Vetenskapliga kostråd, eller?

Text: Johan Hurtigh, © NGruppen

Livsmedelsverket (SLV) är den högsta ”instans” inom näringslära i Sverige, både för allmänheten och för oss nutritionister. Vi kräver av dem att ha ordentligt med vetenskap på fötterna om de ska få åtnjuta vårt förtroende att förklara för oss vad vi ska äta och, kanske framför allt, vad vi inte ska äta för att hålla oss friska och må bra. Och SLV medger också att de är mycket vetenskapliga i allt de tar sig för. Exakt vad den här ”vetenskapen” består av verkar dock lite oklart. Det är nämligen betydligt mer prat om vetenskap än ”pratet är vetenskapligt”.

Jag tänker då närmast på den glödheta debatten om huruvida mättat fett verkligen är farligt, en fråga som väckts av lågkolhydratkostens tillskyndare. LCHF:arna (som de kallar sig, efter ”low-carb high-fat) menar att riskerna med mättat fett med avseende på hjärtkärlsjukdom saknar vetenskaplig grund, och vissa menar istället att mättat fett är rena hälsokuren. LCHF-rörelsen har på sista tiden fått mycket medial uppmärksamhet vilket lett till att bl a SLV nyligen gått ut och varnat för faran med att äta så mycket fett och framför allt mättat fett.

Visst erkänner SLV att en lågkolhydratkost kan ha positiva effekter på viktnedgång på kort sikt men eftersom det saknas långtidsstudier av att äta en kost bestående av lite kolhydrater och mycket fett är det verkligen inte att rekommendera (1), inte minst eftersom mättat fett konventionellt sett anses orsaka hjärtkärlsjukdomar. Men istället för att då peka på vetenskapliga belägg som stödjer detta hänvisar man bara till sin egen ”vetenskaplighet”. Man talar om att ”9 av 10 studier” visar på att mättat fett är farligt, och att ”tusentals studier ligger till grund för dagens kostrekommendationer” (2). Men inte en enda vetenskaplig referens så långt ögat kan nå.

Om det nu var så bortom allt tvivel bevisat att mättat fett ger hjärt- och kärlsjukdom borde det väl inte vara så svårt att skaka fram några tunga vetenskapliga studier som faktiskt talar för detta, och en gång för alla tysta ner det mättade fettets språkrör. Och inte bara tala om alla dessa studier man sitter på. Är det enbart för att göra frågan begriplig för ”vanligt folk” som man underlåter sig en mer vetenskaplig approach, eller vill man inte riktigt bli synad i kanterna? För vem orkar sätta sig och gå igenom ”tusentals studier”…

Och när man så till sist nämner någon vetenskaplig studie så är det alltid samma gamla uttjatade ”7 Countries” av Ancel Keys, en studie så behäftad med vetenskapliga svagheter att den idag troligen aldrig skulle publiceras i någon ansedd vetenskaplig tidskrift (3). Så var är då all denna ”vetenskap” någonstans? De studier som inte visat något som helst samband mellan mättat fett och hjärt- och kärlsjukdom berörs ju överhuvudtaget inte, vilket exempelvis innefattar den stora Nurses’ Health Study, en amerikansk studie på mer än 90 000 kvinnor med lång uppföljning (4). Och en betydligt mer välgjord studie än ”7 Countries”, med betydligt större studiepopulation, borde ju vara minst lika intressant för debatten om det mättade fettets farlighet, även om den inte visar på något samband, eller kanske just för att den inte gör det.

Men SLV verkar ha missuppfattat begreppet vetenskaplighet. Vetenskaplighet handlar inte om att hitta bevis för att stödja sin hypotes – utan om att försöka motbevisa den! Man borde på SLV ägna lite tid åt att studera det som inte stämmer överens med det man redan ”vet”. Vetenskap är ingen demokrati; vetenskap är inte ”9 av 10”!

Och på tal om den påstådda faran med lågkolhydratkost på lång sikt kan jag inte låta bli att undra – på vilket sätt är det bevisat att det är säkert att äta enligt SLVs rekommendationer på lång sikt? Om det saknas långtidsstudier på inte bara LCHF utan på i stort sett alla avvikelser från ”6-8 brödskivor om dagen” – var finns då den kontrollgrupp mot vilken man slagit fast att dagens kostrekommendationer är ”säkra” på lång sikt?

Vi har blivit fetare de senaste 25-30 åren, samtidigt som vi minskat vårt intag av fett (trots att SLV anser att fett gör oss feta eftersom det innehåller 9 kcal/g mot kolhydraters och proteiners 4 kcal/g och alltså får oss att överäta omedvetet). Blir vi trots det feta för att vi inte följer SLVs rekommendationer – eller just för att vi gör det? Vi har ju minskat på vårt fettintag samtidigt som vi blivit mer överviktiga, något som bekant ökar risken för att drabbas av ett helt batteri av sjukdomar. Vad är det i så fall man anser vara det gynnsamma utfallet med dagens kostrekommendationer? För vem är det gynnsamt?

1. Aftonbladets nätbilaga 12 dec 2008: http://www.aftonbladet.se/debatt/article3979345.ab
2. Expressens nätbilaga 19 dec 2008: http://www.expressen.se/debatt/1.1408410/ovetenskapliga-rad-om-fet-kost-hotar-folkhalsan
3. University of Minnesota om Ancel Keys Seven Countries-studie: http://www.epi.umn.edu/research/7countries/overview.shtm

4. Oh K, Hu FB, Manson JE, Stampfer MJ, Willett WC. Dietary fat intake and risk of coronary heart disease in women: 20 years of follow-up of the Nurses´ Health Study. Am J Epidemiol. 2005;161(7):672-9.