På återbesök hos Train low compete high

Text: Emelie Andersen, NGruppen

Train low compete high är ett koncept som innebär att du som idrottare ska gynnas av att äta en högfettkost under uppbyggnadssäsong (eller lågintensiv träning) för att gå över till en högkolhydratkost när det är dags för de riktigt intensiva perioderna och framför allt under tävling. Genom att följa denna kostregim verkar det i vissa fall som om du kan spara muskelglykogen, förbättra fettoxidationen och på så sätt prestera bättre under aerobt arbete. Anki Sundin har tidigare skrivit om Train low compete high, och här följer Emelie Andersens fortsättning i detta oerhört intressanta ämne inom idrottsnutritionen.

Gäller det bara uthållighetsidrott?

De flesta studier som gjorts inom området har gjorts på manliga uthållighetsidrottare såsom löpare och cyklister. Precis som Anki skriver tidigare har studierna i en del fall visat positiva resultat. Frågan är fortfarande om detta gäller även vid styrkelyft, sprint och andra anaeroba idrotter.

Fleming med medarbetare gjorde en studie (1) på 20 män som tränade regelbundet. Under 6 veckor åt de antingen en högfettkost (60 E% fett) eller en ”normal” kost (25 E% fett). Före och efter dessa 6 veckor genomfördes 3 tester (maxtest av syreupptagningsförmåga, 30 sekunders sprinttest på cykel och ett uthållighetstest på 45 minuter). Förbättringar i sprinttestet kunde ses hos dem som hade ätit mer fett, och man kunde även se att fettoxidationen* var bättre.

Denna studie har dock en del tillkortakommanden. För det första var det ingen cross over- studie. Båda grupperna fick alltså inte prova båda kostuppläggen, utan en grupp fick äta högfettkosten och den andra normalkosten, varpå de två grupperna jämfördes med varandra. Det var heller inga strikta regler för hur mycket de tränade under testperioden, utan deltagarna följde bara sin vanliga träning.

Kvinnor och män

Generellt har kvinnor en lägre total fettoxidation än män i vila på grund av mindre muskelmassa. Under fysisk aktivitet verkar dock kvinnor ha en högre fettoxidation per kilo muskelmassa. Därför vore det väldigt intressant att se om prestationen kan öka ännu mer hos kvinnor som äter en högfettkost eller om det kanske är tvärtom – att män, som verkar ha en högre kolhydratoxidation, kanske faktiskt gynnas mer än kvinnor då de äter mer fett? Mer fett i kosten ökar ju oxidationen av fettsyror vilket i sin tur sparar på glykogenet, vilket rent teoretiskt borde öka prestationen.

Studier visar än så länge olika resultat kring detta. En del rapporterar att det inte är någon skillnad i tid till utmattning även om en högfettkost har tillämpats. Andra har visat att personer som äter mer fett även orkar längre.

Tillräckligt med energi viktigast?

I en review (2) som sammanfattar många studier som gjorts på fett, kolhydrater och prestation menar artikelförfattarna att det viktigaste kanske trots allt är att se till att täcka sitt energibehov. För många idrottare, speciellt uthållighetsidrottare, är kroppsvikten en väldigt viktig komponent för optimal prestation. Detta gör att många väljer att ha ett lågt intag av fett av rädsla för att öka i vikt.

En kost hög på kolhydrater och låg på fett innebär ofta ett energiunderskott för en högenergiförbrukare. Det är helt enkelt svårt att få i sig tillräckligt med energi på grund av den stora mängden mat som man måste äta. Författarna menar också att man kanske istället borde fokusera på vilken intensitet man tränar på och utefter det äta det som kroppen använder mest av. Då skulle alltså en multisportare äta mestadels fett och en maratonlöpare kolhydrater.

Rekommendationer i framtiden

Det börjar dyka upp studier som inte enbart fokuserar på uthållighetsidrott, men de är fortfarande få. De som finns är tyvärr något bristfälliga i sin studiedesign, vilket gör att det ännu är svårt att dra några slutsatser om det ger ökad prestation även för andra idrottare.

Borde man i framtiden bli ännu mer specifik i rekommendationerna för olika idrottare, eller borde fokus ligga på att få varje individ att äta tillräckligt med energi? Mycket forskning tyder ju på uppenbara fördelar med Train low, compete high.

Som ultralöpare upplever jag att prestationen blir bättre när jag äter mer fett i kosten, även om det naturligtvis inte måste innebära att det gäller för alla ultralöpare. Konceptet med att dra ned på kolhydraterna under låg- och medelintensiv träning innebär ju heller inte att helt utesluta dessa näringsämnen. Min uppfattning är att man som hårt idrottande person inte bör vara rädd för fett utan istället se det som en mycket bra och värdefull källa till energi så länge man äter varierat. Mer om Train low compete high följer.

*Fettoxidationen i studien mättes med RER. RER står för respiratory exchange ratio och är kvoten mellan volymen koldioxid och volymen syre som oxideras (används) vid givet arbete. En lägre kvot innebär att kroppen använder mer fett som bränsle för att utföra arbetet. Genom att mäta halten av koldioxid respektive syre i utandningsluften kan man alltså se vilket av de energigivande näringsämnena som används mest. Protein används till så liten del att man bortser från det.

Referenser

1: Fleming J et. al. Endurance Capacity and High-Intensity Exercise Performance Responses to a High-Fat Diet. International Journal of Sports Nutrition and Exercise Metabolism. 2003; 13: 466-78.

2. Pendergast DR, Leddy JJ, Venkatraman JT. A perspective on fat intake in athletes. J Am Coll Nutr. 2000;19:345-50.

Mögel och bekämpningsmedel i livsmedel

Text: Anki Sundin, NGruppen
Kontrollen för mögliga och förorenade livsmedel skärps ytterligare, meddelar Livsmedelsverket. Det är basmatiris, vissa grönsaker och frukter, nötter och kryddor som EU anser utgör en risk för konsumenterna.

Aflatoxin är ett gift som produceras av mögelsvampar ur Aspergillus-släktet och som är carcinogent (cancerframkallande). Det kan bildas inte minst på nötter, ris och andra livsmedel som förvarats fuktigt.

Rester av bekämpningsmedel, så väl godkända som icke-godkända enligt EU, återfinns ibland i livsmedel och kan utgöra en hälsorisk att räkna med för konsumenten.

Det är tacksamt att myndigheterna håller ögonen på livsmedel som i större utsträckning än andra kan innebära en risk för konsumenten. Samtidigt slår situationen ett slag för ekologisk livsmedelsproduktion, även om den inte heller är helt problemfri. Inte minst diskuteras om det är hållbart eller ens etiskt att odla allt ekologiskt på grund av lägre avkastning.

Relaterade inlägg på NGruppens blogg:
Bananas! Om Dole, giftiga bananer och skönhet på bananers vis
Från bekämpningsmedel till etik, moral och area
Bekämpningsmedel och en saga om paprika
Sviker Marit Paulsen eko-konsumenterna?

Kalciumtillskott hämmar järnupptaget

Text: Anki Sundin, NGruppen

Huruvida kalcium hämmar upptaget av järn eller inte är en ytterst knepig fråga, eftersom studier har visat att svaret kan vara både ja och nej, beroende på vilken form som både kalcium och järn kommer i.

I den här studien undersökte man upptaget av järn när försökspersonerna har fått ett tillskott av kalcium (1). Man kom fram till att upptaget av både hemjärn och icke-hemjärn kan hämmas av kalciumtillskott. Här undersökte man alltså inte vad kalcium i ett livsmedel eventuellt kan göra med järnupptaget.

Så gick studien till

I korthet och något förenklat gick studien till så här: Man gjorde två experiment med måltider.

I experiment A åt testpersonerna en måltid som innehöll livsmedel med järn av ”moderat” biotillgänglighet, det vill säga järn som kroppen kan ta upp ganska bra. Kalciummängden i själva måltiden uppgavs också vara ”moderat” (350 mg).

I experiment B åt testpersonerna en måltid där järnet i livsmedlen hade god biotillgänglighet. Kalciummängden i själva måltiden uppgavs vara ”låg” (60 mg).

Testpersonerna åt en av måltiderna två gånger med 6 veckor emellan, med respektive utan ett kalciumtillskott om 450 mg kalcium*.

Testpersonerna fastade minst 10 timmar innan och 8 timmar efter testmåltiden. 8 timmar efter varje måltid genomgick de sedan en ”mag-tarmpumpning” (whole-gut lavage). På det här sättet fick man ut såväl tarmens innehåll av mat som tarmceller. På det sättet kunde man se hur mycket järn som maten fortfarande innehöll, samt hur mycket järn som tarmcellerna hade tagit upp.

Både före och två veckor efter måltiden tog man också ett blodprov för att undersöka hur mycket järn från testmåltiden som testpersonerna hade kvar i blodet.

Resultatet visade att kalciumtillskottet hämmade upptaget av järn från båda måltiderna, men att effekten var , där järnet i livsmedlen hade låg biotillgänglighet.

Klokt att undvika kalciumtillskott till järnrik måltid

Det här området kommer vi att fortsätta att skriva artiklar om framöver. Till dess kanske ett klokt råd är att undvika att ta ett tillskott som innehåller kalcium tillsammans med en järnrik måltid, särskilt om du har låga järnvärden.

*Kalciumtillskottet man använde i undersökningen var i form av kalciumcitrat, som är mycket lättupptagligt för kroppen.

Referens:

1: Roughead ZK, Zito CA, Hunt JR. Inhibitory effects of dietary calcium on the initial uptake and subsequent retention of heme and nonheme iron in humans: comparisons using an intestinal lavage method. Am J Clin Nutr. 2005 Sep;82(3):589-97.

Utlottningen av kost- och näringsanalysen är klar!

Under Fitness4Fun i Lysekil förra veckan ordnade vi en utlottning av en kost- och näringsanalys.

Vinnaren blev
Ann-Louise Bernekvist – Grattis!

Ann-Louise får en kost- och näringsanalys av tre dagars kostregistrering, värde 900 kr.

SM i Athletic Fitness 2009

SM i Athletic Fitness lör 12 september.

Plats: Medborgarhuset i Säffle
Start: kl 10.00 lör 12 september
Inträde: 100 kr. Biljetterna köper du på plats eller förhandsbokar via zuzibuzblogg(at)bredband.net. Se gärna Zuzibuz blogg för mer information

Arrangör: Säffle AK
Speaker: Johan "Plexus" Oldenmark
Samtidigt arrangemang i samma lokal (gratis inträde): Föreningsmässa med 15 lokala föreningar.

Öppna nybörjartävlingar i BF, CBB och BB samma dag.

NGruppen deltar i utställningen med mässpriser på böcker och bra erbjudanden om kommande utbildningar!

Det blir en rolig och fartfylld dag!

Läkare mot läkare om fett

Text: Anki Sundin, NGruppen
Sveriges radio sände en intressant debatt mellan Fredrik Nyström, läkare och professor i intermedicin vid Linköpings universitet, och Stephan Rössner, läkare och fetmaexpert vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Temat var Är fett skadligt? Lyssna gärna på intervjun här (2)

Det framgår med all önskvärd tydlighet att forskningen inte är helt enkel att tolka, och att experter i allra högsta grad är uppdelade i (minst) två läger: ett läger där mättade fettsyror inte betraktas som farliga (för hjärt-kärlsystemet) och ett läger där mättade fettsyror fortfarande anses vara skadliga.

Inte skadligt om det ryms

Fredrik Nyström säger att ”det vore konstigt om det [mättat fett] skulle vara farligt eftersom det är det vi gör själva i kroppen när vi bildar fett från till exempel kolhydrater”.

Jag håller förvisso inte med Fredrik Nyström om att en viss substans automatiskt måste vara ofarlig bara för att kroppen själv kan tillverka den. I kroppen bildas exempelvis fria radikaler i samband med energiomsättningen, men det betyder inte att fria radikaler är ofarliga.

Däremot delar jag hans uppfattning om att en normalviktig person nog inte behöver vara bekymrad över fördelningen av näringsämnen – att i jämförelse med rekommendationerna överstiga intaget av till exempel mättade fettsyror är sannolikt inte skadligt, vilket också Stephan Rössner höll med om i intervjun.

Dålig mättnad av kolhydrater

Fredrik Nyström hänvisar vidare till mättnadseffekten av kolhydrater och säger att en liter vanlig läsk mättar lika mycket som en liter lightläsk, trots att det skiljer 500 kcal mellan dem. I siffror räknat stämmer inte riktigt det (energiinnehållet i vanlig läsk är 34 kcal per deciliter och i lightläsk 1 kcal per deciliter), men principen är helt riktig – ur ett mättnadsperspektiv är det förödande att dricka läsk. Läsk mättar inte på samma sätt som fast föda och därför kan många klunka i sig ganska stora mängder innan det säger stopp. Och ett överintag av energi är inte bra för gemene man.

Å andra sidan förespråkar inte Stephan Rössner (så vitt jag vet) att människor ska dricka läsk. Därför vågar jag gissa att de håller med varandra om att just läsk inte är något bra livsmedel ur ett allmänt hälsoperspektiv. Livsmedelsverket förespråkar också en minskning av intaget av raffinerade kolhydrater (som finns i läsk och annan ”utrymmesmat”).

Så mycket är ”för mycket” fett enligt rekommendationerna

Journalisten bad vidare Stephan Rössner att beskriva hur mycket rekommendationerna om maximalt 10E% mättat fett egentligen är, och svaret han gav är naturligtvis korrekt, att ”10% är 10%”, men jag tror att journalisten egentligen ville ha siffran översatt i livsmedel.

Om du ligger i energibalans och har ett intag om 2000 kcal per dag, skulle 10% motsvara 200 kcal, det vill säga ungefär 22 gram mättat fett. Det är lika mycket som finns i 41 gram smör med fetthalten 80%* (Jämför gärna med de små portionsförpackningarna av smör som finns på restauranger, som innehåller 5 gram – ungefär 8 sådana paket skulle motsvara de 22 grammen mättat fett.) Översatt till chips skulle samma mängd mättat fett motsvara 158 gram chips med fetthalten 34%**. (Notera att det inte är korrekt att jämföra smör med chips ur något allmänt hälsoperspektiv – exemplen ovan betyder inte att 41 gram smör är lika onyttigt/nyttigt som 158 gram chips, utan bara att mängderna motsvarar varandra med avseende på mättat fett.) Kanske var det sådana exempel som journalisten i inslaget ville ha.

Näringsrekommendationer inte för individen!

Dock ska det tilläggas att näringsrekommendationerna vi har inte är avsedda att användas på individnivå, utan på gruppnivå. Av det skälet är det inte värdefullt att översätta näringsrekommendationerna till kostråd för individen. Det hänger samman med att var och en har mycket olika förutsättningar att tillgodogöra sig energi och näring.

Detta är de överens om:

• Fetma är ett problem
• Så länge intaget av energi inte överstiger förbrukningen, kan man äta i stort sett vad som helst [ur ett viktperspektiv, min anmärkning]

Detta är de inte överens om:

Näringsrekommendationer:

• Livsmedelsverket bör dra tillbaka sina näringsrekommendationer när läget är så osäkert som det är nu (Fredrik Nyström)
• Näringsrekommendationerna står på stabil vetenskaplig grund (Stephan Rössner)

Mättnadskänslor av fett:

• Fett ger dålig mättnad (Stephan Rössner)
• Fett ger bra mättnad (Fredrik Nyström)

Hälsoeffekterna av mättade fettsyror:

• Mättade fettsyror ökar inte risken för hjärt-kärlsjukdomar (Fredrik Nyström, hänvisar till Womens Health Study (1))
• Mättade fettsyror kan på sikt öka risken för hjärt-kärlsjukdomar (Stephan Rössner, hänvisar till ”hundratusentals studier som har gjorts de senaste 100 åren”)

En fråga om studiedesign – igen

Fredrik Nyström menar här att det inte är antalet studier som är avgörande för vad som är sant och inte, utan kvaliteten på de studier som har gjorts.

Stephan Rössner svarar att rekommendationerna inte är resultatet av ”några lirare som sitter i någon källare och hittar på”, utan att de tillkommit genom gediget arbete av ledande näringsexperter.

Fredrik Nyström framhåller även att ”det är inte är prover som ska snyggas till, det är sjuklighet som ska gå ned”. På frågan om hur den med höga blodfetter ska tänka, menar han att det är en helt annan sak. En sådan person ska få statiner, som är blodfettsänkande läkemedel och som ”inte bara snyggar till blodvärdena, utan också minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar”.

Landar vi tillslut i blåbärsriset ändå?

Det är intressant att Fredrik Nyström tar upp just statiner på frågan om höga blodfetter. Statiner har en antioxidativ effekt. Kanske är det så att det är denna effekt som gör att det fungerar så bra som framhålls? Idag pratar man om oxiderat LDL som en risk snarare än bara LDL. Oxidation är involverat i inflammation, vilket i sin tur ökar risken för bland annat hjärt-kärlsjukdomar. En provokativ fråga – skulle ett par deciliter blåbär om dagen få en med statiner jämförbar effekt i sammanhanget?

Slutsatser från intervjun

Slutsatserna måste bli att de olika vetenskapliga lägren står mycket långt från varandra och ibland hävdar diametralt motsatta uppfattningar. Det är mycket intressant, eftersom det därför blir uppenbart att de inte använder samma forskning som underlag och/eller att de tolkar samma forskning på helt olika sätt. Det skulle vara spännande, om inte nödvändigt, att sätta alla i samma rum att läsa exakt samma studier för att sedan ge sina utlåtanden.

* Enligt Livsmedelsverkets databas är halten mättat fett 53,8 gram per 100 gram smör med 80% fetthalt.

** Enligt Livsmedelsverkets databas är halten mättat fett 13,9 gram per 100 gram chips med 34% fetthalt.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:

Studiedesign - en fråga om vad som är "bäst" vetenskap

Fett - ska det vara mättat eller inte?

Referenser:

1: Womens Health Initiative (WHI). Tillgängligt från http://www.nhlbi.nih.gov/whi/

2: Intervju med Fredrik Nyström och Stephan Rössner. Tillgänglig från:http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1714121&BroadcastDate=&IsBlock=

Strålande Fitness4Fun

I helgen avgjordes Sveriges första Fitness4Fun-tävling i Lysekil. I strålande solsken kämpade eliten inom fitness-idrotterna med silltunnalyft, hinderbana, chins och dips inför en hängiven och imponerande stor publik. Se resultaten här.

Tack till arrangörerna med tävlingsledare Fredrik "Fredda" Eriksson i spetsen, till de tävlande och till publiken för en fantastisk dag!

Under veckan utlyser vi vinnaren i vår utlottning av kost- och näringsanalysen.

Resveratrol hetaste antioxidanten just nu

Text: Emanuel Widmark, NGruppen

Ett glas rött vin om dagen är bra, säger många som vill försvara sitt vardagsdrickande. Finns det verkligen någon substans i detta? Det är alltid en risk att prata om de positiva effekterna av alkohol eftersom detta kan misstolkas, men just rött vin innehåller resveratrol. Det är en antioxidant som både forskare och tillskottstillverkare har ögonen på just nu. Den kan inverka på livslängden, skydda mot hjärt-kärlsjukdomar och har positiva effekter på cancerceller.

I det här inlägget förklarar Emanuel Widmark vad resveratrol är. I hans nästa inlägg kommer du sedan att kunna läsa om resveratrols inverkan på livslängd, cancer, testosteron och östrogen samt hjärt-kärlsystemet och inflammationer.

Antioxidanter växternas eget skydd

Växter och frukter utsätts ständigt från hot i deras miljö precis som vi människor. Olika former av yttre stress som mögel, bakterier och andra infektioner skulle normalt ta död på växterna om dom inte hade ett inbyggt försvar. Resveratrol är ett av många ämnen som bildas i vissa växter som ett försvar mot dessa typer av stress (1).

Resveratrol naturligt antibiotika

Resveratrol tillhör familjen fytoalexiner, som är växternas naturliga antibiotika. Forskningen har också visat att den även har många positiva effekter hos människor.

Här är några positiva effekter som resveratrol kan ha hos människor:

• Förlänger livslängden
• Förhindrar uppkomst och progression av cancer
• Ökar prestationsförmågan på hormonell nivå
• Antioxidativa effekter
• Antibakteriella effekter
• Antivirala effekter (motverkar virus)
• Antiinflammatoriska effekter
• Skyddande effekter på hjärta och kärl
• Skyddande effekter på nervceller

(1-6)

Här finns resveratrol

Resveratrol har bara påträffats i ett fåtal växter och bär hittills. Dessa inkluderar:

Vindruvor (i skalet och kärnorna), tranbär, blåbär (både Vaccinium corymbosum och Vaccinium myrtillus men troligen även andra sorter i Vaccinium-släktet) och mullbär. Resveratrol har även påträffats i växterna parkslide, julrosor (Helleborus) och i små mängder i jordnötter (2).

De högsta halterna har påträffats i moget rött vin, varför även mycket forskning gjort på detta under de senaste åren. Hinner bären övermogna och utsättas för stress så bildas mer av resveratrol som försvar mot detta. Därför innehåller rött vin mer resveratrol än till exempel ursprungsprodukten vindruvor.

Referenser:

1, Krishna P.L. Bhat, Jerome W. Kosmeder, John M. Pezzuto. Biological Effects of Resveratrol. Antioxidants & Redox Signaling. December 1, 2001, 3(6): 1041-1064.

2, B. J. Ector , J. B. Magee , C. P. Hegwood , and M. J. Coign. Resveratrol Concentration in Muscadine Berries, Juice, Pomace, Purees, Seeds, and Wines. Am. J. Enolology. Viticulture. 47:1:57-62 (1996)

3, Borra MT, Smith BC, Denu JM. Mechanism of human SIRT1 activation by resveratrol. Journal of Biological Chemistry. 2005 Apr 29;280(17):17187-95.

4, Delmas D, Lançon A, Colin D, Jannin B, Latruffe N. Resveratrol as a chemopreventive agent: a promising molecule for fighting cancer. Current drug targets, 2006 Apr;7(4):423-42.

5, Bowers JL, Tyulmenkov VV, Jernigan SC, Klinge CM. Resveratrol acts as a mixed agonist/antagonist for estrogen receptors alpha and beta. Endocrinology, 2000 Oct;141(10):3657-67.

6, Juan ME, González-Pons E, Munuera T, Ballester J, Rodríguez-Gil JE, Planas JM. trans-Resveratrol, a natural antioxidant from grapes, increases sperm output in healthy rats. The Journal of Nutrition, 2005 Apr;135(4):757-60.

Örter och kryddor som läkemedel: En historisk tillbakablick. Del 1

Text: Anki Sundin, NGruppen
Detta är det första inlägget i en serie om örter och kryddor inom hälsa och medicin. Till att börja med en beskrivning av vad skillnaden mellan en ört och en krydda är, samt en historisk tillbakablick. I nästkommande inlägg får du en systematisk och övergripande genomgång av några av de kryddor och örter vi känner igen från det egna matbordet, vilka verksamma substanser de innehåller och hur de kan användas som läkemedel.

Övriga artiklar i denna serie:
Del 2: Kanel

Del 3: Rosenrot

Välsmakande läkemedel
Att kryddor och örter har används i matlagningen i många olika samhällen genom historien är knappast förunderligt, eftersom god mat troligtvis alltid varit något man eftersträvat. Vad som därtill är mycket fascinerande är att människan i tusentals år, kanske ännu längre tillbaka, har förstått att det finns många viktiga läkemedelssubstanser i växter, och att de använts med större eller mindre framgång mot allehanda krämpor. Fortfarande, och sannolikt även framgent, är substanser från växter en mycket viktig del av den moderna läkemedelsindustrin.

Nedanstående fakta är ett sammandrag av bilagan Health benefits of herbs and spices: the past, the present, the future, publicerad i The Medical Journal of Australia 2006. Se nedan för fullständig referens.

Skillnaden mellan örter och kryddor
En ört är oftast bladet från den växt som används inom matlagningen.

En krydda är övriga växtdelar som används, ofta torkade, till exempel knoppar (klöver), bark (kanel), rot (ingefära), bär (pepparkorn), frön (kummin) och märken (saffran).

Många växter kan kallas både ört och krydda, exempelvis koriander. Färska korianderblad kallas ofta för ört, medan de torkade fröna kallas krydda. Stam och rot av koriander, liksom lök, vitlök och fänkål, kallas ofta örter eftersom de vanligen används färska i matlagningen.

Örter inom kok- och läkekonsten
Människan har använt örter inom läkekonsten i tusentals år. Sumeriska fynd från 5000 f.Kr. avslöjar att man använde timjan för att främja sin hälsa, och i Mesopotamien (ett område som ligger i nuvarande Irak och Iran) odlade bönderna vitlök redan 3000 f.Kr. Fynd härifrån visar också att man så småningom utvecklade sin kunskap om hälsofrämjande effekter av saffran, en och timjan.

Egyptiskt papyrus daterat till 1555 f.Kr. visar att man använde koriander, fänkål, en, kummin, vitlök och timjan. Vitlök har man till och med hittat i Tutankamons grav, och man lade även myntablad i pyramider från 1000 f.Kr. Det sägs att egyptierna gav sina slavar stora mängder rädisor, lök och vitlök, möjligen för att hålla dem friska och starka.

Hippokrates (460-377 f. Kr) lär ha haft över 300 recept med örter, inklusive vitlök, kanel och rosmarin. Han uppgav att han till exempel använde vitlök mot livmoderscancer. Mynta ansågs vara bra för mag-tarmkanalen, och lakrits användes för sina anti-inflammatoriska egenskaper och mot astma. Rosmarin användes för att stärka minnet. En senare kollega till Hippocrates vid namn Dioscorides publicerade på 100-talet en sammanställning över fler än 600 örter; hur de skulle väljas ut, lagras och användas för olika hälsobefrämjande effekter. Denna sammanställning förblev den huvudsakliga referenslitteraturen i ämnet ända fram till 1600-talet.

Nästa inlägg i denna serie kommer att handla om kanel.

Referenser:
1: Tapsell L, Patch C, Fazio V. Health benefits of herbs and spices: the past, the present, the future. MJA. 2006;185(4):S1-S25.