Moderata hamburgare med grädde inte helt ok

Av: Anki Sundin
Hamburgare med grädde är inte helt ok. Ordförande i Dietisternas Riksförbund, Elisabeth Rothenberg, gjorde idag en mycket bra debatt i Nordegren & Epstein i P1 från Almedalen där hon problematiserade Moderaternas kampanjmaterial i form av en kokbok vars recept i mångt och mycket går stick i stäv med de högaktuella folkhälso- och miljöfrågorna.

Flera framträdande moderater, däribland Fredrik Reinfeldt, har fått inkomma med sina favoritrecept, och denna bok har alltså använts som en plattform för Moderaternas politiska budskap. Sara Qvicklund, initiativtagare till boken, menar att projektet har varit en framgång eftersom den mottagits mycket väl och hävdar samtidigt att den var tänkt som en lättsam variant av kampanjmaterial där politiker får framträda som vanliga människor som gillar att koppla av med hamburgare en fredags- eller lördagskväll.

Må så vara, men jag håller helt med Elisabeth Rothenberg om att ett kampanjmaterial, i det här fallet en kokbok, från ett politiskt parti ofrånkomligen kopplas ihop med det politiska budskapet - oaktat att kokboken var tänkt som en lättsam vektor för den övriga texten. Det hade varit mer genomtänkt och  politiskt korrekt att återge hur favoritrecept också kan vara miljövänliga och gå i linje med folkhälsofrågan.

Tack för en bra debatt - som alltså INTE handlar om en kokboks vara eller icke vara eller huruvida vi får eller inte får äta kött och mejeriprodukter, utan om hur ett politiskt parti bör gå hela vägen med sitt budskap för att stärka sin position i viktiga frågor.

Valnötter och kantareller räcker inte för en vegetarian

 

Av: Anki Sundin

Valnötter är ingen imponerande källa till omega 3. Att kantareller skulle vara någon större källa till vitamin D i praktiken stämmer inte heller. Det är dock vad som kan utläsas ur Livsmedelsverkets Råd om vegetarisk mat, som uppdaterades per 30 juni 2014.

Omega 3-fettsyror för vegetarianer

Valnötter anges som en bra källa till omega 3-fettsyror i Livsmedelsverkets Råd om vegetarisk mat. Med sina knappt 7% omega 3-fettsyror tillhör denna nötsort förvisso de mest omega 3-rika nötterna, men samtidigt består en tredjedel av den totala vikten omega 6-fettsyror, som vi anses få i oss för mycket av i relation till 3:orna. Ur det perspektivet är kallpressad rapsolja bättre – fortfarande inte mer än knappt 9% omega 3, men bara en femtedel omega 6. Höjdaren är linfröolja med över hälften av vikten som utgörs av omega 3 och bara knappt 15% omega 6.  Det finns dock fortfarande en utmaning med vegetariska källor till omega 3, och det är att formen inte är optimal. De optimala omega 3-fettsyrorna kallas för EPA och DHA och kan i viss mån bildas från den form av omega 3 som finns i vegetariska källor, men inte fullständigt. Undantaget är algolja, som torde vara den enda vegetariska källan till EPA och DHA.

Omega 3-fettsyror är viktiga för hjärt- kärlsystemet och nervsystemet, men även immunsystemet behöver omega 3 för att reglera inflammationsprocesser.

Vitamin B12 - två ägg

Vitamin B12 finns inte i vegetariska livsmedel, oavsett vad vissa tillverkare till diverse livsmedel påstår. För den som äter lite eller inga animaliska livsmedel alls behövs ett tillskott. Den rekommendaterade mängden är 2,0 mg per dag. Det finns i en halvliter mjölk, 130 gram högrev eller 2 ägg. Vitamin B12 är viktigt för blodbildning och nervsystemets funktion.

Vitamin D – 8 bitar laxsushi eller nästan 3 liter mjölk

Det är glädjande att Livsmedelsverket lägget så stor betoning på vitamin D och framhåller behovet av tillskott för den som äter helt vegetariskt. Dock är det svårt även med en blandkost att komma upp ens i rekommendationerna av vitamin D, så även bland resten av befolkningen skulle det vara nödvändigt att se över sitt intag.

Den absolut bästa källan till vitamin D är lax med sina runt 12 ug vitamin D per 100 gram rå lax. Det rekommenderade intaget ligger på 10 ug per dag (vilket kan anses vara i lägsta laget, men den diskussionen går bortom temat för det här inlägget). Det motsvarar 80 gram lax.. Mängden i berikad mjölk är i jämförelse försvinnande liten, trots att berikad mjölk ändå anses vara en viktig källa. Med sina ca 0,45 ug /100 g behöver vi dricka 2,6 liter mjölk per dag för att komma upp i rekommendationerna. Och kom ihåg att icke-berikad mjölk praktiskt taget inte innehåller vitamin D alls. Livsmedelsverket lyfter fram kantareller som vegetabilisk källa till vitamin D. Färska kantareller innehåller 15,37 ug vitamin D per 100 gram, men konserverade enbart 2,50 ug / 100 gram. Så äter du färska kantareller skulle du komma upp i det rekommenderade intaget med ungefär 70 gram färska eller 400 gram konserverade. Per dag. Det är nästan orimligt stora mängder.

Vitamin D ingår i många processer i kroppen, inte minst muskelbildning och nervsystem, men även skelettbildning.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att en vegetarian, och i synnerhet en vegan, står inför flera näringsmässiga utmaningar. Med kunskap inom näringslära är det inte svårt att följa en vegetarisk kost, men det gäller att man vet vilka näringsämnen man behöver vara extra uppmärksam på. Omega 3-fettsyror, vitamin B12 och vitamin D är tre av dessa, som även blandkostare kan behöva ta tillskott av.

Länk till Råd om vegetarisk kost, Livsmedelsverket: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Rad-om-vegetarisk-mat/

Andra artiklar om D-vitamin på NGruppens blogg:

Höst - dags för D-vitamin!
Svårt att få i sig D-vitamin

13 liter lättmjölk inte nödvändigt för D-vitaminbehovet

Lösningsmedel i margarin. Igen.

Det behövs lösningsmedel för att tillverka margarin. Det vet vi. Problemet är när resterna av lösningsmedel blir så höga att de överstiger gränsvärdena. Det har hänt nu igen.

Många undrar om smör är bättre än margarin och vissa hävdar att smör skulle vara mer "naturligt". Sett till hela processen, från insemination av kon till en sannolikt smärtsam separation mellan ko och kalv i syfte att maximera mjölknettot, är det väl få av oss som skulle skriva under på att mejeriprodukter är naturliga i ordets populistiska mening. Men avskräcks man av blotta tanken på att maten kommer i kontakt med lösningsmedel så är det så klart begripligt att valet hellre blir smör än margarin. Särskilt mot bakgrund av den analys som nu alltså görs offentlig. Tack igen, Livsmedelsverket!

I media:
DN: Coop återkallar margarin
Livsmedelsverket: Coops bordsmargarin återkallas på grund av rester av lösningsmedel

Fel, fel, fel om kosttillskott!

Av: Anki Sundin
Är kosttillskott meningslösa för den som tränar? Eftersom jag inte höll med professor Åke Andrén Sandgren om det så fick jag möjlighet att möta honom på TV4 Nyhetsmorgon 21 aug.

Det var många som såg där han påstod att alla kosttillskott är meningslösa. Rubriken för det inslaget var ”23 av 24 kosttillskott innehåller doping”. Det var det också många som reagerade på - kanske fler än på påståendet om kosttillskott. På förslag av Jakob Richloow ska jag här fördjupa mina svar på hans påståenden från båda inslagen. Rubriken på inslaget där jag medverkade var ”Har kosttillskott någon effekt?” och skulle alltså inte handla om dopning. Dock förstår jag att inslaget lämnade en hel del frustration hos många som tittade, eftersom det var dopningspåståendet som var mer än lovligt upprörande.

Innan jag börjar vill jag poängtera att jag INTE är knuten till tillskottsindustrin och går alltså inte någon annans ärende här:
a) jag konsultar inte för något företag som säljer de produkter jag hade med mig som rekvisita
b) jag får ingen provision på försäljningen av några tillskott
c) jag säljer själv inga tillskott. Därför kan jag agera helt oberoende. Dock fick jag låna med mig rekvisita från Gymgrossisten på Sveavägen i Stockholm inför sändningen, vilket jag är tacksam för. Då kör vi.

Påstående: ”Kosttillskott är meningslösa för alla som tränar på en rimlig nivå.”
Mitt svar: För den som är motionär på en hög nivå och uppåt kan det finnas anledning att överväga vissa tillskott. Jag vet inte hur professor Åke Andrén Sandberg definierar ”rimlig nivå”. Själv menar jag att det inte är orimligt att träna hårt... Och ligger man på en sådan högre nivå kan det finnas anledning att överväga tillskott som protein, gainers, kreatin och de essentiella och grenade aminosyrorna (EAA resp BCAA). Det finns många övertygande studier som visar att de fungerar. Det finns starkt stöd för att det är BCAA, framför allt leucin, som har den stimulerande effekten på muskelproteinsyntesen. Referenser finns det massor av, och många har jag angivit i tidigare blogginlägg. Om någon vill ha dem uppradade igen så ordnar jag det.

Som jag sa flera gånger i inslaget - bra, näringrik mat är grunden. De allra flesta kan möta sitt näringbehov med hjälp av vanlig mat under förutsättning att man väljer rätt. Och kosttillskott kan aldrig ersätta och kompensera för en dålig kosthållning.

Påstående: Vi använder inte tillskott inom sjukvården.
Mitt svar: Tvärtom. Det finns mängder av olika näringslösningar inom sjukvården. Inte minst vitaminer och mineraler, men även rena energitillskott som innehåller bland annat kolhydrater och protein.

Påstående: 25% av tillskotten på hyllorna innehåller steroider.
Mitt svar: Nej. Visa mig en enda studie på slumpvis utvalda tillskott i ett antal butiker så kan vi diskutera frågan vidare. Det felaktiga påståendet att 23 av 24 tillskott innehåller dopning var för övrigt inte professor Sandbergs, så det ska han inte behöva stå för. Fortfarande var dock hans siffra (25%)  fel.

Det är oerhört beklagligt att en läkare och professor inte vill skilja mellan tillskott och dopningspreparat. Han insinuerar i första inslaget att tillskott är ”droger”. Det är naturligtvis ett sakfel. Per definition är tillskott livsmedel. Att det sedan förekommer föroreningar och avsiktligt tillsatta förbjudna substanser i en del tillskott vet vi om, men INTE i 25% av tillskotten på hyllan.

Jag vill också förtydliga en sak som en uppmärksam tittare återkopplade kring. När Åke Andrén Sandberg pratade om att lägga på sig 10 kg muskler på ett år och att det skulle räcka med ett glas mjölk per dag för det ville jag lyfta fram att mängden aminosyror som undersökts för att stimulera muskelproteinsyntes ofta ligger runt 10 gram EAA. Därmed är inte sagt att det räcker med 10 g EAA per dag för att bygga 10 kg muskler på ett år. Allt protein (eller alla aminosyror) som vi får i oss konverteras inte till ny muskelmassa. Det vet sannolikt professorn också.

Min uppfattning är att vi som arbetar med näringsfrågor i allmänhet och gentemot träningssamhället i synnerhet måste vara mycket öppna när det gäller diskussionen om tillskott. Vi kan inte fara med osanningar och förmedlia skräckpropagande, för det urholkar förtroendet för professionen. Det är samma sak som att säga till någon att inte titta på tv för mycket för att det kan skada synen. Tv skadar inte ögonen. Alltså:

1. Det finns kosttillskott som fungerar.
2. Man använder kosttillskott inom sjukvården.
3. 23 av 24 kosttillskott innehåller INTE steroider, och inte 1 av 4 heller.

5:2-dieten

Av: Anki Sundin

Att äta 5 dagar och fasta 2 varje vecka ser och hör vi en hel del om nu i olika sammanhang. Som vanligt är det här dock inget påfund som är sprunget ur någon ny näringsfysiologisk forskning. Att energibegränsning kan leda till viktnedgång är knappast någon nyhet. 5:2 är ingen kostmodell - det är en beteendemodell.

Låt oss göra en alltför förenklad räkneövning. Den representerar inte verkligheten, men ska syfta till att ge en känsla för vad vi pratar om. Om du fastar 2 dagar i veckan så kapar du 2/7, nästan 30%, av ditt energiintag. Ett annat sätt att säga det på är att det är hela 4000 kcal om du vanligtvis ligger på runt 2000 kcal per dag. Även om du skulle äta lite mer de övriga dagarna, så skulle du vara tvungen att äta i genomsnitt 800 kcal extra varje dag, för de flesta en rejäl middag, för att kompensera för det energiintaget. Om fastedagarna inte är ”nollade” utan tillåter ett intag om 500-600 kcal per fastande dag så blir siffrorna lägre, men principen står sig.

För den som har följt forskningen om NEAT, BMR och TEF är så klart en sådan räkneövning så simpel att den blir felaktig. Men om vi ändå utgår från att två dagars fasta per vecka i genomsnitt ger ett minskat energiintag, och att det kan ge en viktnedgång, så är det egentligen ingen ny kostmodell - snarare en beteendemodell. Ungefär som ”inte äta sådant som växer under jord” eller ”inte äta E-nummer”.

Fungerar den, då?
På kort sikt, ja - om man inte kompenserar för den bortfallna energin. Det kan man göra genom att äta mer icke-fastande dagar eller minska sin energiutgift. Man kanske tränar mindre eller får ett minskat NEAT. En negativ konsekvens av ett minskat energiintag är att BMR också kan gå ned, något som en fortsatt träning kan motverka.

På lång sikt, ja - om de kortsiktiga villkoren är uppfyllda och man även får i sig tillräckligt mycket av alla essentiella näringsämnen. 5:2 är knappast en modell som jag skulle rekommendera någon med träningsambitioner, så vida man inte ”fuskar” och tar tillskott av grenade aminosyror, men även då ställer jag mig tveksam till att det rent näringsfysiologiskt är den bästa modellen för att väga mindre på vågen. Så vitt jag vet finns det inga långtidsstudier som utreder hur en sådan modell påverkar träningsresultaten på längre sikt.

Är du motionär på lättare nivå och letar efter en modell som kan hjälpa dig med vikten, så kan du ju prova om det kittlar fantasin. Det kan rent av vara positivt om du upplever att frekvent ätande triggar aptiten. Tränar du på lite högre nivå är det sannolikt ingen optimal modell, men du klarar säkert av att vänja dig om du vill. Ligger på du en mycket hög träningsnivå är det definitivt ingen modell av godo.

5:2 ingen kostmodell - det är en beteendemodell
Näringsfysiologiskt finns det inget som talar för att just 5:2-modellen har en särskilt positiv effekt som inte en allmän energibegränsning har. Det handlar om att hitta en beteendemodell som underlättar ett begränsat energiintag men fortfarande ger så mycket energi och näring att man täcker behovet fortfarande tillåter träning. 5:2 är ingen kostmodell - det är en beteendemodell.

5:2 i andra medier
http://www.expressen.se/halsa/at-som-vanligt-5-dagar-i-veckan--rasa-i-vikt/
http://www.dn.se/livsstil/halsa/olet-ar-min-stora-viktsynd/
http://mabra.com/glom-lchf-och-gi-sifferdieterna-ar-har/

Tarmbakterier påverkar kroppsvikten?

Text: Anki Sundin, NGruppen

Tarmbakterier kan ha med viktutvecklingen att göra. Forskningen på området har funnits flera år, men DN aktualiserar det hela i artikeln Tarmbakterie bra för bantning idag. 

Att övervikt och fetma är kopplat till fel kostvanor och för lite fysisk aktivitet vet nog alla vid det här laget. Att fler parametrar också kan vara involverade i utvecklingen av dessa ohälsotillstånd känner många till – stress, sömnbrist och matmissbruk är ingredienser i den här soppan som studeras ingående just nu. Ytterligare en faktor kan vara sammansättningen av tarmbakterierna. DN tar upp en undersökning på möss som pekar på en sådan koppling, och det finns även undersökningar på människa. En intressant studie (1) på barn har dessutom identifierat en koppling mellan tarmbiotan (dvs sammansättningen och mängden av olika bakterier i tarmen, ibland kallat ”tarmfloran”) och utvecklingen av övervikt och fetma under barndomen.

Låggradig inflammation bidrar till övervikt och fetma?
I tarmen finns en mycket stor och viktig del av vårt immunförsvar. En av immunförsvarets uppgifter är att dämpa inflammation för att skydda oss från de skador som annars skulle kunna uppstå.

I tarmen finns också hundratals olika arter av bakterier. Några av dem är bevisligen hälsosamma, medan andra inte är det. Såväl våra egna tarmceller som bakterier bidrar till den nettoeffekt som resulterar i en helt nödvändig inflammationskontroll.

Den gemensamma nämnaren hos en rad olika folksjukdomar som grupperas mer eller mindre uppenbart under hjärt-kärlsjukdomar är inflammation. I denna grupp av sjukdomar och tillstånd återfinner till exempel diabetes typ 2, högt blodtryck, kärlförträngningar och blodproppar, men även nedsatt insulinkänslighet, övervikt och fetma är kopplade hit.

Om man således kan lokalisera roten till inflammationen och åtgärda denna, skulle också dessa sjukdomar och tillstånd kunna förhindras, dämpas och kanske till och med botas i vissa fall.

Att undersöka tarmbiotans eventuella inverkan på viktutvecklingen är därför mycket intressant och kan leda till helt nya sätt att betrakta och behandla övervikt och fetma.

Så gick studien (1) till
25 överviktiga/feta 7-åringar matchades med 24 normalviktiga barn i samma ålder. Dessa barn ingick redan i en så kallad follow upp-studie där man undersökte effekten av probiotika vid allergier. Av det skälet hade man redan data på barnens tarmbiota vid 3,6, 12, 18 och 24 månaders ålder, samt 4 och 7 års ålder, vilket man använde sig av när man nu vid 7 års ålder gjorde kopplingen till deras viktutveckling.

Fyra stora grupper av bakterier undersöktes

• Bacteroid-Prevotella-gruppen
• Bifidobacterium-gruppen
• Clostridium histolyticum-gruppen
• Lactobacillus-Lacococcus-Enterococcus-gruppen

Resultatet visade att de normalviktiga barnen hade mer bifidobakterier i tarmen än de överviktiga/feta. De normalviktiga barnen hade också färre bakterier av sorten Staphylococcus aureus. Detta har författarna Kalliomäki och medarbetare som utfört studien (1) i fråga tolkat som att en stor mängd bifidobakterier och en liten mängd Staphylococcus auerus skyddar mot övervikt och fetma. (De övriga bakteriegrupperna skiljde sig inte signifikant åt mellan de två grupperna.)

Vidare hänvisar Kalliomäki (1) till en undersökning av Vaughan et al (2), och beskriver hur en stor mängd bifidobakterier i tarmen är typiskt för barn som ammats, att man nyligen har kunnat kopplat amning till en 13-22 % minskad risk för övervikt och fetma hos barnet, och att risken för övervikt och fetma minskar ju längre barnet fått amma (2).

Sammanfattningen som Kalliomäki och medarbetare (1) själva gjorde var att det verkar finnas en koppling mellan amning och viktutveckling hos barnet. I bröstmjölk finns bifidobakterier och så kallade oligosackarider, som dessa bakterier lever av. Vissa bifidobakterier är särskild anpassade till att leva av näringsämnen som finns i bröstmjölk, och påverkar barnets energiomsättning starkt genom den kommunikation de svarar för mellan bakteriesamhället i stort och barnets egna celler.

Bröstmjölk innehåller slutligen också särskilda receptormolekyler och fettsyror som påverkar immunsystemet positivt hos barnet och på så vis håller den ständigt pågående inflammationsprocessen på rätt nivå. Mot bakgrund av det vi idag vet om låggradig inflammation och kopplingen till övervikt och fetma skulle denna undersökning därför kunna bidra med viktig information inför framtidens behandling av dessa ohälsotillstånd, för att översätta artikelns slutpoäng fritt till svenska.

En studie gör ingen vetenskap
En studie är bara en studie. Resultatet från den just denna ger oss ingen vattentät ledtråd att gå efter, men skulle kunna vara en bit i det komplexa pussel som utgör övervikts- och fetmaproblematiken.

Några av de hål i det här sållet än så länge är uppenbara. Kost- och aktivitetsvanorna hos de här barnen skulle vara intressanta att få ta del av, liksom föräldrarnas inställning till normal- respektive övervikt. Dessutom är frågan också om det är tarmbiotan i sig som bidrar till övervikt, eller om biotan bara speglar den biologiska processen som leder till övervikt och fetma. Att en företeelse är kopplad till en annan är inte samma sak som att säga att det ena orsakar det andra. En liknelse skulle kunna vara att abnorm törst speglar obehandlad diabetes, men att man för den skull inte får diabetes av att vara törstig.

Spekulationer kring framtida behandling
Hur läckande det här sållet än må vara än så länge, ger det oss icke desto mindre för handen ett par intressanta framtidsapplikationer om det kan visas att tarmbiotan verkligen påverkar viktutvecklingen. Om jag får tillåta mig att spekulera fritt i ämnet, skulle jag gärna vilja slå ytterligare ett slag för hänsyn till individuell fysiologi vid behandling av övervikt och fetma. Vi bör framgent inte nöja oss med att rekommendera ”mindre energi och mer motion” till den som av hälsomässiga skäl behöver minska sin fettvikt, utan även satsa på att utveckla verktyg för att identifiera underliggande faktorer som påverkar överviktstillståndet.

Om tarmbiotan håller en del av svaret till varför en del ”kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt” och andra inte, skulle - i den bästa av världar - en kombination mellan antibiotika, probiotika och prebiotika kunna utgöra en del av en framgångsrik behandlingsform. I framtiden kanske vi har individuellt framtagna, biotareglerande läkemedel och functional foods (”mervärdesmat”) att erbjuda människor som skydd mot övervikt och fetma via tarmbiotakontroll.

Några alltför enkla tankeslingor för att utmynna i några kostråd…

• Inflammation orsakar bland annat oxidation i kroppen
• Antioxidanter skyddar mot oxidation
• Inflammationsprocesser hålls i schack av tarmbiotans bifidobakterier
• Fil och yoghurt innehåller bifidobakterier

…men tanken är spännande –
Kan nötter, frön, frukt, bär och grönsaker med sina antioxidanter och oligosackarider, samt fil och yoghurt med sina bakterier, bidra till att sänka inflammationsgraden i kroppen så kraftigt att det skulle ge utslag på kroppsvikt och kroppssammansättning?

Och som fortsättning på den ödmjuka frågeställningen, en på gränsen till oavsiktligt ironisk utkristallisering av resonemanget – kan det vara så att livsmedel som vi generellt betraktar som ”nyttiga” faktiskt ÄR det, på flera plan än vi i allmänhet tänker oss?

Relaterade inlägg på NGruppens blogg

Tarmhälsa och övervikt del 1-8. Om övervikt, läckande tarm, rotationsdieter, candidahypotesen och allergi typ 3.

Referenser:
1: Kalliomäki K, Collado MC, Salminen S, Isolauri E. Early differences in fecal microbiota composition in children may predict overweight. Am J Clin Nutr. 2008;87:534-8.
2: Vaughan E, de Vries M, Zoetendal E, Ben-Amor K, Akkermans A, de Vos W. The intestinal LABs.Antonie van Leeuwenhoek. 2002;82:341-52.

Smör eller margarin är inte frågan

Av: Anki Sundin, NGruppen

Smör eller margarin är inte frågan, hävdar jag och många med mig bestämt. Men nu tar Aftonbladet upp frågan igen och väver på nytt in begrepp som "fettskräck" för att få debatten att blossa upp för n:te gången. Det är inget fel på smör, men lär inte vara lättmargarinets fel att folk drabbas av diabetes, fetma och andra hälsoproblem.

Det är ingen inom forskarvärlden som inte känner till omega 6-fettsyrornas effekter på inflammationsprocesser och annat. Det som glöms bort, eller ibland avsiktligt verkar ignoreras i media och den allmänna debatten där alla idag verkar få ha en personlig åsikt som är lika tung som den samlade forskningsbulken, är att intaget av omega 3 är viktigt för att balansera fettsyraprofilen. Omega 3 får vi huvudsakligen inte från vare sig margarin eller smör, utan från andra livsmedel. Kan vi inte bredda diskussionen och tala om det som verkligen har betydelse för folkhälsan? Vilket smör eller margarin som ligger på brödet eller används i matlagningen lär vara en detalj i ett sammanhang där folk sitter för stilla, konsumerar runt 20 kg socker per person och år, röker och dricker för mycket alkohol.

Om någon undvika margarin till fördel för smör av andra skäl än fettsyrasammansättningen är en annan sak, men att det skulle vara omega 6-fettsyrorna i margarinet som är en betydande faktor för hälsan idag vill jag gärna se bra forskning på.

Podintervju med Petra på Innerstrengthpod

Jag och bästa Petra Axlund Stegman pratar kost, tillskott, LCHF och andra kosttrender, mat för prestation - och så löser vi problemet med dålig mat i samhället. 
Varför blir vi så provocerade av att prata mat? Kan man lita på forskningen? Och hur ska man äta för att prestera?
Lyssna på innerstrengthblog.com eller på iTunes. #innerstrengthpod
/Anki

80/10/10-dieten och 30 bananer om dagen

Text: Anki Sundin, NGruppen
Visserligen är banan att betrakta som nyttigt på många sätt, men att mumsa i sig 30 stycken per dag måste väl ändå vilken person som helst ifrågasätta?

Jag hade förmånen att medverka i en intervjubaserad diskussion om den så kallade 80/10/10-dieten i tidningen MåBra. Dieten går ut på att äta 80 E% kolhydrater, 10 E% protein och 10 E% fett, och i sammanhanget ligger fokus på rå vegankost. Tydligen finns det därutöver en grupp människor som förespråkar banan som bas i kosten.

Som alla förstår är det en stor utmaning att gå från en "vanlig" (vad nu vanlig är...) kost till ett 80/10/10-upplägg - dels för att fokus på kolhydrater blir så stort, dels för att rå vegankost inte är det enklaste att livnära sig på för den som inte är van. Det går, så klart. Allt går. Men det torde inte vara optimalt för någon med tanke på den mycket låga andelen protein och svårigheten att täcka behovet av essentiella näringsämnen. (Vegankost behöver alltså inte vara fel på något sätt, men rå kost med den fördelningen blir ytterligare flera grader utmanande.)

Förespråkaren som kommenterar den här kosten hävdar utan omsvep att 80/10/10-dieten kan minska risken för en rad olika allvarliga sjukdomar. Så vitt jag vet har man inte studerat just det här upplägget vetenskapligt, så det har hon inget stöd för. Det är MYCKET allvarligt att slänga sig så lättvindigt med den typen av kommentarer.

Här kommer diskussionen i sin helhet. Vi fick frågorna var och en för sig, och därefter sattes svaren ihop oberoende av varandra. http://mabra.com/debatt-ar-30-bananer-en-halsosam-banankontakt/

Kan kosttillskott stärka hår, hur och naglar?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Finns det fungerande kosttillskott för starkare hår, hud och naglar? Alla de produkter som står på hyllorna med diverse vitaminer, mineraler och växtextrakt av alla möjliga slag - finns det någon vetenskap bakom? Kort sagt, kan du få friskare hy, starkare hår och vackrare naglar av kosttillskott? (Bilden lånad från mama.nu)

Forskning och marknadsföring inte alltid överens

Forskning och marknadsföring är inte alltid överens om vad som gäller. Jag gjorde därför en explicit sökning på ”dietary supplements skin” på PubMed, den vetenskapliga databas där publicerade studier i medicin och näringslära finns tillgängliga. Jag har hittat några undersökningar som kan vara relevanta att ta upp här. (Bilden lånad från fragadietisten.se)

Framför allt fokuserar de på komplexa blandningar av antioxidanter som kommer direkt från växter, det vill säga diverse växtextrakt. Det jag har gjort här kan inte betraktas som en heltäckande litteraturstudie, men jag har åtminstone gått igenom de första 100 studier som kommer upp med denna sökordskombination. Kort sagt finns några studier på intag av extrakt från olika växter och som pekar på positiva effekter på huden. Jag inser att jag borde ha varit tydlig i mitt ursprungliga utspel med att jag avser hud, hår och naglar som är friska vävnader från början, och att målgruppen för det budskapet är allmänt hälsomedvetna människor i så måtto att de vet att det är bra att äta näringsrikt och varierat. Om man har brist på någon näringsämne kan detta naturligtvis påverka kroppen på olika sätt, även hud, hår och naglar. Likaså finns det läkemedelsklassade preparat i form av både tabletter och salvor med olika ingredienser som hjälper vid till exempel eksem, olika sjukdomar och så vidare.

I sammanhanget är det också viktigt att poängtera att ”starkare hud, hår och naglar” i sig behöver förklaras närmare. Kvaliteten på dessa vävnader kan utvärderas på olika sätt - man kan mäta elasticitet, styrka, hårdhet, tjockhet, fettinnehåll, motståndskraft mot solskador och så vidare (beroende på vilken vävnad vi pratar om).

Något som skulle behövas vidare för att avgöra om en person skulle få effekt eller inte av ett givet tillskott är någon form av standardiserad näringsstatus att ta avstamp från. Hur mycket av ett visst näringsämne ska det alltså finnas redan i kroppens olika pooler för att ett ytterligare tillskott skulle ge effekt? Det är en fråga som står obesvarad idag.

Intressanta resultat

Antioxidanten resveratrol (som finns i vindruvor och därför relativt hög koncentration i rött vin) i kombination med procyanidin har exempelvis visat sig ha lovande effekter. Det man mätte här var fuktighetsgrad i huden, elasticitet och hur mjuk huden var efter 60 dagars behandling. De uppmätte också en ökad antioxidativ förmåga i huden (Buonocore D et al, 2012). Jag skulle vilja se en jämförelse mellan att äta en kost rik på dessa näringsämnen och ett intag av ett kosttillskott med just resveratrol och procyanidin. (Bilden lånad från cdnme.se)

En blandning av lykopen (det röda färgämnet i tomater), extrakt av acerola (Malpighia glabra) och vindruvskärnor samt en kommersiell produkt kallad Biomarine Complex har visat sig ha positiva effekter på solskadad hud. (Costa A et al, 2012). Ett problem med denna studie är dock att alla kostnader för studien betalades av Ferrosan do Brazil Ltda, en del av företaget Ferrosan, numera sammanslaget med Pfizero och som säljer detta preparat. Det man dokumenterade och lade samman till ett studieresultat var försökspersonernas subjektiva bedömning om förändring, de involverade hudläkarnas subjektiva bedömning, samt mätning av fuktighet i huden (korneometri), fett i huden (sebumetri) och pH-mätning. Att dokumentera försökspersonernas egen utvärdering om huruvida något blivit bättre eller inte kan vara ett bra komplement till en objektiv mätning av en eller flera faktorer, men i just denna undersökning hade man använt dessa utvärderingar som ett underlag för hur många procent färre rynkor och så vidare de fått.

Ett liknande resultat hittade jag med barkextrakt från Pinus pinaster (enligt Wikipedia det latinska namnet för medelhavstall eller terpentintall). Denna bark innehåller en blandning av olika så kallade bioflavonoider. Här hittar vi ämnen som vi känner igen från både blåbär, vindruvor, kakao och te, så sammansättningen verkar dock inte vara unik i allt väsentligt för just denna bark. Intressant nog uppges denna bark ha använts länge tillbaka som ingrediens i mat på grund av sin ”torra” smak som vi också känner igen från många andra livsmedel. Barken uppges också vara en säker ingrediens, till skillnad från extrakt från grönt te, som har kopplats samman med några få fall av leverskador.
Hudparametern som undersöktes här var så kallade ”solfläckar” eller ”åldersfläckar”, den fläckiga, bruna pigmentering som huden kan utveckla på grund av solexponering. Det konstaterades att de bioflavonoider som ingår i medelhavstallens bark (liksom många andra livsmedel) kan förbättra solljusskadad hud (Furumura M et al, 2012). Här angavs inte koncentrationen av bioflavonoider, så det går tyvärr inte att översätta mängderna till hur mycket det skulle motsvara i andra livsmedel. Det ska också nämnas att forskningsgruppen fick medel från företaget som tillverkar tillskottet för att användas till studien i fråga. (Det är lite oklart om det handlar om reda pengar eller om de enbart bidragit med själva preparatet.) Denna koppling behöver inte ha påverkat den tolkning av data som forskarna gjorde, men jävsförhållanden är bra att känna till. Dessutom fanns ingen försöksgrupp som fick bara placebo, utan båda grupperna fick barkextrakt men i olika mängder. Det gör att vi inte kan avgöra vilken effekt andra faktorer hade på hudkvaliteten.

Sedan finns det naturligtvis kliniska tillstånd som kan förbättras med diverse tillskott. När det gäller hudinfektioner av bakterier och svamp kan salvor som innehåller vitlök hjälpa, men man manas till försiktighet på grund av att vitlök som appliceras på huden kan orsaka kontakteksem. Aloe vera är ett annat på gränsen till universalmedel som finns som både salva och för oral administration (t.ex. juice). En undersökning visade att patienter med en mildare form av psoriasis (”slight to moderate plaque psoriasis”) som behandlats med aloeverakräm uppvisade förbättringar. Detsamma har visats för salva innehållande curcumin, den gula ingrediensen i gurkmeja (Heng et al, 2000). Salvor är per definition inte kosttillskott, men jag tar upp det här ändå för att vara tydlig.

I en sammanfattande undersökning av Bath-Hextall FJ et al (2012) tittade forskarna på följande preaparat:

• oral zinksulfat vs placebo
• vitamin D vs vitamin E vs vitamin D+E vs placebo
• pyridoxin (vitamin B6) vs placebo
• havtornkärnolja vs havtornpulpolja vs placebo
• hampfröolja vs placebo
• solrosolja vs fiskolja vs placebo
• samt DHA vs kontroll i form av mättade fettsyror med samma energiinnehåll

Resultatet blev att det inte fanns några övertygande bevis för att någon av dessa tillskott skulle vara positivt vid eksem. Däremot pekade Kawamura A et al (2011) på att ett intag av GLA kan hjälpa mot torr hud på grund av atopisk dermatit.

Vidare kom Drago et al (2011) fram till att ett intag av probiotika i form av Lactobacillus salivarius LS01 resulterade i en förbättring av den kliniska manifestationen av atopisk dermatit och upplevelsen av livskvalitet på grund av detta. Kul i sammanhanget är att jag hittade en chokladsmaksatt produkt med denna bakteriestam. Exakt hur mycket man skulle behöva av denna produkt för att få någon effekt på atopisk dermatit kan jag dock inte uppge, eftersom mängden bakterier inte uppges på produkten.

Sammanfattning

Extrakt från växter innehåller mycket komplexa sammansättningar av ämnen som på ett eller annat sätt kan påverka kroppen. Antioxidantrika livsmedel är med största sannolikthet hälsosamt för både hår, hud och naglar, men frågan om ett givet tillskott med isolerade vitaminer och mineraler skulle göra någon skillnad ställer jag mig fortfarande tveksam till - om vi pratar om konsumenter som har ett allmänt bra intag av näringsämnen. Vid brist kan ett tillskott av det bristfälliga näringsämnet naturligtvis göra skillnad. (Bild lånad från bioresurs.uu.se)

Ett flertal av de studier som finns på området har oroväckande kopplingar till industrin. Som jag nämnt ovan måste inte ett givet jävsförhållande ha påverkat de data som publiceras, men det finns en viss risk för att beroendeställningen till branschen i fråga kan locka att designa eller tolka en studie på ett för produkten gynnsamt sätt.

Slutligen vill jag poängtera att så kallade testimonials och icke-validerade kundundersökningar inte är värdefulla rent vetenskapligt här. Naturligtvis kan någon uppleva en positiv effekt i samband med att ha tagit ett visst tillskott, men det är inte samma sak som att påstå att kosttillskottet i sig har åstadkommit den effekten. Här behöver vi som konsumenter vara uppmärksamma mot marknadsföringen och göra vad vi kan för att kritiskt och objektivt granska den information som presenteras.

Referenser

Bath-Hextall FJ, Jenkinson C, Humphreys R, Williams HC. Dietary supplements for established atopic eczema. Cochrane Database Syst Rev. 2012 Feb 15;2:CD005205. doi: 10.1002/14651858.CD005205.pub3.

Buonocore D et al. Resveratrol-procyanidin blend: nutraceutical and antiaging efficacy evaluated in a placebo- controlled, double-blind study. Clinical, Cosmetic and Investigational Dermatology. 2012:5 159–165.

Costa A et al. Clinical, biometric and ultrasound assessment of the effects of daily use of a nutraceutical composed of lycopene, acerola extract, grape seed extract and Biomarine Complex in photoaged human skin. An Bras Dermatol. 2012;87(1):52-61.

Drago L, Iemoli E, Rodighiero V, Nicola L, De Vecchi E, Piconi S. . Effects of Lactobacillus salivarius LS01 (DSM 22775) treatment on adult atopic dermatitis: a randomized placebo-controlled study. Int J Immunopathol Pharmacol. 2011 Oct-Dec;24(4):1037-48.
Furumura M et al, Oral administration of French maritime pine bark extract (Flavangenol®) improves clinical symptoms in photoaged facial skin. Clin Interv Aging. 2012; 7: 275–286.

Heng M.C, Song M.K, Harker J, Heng M.K. Drug-induces suppression of phosphorylase kinase activity correlates with resolution of psoriasis as assessed by clinical, histological and immuno- histochemical parameters. Br J Dermatol. 2000;143(5):937–49.

Kawamura A, Ooyama K, Kojima K, Kachi H, Abe T, Amano K, Aoyama T. .Dietary supplementation of gamma-linolenic acid improves skin parameters in subjects with dry skin and mild atopic dermatitis. J Oleo Sci. 2011;60(12):597-607.
Schenefelt PD. Herbal Treatment for Dermatologic Disorders.