måndag 17 november 2008

Lag Rössner mot lag Dahlqvist – på återbesök i kolhydratkampen

Text: Anki Sundin, © NGruppen

Är det farligt att äta kolhydrater? Är det farligt att äta mättat fett (läs: mättade fettsyror)? Och innebär det någon fara för en diabetiker att hålla en LCHF-kost (low carbohydrate high fat-kost)?

För en tid sedan rasade en hätsk debatt i Läkartidningen om de kostråd vi har och jag skrev ett inlägg på bloggen om den, "Går det giriga troll i näringsrekommendationerna?". Igår handlade Kalla fakta om samma tema med i stort sett samma personer. Och fortfarande står de två lagen på samma ställe där vi sist lämnade dem och försvarar sina respektive positioner.

Det är sunt att ifrågasätta kostrekommendationerna
Docenten och forskaren Ralf Sundberg har bildat ett nätverk av läkare som ifrågasätter de nuvarande kostråden. Som nutritionist kan jag inte annat än att lyfta på hatten och välkomna detta initiativ. Mot bakgrund av de fakta som framkommit rörande vetenskapligt fusk (jfr Seven country-studien*och presumtivt jäv (jfr Livsmedelsverkets referensgrupp och dess kopplingar till livsmedelsindustrin), är det minst sagt sunt att vi åtminstone börjar fråga oss om vi med hull och hår ska sluka rekommendationerna som säger att vi bör äta mellan 50 och 60 energiprocent kolhydrater, inklusive maximalt 10 energiprocent (motsvarande 50 gram) sackaros, alltså ”vitt socker”.

Bra med kolhydrater för diabetiker?
I Kalla fakta ställs frågan om diabetiker verkligen bör äta kolhydrater, eftersom kolhydrater kräver insulin. Svaret från Nils-Georg Asp blev i inslaget att det inte är någon fara eftersom vi har så bra behandling för diabetiker idag. Nils-Georg Asp är VD för livsmedelsindustrins paraplyorganisation Swedish Nutrition Foundation med medlemmar såsom Danisco, Coca cola och MacDonalds.. Det är därför sunt att ifrågasätta även honom i den här frågan. Panos Dolgiras, NGruppens egen läkare tillika nutritionist, ifrågasätter om det är klokt att äta mycket kolhydrater bara för att vi har en bra behandling mot diabetes.

Varför svårt att nå konsensus?
Varför är det så svårt att komma fram till konsensus? Professor Stephan Rössner hänvisar till den ”vulgära” liknelsen med de många flugorna som inte kan ha fel för att de alla äter skit. Dr Annika Dahlqvist anser att det är prestige och ohederliga kontakter med livsmedelsindustrin som hindrar etablissemanget från att ta klivet ur sin bubbla och omvärdera sin ståndpunkt.

Kan alla oberoende experter vara vänliga att ställa sig upp?
Men frågan är om någon är helt oberoende i frågan – finns det någon som inte tjänar på att stå upp för sin åsikt och sin vetenskapliga övertygelse här? Som jag ser det är svaret på den frågan nej.

Vi återfinner en rad nutritionister och läkare med kommersiella intressen i livsmedelsindustrin, men måste det vara ohederligt? Inte nödvändigtvis. Om någon, såsom professor Claude Marcus hävdar är tingens ordning i hans fall, får betalt av industrin för att helt enkelt säga sin åsikt, måste det inte betyda att det föreligger ett klassiskt jävsförhållande.

Även Annika Dahlqvist får ju sig en slev av Mammons frukter när hon åker land och rike runt och föreläser och säljer sina böcker.

ingen torde egentligen vara ”oberoende” i en vidare bemärkelse - frikopplad från kommersiella intressen - även om vi fortfarande bör ha ögonen öppna för faktiskt jäv. När det i många stycken är samma personer som företräder livsmedelsindustrin som också har makt att påverka de myndighetssanktionerade kostråden, finns det anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning som våra kostråd är knutna till livsmedelsindustrins intressen.

Inte skadligt att äta fett
Såvitt jag känner till, finns inga skadliga effekter av att äta en kost med lite kolhydrater till fördel för fett och protein. Än så länge har vi inte sett någon ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar trots ett högt intag av mättat fett. Inte heller har vi sett några uppenbara näringsbrister eller några andra näringsfysiologiska bekymmer.

Om 10 år kommer vi att ha ett ännu större underlag för att kunna utvärdera LCHF-kosten, men till dess torde det åtminstone vara säkert att rekommendera människor att hålla sig borta från socker och stora mängder övriga, snabba kolhydrater, vare sig man är diabetiker eller inte. Däremot ställer jag mig tveksam till om vi verkligen kan äta ohejdade mängder fett utan att bli feta, såsom ibland hävdas.

*) Keys A et al. The diet and 15-year death rate in the seven countries study. Am J Epidemiol. 1986 Dec;124(6):903-15)

6 kommentarer:

  1. Bra skrivet. Skönt att det äntligen ifrågasätts på bred front inom nutritionsområdet. Tyvärr så behandlas inte nutrition alla gånger som en vetenskap, utan mer som en ideologi. Något iaf jag har märkt under min utbildning nu de senaste åren.

    SvaraRadera
  2. Tack! Det är precis det jag också brukar säga - vi måste skilja mellan ideologi och näringsfysiologi. Människan är opportunist, precis som björn och gris och många andra djurarter och har det att tacka för det faktum att hon kan leva i stort sett överallt på jordklotet. En del klarar av en kost med mycket kolhydrater, andra inte. Vi kan nog aldrig få fram "allmänna näringsrekommendationer" som verkligen är allmänna...

    SvaraRadera
  3. Bra och intressant skrivet. Det här att man som Asp säger blint började förlita sig på insulinet
    gjorde i sin tur att man helt tappade respekten/kunskapen för vad man borde äta, tror jag.

    Den gamla kunskapen som stod i 60-talets läkarböcker bara försvann dvs. sockersjuka är en kolhydratomsättningsjuka - man tål inte snabba kolhydrater längre!

    Sen har förstås även fetträdslan och för mycket av fel fett bidraget till att det blivit tokigt.

    Dvs. dessa grundfel på kostsidan har bidragit till att man fick en fetma och sockersjukepidemi som fortfarande eskalerar.
    Inte bara det - en mängd andra metabola "kroniska" sjukdomar verkar härröra från samma felkälla!

    Bra att någon vågade börja det här "upproret" för nu rör det ju på sig inom kostområdet.

    Intressant dock att om jag nu uppfattat händelsförloppet rätt så var det inte utbildade nutrionister som körde igång kostprotesterna från början! Det är nog bra att utomstående ögon granskar och upptäcker rätta samband och väcker gamla kunskaper till liv igen!

    Mvh

    Zonen

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  5. Zonen - åtminstone var det inte nutritionister som hördes mest i media när upproret, som du kallar det, började ta form. Däremot vet jag att flera av mina kollegor hade intressanta frågeställningar i sammanhanget redan för ganska länge sedan. Personligen välkomnar jag alla sunda och väl underbyggda inlägg i kostdebatten, vilken yrkeskår avsändaren än tillhör. Jag håller med dig om att nya ögon på ett gammalt problem kan vara konstruktivt även i det här fallet. Därmed är inte sagt att lösningen måste vara LCHF, vill jag tillägga för klarhets skull och för de läsare som just kommit in i debatten.

    SvaraRadera
  6. Tack för snabbt svar - som du märker läser jag bakåt i bloggen.
    Här finns många intressanta och lärorika bitar.
    Det kan mycket väl vara som du säger att vissa funderade mera, men fortfarande är det ju så att många på "viktiga befattningar"
    inte reagerar trots att det förmodligen ligger i uppgiften att fånga upp "nyheter"/ny forskning.

    Kan nog hålla med om att lösningen
    för alla inte är LCHF-kost och mindre ändringar/korrigeringar i kosten räcker nog för många.

    Dock verkar den göra under med många olika metabola(kroniska) sjukdomar och det är ju bara att testa kosten vilket många redan gör.
    En mängd olika koststudieområden verkar öppna sig, om nu medel finns.
    Tack för svaret, jag läser/studerar vidare.

    Mvh
    Zonen

    SvaraRadera