På återbesök i bananernas värld

Text: Anki Sundin, NGruppen
För en tid sedan hade Bananas premiär, en film om Dole, miljögifter och bananarbetare som skadats för livet. Jag skrev ett inlägg om detta här. Nu har Ica och Axfood (med Hemköp och Willys i koncernen), beslutat sig för kalla Dole till möte för att diskutera situationen, skriver SvD här. Dock har ingen av dem för avsikt att sluta köpa produkter från Dole, uppger samma artikel. Frågan är vad vi som enskilda konsumenter har för rätt och möjlighet att påverka livsmedelsproduktionen.

Dock är Ica och Axfood giganter på svenska livsmedelsmarknaden, och om man har för avsikt att bidra till bättre arbetsförhållanden och miljöhänsyn vid odlingen av bananer torde detta vara ett ypperligt tillfälle för detta.

Hamburgerkedjan Max, däremot, sätter stopp för Doles bananer på deras restauranger i protest mot Doles agerande mot filmaren Fredrik Gertten. (Han har blivit stämd av Dole för att ha visat filmen Bananas.) Det lär också bli en kraftig markering mot bristfälligt ansvarstagande gentemot människor och miljö i de bananproducerande länderna.

Intressant i sammanhanget är samtidigt professor Hans Roslings syn på konsumentmakt och vägen ut ur fattigdom i tredje världen. Se gärna en av hans fantastiska föreläsningar här.

Han menar att det inte måste vara rätt att sluta köpa, som han har nämnt som exempel, tigerräkor för att rädda mangroveskogen. Snarare menar han att vi bör fortsätta att köpa tigerräkor för att familjerna som fiskar räkor ska ha råd att skicka sina barn till skolan för att få en utbildning för att sedermera kunna ägna sig åt något annat än att förstöra mangroveskogen med tigerräksodling som sina föräldrar.

Jag har själv inte rätt bakgrund för att avgöra vad som är bäst – att sätta hårt mot hårt och med konsumentmakt kräva bättre villkor för människor och miljö, eller att gå den mjukare vägen och genom successiv omställning få till stånd en ökad välfärd och bättre miljöhänsyn. Det får någon annan svara på.

Men nog måste vi väl kunna ställa makthavarna mot väggen utan att riskera att bli stämda, eller kräva att vår bananälskande kultur inte ska resultera i tragiska människoöden och ödelagda miljöer i vår strävan efter den perfekta bananen?