Stress, aptitreglering och ämnesomsättning

Text: Anki Sundin, © NGruppen

I Aftonbladets artikel Stressade äter mer socker, kunde vi läsa att stressade personer har en tendens att äta mer socker.

Normalviktiga tycks dock oftare bli mer ointresserade av mat, medan överviktiga har rapporterats uppfatta mat som godare under stressiga perioder.

Stressen påverkar hjärnan
Stressen påverkar i högsta grad hjärnan och de aptitregleringssignaler som styr vårt ätande. Om du är stressad hjälper det inte att ”koppla av” – stress bör betraktas som ett sjukligt tillstånd och många behöver kliniskt stöd för att ta sig ur sin stress. Det finns också duktiga stressterapeuter vars behandlingsprogram många gånger är ovärderliga för en stressad person.

Kortisol – ett kraftigt stresshormon
I artikeln nämns också kortisol, ett av våra kraftigaste stresshormon. Det är även ett vakenhetshormon och vid stress insöndras så mycket kortisol att det stör sömnmönstret. Sömnbrist försämrar också insulinkänsligheten, vilket i sin tur bidrar till att stress stör ämnesomsättningen.

Kortisol är även kopplat till en ökad inlagring av bukfett.

Du kan läsa mer om socker och dess effekter på kroppen i boken Sockerberoende – söt fantasi eller bitter verklighet, som du kan beställa mot faktura direkt från NGruppen via e-post info@ngruppen.se.

Fetthypotesen – ska det vara mättat eller inte?

Text: Mela Pettersson, © NGruppen

Fetthypotesen säger att mättade fettsyror ökar mängden kolesterol i blodet, vilket i sin tur konventionellt anses kunna öka risken för hjärt- och kärlsjukdom. Omättade fettsyror däremot sänker kolesterolet i blodet och kan på så sätt minska risken för dessa sjukdomar.

Många kritiker
Det finns olika läger av kritiker till denna fetthypotes. Gemensamt för dem är att de hävdar att denna fetthypotes är felaktig, det vill säga att mättade fettsyror inte är farliga.

Fetthypotesen härstammar från en studie, utförd på 1950-talet av Ancel Keys, som manipulerat sina resultat för att de skulle styrka hans uppfattning i frågan. Bland annat anklagas han för att ha uteslutit resultat från en rad länder för att få bättre statistik. (Sedan dess har de forskare som delar Keys uppfattning presenterat fler studier som stödjer fetthypotesen, men debatten rasar likväl.)

Totalkolesterol och LDL
Det som skiljer kritikerna till fetthypotesen åt är att det ena lägret hävdar att totalkolesterol är oväsentligt, och att det snarare är kvoten mellan HDL, det ”goda” , och LDL, det ”onda”, kolesterolet som är avgörande.

Det andra lägret menar att inte ens LDL egentligen i sig är särskilt skadligt. Snarare framhålls att det är andra kolesterolrelaterade produkter, VLDL och oxiderat LDL, som står för den faktiskt faran. Det har också framlagts en teori om att LDL snarare speglar ett patogent (sjukdomsframkallade) inflammationstillstånd än själv orsakar sjukdom.

Olika kolesterolpartiklar
Kolesterol är inte vattenlösligt, och transporteras därför i ”kapslar” – lipoproteinerna.

• Very Low Density Lipoprotein – VLDL
• Low Density Lipoprotein – LDL (det onda kolesterolet)
• High Density Lipoprotein – HDL (det goda kolesterolet)

VLDL är relativt stora partiklar och transporterar både kolesterol och triglycerider. När VLDL kommer ut i cirkulationen omvandlas det efter ett tag till LDL. LDL har ett relativt lågt innehåll av protein och högt innehåll av kolesterol och en tendens att släppa ifrån sig kolesterol på vägen.

I hela kroppen finns celler med receptorer för LDL. Dessa tar emot kolesterolet och använder det där det behövs. Om det finns mer kolesterol i blodet än vad receptorerna kan ta emot uppstår ett överskott som leder till förhöjda LDL-nivåer. LDL är farligt först sedan det oxiderat, (härsknat). Det tas då upp i kärlväggen och kan orsaka åderförkalkning.

Vad säger forskningen idag?
Den som vill göra sig en bild av forskningen på området har inte någon lätt uppgift. Det finns en lång rad forskningsartiklar att läsa, en sökning på ”saturated fat AND heart” på Pubmed genererar 999 träffar per dagens datum. Bifogat nedan finns en rad referenser till relativt nyligen publicerade artiklar för den som vill läsa mer.

Högst trovärdighet tillskrivs ofta Cochranes forskningssammanställning. Här finns en sammanställning som visar på en något minskad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdom, hos människor som begränsar sitt intag av mättat fett. Översatt till kostråd skulle detta betyda att mindre fett i kosten ger en måttligt sänkt risk för hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck och höga kolesterolnivåer.

Efterlysning: Nya analyser
Fettförespråkarna framhåller att nya resultat från så kallade primärpreventiva interventionsstudier med ett minskat intag av såväl totalfett som mättade fettsyror inte visar någon signifikant effekt på risken att insjukna i cancer eller hjärt–kärlsjukdom. De efterlyser en ny vetenskaplig debatt och strukturerade systematiska analyser av hela det publicerade underlaget för att klargöra sambandet mellan fettintag och allvarliga sjukdomar. Först då, menar de, kan nya, vetenskapligt grundade kostrekommendationer utarbetas.

Referenser
För de nuvarande kostråden om ett minskat intag av mättat fett:

J Hum Nutr Diet. 2006 Dec;19(6):401-19. Dietetic guidelines on food and nutrition in the secondary prevention of cardiovascular disease - evidence from systematic reviews of randomized controlled trials (second update, January 2006).

J Am Diet Assoc. 2008 Nov;108(11):1881-7. Incident Heart Failure Is Associated with Lower Whole-Grain Intake and Greater High-Fat Dairy and Egg Intake in the Atherosclerosis Risk in Communities (ARIC) Study.

Curr Atheroscler Rep. 2008 Dec;10(6):460-6. Saturated and trans fatty acids and coronary heart disease.

För en ändring av de nuvarande kostråden – d.v.s. mättat fett är inte farligt:

Scand Cardiovasc J. 2008 Aug;42(4):244-9. Cholesterol does not cause coronary heart disease in contrast to stress.

Am J Clin Nutr. 2005 Oct;82(4):894-900. High-fat dairy food and conjugated linoleic acid intakes in relation to colorectal cancer incidence in the Swedish Mammography Cohort.

Scand Cardiovasc J. 2008 Aug;42(4):236-9. The fallacies of the lipid hypothesis.

Altern Med Rev. 2007 Sep;12(3):228-45. An examination of the evidence supposrting the association of dietary cholesterol and saturated fats with serum cholesterol and development of coronary heart disease.

Skillnaderna mellan smör och margarin

Text: Mela Pettersson, © NGruppen

Ibland hör vi att smör är bättre än margarin. Och med dagens fettdebatt, där allehanda aktörer får utrymme att ventilera sina åsikter, så kan man lätt få känslan av att allt fett är bra att äta – och att vi egentligen borde basera vår kost på fett. Men är det verkligen så? Och hur ska vi välja?

Skillnaden mellan smör och margarin
Smör är en mejeriprodukt som består av ca 80 procent mjölkfett, andra mjölkämnen samt vatten. Det som lagstiftningsmässigt styr vad som får kallas smör är vattenhalten, som inte får överstiga 16 procent. Smör kärnas från grädde. För att få mer smak tillsätts mjölksyrakulturer och salt. Smör innehåller kolesterol samt transfettsyror från kons egen ämnesomsättning.

Margarin består av en emulsion (blandning) av vatten i olja. Margarin tillverkas oftast av vegetabiliskt fett; rapsolja, sojaolja och solrosolja (men även av palmolja och kokosfett). Vissa margarinsorter innehåller animaliska fetter, som smörfett, ister, talg och härdad fiskolja. Genom att variera råvaran, förhållandet mellan fast och flytande fett samt tillverkningsprocess kan man framställa margarin med olika egenskaper. Fetthalten varierar mellan 35 och 80 %. Margarin innehåller, förutom själva råvaran, även diverse tillsatser som emulgeringsmedel, stärkelse och konserveringsmedel.

Smörgåsmargarin kallas ibland felaktigt för smör. Smörgåsmargarin består av en speciell blandning av fetter för att kunna vara bredbart i kylt skick och i rumstemperatur.

Fettet i smör och margarin
Smör innehåller i särklass mest mättade fettsyror och minst fleromättade – vilket innebär att det är det mest stabila fettet. Rapsolja innehåller högst andel fleromättade fettsyror, och både raps och olivolja innehåller en stor andel enkelomättade fettsyror. Margarinerna på marknaden innehåller en blandning av mättade och omättade fettsyror, ungefär 40 procent mättat fett, 40 procent enkelomättat och 20 procent fleromättat.

Steka i smör eller margarin?
När man hettar upp fett händer en rad saker. Fleromättade fettsyror tål inte höga temperaturer särskilt bra och passar därför bäst att använda kalla. Enkelomättade fettsyror tål höga temperaturer bättre – om du steker på relativt låg temperatur (upp till 180 grader) går det bra att använda till exempel rapsolja eller olivolja.

Smör tål hög värme och är inte så känslig för oxidering. Margarinerna tål också värme relativt bra, men bäst att steka i är smör. De livsmedel du steker (kött, fisk, kyckling) tar heller inte upp särskilt mycket fett – om de inte har väldigt låg fetthalt i sig. Självklart tar panerade livsmedel upp mer fett, liksom t.ex. potatis.

Inte nyttigt att steka för mycket
Stekningen i sig är dock inte speciellt nyttig, då det i denna process bildas nitrosaminer - en grupp kemiskt besläktade, kväveinnehållande föreningar som i djurförsök har visat sig ha cancerframkallande effekter.

Vad ska ligga på smörgåsen?
På smörgåsen, om du vill ha något på den: Bregott. Bregott innehåller grädde, vatten, rapsolja, salt, mjölksyrakultur, vitamin A och D. Bregott räknas som margarin eftersom det innehåller rapsolja.

Om vi tittar på ett av de andra margarinerna på marknaden, Lätt och lagom, då får vi en längre lista på ingredienser: Vatten, rapsolja, vegetabiliskt fett, kärnmjölk, modifierad stärkelse, smörolja, mjölksyrakultur, koksalt 1,2%, emulgeringsmedel E471 av veg fett, surhetsreglerande medel (mjölksyra, natriumcitrat, citronsyra), konserveringsmedel E202, arom, vitamin A och D. Du som av något skäl vill undvika tillsatser av olika slag bör därför se upp med vissa smörgåsmargarin.

Välj fett smart
Slutligen ett allmänt råd om fett: Låt huvuddelen av fettet i din kost komma från livsmedel som vetenskapen är överens om är nyttiga: fet fisk, avokado, nötter och olja. Det finns ingen anledning att äta en kost med väldigt låg fetthalt – för fett är livsnödvändigt för dig. Om du ska steka; använd smör eftersom många av de andra fetterna inte tål hög värme.

Lag Rössner mot lag Dahlqvist – på återbesök i kolhydratkampen

Text: Anki Sundin, © NGruppen

Är det farligt att äta kolhydrater? Är det farligt att äta mättat fett (läs: mättade fettsyror)? Och innebär det någon fara för en diabetiker att hålla en LCHF-kost (low carbohydrate high fat-kost)?

För en tid sedan rasade en hätsk debatt i Läkartidningen om de kostråd vi har och jag skrev ett inlägg på bloggen om den, "Går det giriga troll i näringsrekommendationerna?". Igår handlade Kalla fakta om samma tema med i stort sett samma personer. Och fortfarande står de två lagen på samma ställe där vi sist lämnade dem och försvarar sina respektive positioner.

Det är sunt att ifrågasätta kostrekommendationerna
Docenten och forskaren Ralf Sundberg har bildat ett nätverk av läkare som ifrågasätter de nuvarande kostråden. Som nutritionist kan jag inte annat än att lyfta på hatten och välkomna detta initiativ. Mot bakgrund av de fakta som framkommit rörande vetenskapligt fusk (jfr Seven country-studien*och presumtivt jäv (jfr Livsmedelsverkets referensgrupp och dess kopplingar till livsmedelsindustrin), är det minst sagt sunt att vi åtminstone börjar fråga oss om vi med hull och hår ska sluka rekommendationerna som säger att vi bör äta mellan 50 och 60 energiprocent kolhydrater, inklusive maximalt 10 energiprocent (motsvarande 50 gram) sackaros, alltså ”vitt socker”.

Bra med kolhydrater för diabetiker?
I Kalla fakta ställs frågan om diabetiker verkligen bör äta kolhydrater, eftersom kolhydrater kräver insulin. Svaret från Nils-Georg Asp blev i inslaget att det inte är någon fara eftersom vi har så bra behandling för diabetiker idag. Nils-Georg Asp är VD för livsmedelsindustrins paraplyorganisation Swedish Nutrition Foundation med medlemmar såsom Danisco, Coca cola och MacDonalds.. Det är därför sunt att ifrågasätta även honom i den här frågan. Panos Dolgiras, NGruppens egen läkare tillika nutritionist, ifrågasätter om det är klokt att äta mycket kolhydrater bara för att vi har en bra behandling mot diabetes.

Varför svårt att nå konsensus?
Varför är det så svårt att komma fram till konsensus? Professor Stephan Rössner hänvisar till den ”vulgära” liknelsen med de många flugorna som inte kan ha fel för att de alla äter skit. Dr Annika Dahlqvist anser att det är prestige och ohederliga kontakter med livsmedelsindustrin som hindrar etablissemanget från att ta klivet ur sin bubbla och omvärdera sin ståndpunkt.

Kan alla oberoende experter vara vänliga att ställa sig upp?
Men frågan är om någon är helt oberoende i frågan – finns det någon som inte tjänar på att stå upp för sin åsikt och sin vetenskapliga övertygelse här? Som jag ser det är svaret på den frågan nej.

Vi återfinner en rad nutritionister och läkare med kommersiella intressen i livsmedelsindustrin, men måste det vara ohederligt? Inte nödvändigtvis. Om någon, såsom professor Claude Marcus hävdar är tingens ordning i hans fall, får betalt av industrin för att helt enkelt säga sin åsikt, måste det inte betyda att det föreligger ett klassiskt jävsförhållande.

Även Annika Dahlqvist får ju sig en slev av Mammons frukter när hon åker land och rike runt och föreläser och säljer sina böcker.

Så ingen torde egentligen vara ”oberoende” i en vidare bemärkelse - frikopplad från kommersiella intressen - även om vi fortfarande bör ha ögonen öppna för faktiskt jäv. När det i många stycken är samma personer som företräder livsmedelsindustrin som också har makt att påverka de myndighetssanktionerade kostråden, finns det anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning som våra kostråd är knutna till livsmedelsindustrins intressen.

Inte skadligt att äta fett
Såvitt jag känner till, finns inga skadliga effekter av att äta en kost med lite kolhydrater till fördel för fett och protein. Än så länge har vi inte sett någon ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar trots ett högt intag av mättat fett. Inte heller har vi sett några uppenbara näringsbrister eller några andra näringsfysiologiska bekymmer.

Om 10 år kommer vi att ha ett ännu större underlag för att kunna utvärdera LCHF-kosten, men till dess torde det åtminstone vara säkert att rekommendera människor att hålla sig borta från socker och stora mängder övriga, snabba kolhydrater, vare sig man är diabetiker eller inte. Däremot ställer jag mig tveksam till om vi verkligen kan äta ohejdade mängder fett utan att bli feta, såsom ibland hävdas.

*) Keys A et al. The diet and 15-year death rate in the seven countries study. Am J Epidemiol. 1986 Dec;124(6):903-15)

Bluffmaten

Text: Mela Pettersson, © NGruppen

Mats-Eric Nilsson heter författaren till två böcker (”Den hemlige kocken” och ”Äkta vara”) som givit upphov till stor debatt på sistone. Som en del i denna kan man till exempel läsa i Aftonbladet om "Bluffmaten" – om fusket på våra tallrikar. Dags att diskutera tillsatser i maten.

Är tillsatser farliga?
De tillsatser som används i livsmedel är testade, och ger i de allra flesta fall inte upphov till några reaktioner. Vissa människor är överkänsliga mot vissa tillsatser – liksom en del människor är överkänsliga eller allergiska mot olika näringsämnen i livsmedel.

Varför använder man tillsatser?
Det finns två typer av livsmedelstillsatser – berikningsmedel och teknologiska tillsatser. Berikningsmedel används för att förbättra livsmedels näringsvärde och används för att undvika vissa bristsjukdomar i befolkningen. I Sverige berikas till exempel lättmjölk med vitamin A och D.

Teknologiska tillsatser är ämnen som man tillsätter i livsmedel för att öka hållbarheten (konserveringsmedel, antioxidationsmedel) eller för att påverka konsistens (emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel, förtjockningsmedel och klumpförebyggande medel). Det finns också ämnen som används för att förändra färg eller smak (smakförstärkare, sötningsmedel och aromämnen). På Livsmedelsverkets hemsida finns en lista över alla tillsatser och deras E-nummer.

Kontroversiella tillsatser
Självklart finns det livsmedelstillsatser som omges av stora kontroverser och är potentiellt farliga. Några av dem är:

Sötningsmedel som aspartam (E951) och sukralos (E955). Aspartam har förknippats med allt från olika typer av cancer, Alzheimers, autism och MS – men den officiella hållningen är att det är säkert, något som kritiseras då det finns en stor industri bakom (1). Sukralos kritiseras främst för sin påverkan på miljön. Läs mer om detta här.

Smakförstärkare som till exempel glutamat, även känt som MSG. Glutamat, eller glutaminsyra, är en icke essentiell aminosyra som i kroppen fungerar som neurotransmittor. Glutamat har bland annat kopplats samman med övervikt (2) och hos råttor har man även visat på ökad celldöd, utveckling av typ 2-diabetes och ökad inflammation (3). Det finns å andra sidan en rad studier som visar att det är en säker tillsats, förutom för dem som är överkänsliga, och man har inte kunnat visa på ökad celldöd hos människor (4).

Syntetiska antioxidanter som BHA och BHT (E320 respektive E321). Dessa har bedömts vara potentiellt cancerframkallande samt kunna orsaka skador på immunförsvaret, ge endokrina störningar och hyperaktivitet. I en säkerhetsbedömning gjord 1999 (5) hävdas att dessa syntetiska antioxidanter ändå är säkra, men frågan är om vi som konsumenter ska lämna över ansvaret för vår egen hälsa till författarna till denna bedömning.

Azofärgämnen som kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner. Azofärgämnena hamnade under luppen när Southamptonstudien (6) publicerades. Studien slog fast ett samband mellan azofärgerna och hyperaktivitet hos barn.

European Food Safety Authority, EFSA, beslöt efter att studerat rapporten att den inte gav anledning till att förbjuda azofärgämenena. Rapporten har kritiserats för att den endast har visat ett svagt samband mellan azofärgämnen och hyperaktivitet, och för att de aktuella barnen fick så höga doser (mycket högre än de som finns i livsmedel) av flera av dessa ämnen tillsammans, inte var och ett för sig. Livsmedelsverket stöder EFSAs beslut. Dock ska det påpekas att det finns en stor medvetenhet bland konsumenter kring azofärgämnen och att det knappast är ett dåligt beslut att utesluta färgämnen i kosten inte minst för barn. Färgämnen är inga tillsatser som behövs i maten ur ett näringsfysiologiskt perpektiv.

Så vad ska vi då äta?
Om du vill vara på den säkra sidan så kan du alltid göra som Mats-Eric Nilsson föreslår. Fundera över vad varan du håller i handen borde innehålla – som bröd till exempel. Mjöl, vatten, salt och jäst? Vänd sedan på varan och läs innehållsförteckningen. Stämmer det överens? Grattis! Du har hittat en vara utan tillsatser! Självklart kan man känna sig lurad om man köper fiskpinnar – och mer än hälften av dem är panering. Inte mycket omega 3-fett där, inte.

Att laga din mat från grunden med ekologiska och närproducerade varor är alltid att föredra – och att undvika livsmedel med tillsatser i kommer per automatik att betyda att du väljer nyttigare livsmedel, eftersom du undviker den riktiga bluffmaten: halvfabrikat, godis, chips och läsk som bara innehåller energi och ingen näring. Du kan hitta bra mat utan tillsatser bara du tar dig tid att leta lite. Och ju fler vi är som väljer bra mat, desto fler bra produkter kommer livsmedelsindustrin att erbjuda oss.

Referenser

(1) AAOHN J. 2008 Jun;56(6):251-9; quiz 260-1. The potential toxicity of artificial sweeteners.

(2) Obesity (Silver Spring). 2008 Aug;16(8):1875-80. Epub 2008 May 22.
Association of monosodium glutamate intake with overweight in Chinese adults: the INTERMAP Study.

(3) CJ Autoimmun. 2008 Feb-Mar;30(1-2):42-50. Monosodium glutamate (MSG): a villain and promoter of liver inflammation and dysplasia Obesity (Silver Spring). 2008 Aug;16(8):1875-80. Epub 2008 May 22.

(4) J Nutr. 2000 Apr;130(4S Suppl):1049S-52S. The safety evaluation of monosodium glutamate.

(5) Food Chem Toxicol. 1999 Sep-Oct;37(9-10):1027-38. Safety assessment of butylated hydroxyanisole and butylated hydroxytoluene as antioxidant food additives.

(6) Lancet. 2007 Nov 3;370(9598):1560-7. Food additives and hyperactive behaviour in 3-year-old and 8/9-year-old children in the community: a randomised, double-blinded, placebo-controlled trial.

Kostfibrer skyddar mot cancer

Text: Mela Pettersson, © NGruppen

Fiberrik kost rekommenderas ofta till den som vill leva hälsosamt och, inte minst, gå ner i vikt. Fibrer har under många år stått i fokus i forskningen, och flertalet studier har visat att människor som äter en fiberrik kost har lägre frekvens av olika cancerformer, hjärt-kärlsjukdomar och övervikt, något som nu i allt större utsträckning uppmärksammas i media, till exempel i Aftonbladets artikel Fibrer kan skydda mot bröstcancer.

Kostfibrer är kolhydrater
Kostfibrer ingår i den stora grupp näringsämnen som går under benämningen kolhydrater. Kostfibrer ger mättnadskänsla och binder vätska under sin passage i tarmen, vilket snabbar på tarmrörelserna.

Kostfibrer finns i flera olika varianter, och man brukar dela upp dem i olösliga och lösliga fibrer:

Olösliga fibrer (t.ex. cellulosa, lignin och hemicellulosa) finns i cellväggarna hos växter. En stor mängd olösliga fibrer finns i skalet på sädeskornet (t.ex. vetekli), men också i fruktskal. Det är de olösliga fibrerna som absorberar vatten i tarmen och på så vis ger en snabbare passage genom tarmen.

Lösliga fibrer (t.ex. pektin, guargummi och β-glukaner) finns i bland annat frukt och grönsaker, havre och råg. Vattenlösliga fibrer löser sig i vatten och bildar en gel (prova t.ex. att blanda physillumfrön med vatten, och se gelbildningen). I tjocktarmen fungerar de som näring för de goda bakterier som finns där, och det är framför allt dessa fibrer som har visat sig ha en hälsosam effekt på kroppen. De kan även sänka GI på andra kolhydrater, sänka nivåerna av LDL-kolesterol och förbättra insulinkänsligheten. Pektin har också visats skydda mot cancer, då det binder till ett protein, galectin 3, som påverkar cancerutvecklingen.

Fytoöstrogener skyddar mot cancer
En speciell typ ämnen som finns i fiberrik mat är fytoöstrogenerna. Man delar in fytoöstrogener i två grupper: lignaner och isoflavonoider.

Lignaner finns framförallt i linfrön och sesamfrön (>50 mg per 100 g), men även i bär, broccoli, blomkål, nötter, baljväxter och sädesprodukter.

Isoflavonoider återfinner vi främst i sojaprodukter; sojabönor är den främsta källan, men de finns även i sojamjöl, tofu, sojakött, sojayoghurt och andra baljväxter.

Fytoöstrogener konkurrerar med kroppens eget östrogen. Det är positivt i det här sammanhanget, eftersom östrogen är en känd riskfaktor för bröstcancer. Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige. Varje år insjuknar cirka 7000 kvinnor i bröstcancer, och antalet ökar för varje år. Fiberrik kost har i många studier visat sig skydda mot bröstcancer. I dagarna publiceras också en avhandling från Lunds universitet som visar att det är lignanerna i fiberrik kost som ligger bakom denna effekt. Lignaner omvandlas i tarmen till enterolakton, som liknar östrogen, och enterolaktonet kan antagligen konkurrera ut östrogenet och på så sätt skydda mot bröstcancer.

Mår du bra av fibrer?
Trots att kostfibrer framhålls som så nyttiga och så gärna rekommenderas till människor, är det många som upplever att de känner sig uppsvullna och gasiga av att äta mycket fibrer. Om du reagerar så, då kan du istället fokusera på framförallt lösliga fibrer som möjligt, och dra ner något på de olösliga fibrerna. Då får du i dig de nyttiga ämnena – men slipper en uppsvälld mage!

Källor:
Retelny VS, Neuendorf A, Roth JL. Nutrition protocols for the prevention of cardiovascular disease. Nutr Clin Pract. 2008 Oct-Nov;23(5):468-76.
Gunning AP, Bongaerts RJ, Morris VJ. Recognition of galactan components of pectin by galectin-3. FASEB J. 2008 Oct 2. [Epub ahead of print]