torsdag 23 december 2010

Stenålderskost - en myt?

Text: Anki Sundin, NGruppen
Aftonbladets artikel Stenålderskost - en myt lär röra upp en hel del känslor hos paleoförespråkarna. Jag har tidigare skrivit om detta ämne som svar på Coltings uttalanden kring "kolhydratmaffian" i Om kolhydratbluffen - mina resonemang kring Coltings artikel. Här skriver jag om kolhydrater ur ett hälso- och träningsperspektiv, reder ut energiprocent och opponerar mig mot kategoriska påpekanden om "kladdig pasta" och "sockrade flingor", som Colting valde att uttrycka det. Vem skulle vinna ett löplopp - en stenåldersmänniska eller en modern löpare som äter relativt mycket kolhydrater?

Stenålderskosten är näringsrik
Kortfattat kan vi väl vara överens om detta: Den kost, som modernt nu kallas för stenålderskost eller paleolitisk kost, är näringsrik. Den passar inte alla, men till dess fördel talar det faktum att den är fri från tillsatt socker och transfettsyror från delvis härdat fett, och rik på antioxidanter och kostfiber. Sedan får experterna på området avgöra om en sådan kost hörde hemma på stenåldern, järnåldern eller någon annan era i mänsklighetens historia.

Vi äter allt som inte hinner undan
Tilläggas bör väl också att människan som art betraktat är omnivor och opportunist - vi äter allt som inte hinner undan och har så alltid gjort, precis som björnar och babianer. Det är säkert en av vår arts framgångsfaktorer. Därför kan vi näppeligen hänvisa till någon "ursprunglig föda" och hävda att denna är naturlig för oss och därför det bästa. Jag kan sträcka mig så långt som att livsmedel vars näringsvärde kraftigt urlakats i industrin inte är hälsosamma att basera sin kostföring på, men vad människan har ätit genom tiderna måste väl ha berott på när hon har levt och vad hennes närmiljö har erbjudit henne?

God jul på er alla!

Relaterade artiklar på andra bloggar:
Marcus Schober: Stenålderskost en myt
Traningslara.se: Bokrecension - Istället för doping av Frank Nilsson

8 kommentarer:

  1. Bra skrivet, och ska vi reta gallfeber på de stenålders experterna skulle vi faktiskt klassa oss människor som "coctivores" och inte "omnivores" så som livsmedelsforskaren Heribert Watzke förklarar i detta väldigt intressanta korta tal: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=bkeBjP_9ZR4

    Rekommenderas :)

    /Marcus

    SvaraRadera
  2. Marcus - tack! Och Watzkes föredrag var underhållande och väcker en del frågor:
    -Korrelerar människans utveckling av sina "moderna" tänder med hennes förmåga att på olika sätt tillaga och därmed mjuka upp sin mat? Eller är det hennes tänder som tvingat fram vår matlagningskonst?
    -Finns några andra djurarter som uppvisar en liknande tandevolution? Asätare borde kanske vara en intressant jämförelse eftersom (halv)nedbrutna livsmedel är mjuka?

    Om vi lyckats agitera paleolitikerna, så kan jag tänka mig att Watzke har lyckats hetsa upp rawfood-förespråkarna i samma veva...

    Hälsningar
    Anki

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att Iver Mysterud beskriver det hela mycket bra i sin bok "Mat, menneske og evolusjon", den bör läsas av alla som har ett intresse av att lära sig mer om våran evulutionära anpassning till mat och vilken som kan vara den rätt.. Det är viktigt att komma ihåg att maten måste innehålla rätt mängd näring och vara tillräckligt energität för att vår hjärna skulle kunna utvecklas till det den är idag.

    Citat: "Energiomsetningen i hjernen hos voksne mennesker utgjor mellom 20 og 25% energikravene i hvile, mens andre primater bruker 8-10% og andre (ikke-primater)pattedyr bruker 3-5%."//Mat, menneske og evolusjon, sid. 24

    Ska man argumentera för eller emot vilken kost som kan vara den rätt för majoriteten av mänskligheten, då ska man även ha klart för sig de teorier som finns för vad som krävdes för att vi skulle utveckla de fysiska attributen vi har idag.

    Tycker tex. att följande kommentar är irrelevant när man pratar om vilken mat vi är anpassad till: "Vem skulle vinna ett löplopp - en stenåldersmänniska eller en modern löpare som äter relativt mycket kolhydrater?"

    I gång till jogging så är människan mycket väl lämpad att använda fett som energikälla som ni vet, då det räcker längre än lagrat glykogen. Högintensiv löpning tror man, att människan brukade vid jakt och flykt, dvs. kortare sträckor. Vill man spåra ett djur, så behöver man inte springa snabbt utan det räcker med att jogga, detta eftersom människan har en välutvecklad uthållighet som väl kan jämföras med andra djur.

    Cierar. "..de flesta studier visar på att det oftast inte blir någon skillnad i prestationsförmåga om man arbetar på en medelintensiv intensitet (60-80 % av VO2max) och på högre intensitet är resultaten möjligen lite i fördel för ett högre kolhydratintag än LCHF, men det finns få studier på området än så länge." //Jakob Gudiol

    VH Stefan

    SvaraRadera
  4. Stefan - kommentaren härrör från en tidigare artikel jag skrev där jag opponerar mig mot en text av Colting, och som jag länkar till ovan. Läs den, så förstår du varför jag skrev så:

    http://ngruppen.blogspot.com/2010/06/om-kolhydratbluffen-mina-resonemang.html

    Med vänliga hälsningar
    Anki

    SvaraRadera
  5. Jag ska läsa den och ja håller med om att Watzkes föredrag va bra, men det finns fler teorier än så och det är ju bra att känna till dom. Förutsättningen för värmebehandling kräver dock att Homo erectus kontrollerade elden, och de fynd man har gjort av eldstäder är 250’000* och om de tidiga människorna värmebehandlade maten så borde det ha skett redan för 1,8 miljoner år sedan.
    De äldsta spåren efter eld är dock 1,5-1,4 miljoner år gamla, men det är lätt att hitta gamla spår efter eld i Afrika det svåra blir ju när man skall skilja på kontrollerad användning av eld och vanligt förekommande bränder**.

    * Pennisi E.Did cooked tubers spure the evolution of big brains? Science 1999; 283: 2004-2005.
    ** McKee JK, Poirer FE, McGraw WS. Understanding human evolution. Upper Saddle River, NJ: Pearson/Prentice Hall, 2005.

    SvaraRadera
  6. Stefan - ja, det är sällan som en förklaring är den enda möjliga bakom en given utveckling. När det gäller Watzkes föredrag tolkar jag den mer som en kuriös allmänorientering än en ambition att ge svaret med stort S.

    Angående värmebehandling är ju det inte enda sättet att tillaga mat. Att jäsa eller gräva ned livsmedel och låta den ruttna är ju en metoder som vi genomgående tillämpar i olika omfattning. (På engelska skulle kanske Watzke snarare ha valt att kalla det "preparing" än "cooking", som vi väl vanligen brukar översätta med just olika typer av värmebehandling, men det jag menar är att värmebehandling av livsmedel inte är det enda sättet att göra maten mjukare och lättare att tugga och bryta ned.)

    Men visst är människans utveckling och förehavanden genom historien spännande att ta del av och extrahera möjliga slutsatser från. Själv är jag dock bara lekman på det området och håller mig strikt till nutrition när jag diskuterar lite mer på allvar.

    Hälsningar
    Anki

    SvaraRadera
  7. Hej! Hoppas du skall kunna ge mig något tips. Det är så att jag har en svag underfunktion i sköldkörteln, kortisolet på högre sidan och problem med 10 kg övervikt. Har i 2 år försökt få bort övervikten med diet och träning men går EJ!! Jag har märkt att då jag äter söta saker så börjar jag skaka lite och kan få ont i magen samma med alkohol. (räcker med ett litet vinglas) Kan detta vara Fruktosmalabsorption? Har det något samband med sköldkörteln och kortisolet att göra på något sätt? Borde jag äta kött/fågel/fisk? Grönt? Några frukter överhuvudtaget? Kan du ge något kosttips? Jag äter gojibär i min naturella yougurth på morgonen. Undrar hur det är med dom...

    Tack för en bra blogg!

    H

    K

    SvaraRadera
  8. Hej H/K,
    Vad kul att du gillar bloggen. Tack!

    Jag har skrivit en Frågor & Svar-artikel om fruktosmalabsorption, som du gärna får kika på. Här hittar du exempel på några livsmedel som innehåller mer respektive mindre fruktos än glukos, och som därmed skulle kunna påverka en person som känner av sin fruktosmalabsorption:
    http://ngruppen.blogspot.com/2011/01/f-om-fruktosmalabsorption.html

    Symtomen du beskriver i samband med alkoholintag är sannolikt inte kopplat till fruktosmalabsorption.
    Huruvida det är kopplat till sköldkörteln eller insulinet kan jag inte ge dig ett säkert svar på i just ditt fall, men om jag får gissa kvalificerat skulle svaret bli nej. Alkohol påverkar dock insulinomsättningen, så om dina skakningar har med blodsockernivån att göra skulle det kunna finnas en koppling där. Konsultera din husläkare om du vill gå vidare med din fråga, och kanske vill du för eget intresses skull komplettera med ett blodsockertest när du har tagit ett glas vin.

    Kött, fågel och fisk innehåller inga sockerarter, så de påverkar inte vid fruktosmalabsorption. (Däremot om du äter något som är honungsglaserat eller innehåller något annat med mycket fruktos i relation till glukos, kan det påverka här.)

    Gojibär finns tyvärr inte specificerade i SLV:s specialtabeller för kolhydrater, så jag kan inte ge dig någon siffra för dessa. Däremot räcker det många gånger att gå på känsla - mår du bra av att äta yoghurt med gojibär, så fortsätter du med det.

    Med vänliga hälsningar
    Anki

    SvaraRadera