Skillnad på fettsyra och fettsyra – om kokosfett

Text: Emelie Andersen, NGruppen

Kokosfett innehåller mestadels mättade fettsyror. Här finns så kallade MCT (medellånga triglycerider) och LCT (långa triglycerider). MCT verkar kunna påverka vår egen fettförbränning och kan därför vara bra att ha en viss mängd av i kosten.

Länge har vi nu hört att mättade fettsyror är ohälsosamma. Det har gjort att även koksnöten har betraktats som ett olämpligt val för den som vill ha hälsan i behåll. Detta har gjort att många på bland annat Sri Lanka, där 80 procent av det totala fettintaget beräknas komma från kokosfett, uppges ha dragit ner på sin konsumtion till fördel för livsmedel med högre andel fleromättade fettsyror. Intressant att man nu ser en alarmerande ökning på Sri Lanka i antalet personer som drabbas av hjärtkärlsjukdomar, från att 1978 vara ett av de landet med lägst prevalens (Goonaratna et al. 2006).
Om det enbart har med valet av fett att göra är naturligtvis inte säkert, men det är ändå värt att notera i sammanhanget.

Här följer en sammanfattning om fettet i kokosnöten och vilken effekt denna nöt egentligen har på hälsan.

Det mättade fettet i kokos
Kokosfett består till lite drygt 90 procent av mättade fettsyror, dock är cirka 50 procent av dessa medium chain triglycerides (MCT), alltså medellånga triglycerider med kedjelängd 8 till 14 kolatomer.

Långa fettsyror (LCT = long chain triglycerides) verkar kunna ge aterogena, kärlskadande, effekter, men sådana effekter uppvisar inte MCT. MCT absorberas helt intakta i tunntarmen och genomgår således inte nedbrytning och reesterifiering (en process som sker när fettsyror lagras i kroppen) som LCT kan göra (Goonaratna et al. 2006). Det leder i sin tur till att detta fett lättare ingår i energiomsättningen. Att det skulle kunna vara så har man observerat i bland annat en brasiliansk studie där obesa kvinnor fick inta 30 ml kokosfett respektive sojabönsolja under 12 veckor. Vid studiens slut hade gruppen som intog kokosfett signifikant minskat sitt midjeomfång till skillnad från den andra gruppen där ingen skillnad kunde ses (Assunção et al. 2009). Noteras bör dock att studien inte var en crossover-studie.

En annan studie (Papamandjaris et al. 2000) tyder även på att MCT är mer effektivt vad gäller den endogena oxidationen av LCSFA (long chain saturated fatty acids) vilket gör MCT än mer intressant ur viktnedgångsperspektiv.

Mängd fettsyror i kokosfett och sojabönsolja, gram per 100 g (Assunção et al. 2009)
Sojabönsolja
Laurinsyra (12:0): o
Myristinsyra (14:0): 0.1
Palmitinsyra (16:0): 10.3
Stearinsyra (18:0): 3.8
Oljesyra (18:1 ω-9): 22.8
Linolsyra (18:2 ω-6): 51.0

Kokosfett
Laurinsyra (12:0): 49.0
Myrsyra (14:0): 17.5
Palmitinsyra (16:0): 9.0
Stearinsyra (18:0): 3.0
Oljesyra (18:1 ω-9): 5.0
Linolsyra (18:2 ω-6): 1.8

Men kolesterolet då?
I samma brasilianska studie som jag skrev om i stycket ovan (Assunção et al. 2009) visar även resultaten att totalkolesterol och LDL var signifikant högre i sojabönsoljegruppen medan HDL minskade. Detta kunde inte ses i kokosfettgruppen, där resultatet istället tyder på en ökning av HDL. Vi har ju alltid fått höra att mättat fett ökar risken för hjärtkärlsjukdom men detta verkar inte gälla för kokosfett som är rikt på MCT. Kokosfett som inte är (delvis) hydrogenerat, eller härdat, det vill säga inte innehåller några transfettsyror, har i flera undersökningar visat sig öka HDL medan LDL och totalkolesterolet inte förändrats (Goonaratna et al. 2006).

Effekterna av tre olika fettkällor (smör, kokosfett och tistelolja) på kolesterolet undersöktes bland invånare på Nya Zeeland som ursprungligen kom från Söderhavsöarna (Cox et al. 1998). Från att mestadels använt kokosfett i sin matlagning går många över till att använda smör och fleromättade fettsyror (från till exempel tistelolja) när de flyttar "modernare" länder såsom Nya Zeeland.

När kokosfett intogs observerade man det lägsta värdet på lathosterol/kolesterol-kvoten medan högst värde sågs när smör intagits. Denna kvot är idag oftast det man mäter då man undersöker kolesterolsyntesen. Lathosterol är ett förstadie till kolesterol som bildas efter det hastighetsbegränsande steget (som styrs av enzymet HMG CoA-reduktas) och sedan läcker ut ur cellen i proportion till hur mycket kolesterol som bildas i cellen. Vissa kolesterolsänkande mediciner hämmar HMG CoA-reduktas vilket också påverkar lathosterol som även det minskar.
Återigen kan vi notera att högst HDL kunde ses när kokosfett intagits (Cox et al. 1998). Betydelsen av kolesterol ur ett hälsoperspektiv har tagits upp tidigare på NGruppens blogg, se Relaterade artiklar nedan.

Dags att skilja agnarna från vetet
Med tanke på vad studier har visat vad gäller kokosfettets inverkan på hälsan är det dags att vi slutar dra allt fett över en kam. Det är hög tid att vi börjar prata fettsyror istället för enbart fett. De medellånga triglyceriderna som det finns mycket av i kokosfett har inte samma effekt på våra kärl som de längre mättade triglyceriderna. En annan fördel med MCT är att det ökar omsättningen av fett. (Detta ska dock inte tolkas som att MCT är ett "fettförbränningspreparat".)

En del befolkningsgrupper har länge använt i stort sett enbart kokosfett som fettkälla. Frågan är om det är ett riktigt drag att gå över till en mer omättad fettsyraprofil, eller om det finns hälsomässiga skäl till att fortsätta att konsumera kokosfett.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Kolesterol - risk eller inte?
Skillnaderna mellan smör och margarin
Fetthypotesen - ska det vara mättat eller inte?

Referenser:

Goonaratna C et al. (2006). Coconut fats. The Ceylon Medical Journal, vol. 51 (2), ss. 47-51.

Assunção et al. (2009). Effects of Dietary Coconut Oil on the Biochemical and Anthropometric Profiles of Women Presenting Abdominal Obesity. Lipids, vol. 44, ss. 593-601.

Papamandjaris et al. (2000). Endogenous fat oxidation during medium chain versus long chain triglyceride feeding in healthy women. International Journal of Obesity, vol. 24, ss. 1158-66.

Cox et al. (1998). Effects of dietary coconut oil, butter and safflower oil on plasma lipids, lipoproteins and lathosterol levels. European Journal of Clinical Nutrition, vol. 52, ss. 650-54.