och inte alltid utan uppoffring och möda, men det finns inga övertygande bevis för att något annat skulle fungera. (Kalcium är förvisso en intressant mineral i sammanhanget, men bara för den som har ett lågt intag av kalcium från början.)

Det tar tid att gå upp i vikt, och därför tar det också tid att gå ned i vikt - om det nu är det man är ute efter. (Det ska nämnas att det sannolikt är en lika stor utmaning att gå upp i vikt om man har det som mål.)

Att allas kost- och träningsprogram inte måste eller ens kan se likadana ut känner vi till, så det gäller att prova olika koncept och hitta något man kan trivas med. Och att ge det nya en chans att få fäste i vardagen. Meningen är väl att vi ska hitta en modell som vi kan leva med hädanefter? För en quickfix är aldrig ett hållbart system. Vore det så, hade ingen haft problem med övervikt eller fetma idag.

Om bantningspreparat, fettförbränningskapslar eller andra närmast magiska tillskott hade fungerat, hade vi kunnat lägga ned obesitasforskningen på Astra Zeneca, Abbott och de andra. Men eftersom dessa företag årligen spenderar miljarder på att hitta lösningen, så är chansen att vi skulle hitta svaret på hälsokosthyllan för ett par hundralappar per förpackning nog tämligen liten.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:

Sockerskatt en del av lösningen?

Koffein och kaffe fettförbrännande?

Slut med silver och vanadin - uppstramning i kosttillskottsbranchen

Slut med silver och vanadin - uppstramning i kosttillskottsbranschen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Bor och kisel får användas, men inte kolloidalt silver eller vanadin. Det är några av de nya detaljerna i Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott som Livsmedelsverket presenterar. Man får inte ha vilka ämnen som helst i ett kosttillskott, om nu någon trodde det. (Bilden lånad från alibengali.blogspace.se)

Hårdare tag mot kosttillskottsbranschen
Bor har faktiskt funnits i kosttillskott tidigare också, men att kolloidalt silver inte längre får användas blir en intressant vändning i den ädelmetallstrend som har funnits ett tag på kosttillskottsmarknaden.

När det gäller vanadin, eller vanadium som det också heter, förekommer det i en del tillskott för muskeltillväxt med motiveringen att det påverkar insulinfrisättningen och att det därmed skulle verka anabolt vid styrketräning. Det vetenskapliga underlaget för det är mycket dåligt (Yeh et al, 2003). Som bekant är dock bristen på stöd från objektiv forskning inget hinder för oseriösa kosttillskottsföretag - påståenden om effekter överdrivs och till och med fabriceras utan urskiljning när det är dags att sälja sina produkter.

Att komma åt alla företag som arbetar på det här sättet är sannolikt en omöjlig uppgift, men genom att reglerna hela tiden uppdateras kan man strama upp marknaden och samtidigt uppmärksamma konsumenterna på branschens felsteg.

Kommer ni ihåg att Livsmedelsverket anmälde Life-butikerna till Konsumentverket för vilseledande marknadsföring?
Det var när de via sina annonser ville få oss att tro att jordgubbar och apelsiner inte längre är några bra källor till kalcium och järn. Apelsiner och jordgubbar har nu förstås aldrig varit några bra källor till de mineralerna, men det såg spännande ut på bilderna. Och annonserna gav näring åt påståendet att kosttillskott är helt nödvändigt för alla - om man inte äter ekologiskt och närproducerat. (Bilden lånad av nyttihyllan.se)

(Näringsvärdet i ekologiska livsmedel har för övrigt nutritionist Julia Engkvist skrivit en kandidatuppsats om - mycket läsvärt! Jag hade förmånen att vara hennes handledare under detta arbete. Ladda gärna ned den från NGruppens hemsida, www.ngruppen.se)

Till saken hör att det i dokumentet Uppdaterad föreskrift och vägledning om kosttillskott finns följande paragraf att läsa:

9 § Märkningen och presentationen av kosttillskott får inte innehålla något påstående eller någon antydan som innebär att en allsidig och varierad kost inte i allmänhet kan ge tillräckliga mängder näringsämnen.

Tydligare föreskrift än så går inte att få. Men så fick ju också Livsmedelsverket rätt, och Life-butikerna valde att dra tillbaka sin annonskampanj. (Det räckte alltså inte med att skylla på reklambyrån.)

Tillräckligt betyder inte optimalt
Det ska tilläggas att "tillräckligt" här avser den mängd av ett givet näringsämne som en genomsnittlig, frisk, vuxen person behöver för att undvika bristsjukdomar. Vi brukar använda begreppet RDI eller RI (rekommenderat dagligt intag) för att beskriva sådana mängder. RDI är alltså inte avsett för att beskriva mängder av olika näringsämnen för optimal idrottsprestation och har heller aldrig varit. Mot bakgrund av nyare forskning inom idrottsnutrition vet vi att vissa näringsämnen och tidpunkten för intaget av respektive näringsämne kan påverka prestationen. Det lämnar utrymme för att diskutera vilka tillskott som kan vara aktuella när fokus ligger på någon som tränar på hög nivå, men det är en annan historia. Se Relaterade artiklar nedan för länkar till artiklar om detta.

Tillåten betyder inte att det fungerar
Det är också viktigt att komma ihåg att "tillåten" i det här fallet inte betyder "fungerande". Tillåten innebär bara att JECFA* bedömer att substansen i fråga inte är skadlig i de doser som föreskrivs.

Som exempel på tillåten men dåligt fungerande kan nämnas mineraler i form av oxider. Magnesiumoxid används gärna som källa till magnesium i många kosttillskott, men är i stort sett värdelöst. Det beror på att oxider har en dålig löslighet i magsyra, och det gör att kroppen inte kan ta upp magnesium särskilt bra från magnesiumoxid. Upplösning av en mineral är alltså en förutsättning för att det ska kunna tas upp. (För att citera en av mina favorithandledare när den tiden begav sig: "Man får i stort sett använda kungsvatten för att lösa en oxid".

Oxider är däremot billiga och tar mycket mindre plats än karbonater och lättlösliga organiska salter såsom citrat och malat. Det är det enda skälet till att man inom branschen väljer att använda oxider som mineralkälla.
*JECFA står för Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives, och är FN:s expertorgan för livsmedelsrisker.

Fungerar tillskottet?
För att som konsument veta om ett tillskott fungerar eller inte, är det första steget alltid att fråga sig om påståenden som görs i annonser och på förpackningar verkligen är rimliga. Är det rimligt att gå ned 10 kilo fett på två veckor? Är det rimligt att lägga på sig ett kilo muskler i veckan? Om det låter för bra för att vara sant, så är det oftast det. Både viktnedgång och muskelutveckling kräver mer än ett par tillskott. Annars hade vi alla kunnat gå runt och se ut som Arnold i rippad form.

För att göra en mer systematisk utredning behöver vi göra en djupdykning inom nutritions- och biokemiforskning som är gjord på respektive substans. Om du själv inte känner dig bekväm med att läsa studier behöver du konsultera någon som är det. Var försiktig med att helt okritiskt konsultera tillverkaren, eftersom det finns en uppenbar risk för jäv. Det betyder inte att alla företag som tillverkar och säljer tillskott är oseriösa när de lämnar ut information och svarar på konsumentfrågor - tvärtom finns det många företag med hög trovärdighet. Däremot ska vi alltid vara medvetna om varifrån vi får vår information och gärna hämta fakta om samma frågeställning från flera olika håll. Till och med bland forskare finns det ibland tvivelaktig koppling till företag, vilket inte sällan tarvar en extra portion skepticism.

Det finns bra tillskott!
Även om det dräller av oseriösa tillverkare, en och annan dåligt påläst expedit i hälsokostbutiker och flockar av överentusiastiska hobbytyckare, så finns det bra tillskott. För den som tränar hårt och redan har ett minutiöst utstakat kostupplägg finns det inte helt osannolikt även där en möjlighet att vrida ur det absolut mesta ur sin träning med hjälp av välplanerade intag av utvalda (lagliga) substanser. (Bilden lånad från svedjeborn.se)

Jag må vara svår att svepa med när de många frälsta privatpersoner bedyrar att de fått den och den effekten av ett visst tillskott, men jag är ingalunda någon bakåtsträvare. Bra och lättillgänglig forskning finns i mängder - det är bara att ta sig tiden att läsa, begrunda och utvärdera. Jag är övertygad om att många som tränar seriöst skulle kunna ta sin träning till ytterligare högre nivåer genom att dels äta optimalt, dels välja ut ett fåtal bra tillskott.

Det finns bra tillskott - det gäller bara att hitta dem och ha nog med is i magen för att motstå de kreativa reklamknep som många företag tar till för att dölja den svajande plattform de utgår från.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg
Bedrägligt och vilseledande av Life-butikerna
mTOR: Protein och kolhydrater mest anabolt
Optimal idrottskost - inte för alla?
Potatis eller pasta för idrottare?
RF:s nya policy emot tillskott
Tillskott och idrott

Läsvärt på andra bloggar
Badgear: Acaibär som lurendrejeri och bluff
Traningslara.se: Kategori Kritiskt tänkande

Referenser
SNR 2004, tillgängligt från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Svenska-narings-rekommendationer/
Yeh GY, Eisenberg DM, Kaptchuk TJ, Pillips RS. Diabetes Care 2003;26(4):1277-94. Artikeln tillgänglig i fullängd via http://care.diabetesjournals.org/content/26/4/1277.long