onsdag 25 november 2009

Citrusfrukter - ät skalen och släng frukten

Text: Anki Sundin, NGruppen
Ät skalen och släng frukten. En provocerande uppmaning med glimten i ögat för att belysa det höga näringsvärdet i fruktskal. Att det är nyttigt med apelsin och citron känner vi till. Men hur ofta äter du skalen? Faktum är att vi slänger mängder av näringsämnen med skalen, något som kanske både livsmedelsindustrin och vi som enskilda konsumenter skulle kunna fundera över. Ibland påstås det också att just citrusskal skulle vara fettförbrännande och underlätta viktnedgång återstår att bevisa, även om vissa ämnen i citrus har gjort livet lättare för möss med diabetes typ 2.
Detta är den fjärde delen i serien Örter och kryddor som läkemedel.

Hittills i serien Örter och kryddor som läkemedel
Del 1: En historisk tillbakablick
Del 2: Kanel
Del 3: Rosenrot
Del 4: Citrusfrukter (med fokus på skalen)

Varningar
Innan vi går vidare i den här artikeln är det på sin plats att utdela vissa varningar:

1. Välj gärna de kravmärkta vegetabilierna för att minska intaget av bekämpningsmedel om du vill äta skalen. Kravmärkta vegetabilier är inte alltid fria från gifter de heller, men de är sannolikt nyttigare än de konventionella ur detta perspektiv.

2. Som alltid gäller också ”konsultera din läkare” om du står på någon behandling och vill prova att äta lite skal. En del skal innehåller ämnen som kan interagera med vanliga läkemedel.

Torkade citrusskal i kinesisk medicin
Vi kommer kanske framför allt i kontakt med citrusskal som en smaksättare på bakverk. Rivet citronskal står med i recepten på citronkaka och annat gott. Men torkade citrusskal har ett medicinskt värde, enligt den traditionella kinesiska medicinen. Här har det använts på bred front mot allehanda sjukliga tillstånd för att bland annat öka energin och cirkulationen.

Vilka näringsämnen finns i citrusskal?
I avkok på citrusskal finns en rad olika mineraler och flavonoider (1).
Xu och medarbetare (1) undersökte skal från mandarin och apelsin och fann kalium, kalcium, magnesium, järn, mangan och zink, med högst mängd av kalium, kalcium och magnesium.

Många av flavonoiderna som återfinns i naturen har antioxidativa effekter, vilket är ett av skälen till att inte minst skal är nyttiga (om vi väljer giftfritt odlade varianter). Av de citrusflavonoider som finns i skalen kunde man identifiera och extrahera fyra i studien utförd av Xu och medarbetare (1). Dessa var narirutin, hesperidin, nobiletin och tangeretin.

Sammansättningen mellan olika flavonoider skiljer sig från citrusfrukt till citrusfrukt, och på grund av deras olika vattenlöslighet återfinns olika proportioner av dem i vattenextrakt, det vill säga te eller avkok, precis som temperaturen på vattnet och tiden för extraktion påverkar innehållet.

Även ferulinsyra, koffein och kumarin uppges återfinnas i citrusskal. (I USDA:s databas (2) återfinns dock inte koffein i vare sig citron- eller apelsinskal, och de andra har man inte mätt alls.)

Känner du igen några av ämnena i citrusskal?
Du som har läst E-nummernyckeln från början till slut kanske känner igen hesperidin. Ämnet neohesperidin DC går under E-nummer E 959 och är ett icke-syntetiskt (det vill säga ”naturligt” sötningsmedel). Det extraheras från citrusskal och är imponerande 1900 gånger så sött som sackaros (vanligt socker) (3).

Koffein har vi tidigare skrivit om på NGruppens blogg ur ett prestations- och fettförbränningsperspektiv.
Kumarin är blodförtunnande och går under namnet warfarin i läkemedelsindustrin. Vi har tidigare skrivit kort om detta ämne som en av substanserna i kanel.

Vilka hälsoeffekter har citrusskal?
I första hand är citrusskal att betrakta som en källa till ytterligare näringsämnen - vi får i oss mer antioxidanter och andra näringsämnen om vi också äter skalet än om vi nöjer oss med själva frukten.

På marknaden hävdas ofta att citrus innehåller fettförbrännande ämnen och att tillskott som innehåller extrakt av diverse citrusfrukter kan göra en viktminskning mer effektiv. Koncentrat av en del ämnen som finns i citrusskal har sannerligen visat sig kunna minska fettinlagringen hos möss på högfettkost (4), men det är mer tveksamt om det fungerar på människa.

En studie på människa (5) undersökte den samlade effekten av extrakt från citrus och sibiriskt korkträd och författarna hävdade att tillskottet resulterade i viktnedgång hos överviktiga patienter med osteoartrit. Även om de överviktiga patienterna fick förbättrade resultat jämfört med kontrollgruppen, var undersökningen undermålig i och med att man inte mätt upplevd smärta, inflammationsmarkörer eller kunde verifiera kostintag eller fysisk aktivitetsnivå. Det kan lika gärna ha varit en minskad inflammation och därmed minskad smärta som, via spontant ökad rörelse, lett till viktnedgång och förbättrade värden.

Därför är citrusskal nog (än så länge) att betrakta endast som en källa till antioxidanter och i viss mån mineraler.

Sötningsmedel som ökar fettförbränningen
En provokativ styckerubrik för att fånga ditt intresse... Men faktum är att det är sant - åtminstone om man råkar vara en mus. Här kommer en biokemisk förklaring till detta:

Hesperidin (som alltså är stommen i sötningsmedlet neohesperidin) och naringin, samt deras så kallade aglykoner hesperetin och naringenin minskar kolesterol- och triglyceridnivåerna i plasma och lever genom att hämma nyckelenzym i den egna kolesterolproduktionen, HMG-CoA-reduktas och acyl-CoA-kolesterolacyltransferas, hos försöksdjur.

Hesperidin och naringin har visat sig vara positiva för att förbättra höga blodfetter och högt blodsocker hos försöksdjur med diabetes typ 2. Detta kommer till stånd delvis genom att reglera fettsyra- och kolesterolmetabolismen och påverka genuttrycket av glukos- och fettsyrareglerande enzymer (4).

Allt detta innebär dock inte att citrusskal har en fettförbrännande effekt, vare sig på mus eller människa. Men det är ofta den här typen av undersökningar som får ligga till grund för aningen vidlyftiga argument i marknadsföringen av vissa tillskott som innehåller just citrusskal.

Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Näringsrika skal
Koffein och kaffe fettförbrännande?
Kaffe - en rik källa till antioxidanter
Rönnbär rika på antioxidanter

Referenser:
1. Xu G.H et al. Minerals, Phenolic Compounds, and Antioxidant Capacity of Citrus Peel Extract by Hot Water. J Food Sci. 2008;73(1), doi: 10.1111/j.1750-3841.2007.00546.x
2. USDA:s databas, tillgänglig från http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/
3. Sötningsmedel tillåtna i Europeiska Unionen. Säkerhetsaspekter. Dokument från SNF, tillgängligt från http://www.snf.ideon.se/snf/socker_sotningsmedel/Sotningsmedel.pdf
4. Fukuchi Y et al. Lemon Polyphenols Suppress Diet-induced Obesity by Up-Regulation of mRNA Levels of the Enzymes Involved in β-Oxidation in Mouse White Adipose Tissue. J Clin Biochem Nutr. 2008;43,201–9.
5. Oben et al. Phellodendron and Citrus extracts benefit cardiovascular health in osteoarthritis patients: a double-blind, placebo-controlled pilot study. Nutr J. 2008;7:16, doi:10.1186/1475-2891-7-16, tillgänglig från: http://www.nutritionj.com/content/7/1/16)

5 kommentarer:

  1. Riktigt spännande! Jag håller helt med om ekogrejjen, att det är viktigt att välja obesprutat när det kommer till citrus. Man kanverklgienj göra så mycket med skalen, både som topping, i sallad, dressing, i grytor, och det finns ju flera olika sorter som ger maten olika smak. Jag tycker folk skulle experimentera loss med det riktigt i köket! :)

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet och jag håller med om det mesta. Lite förvånad bara att du säger att kumarin och warfarin är samma sak. I min "kemibok" är det inte så. Det hela kanske beror på att warfarin har ett "brand name" som är Coumadin, och det liknar ju lite kumarin som på engelska skrivs coumarin. Läs gärna mer på den ypperliga siten http://www.shenet.se/ravaror/kumariner.html

    För övrigt undrar jag varför du skriver din 2:a varning, dvs att man skall rådfråga sin läkare. Du ger väl inga medicinska råd som du kan bli stämd för, och tror du verkligen att en vanlig allmänläkare skulle ha någon aning om interaktioner mellan skal från cirtusfrukter och läkemedel? Frågan är om du är ironisk?

    SvaraRadera
  3. Mikaela Mars - ja, visst vore det roligt att se mer skal i receptböckerna?

    PJ - kumarin är inte exakt samma förening som warfarin, men används som utgångsförening vid syntes av warfarin. Både kumarin och warfarin är blodförtunnande. (Warfarinets trivialnamn är sedan waran.) Den kemiska strukturen för respektive ämne avslöjar att de verkligen är släkt med varandra.

    Den andra varningen skriver jag för att påminna alla som står på något läkemedel att nutrient-läkemedelsinteraktioner är mycket vanliga. Här är det alltid viktigt att ha en diskussion med sin behandlande läkare. Så, jag är inte ironisk här.

    Med vänliga hälsningar
    Anki

    SvaraRadera
  4. Skämtar du med mig? Kumarin och warfarin lika rent kemiskt! Ja de innehålle visserligen både bensenringar, hydroxylgrupper och ketogrupper, men warfarin är ju en molekyl som är ca 75 % större. Om du vet något om biokemi, vilket jag trodde när du gjorde slänger dig med en hel del sådana termer, så borde du veta att placeringen av en enda hydroxylgrupp på ett "kolskellett" kan ge helt andra biologiska effekter. Har du läst kemi? Visst, man kan utgå från kumarin när man sytetiserar warfarin, men det gör inte kumarin mer likt warfarin för det.
    För övrigt verkar du ha en stor övertro på läkarkåren. Och om det nu finns så många interaktioner mellan nutienter och läkemedel som du skriver (vilket det iofs kanske gör) så inte känner dagens skolmedicin till så många.

    SvaraRadera
  5. PJ - så vitt jag har förstått är warfarin ett derivat av kumarin, och det är de två cyklohexanringarna (bensenringarna) i kumarin som är ursprungsmaterialet vid syntesen av warfarin. Har jag missförstått den biten? Du får gärna förklara annars hur syntesen av warfarin går till.

    Jag tar inget ansvar för vad läkarkåren som grupp betraktat kan och inte kan om nutrient-läkemedelsinteraktioner, utan poängterar i den här artikeln bara att det är viktigt att rådgöra med sin behandlande läkare om man vill börja konsumera något som inte tillhör den "vanliga" kosthållningen för att undvika onödiga och potentiellt farliga interaktioner. Jämför exempelvis med St Johannesört och warfarin, eller K-vitaminrika livsmedel och warfarin.

    Interaktioner är sannolikt mycket vanliga, men gissningsvis känner vi till långt färre än som faktiskt sker - och kan ge råd om ännu färre igen. Om en läkare därför inte känner sig tillräckligt inläst på interaktionsområdet, är det väl rimligt att anta att patienten blir avrådd från att inta livsmedlet i fråga eller blir hänvisad till en läkare som kan mer om detta.

    Med vänliga hälsningar
    Anki

    SvaraRadera